Sjöng en guldhymn för Hyland

Svenska guldhjältar genom tiderna – 1953

Vid åtta olika tillfällen har Tre Kronor vunnit VM-guld. Hockeysverige.se startar i dag en artikelserie där en spelare ur varje guldlag får berätta historien bakom triumfen. Först ut i dag är den legendariske backen Lasse Björn, som var med när Sverige tog sitt allra första VM-guld 1953.

Sverige, som har gått under namnet Tre Kronor i hockeysammanhang sedan 1938, vann sitt första VM-guld för 59 år sedan. Det vill säga 1953, samma år som dagens förbundskapten Pär Mårts föddes.

Turneringen spelades i Schweiz. Närmare bestämt i Basel och Zürich. Kanada och USA fanns inte med eftersom det hade varitkurr mellan ett amerikanskt och ett schweiziskt lag året innan vilket medförde att lag från USA inte var välkomna till Schweiz. Det uppskattades inte av USA:s broderland, Kanada, som valde att stanna hemma även de. Sovjet kom som bekant inte med storhockeyn förrän 1954. Deltagande nationer i VM:s A-grupp blev då Tre Kronor, Västtyskland, Schweiz och Tjeckoslovakien.

Hockeysverige.se har tagit hjälp av backjätten Lasse Björn för att få en bild av resan till guldet 1953. Han vill inte förringa segern trots att de tuffaste konkurrenterna uteblev:
”Ingen kan ta ifrån oss att vi var dom första världsmästarna i ishockey från Sverige. Trots att inte Kanada och USA deltog så vill jag nog minnas att det skrevs en hel del om turneringarna hemma i Sverige.

Foto: Bildbyrån

Lasse Björn.

Jag spelade i backpar med Sven Thunman från landet, rättare sagt Södertälje. En försynt och fin kille som efter sin karriär som spelare blev en av landets bästa hockeydomare. Det var annars först till VM 1949 som det kom med spelare i Tre Kronor som inte var från stockholmstrakten, dit jag även då räknar Södertälje. Till den här turneringen minns jag att både ”Isak” (Hans Isaksson) i målet, ”Sigge” Bröms och ”Stöveln” Öberg var uttagna av Uttagningskommittén för att vara med oss och spela.

Vi var ganska överlägsna i alla matcherna i turneringen. Vi hade slagit Tjeckoslovakien i första matchen med 5-3. Siffrorna ljuger lite eftersom vi ledde ganska tidigt i matchen med 5-0 eller om det var 5-1. Antagligen hade vi slagit tjeckerna även i den avgörande matchen om nu dom hade ställt upp. Lennart Hyland tyckte efter matchen att 10-1 hade varit mer rättvist än dom 5-3 som det nu blev.

Turneringen avgjordes på ett annorlunda vis då presidenten i Tjeckoslovakien, Klemens Gottwald, hade avlidit och det tjeckiska laget fick inte ställa upp och spela den avgörande matchen eftersom landssorg hade utlysts. Vi gick på stan och firade med en knackwurst och en bira som förbundet bjöd oss på.

Jag minns när vi gick runt på stan i Zürich för att ha något för oss medan vi väntade på vad som skulle hända. Då kom radions Lennart Hyland och Bassen Sköld knallande och då berättade vi för honom att vi var världsmästare vilket han inte hade en aning om.”

Det sägs att du sjöng fram budskapet till Hyland och Bassen Sköld?
”Haha… vill du se en världsmästare så se på mig… på Zarah Leander-manér. Dom trodde väl jag var lite knäpp, men dom hade som sagt var ingen aning om att vi var världsmästare då.

Det blev ett herrans liv på alla som köpt biljett till vår avslutningsmatch mot tjeckerna så vi spelade någon sorts träningsmatch mot Schweiz i stället och därefter blev det prisceremoni. ”Plutten” Andersson, som lagkapten, fick kliva upp på pallen och ta emot bucklan på samma sätt som jag själv fick göra i Moskva 1957. Tyskarna fick silver och schweizarna fick brons. Det var jäkligt synd om killarna i Tjeckoslovakien då finalen spelades på lördagen. Deras plan hem till Prag gick först på söndagsmorgonen. Dom försökte få dispens att spela men icke.

Schweiziska och tyska tidningar hyllade oss och tyckte att det aldrig hade spelats bättre hockey i Europa tidigare. Någon tidning skrev väl också att en värdigare världsmästare än Tre Kronor aldrig tidigare vunnit ett VM. Vi kunde inte rå för att ”kotknackarna” från Kanada och USA inte ville lira i VM.

En viktig anledning till att vi vann guldet var ”Isak” i målet. Han var fantastiskt bra i hela turneringen. Framför allt i första matchen då vi hade lite trögt att komma igång.

Överledaren Torsten Dahlin och vår tränare ”Masen” Jansson hade ordnat skinka och ägg på Hotel Central framåt kvällen och minns jag inte helt fel så fanns det nog några flaskor ”skumpa” också. Vi skildes ganska sent den kvällen efter både tal, lekar och sång. Ett härligt minne även om det är snart sextio år sedan.”

Tre Kronors lag 1953

Målvakter
Hans ”Isak” Isaksson, Gävle GIK (avled 2001)
Thord ”Flodan” Flodqvist, Södertälje SK (avled 1988)

Backar
Rune Johansson, Hammarby IF (avled 1999)
Åke ”Plutten” Andersson, Hammarby IF (avled 1982)
Sven Thunman, Södertälje SK (avled 2004)
Lasse Björn, Djurgårdens IF
Göte Almqvist Skellefteå AIK (avled 1994)

Forwards
Göte ”Vicke-Hallon” Blomqvist, Södertälje SK (avled 2003)
Gösta ”Lill-Lulle” Johansson, Djurgårdens IF (avled 1997)
Stig ”Stickan” Carlsson, Södertälje SK (avled 1978)
Erik ”Epa” Johansson, Södertälje SK (avled 1992)
Rolf ”Mackan” Pettersson, Hammarby IF (avled 2010)
Sven ”Nenne” Tumba, Djurgårdens IF (avled 2011)
Hans ”Stöveln” Öberg, Gävle GIK (avled 2009)
Stig Tvilling, Djurgårdens IF (avled 1989)
Hans Tvilling, Djurgårdens IF
Sigurd ”Sigge” Bröms, Leksands IF (avled 2007)

Tränare
Folke ”Masen” Jansson (avled 1983)

Guldlaget: Övre fr v: Stig Tvilling, Rolf ”Mackan” Pettersson, Hans ”Stöveln” Öberg, Stig Carlsson, Göte ”Vicke-Hallon” Blomqvist, Thord Flodqvist, Hans Tvilling, Sigge Bröms, Lasse Björn Nedre fr v: Gösta ”Lill-Lulle” Johansson, Sven Thunman, Åke ”Plutten” Andersson, Rune Johansson, Sven Tumba, Erik ”Epa” Johansson, Göte Almqvist.
Bild: Rekordmagasinet.