Måldrottningen lyfter under kvinnliga tränare: ”Svårt för en kille att sätta sig in i vad som händer med en tjej”

Merparten av lagen i Riksserien tränas fortfarande av män, men i AIK har man gått emot strömmen och haft kvinnliga tränare de senaste åren. Lagets måldrottning Lisa Johansson tycker att det har gynnat hennes utveckling som hockeyspelare.
— Jag tror att det kan vara svårt för en kille att sätta sig in i vad som händer både i huvudet och kroppen på en tjej, säger hon till hockeysverige.se.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
En av Riksseriens mest spännande spelare är den 23-åriga Nybrotjejen Lisa Johansson som till vardags spelar i AIK. På 30 matcher den här säsongen har hon svarat för 23 av AIK:s totalt 77 gjorda mål. Det är bara Emma Nordin av dom svenska spelarna i Riksserien som gjort fler mål än henne den här säsongen, 28.

Hur har Lisa Johansson blivit den målskytt hon nu är, ser hon sig själv mer som en framspelare (13 assist) och vad har tagit henne tillbaka till Damkronorna den här säsongen? Med dom frågorna och många fler stämde hockeysverige.se träff med Lisa Johansson på fiket i Ritorps Ishall, alltså det som egentligen heter Ulriksdals IP.
— Jag skulle nog säga att jag mest ser mig själv som en målskytt. I år har det blivit bättre även med framspelandet jämfört med föregående säsong. Jag vet faktiskt inte varför, säger hon när vi slagit oss ner vid ett av borden samtidigt som ismaskinen mullrar förbi för att fixa till isen innan det ska bli målvaktsträning där ute.

Vad kommer ditt målsinne ifrån?
— Sedan jag var lite har jag alltid trott mycket på mig själv. Inte på ett divigt och kaxigt sätt utan mer att jag verkligen gått in i varje situation och känt att det är lugnt, den här sätter jag. När man sedan missar blir man ju oerhört besviken såklart, säger Lisa Johansson med ett leende.

Kan man träna upp ett målsinne?
— Ja, det skulle jag nog säga. Det gäller väldigt mycket att läsa av målvakterna också, alltså se vad målvakten tror att man ska göra och sedan göra något helt annat. Sedan handlar det om fokus och träning.

Hur läser du av en målvakt?
— Jag ska inte säga att jag sitter och studerar målvakterna, för det gör jag inte. Jag har lärt mig mycket på träningarna var Minatsu (Murase) och Sofia (Reideborn) tror att jag ska skjuta eftersom jag ofta skjuter där, men i stället försöker jag då skjuta på något annat ställe.
— Annars handlar det om att hålla i pucken en hundradel extra för att se om målvakten tjuvar. Om då det visar sig att målvakten gör det så får man hitta en annan lucka. Det gäller att inte bara gå in och skjuta där man ser en lucka i första läget för vet målvakten att man ska skjuta där så går dom tidigare.

För att lyckas få den här hundradelen extra så krävs det av dig som skytt att skapa yta, hur får man till den?
— Delvis är det medspelarna som hjälper dig med det. Från medspelarna håll gäller det att man får pucken på rätt ställe så man kan skjuta direkt och inte en puck som du måste lägga tillrätta innan du ska skjuta för då tar det tid, men det där är faktiskt ingenting jag direkt tänker så mycket på utan det blir naturligt.

Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

”PAPPA ÄR LITE AV EN HOCKEYIKON I NYBRO”

Lisa Johansson växte upp i hockeynästet Nybro där det för henne blev en självklarhet att börja spela hockey.
— Det var inget konstigt att växa upp där som hockeytjej. Min pappa (Lasse Johansson) är dessutom lite av en hockeyikon i Nybro. Jag har väl egentligen aldrig haft några motgångar bara för att jag är tjej. Det har varit mer att man tycker att det varit kul att jag spelade. Det kändes nog mest som en självklarhet att jag skulle spela efter som han hade spelat tidigare.
— Sedan var det en tjej till i min ålder som spelade hockey. Jag kommer inte exakt ihåg hur länge hon spelade, men jag tror att hon var med tre eller fyra säsonger i alla fall. Vi båda spelade fotboll ihop också så hon valde den och jag hockeyn.

Lisa Johansson var med när Riksserien startade 2007/08 och när hon blickar tillbaka på hur hon var som spelare då jämfört med i dag så skrattar hon lite innan hon säger:
— Jag är mycket mer mogen idag som spelare. Då var det väldigt mycket att dribbla i fel lägen och jag hade väldigt mycket offensivt tänkande.
— Klart att jag tänker offensivt fortfarande, men jag har även defensiven i baktanken nu. Det tror jag inte var min starka sida då.

När under dina år i Riksserien tog du steget till att bli en mer komplett spelare?
— Delvis när jag flyttade till Leksand (2008) för då mognade jag väldigt mycket som person. Jag hade flyttat hemifrån, börjat ta hand om mig själv och fixa allting utanför. Jag kunde inte vara beroende av mina föräldrar längre.
— Den hockeymässiga delen kom nog mest när jag valde att flytta ner till Stockholm och började spela för AIK. Speciellt då sedan Ylva Lindberg tog över. Då blev jag mer av en slitvarg än vad jag varit tidigare, alltså att jag jobbar hårdare över hela banan. Tidigare har jag många gånger fått höra att jag är ganska lat av mig. Det är jag inte längre.

Var du lat?
— Ja, det kan jag nog säga så här i efterhand, att jag var ganska lat faktiskt.

