Känd från YouTube – nu ska han göra hockeykarriär i Sverige

På YouTube är han känd som ”trav4oilers” och har närmare 70 000 prenumeranter och en bit över elva miljoner visningar på sina målvaktsvideos.
I verkliga livet heter han Travis Ridgen, är 24 år gammal och har kommit till Sverige och Hockeytvåan-klubben Flemingsberg för att få fart på – och rädda – sin hockeykarriär.

– Det har är min sista chans att lyckas inom hockeyn.

24-årige Travis Ridgen skrattar när han säger det, men han vet likväl att det han säger i mångt och mycket är sant. Det här kan mycket väl vara hans sista möjlighet att lyckas som hockeyspelare.

På YouTube har Ridgen, vars kanal går under namnet ”trav4oilers”, sedan 2016 publicerat regelbundna videos innehållandes allt från vloggar, träningstips och testning av målvaktsutrustning. Under årens lopp har hans kanal vuxit sig allt större och i dag har den 24-årige kanadensaren uppemot 70 000 prenumeranter och en bra bit över 11 miljoner visningar på sina YouTube-klipp.

På kanalen får man följa Ridgen i sin resa mot sina drömmars mål, att lyckas inom hockeyn. Den som följt kanalen vet att hans hockeykarriär inte alltid gått spikrakt uppåt, med många misslyckade provspel och moralkrossare på vägen.

Men Ridgen har inte gett upp. Vid varje knock har han rest sig på nio. Ingen tränare har kunnat få hans låga att släckas. Men han vet att karriären börjar rinna honom ur händerna. Han är 24 år gammal och har tagit uppehåll från sina universitetsstudier för att jaga drömmen.

Han har knappt spelat en match på tre år. Men nu har chansen dykt upp – i Hockeytvåan-klubben Flemingsberg.

– Detta är min ”once in a lifetime”-chans, säger Ridgen.

***

Första gången som Travis Ridgen stod på ett par skridskor var han fyra år gammal. Hans hockeytokiga pappa tog med honom till den lokala, om något slitna, ishallen där han för första gången fick skrinna ut på en nyspolad is.

– Och som jag hatade det, skrattar Ridgen.
– Pappa gav mig en liten stol som jag fick stötta mig mot och än i dag brukar han berätta hur jag bara sparkade, skrek och grät. Han har berättat att jag verkligen avskydde allt, men här sitter jag i dag, 20 år senare, och är på väg att flytta till Sverige för att spela hockey. Så hemskt kan det inte ha varit.

Som tioåring blev Ridgen målvakt, och precis som många andra målvakter var det de coola skydden som lockade honom till målvaktspositionen.

– Jag minns att jag var på en mässa där jag såg en affisch på Miikka Kiprusoff. Det var på den tiden då han var riktigt, riktigt bra. Jag gick upp till affischen och stirrade på de coola skydden länge och väl innan jag sade till mig själv: ”Okej, det där är precis vad jag vill göra”.
– Det var ett ”aha”-ögonblick. När jag kom hem och berättade för mina föräldrar att jag ville bli målvakt så sa de blankt nej. De visste hur dyrt och omständligt allt skulle bli, men jag lyckades övertala dem och det var väl egentligen så min målvaktskarriär började.

Man åkte till samhällen med 68 invånare mitt ute i ingenstans med 40 minusgrader utomhus och i princip lika kallt inne i ishallen

Ridgen om åren i juniorligan i Manitoba.

Under sina fem första år som målvakt spelade Ridgen pojklagshockey i sin lokala klubb och började spela ”AAA”-hockey som 16-åring. Som 18-åring tog han plats i juniorlaget English River Miners, men fick lämna klubben efter bara en match mellan stolparna. 

De följande tre åren spelade han i juniorligan KJHL (Keystone Junior Hockey League) i Manitoba.

– Där fick man resa till några av de mest tropiska och härliga platser hela Manitoba har att erbjuda, säger Ridgen uppenbart ironiskt.
– Man åkte till samhällen med 68 invånare mitt ute i ingenstans med 40 minusgrader utomhus och i princip lika kallt inne i ishallen. Det var en speciell, men ändå häftig, upplevelse.

Efter de tre åren i KJHL väntade spel för Vancouver Island University (VIU) under en säsong, ett kapitel i Ridgens hockeyliv han helst av allt bara vill glömma.

