Blev trejdad som scout – för att spela: "Är du go eller...?"

Han hade egentligen lagt av och blivit NHL-scout. Men Toronto Maple Leafs tyckte fortfarande att Calle Johansson var en spelare att satsa på. Sent omsider under säsongen 2003/04 avslutade han karriären som back i Maple Leafs efter en serie av udda händelser.
– De hade trejdat till sig mig, alltså en scout, för en tredjerundare, berättar Calle Johansson i helgens OLD SCHOOL HOCKEY.

Calle Johansson är en av svensk hockeys mest meriterade backar. Han var bland annat med om att vinna VM-guld i både Åbo 1991 och Prag 1992. Han var även med i det Björklöven som vann SM-guld 1987.

Onsala-sonen inledde sin NHL-karriär i Buffalo. Därefter gjorde han 15 säsonger i Washington där han idag ses som en ikon. Faktum är att han hade gjort mest poäng av alla backar i klubbens historia – fram till det att nuvarande stjärnan John Carlson tog över det den gångna säsongen.

2003 hade Calle Johansson egentligen lagt av. Han gick då från att ha varit spelare för Capitals till att scouta för klubben. Men Toronto Maple Leafs hade andra planer för den då 36-årige svensken. I en intervju i serien OLD SCHOOL HOCKEY, som kommer på hockeysverige.se under söndagen, berättar han om en annorlunda säsong som också kom att bli hans sista som spelare.

– (Skratt) När jag skrev på sista kontraktet med Washington, som var på tre år, bestämde vi att jag spelar klart de åren. Min fru ville flytta hem, vilket jag också ville. ”Om vi inte flyttar hem nu får vi inte med oss barnen hem utan då blir det high school och hela baletten”.
– Vi testade att åka hem. Washington ville att jag skulle fortsätta, men titta på laget vi hade då. Hela laget vi hade haft splittrades. Vi hade inget bra lag kvar. Det var katastrofdåligt under några år. När jag var 36 år ville inte jag harva och hålla på att bygga upp ett nytt lag.
– Jag tänkte att jag hellre lämnade över stafettpinnen åt några yngre killar. Vi mådde bra och jag fick scouta. George McPhee, Washingtons General Manager, ringde då: ”Om du inte vill spela för oss så ska du spela för Toronto eftersom de betalar bra så in i h-vete”. ”Jag har lagt av”, svarade jag. ”Du måste i alla fall lyssna på dem”, tyckte han. ”Okej, ge Toronto mitt nummer”.

KONTAKTAD I OKTOBER – FICK KONTRAKT I MARS

Mycket riktigt så ringde Toronto upp Calle Johansson.

– Jag hade ingen agent då utan hade sagt upp alla sådana avtal. Det här var i oktober. Då ringer de och frågar om jag är intresserad. ”Ja, jag är intresserad”, sa jag.”Bra, då hör vi av oss”.
– Då tänkte jag i mitt stilla sinne att de skulle ringa om någon dag eller två. Tiden gick. Det blev november, december och jul. Klart att jag då tänkte att de inte skulle ringa alls. Det var kört. Under den här tiden åkte jag skridskor med polarna jag hade spelat med förr i världen. Väldigt mycket ett korpgäng som spelade en gång i veckan.

Men Toronto hade faktiskt planer för svensken. Men det dröjde en bra bit in på säsongen innan man skred till verket och fick över honom till Kanada.

– Vasaloppssöndagen (första söndagen i mars) ringer de från Toronto: ”Kan du komma nu?”. Jag sa ”Är du go eller…? Det är ju mars nu och vi pratade i oktober”. Jag skulle få jättebra betalt för den tiden som var kvar av säsongen. ”Okej, ge mig 14 dagar så kommer jag”, tyckte jag. ”Du kommer imorgon”.
– Det här var alltså på söndagen och måndagen åkte jag över. Jag hade tränat knappt en gång i veckan på is och sedan scoutat och flängt runt. Då visade det sig att de hade trejdat till sig mig, alltså en scout, till Toronto från Washington för en tredjerundare. Annars hade jag aldrig fått spela. Jag åkte över på måndagen, gjorde läkarundersökningen och spelade tolv matcher.

Hela intervjun med Calle Johansson kommer på söndag på hockeysverige.se