Foto: Bildbyrån/Nils Jakobsson

RATADES INFÖR HEMMA-VM: ”LÄGGER INTE NÅGON VIKT VID DET”

Efter ankomsten till AIK utvecklades Lisa Johanson till landslagsspelare och blev uttagen till VM 2013. Även säsongen 2013/14 spelade hon några landskamper, men när det var dags för hemma-VM valde förbundskaptenen Leif Boork bort henne.
— Självklart hade det varit jättekul att vara med just för att det var hemma-VM. Samtidigt lägger inte jag någon vikt på det så här i efterhand. Det känns mer som en morot för mig att visa att jag vill vara med där.
— Förra säsongen ville jag verkligen visa på varje match och under varje träning, dels för mig själv och dels för alla runt omkring att jag platsar i landslaget. Sedan fungerar det inte så att man bara kan säga att man platsar i ett landslag, för så är det ju inte. Det är fortfarande tränare som tar ut laget, men jag ville visa för mig själv att jag har det som krävs för att vara med där. Jag tror att det här har varit väldigt viktigt för mig och min utveckling som spelare.

Trots att Lisa Johansson ställdes över i landslaget hade hon, och har fortfarande, en bra dialog med Leif Boork.
— Det var inga konstigheter. Vi pratade ut och det var hela tiden lugnt liksom. Nu ligger det bakom mig och nu fokuserar jag bara på framtiden.

Vilken roll har du fått tagit i Damkronorna nu då du kommit tillbaka dit den här säsongen?
– Det är alltid svårt att svara på vilken roll man får ta i ett landslag. Man blir uttagen för dom kvalitéer man har och jag är en väldigt offensiv spelare.
– Sedan har jag nu fått spela i en kedja med Sabina Küller och Fanny Rask när vi varit i landslaget. Jag tror inte det var tänkt att vi skulle bli en så offensiv kedja som vi nu har blivit men det har gått väldigt bra för oss tre tillsammans. Vi känner också varandra sedan tidigare och har spelat ihop här i AIK.

Leif Boork är väldigt noggrann med att man sköter den roll man blir tilldelad, men känner du att din roll i landslaget och i AIK är ungefär lika?
— Både och. Jag är där för att jag gjort något bra i klubblaget. Då är det också det som jag ska tillföra även i landslaget. Samtidigt är landslagsspel på en helt annan nivå. Jag kan inte gå in och göra exakt samma saker där som jag gör här eftersom man möter mycket skickligare spelare, det är en helt annan fart och man har mycket mindre tid med puck.

Emelie Berggren. Foto: Ronnie Rönnkvist

HYLLAR ROBIN KOVÁCS: ”KOMMER MED SMÅTIPS”

Senaste fyra säsongerna har Lisa Johansson haft damtränare i klubblaget. Först var det Ylva Lindberg under tre säsonger och från och med den här säsongen är det Emelie Berggren. Det här tror Lisa Johansson varit viktigt för hennes utveckling som nu tagit henne tillbaka till Damkronorna.
— Det är delvis en skillnad mot herrtränare. Både Ylva och Emelie har spelat själva och vet vad det handlar om. Dom känner oss också på det sättet att vi alla är tjejer.
— Jag tror att det kan vara svårt för en kille att sätta sig in i vad som händer både i huvudet och kroppen på en tjej. Jag tror också att det är viktigt att våra tränare förstår oss, speciellt när vi dessutom är på den här nivån.
— Det är också många herrtränare som har sagt att det är annorlunda att träna tjejer eftersom vi alltid vill veta varför vi ska göra en sak. Om dom säger att vi ska åka den vägen och göra det där då ställer vi väldigt mycket frågor och vill veta varför vi ska göra det. Har man inte ett svar på det så tror man till slut inte på tränaren.
— Jag tycker i alla fall att det har varit positivt att haft damtränare senaste säsongerna. Inget ont om killar som tränare för dom är ofta jätteduktiga hockeymässigt. Bland annat tycker jag att det är kul att Robin Kovács är med och kör med oss nu. Han tillför väldigt mycket annorlunda tänkande eftersom han spelar på en annan nivå.

Vad har Robin Kovács tillfört?
— För mig, eftersom han är en väldigt teknisk spelare, så kommer han med småtips, idéer, hur man kan utmana vissa backar och så vidare. Sedan är han väldigt mycket delaktig i vårt powerplay eftersom han är duktig själv i den spelformen.

AIK har utvecklats mycket under säsongen och nu blivit ett stabilt topp fyra lag i Riksserien. Har det gått hand i hand med att Emelie Berggren också utvecklats hela tiden under säsongen?
— Ja, absolut. Emelie tog över efter att hon haft, om jag nu inte minns fel, damjuniorerna under två säsonger bara. Klart att även hon kände det lite nervöst inför säsongen när hon skulle ta ett Riksserielag.
— Samtidigt sa vi redan från början att hon ska hjälpa oss, men vi ska också hjälpa henne med tanke på hur det har sett ut där hon har varit väldigt ensam. Sedan är det tur att Rickard (Regnell), som är materialare, har hjälpt till som tränare lite då och då. Dessutom har ju, som sagt var, Robin kommit in. I början av säsongen hade vi även hjälp från Oscar Dahlgren fr J20 men även några i AIK:s ledning gått in och hjälpt till under vissa träningar.

AIK var i SM-final förra säsongen, hur långt kan ni räcka den här säsongen?
— Fortsätter vi den här utvecklingen där vi blir starkare och starkare ju längre säsongen går så tror jag att vi går hela vägen, avslutar Lisa Johansson med ett leende.