– Jag gillar inte säga att jag ”spelade collegehockey” under ett år. Jag gick skola där och var med på laguppställningen, egentligen var det inte mer än så.
– Jag vill inte gå in allt för mycket på detaljer vad som hände där, men jag kände mig väldigt ovälkommen. Det ledde till att jag var en dålig lagkamrat med en dålig moral. Jag började mer och mer dra mig ifrån laget… Alla de här karaktärsdragen som inte riktigt bollar upp för en stor framgångssaga, om man säger så.
– Jag kom dit med förväntingar, men saker och ting gick inte som jag hade hoppats på. Och det är sånt som händer. Det var jag helt cool med. Jag hade fem år kvar här, tänkte jag. Det finns gott om tid att reparera det här.
– Men i stället för att knyta näven och jobba hårt tog jag det på helt fel sätt. Jag började förstöra för mig själv i princip, men det var något jag inte insåg innan jag hade lämnat skolan och var hemma igen. Men den erfarenheten var väldigt nyttig för mig. Det var då jag insåg att jag behövde hantera motgångar på ett helt annat sätt.

Efter debaclet i Vancouver har Ridgen försökt spela till sig platser i den kanadensiska universitetslagen USports samt proffskontrakt i både SPHL (Southern Professional Hockey League) och FPHL (Federal Prospects Hockey League), dock utan resultat.

– Jag ska vara ärlig med dig. Jag vill inte dela så mycket negativitet på YouTube, men jag har haft problem med att hantera det. I mitt huvud har jag alltid tänkt att ”nej, jag bryr mig inte så mycket”, men när jag tittar tillbaka på det så var det något som påverkade mig ganska mycket.
– Efter det som hände med VIU så var jag tvungen att kolla mig själv i spegeln. Jag kunde inte haft ett värre år än vad jag hade och vad berodde det på, egentligen? Jag behövde gå tillbaka till ritbordet och gå igenom allt som hade hänt. För skulle jag bara fortsätta som jag gjort vore det definitionen att vara galen; att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

PROVSPELADE FÖR LOS ANGELES KINGS  

Även fast Travis Ridgen kanske inte har ett hockey-cv som sticker ut betyder det inte att han inte varit nära eliten. Som 16-åring stötte Ridgen på en scout för Portland Winterhawks, WHL-klubben där spelare som Mark Messier, Cam Neely och Marián Hossa spelat juniorhockey. I modern tid, om man får vara så fräck och kalla det för just det, så har NHL-spelare som Ryan Johansen, Nino Niederreiter och Seth Jones fått delar av sin hockeyutbildning i klubben.

Scouten råkade vara lärare på den kockutbildning som Ridgen vid den tiden gick. Efter att ha diskuterat lite så frågade scouten om Ridgen inte var intresserad av att provspela – något han så klart var intresserad av.

– Men, det visade sig i slutändan att det inte fanns någon plats på träningslägret, men det fanns öppningar på andra läger, minns Ridgen.
– Han, scouten, gav mig alla möjliga kontaktuppgifter och jag hörde av mig till i princip varje tränare, assisterande tränaren, general manager och ägare i hela WHL och berättade om mig själv och att jag ville komma på deras träningsläger. Jag fick svar av en klubb, Prince George Cougars, att jag var välkommen.

Resor började bokas. Hotellrum betalas. Allt var mer eller mindre klart, när Todd Harkins (pappa till Winnipeg Jets-löftet Jansen Harkins) lite i förbifarten meddelade att Ridgen inte längre kunde komma. 

– Då ställde jag till lite med av en ”shit-show”, kan man säga, skrattar Ridgen.
– Jag hade redan fixat allt. I slutändan flög jag upp till Prince George och deltog på lägret. Det var en fantastisk upplevelse. Allt var otroligt professionellt. Det var lite synd, för tittar jag på video på mig själv från den tiden så var jag inte ens i närheten av att kunna spela på den nivån. Där erbjöds jag världens möjlighet, men jag var absolut inte redo.
– Men så är det. Man lever och lär.

Jag önskar bara att jag hade njutit mer av det när det skedde.

Ridgen om provspelet med Kings.  

I september 2017 var det återigen dags för Ridgen att på nära håll få känna på atmosfären som omgärdar den professionella ishockey.

Det var då han i sin inkorg såg mejlet från Los Angeles Kings.

– Det var mer eller mindre så att jag hade vunnit en tävling.
– Det var mer eller mindre så att jag vann en tävling. Jag fick ett mejl där de bjöd ner mig till att provspela om en av tre platser som Kings nödreservsmålvakt. Jag bokade min flygbiljett tre timmar innan planet skulle lyfta och jag tänkte för mig själv: ”Vad sysslar jag med? Jag har spenderat 800 dollar för att träna ett ispass med Los Angeles Kings. Det är inte ens en riktig träning. Vad håller jag på med?”.
– Men vad var det värsta som kunde hända? Jag hade redan betalat för allt och jag är glad i dag att jag åkte, för det var väl ungefär där och då som saker och ting började ta ordentlig fart för mig på Youtube.

