Analys: Så bra är USA:s lag i JVM 2026

USA kliver in i JVM 2026 med två raka guldmedaljer. Nu kan de skriva historia genom att bli den blott tredje nationen i turneringens historia att vinna guld tre turneringar i rad. Och det på hemmais i Minnesota. Men hur bra är egentligen årets amerikanska upplaga? Steven Ellis analyserar bruttotruppen – och dess styrkor och svagheter.

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och översatt till svenska.

Pressen ökar på USA.

Under måndagen tillkännagav USA Hockey sin bruttotrupp på 28 man inför JVM-träningslägret. Laget ska bantas med tre spelare innan turneringen startar. Den slutgiltiga truppen kommer att bestå av 25 spelare – 14 forwards, åtta backar och tre målvakter. USA Hockey förväntas spika sin trupp senast den 24 december – eftersom de är värd för turneringen behöver de inte skicka hem spelare innan de genomför sista sållningen.

Amerikanerna siktar på att vinna JVM-guld för tredje året i rad. Vi har bara sett det hända tre gånger, någonsin: Sovjetunionen gjorde det 1977–80, och Kanada har lyckats med det två gånger; först 1993–97 och sedan igen 2005–09.

Utan några nuvarande U20-spelare i NHL att oroa sig för, har amerikanerna chansen att ta tillbaka nio spelare från 2025 års lag. Det inkluderar Bostons James Hagens och Washingtons Cole Hutson, där den sistnämnda siktar på att utmana om ytterligare en poängligatitel i turneringen.

USA kommer att genomföra sitt träningslägret den 15–23 december på AMSOIL Arena i Duluth, Minnesota. Tyskland och Finland kommer också att delta. Amerikanerna spelar två träningsmatcher och möter Tyskland den 21 december samt Finland den 23 december. Amerikanerna tar sedan emot Tyskland i den första gruppspelsmatchen på Grand Casino Arena i St. Paul, Minnesota, den 26 december.

Låt oss bryta ner USA:s preliminära trupp, ledd av den legendariske college-tränaren Bob Motzko:

USA:s JVM-forwards har gott om vapen

Stjärnan framåt kommer att vara Hagens, som var lagets förstacenter redan förra året. Han kommer inte att ha Ryan Leonard eller Gabe Perreault vid sin sida, men han har god kemi med Teddy Stiga (Nashville Predators) och Brodie Ziemer (Buffalo Sabres) från deras tid i USA Hockey National Team Development Program (och med Stiga på Boston College). Hagens förväntas vara en ledare, både på bänken och offensivt. Ziemer kommer att bidra med spelsinne och energi, medan Stiga kommer att bidra med den kämparglöd som gjorde att han kunde göra guldmålet i förlängningen av finalen mot Finland i januari.

På kanten gillar jag verkligen Cole Eiserman (New York Islanders) och Trevor Connelly (Vegas Golden Knights). Eiserman var ett hot både med och utan puck förra året (ingen var bättre på ”trash talk” än honom i turneringen i Ottawa), och han producerar bra i NCAAt på Boston University. Connelly var skadad under World Junior Summer Showcase och har bara sex AHL-matcher hittills i år – han producerar fortfarande i en takt som motsvarar 60 poäng.

Två av de bästa spelarna i NCAA den här säsongen har varit Will Horcoff (Pittsburgh Penguins) och Max Plante (Detroit Red Wings). Jag skulle kunna se båda två trycka sig högre upp i laguppställningen – men om återfinns i tredjekedjan, som vi förväntar oss, kommer de att vara en mardröm att möta. Ryker Lee (Nashville Predators) var en dynamo i augusti och hans kreativitet och råa talang borde göra att han kan bli en starkt bidragande spelare.

Utöver det kommer de att ha storlek i Shane Vansaghi (Philadelphia Flyers), tillförlitlighet i tvåvägsspelet med Kamil Bednarik (New York Islanders), och ren och skär envishet i AJ Spellacy (Chicago Blackhawks). Det är en stark grupp, allt sammantaget.

Hur bra är det amerikanska backdjupet?

Hutson förväntas vara en av de bästa backarna i den här turneringen efter att ha toppat poängligan i fjolårets turnering. Han kommer att vara allt för amerikanerna – bli inte förvånad om han spelar uppåt 30 minuter när matcherna börjar bli riktigt viktiga. Jag förväntar mig också att EJ Emery (New York Rangers) kommer att äta mycket minuter medan han fungerar mer som ett ”shutdown”-alternativ. Jag hoppas att han får spela tillsammans med Hutson och att de kan återupptäcka magin vi såg under deras U18-dagar.

Dakoda Rheaume-Mullen, som inte valdes i NHL-draften 2025, har varit otrolig i college i år, så det ska bli intressant att se vilken roll han får. Luke Osburn (Buffalo Sabres) var USA:s bästa back på World Junior Summer Showcase, och jag har gillat honom i college. Logan Hensler (Ottawa Senators) har visat lite mer offensiv skicklighet än jag förväntade mig. Han har inte varit lika produktiv som Osburn i Wisconsin i år, men jag älskar hans defensiva stabilitet.