Precis som brukligt dokumenterade Ridgen sin upplevelse med sin kamera. I sin video ”LA Kings Pro Tryout: Junior To The NHL in 36 Hours” får tittaren följa med på resan från Winnipeg till Los Angeles och bakom kulisserna hur det egentligen kan gå till när NHL-lagen ska säkra sina nödreservmålvakter inför säsongen, något som alldeles uppenbart är nödvändigt med tanke på att två nödreserver fått spela NHL-minuter de senaste två säsongerna.

Efter att Ridgen publicerat videon på Youtube gick det snabbt. 

– NHL delade mitt klipp, Kings likaså. Videon har i dag 1,3 miljoner visningar. Det är en känsla jag aldrig kommer att glömma. Jag lade upp videon på kvällen och när jag sedan kollade dagen därpå så hade jag en kvarts miljon visningar på bara några timmar.
– Hela upplevelsen var bara rolig. Det är förmodligen det närmaste jag någonsin kommer att komma en riktig NHL-upplevelse och jag önskar bara att jag hade njutit mer av det när det skedde. Allt gick så fort. På 48 timmar hade jag gått från att vara helt ovetande om att jag skulle åka till L.A, till att vara hemma igen efter en otroligt cool resa. 

***

Sätt dig in i situationen att du är på en plats du inte riktigt trivs på. Du har haft en mardrömssäsong och telefonen ringer. På andra änden samtalet har du din nuvarande tränare som utförligt förklarar för dig varför du bör sluta spela hockey och istället satsa på något annat här i livet.

Det var exakt vad som hände Ridgen för drygt ett och ett halvt år sedan.

– Det var tränaren i VIU (Vancouver Island University), en person vars åsikt betydde mycket för mig, som sade åt mig att jag borde lägga av. Den typen av kritik kan man ta på många olika sätt. Man kan ta det på ett bra sätt, ett dåligt sätt, du behöver inte bry dig. Men i stället för att falla in i ett självförstörande beteende så sade jag bara: ”Ska du prata med mig på det här sättet så och inte visa mig någon respekt så kommer inte jag heller att värdera din åsikt. Jag respekterar dig i din roll som tränare, men jag respekterar inte hur du behandlar mig”.
– Jag förstår att det är en business. Jag försökte att inte ta det personligt och efter att jag hade lagt på luren med honom så tänkte jag inte ens en gång på att sluta. Inte en gång. Det var bara att återgå till arbetet.
– Det är en mentalitet som jag önskade att jag hade tidigare i karriären. Det är inte förrän kanske det senaste året som jag blivit bra på att hantera sån kritik.  

Tittar man tillbaka på Ridgens karriär ser man många säsonger där det spelats ont om hockeymatcher för målvakten. Under universitetstiden på Vancouver Island University blev det bara en match och under den gångna säsongen blev det bara två matcher för amatörlaget Neepawa Farmers med inte allt för smickrande siffror.

Många i din situation hade förmodligen valt att ge upp och lägga sin tid på annat, men inte du. Varför?
– Att en tränare säger att du inte har vad som krävs för att lyckas svider så klart. Men jag är 24 år gammal, jag är en vuxen man, så att någon säger något sådant till mig idag rör mig inte i ryggen.
– Den drivkraften kommer inifrån, tror jag. Min pappa hade ingen direkt bakgrund inom hockeyn, men han var alltid väldigt noga med arbetsmoral och att man aldrig ska ge upp på sin dröm. Att ge upp var inte ens ett alternativ för honom. Det var något som jag haft inpräntat i min skalle sen jag var väldigt liten.

Att Ridgen har ett mer eller mindre besatt intresse av hockeyn är en annan anledning till att han valt att fortsätta kämpa för sin dröm. Men tanken att lägga av och satsa på något annat har slagit honom, erkänner han.

– I mina mörkaste stunder… Ja, men det är klart att tanken har slagit mig. Jag skulle ljuga om jag sade något annat. Men det har aldrig varit nära på allvar. Kanske är det här mitt ego som talar, men när någon säger åt mig att ”du klarar inte det här” eller ”du borde bara sluta”, så är det någonting i min hjärna som bara flippar och jag blir helt inställd på att: ”Okej, nu ska jag motbevisa DIG”.
– Det kanske är mig det är fel på, men jag har alltid haft inställningen att aldrig ge upp förrän jag har motbevisat just den personen. Ingen annan ska få bestämma när det är dags för mig att ge upp på min dröm.

***

Men hur hamnade Travis Ridgen i Sverige, egentligen? Det var den huvudfråga som undertecknad ville ha svar på när den första kontakten gjordes. Hur hamnar en kanadensisk YouTuber och hockeymålvakt i division 2 med Flemingsberg?

– Det finns ett ordspråk som säger att mycket här i livet handlar om vem du känner, hur du känner dem och du ska ha lite tur med tid och rum. I det här fallet kunde det inte vara mer sant, säger Ridgen.

När Ridgen hade lämnat Vancouver Island University var han i större behov av en målvaktstränare än vad han var i behov av att hitta ett nytt lag att spela för, enligt honom själv. Pengarna räckte inte för att åka land och rike runt för att träna tillsammans med olika målvaktstränare. Han behövde en kille hemma i Winnipeg.

– Jag kände en kille som heter Guy St. Vincent sedan tidigare och efter att vi snackat lite så började jag träna med honom. Han var väldigt rak med mig: ”Du kommer inte att spela till dig ett proffskontrakt den här säsongen. Men det vore bra för dig att åka till olika free agent-läger för att bara visa upp att du finns”.
– Sagt och gjort. Förra sommaren åkte jag ned till Birmingham, Alabama, för att knyta lite kontakter på ett sådant läger. När jag kom dit så hamnade jag bredvid en rätt suspekt kille i omklädningsrummet. Han kändes konstig. Lite udda.
– Han började ställa konstiga frågor. ”Vad tyckte du om lagledningen i ditt förra lag? Skulle du säga att du är en bra lagkamrat?”. För mig var det uppenbart att han hade någon slags undercover-roll, skrattar Ridgen.

Ridgens känsla visade sig vara nära sanningen. I själva verket var hans granne i omklädningsrummet general managern för Columbus River Dragons i den professionella ligan FPHL (Federal Prospects Hockey League). Ridgen hade imponerat på honom under träningslägret, och när lägret var över så bjöds Ridgen in för att provspela för ett kontrakt med FPHL-klubben.

– Så jag åker dit och killen jag delade rum med började hänga med en annan kille på träningslägret. Jag och han började också prata lite och även om jag inte var hans största supporter, så att säga, så gav jag honom mitt telefonnummer. Jag tog inte plats i laget, men det gjorde han.
– Snabbspola fram till februari i år och den här killen hör av sig till mig. Han ville då att jag skulle kontakta hans vän Hunter för att se om han skulle kunna ordna något kontrakt åt mig. Tidigare har många agenter hört av sig och sagt: ”Ge mig 2 000 dollar så fixar jag ett kontrakt” och så får man ett erbjudande från ett bud från afghanska fjärdedivisionen, typ. Men den här killen var på riktigt.

Jag tyckte att jag passade in i deras beskrivning och efter lite diskussioner så kom vi överens: Vi kör!

Ridgen och Flemingsberg kom snabbt överens.  

Hunter ringde runt till alla möjliga lag i Sverige, Finland, Ryssland och runtom i Nordamerika. I slutändan kom han tillbaka med en lista på några lag i Sverige som visade ett konkret intresse för Ridgen, där Flemingsberg var ett av lagen på listan.

– Vi hade ett par möten över Zoom där de berättade vad de sökte i en målvakt och hur de såg på min roll och sådär. Jag tyckte att jag passade in i deras beskrivning och efter lite diskussioner så kom vi överens: Vi kör!
– Så för att göra en lång historia kort: Utan min målvaktstränaren Guy så hade aldrig det här hänt. Jag hade aldrig åkt till Alabama där jag träffade general managern för SPHL-laget, vilket i sin tur innebär att jag aldrig hade träffat min rumskompis vän som i sin tur hade introducerat mig för Hunter som sydde ihop allt detta. 

***

Ridgen startade sitt konto ”trav4oilers” redan 2009, men det var inte förrän under hösten 2019 som han började behandla hela YouTube-grejen som sitt riktiga jobb.

– När jag blev ratad av Columbus så ville jag bli kvar inom sporten på något vis. Jag ville ge mig själv möjligheten att träna så mycket jag bara kunde och då fanns det inte en chans att jag skulle kunna jobba heltid på en matvarubutik. Hockeyn behövde all tid.
– Då bestämde jag mig för att satsa mer på YouTube, då kanalen kretsar kring hockeyn och min träning. YouTube-pengarna gav mig möjlighet att kunna satsa hundraprocent på träning. Min YouTube-kanal har alltid gått hand i hand med min karriär på sätt och vis, då min kanal går ut på att dokumentera min resa mot hockeydrömmen. Så jag har egentligen aldrig behövt välja det ena eller det andra, som jag förmodligen skulle behövt om jag skulle jobba heltid med något helt annat.