Det stora frågetecknet för mig på lägret kommer att vara Chase Reid. Han har en verklig chans att gå bland de fem bästa i NHL-draften i år, men jag undrar om USA tar med honom framför några av deras ”hemodlade” talanger (särskilt efter att ha blivit bortvald från U18-laget inför VM i april). Jag skulle kunna se USA Hockey välja att satsa på Henry Brzustewicz (Los Angeles Kings) eller Blake Fiddler (Seattle Kraken) i hans ställe, men man kan inte göra fel med någon av dem.

USA:s backbesättning kanske inte har flera offensiva backar av högsta klass som förra året (Zeev Buium, någon?). Men med gott om storlek att arbeta med, är det en solid grupp.

USA:s målvakter är det största frågetecknet

Detroits Trey Augustine höll ställningarna som lagets förstemålvakt i tre år – vilket markerar en av de mest framgångsrika perioderna någonsin i turneringshistorien från en målvakt. Under den tiden såg vi också Montreals Jacob Fowler (2024) och Los Angeles Hampton Slukynsky (2025) fungera som reserver, trots att båda ser ut som potentiella NHL-spelare.

I år? Det är blekt i jämförelse. Det är definitivt deras svagaste position. Nick Kempf (Washington Capitals) borde vara lagets etta efter att ha imponerat tidigare i landslagssammanhang, men han har bara varit ”okej” i college i år. Han är kapabel till tunga arbetsbördor och kan ”stjäla” en och annan match. Jag gillade honom verkligen vid U18-VM 2024 i Finland, även om han blev utmanövrerad av Kanadas Carter George i finalen.

När det gäller reserverna är Caleb Heil (Tampa Bay Lightning) redan en NHL-draftad målvakt och USA Hockey har gillat vad de har sett av honom internationellt tidigare. Jag förväntar mig att han får backup-platsen framför AJ Reyelts, som tog sig in i laget efter en stark insats med uppstickaren Penticton Vees. Han är klar för Minnesota-Duluth i NCAA nästa säsong, men har aldrig representerat USA Hockey tidigare. 19-åringen har varit stabil under sitt första år i WHL.

Anmärkningsvärda petningar

J.P. Hurlbert, tillgänglig i sommarens draft, är hela CHL:s ledande poänggörare med 48 poäng på 27 matcher. Enligt alla rapporter är han den bästa spelaren i de tre kanadensiska juniorligorna. Men det kändes alltid som om han skulle hamna utanför laget efter att ha lämnat USNTDP med ett år kvar av sin behörighet. Värt att notera är att Horcoff (som lämnade programmet tidigt förra säsongen) tog sig in i truppen efter att ha blivit draftad till NHL, så håll utkik när Hurlbert är i samma sits nästa vinter.

Den hetaste spelaren i NCAA på sistone har varit Calgary Flames-talangen Ethan Wyttenbach. Han har 14 poäng på sina senaste åtta college-matcher, inklusive en match med fyra poäng så sent som i onsdags med Quinnipiac. Hans siffror är fantastiska – men blev han het lite för sent? Han har aldrig varit en del av USA Hockeys juniorprogram, så det är inte helt överraskande att han inte kom med i den här gruppen.

Cullen Potter, en annan Flames-talang, hade ett starkt U18-VM och var bra som college-rookie. Hans inkonsekventa college-säsong kan dock ha talat emot honom. Jag förväntar mig att Potter tar sig in i USA:s lag nästa år – potentiellt i en topp-sex-roll – men det kändes alltid osannolikt att de skulle ta in honom i en checking-roll i år.

Jag blev mindre förvånad över att Will Zellers (Boston Bruins) inte var med på lägertruppen. Jag hade honom som någon att överväga i mina personliga, men han kändes alltid som ett ”marginalalternativ” från början. Det fanns helt enkelt ingen tydlig plats för honom i truppen.

---

Så kan USA ställa upp

Kedjor

Teddy Stiga (NSH) – James Hagens (BOS) – Brodie Ziemer (BUF)
Cole Eiserman (NYI) – Kamil Bednarik (NYI) – Trevor Connelly (VGK)
Ryker Lee (NSH) – Will Horcoff (PIT) – Max Plante (DET)
Shane Vansaghi (PHI) – Cole McKinney (SJS) – AJ Spellacy (CHI)
Jacob Kvasnicka (NYI), LJ Mooney (MTL)

Han kan petas: Brendan McMorrow (LAK)

Backpar

Cole Hutson (WSH) – EJ Emery (NYR)
Luke Osburn (BUF) – Logan Hensler (OTT)
Dakoda Rhéaume-Mullen (Odraftad) – Adam Kleber (BUF)
Blake Fiddler (SEA) – Henry Brzustewicz (LAK)

De kan petas: Chase Reid (2026), Asher Barnett (EDM)

Målvakter

Nick Kempf (WSH)
Caleb Heil (TBL)
AJ Reyelts (Odraftad)

USA:s spelschema JVM 2026

Svensk tid anges

21 dec mot Tyskland, 23:00 CET (träningsmatch)
23 dec mot Finland, 01:00 CET (träningsmatch)
26 dec mot Tyskland, 00:00 CET
27 dec mot Schweiz, 00:00 CET
29 dec mot Slovakien, 00:00 CET
31 dec mot Sverige, 00:00 CET