Totalt har Ridgen i skrivande stund en bit över 65 000 prenumeranter på sin kanal och över elva miljoner visningar på sina videos.

– Folk har gett mig en hel del skit genom åren och sagt att mitt filmande stjälper mer än det hjälper och att lag inte vill ha mig på grund av min YouTube-kanal. Och det är förmodligen hundra procent sant.
– Men jag skulle aldrig kunna göra det jag ska göra nu i Sverige utan YouTube.

Ridgens optimism inför Sverigeäventyret är påtagligt Motivationen är på topp inför vad som kan komma att bli hans hockeykarriärs största äventyr. För Ridgen vet att en sån här chans inte dyker upp speciellt ofta. 

Insikten har också smugit sig på: Tar han inte den här chansen, tja, då är nog hockeykarriären över.

– Jag är 24 år och har knappt spelat något de senaste tre åren. Det har är min sista chans att lyckas inom hockeyn. Det baserar jag på det faktum att jag inte tror att det kommer att spelas hockey i någon större utsträckning i USA. Kanske i NHL och AHL, men inte i många ligor utöver det. Det känns inte troligt.
– Det gör att de enda alternativen jag har är i Europa. Därför tror jag att om jag inte lyckas i Sverige, är det förmodligen kört. Det är den insikt jag kommit till.
– För två månader sen höll jag på att skita ned mig av tanken av att flytta till Sverige. Men nu har allt börjat falla på plats med mig. Jag behandlar det här lite som en affärsresa. Jag ska dyka upp på måndag och göra mitt jobb. Det enda jag behöver göra är att stoppa puckar, vilket borde vara ganska enkelt, va?

Nja, riktigt så enkelt är det inte, något som nog alla hockeymålvakter i världen skriva under på. För Ridgen har förberedelserna för den här chansen pågått mer eller mindre sedan i november – och när coronapandemin lamslog världen tog satsningen ytterligare fart.

– När coronapandemin bröt ut på allvar så fick jag en uppenbarelse. Jag minns att jag fick nyheten om att alla ligor skulle stängas ned och då slog det mig: Det här är min chans. Ingen skulle ha möjlighet att träna på is. Ingen skulle ha möjlighet att träna på gymmet. Alla skulle vara lata och hitta ursäkter.
– Jag hade en stor fördel av att jag bodde i Winnipeg. Här har vi naturis utomhus fram till april. Guy och jag började träna utomhus på alla isytor vi kunde hitta. Ankdammar, frusna åkrar, utomhursrinkar. You name it. Så medan alla andra ojade sig och hittade ursäkter för att inte träna lade jag in två växlar till.

Jag vill att folk ska lära känna mig som målvakts-Travis, snarare än YouTube-Travis.

Den senaste veckan har Ridgen tränat med Toronto Maple Leafs före detta målvaktstränare Steve McKichan för att förbereda sig inför Sverige-äventyret på bästa sätt.

– Han har en riktig proffsig mentalitet. Han gör inte saker onödigt komplicerat. Han får en att känna sig som riktigt bra målvakt utan att göra saker och ting enkelt för en. Vi har jobbat mycket på hur spelet skiljer sig mellan Nordamerika och Sverige och vad jag behöver jobba på för att lyckas med den omställningen. Och det har gjort under för mig. Jag skulle som sagt kunna hoppa in och spela match nu, direkt.
– Jag har aldrig haft den här typen av självförtroende tidigare. Jag vet att jag kommer att vara bra. Jag har gjort alla förberedelser som krävs, nu ska jag bara ha kul. Att ha den känslan är fantastiskt.

Ridgens videoskapande kommer inte att upphöra i Sverige. Han är dock införstådd med att kameror kan göra folk obekväma. Till en början kommer han ligga lågt med filmande av sin hockeytillvaro i Flemingsberg.

– Jag måste bygga upp lite tillit både på och utanför isen innan jag börjar med det. Jag vill att folk ska lära känna mig som målvakts-Travis, snarare än YouTube-Travis. Första dagarna kommer det nog inte bli något filmande över huvud taget på träningarna.
– Sen kommer jag som sagt att försöka att öka filmandet gradvis. När saker och ting börjar falla på plats och killarna blir mer bekväma med mig så kommer det komma ut lite vloggar. Men fram till dess kommer jag bara att fokusera på hockeyn.