Boustedt om kritiken mot förbundskaptenens uttagningar: ”Kan inte ha en omröstning bland folket”

Det har blåst rejält kring Leif Boork det senaste året. Men generalsekreteraren på svenska ishockeyförbundet, Tommy Boustedt, vill inte kritisera förbundskaptenens uttagningar.
– Vi tycker, eftersom vi har valt ut Leif Boork till förbundskapten, att han är mest lämpad för det uppdraget, säger Boustedt till hockeysverige.se.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Damkronorna bygger upp ett lag med sikte på både VM senare i vår och OS 2018. Men precis som under senaste säsongerna är inte riktigt Sverige uppe på samma nivå som främst USA och Kanada, men man tycks dessutom ha tappat lite mark till Finland även om det i senaste mötet nationerna emellan krävdes förlängning för att hitta en vinnare.

Men hur står sig svensk damhockey för tillfället och då framförallt våra Damkronor? Hockeysverige.se stämde träff med Generalsekreteraren på Svenska Ishockeyförbundet, Tommy Boustedt, för att få hans syn på kanske främst vårat A-landslag.
– Damhockeyn har egentligen inte mer än 30 år bakom sig. Det är ett stort problem. Herrhockeyn har snart hållit på i 100 år så vi ligger runt 60 år efter på damsidan. Det tycker jag märks i hela hockeysverige då det gäller intresse. Vi har över 300 föreningar med ungdomsverksamhet, men alla dom har inte en utpräglad dam och flickverksamhet, säger Tommy Boustedt och fortsätter:
– Nummer ett om vi ska kunna bli riktigt bra på landslagssidan är att damhockeyn blir accepterad i hela Sverige, i alla föreningar. Det är nyckeln för anledningen till att Sverige är bra på herrsidan beror på idogt och bra föreningsarbete.
– Vi har inte en full flickverksamhet ännu från hockeyskola, upp i ungdomsdelen, A-B juniorer upp i A-laget. Det är tomt någonstans i mitten där. Hade vi hållit på med damhockeyn sedan 1920-talet som herrhockeyn så hade dom här hålen varit tilltäppta. Vad ska en tjej göra som är 12-13 år och vill satsa på hockey och det inte finns några lag, jo det är att försöka ta en plats i damlaget. Det glappet lider vi av ända upp på landslagsnivå. En mer utpräglad serieverksamhet för flick och juniorer är en förutsättning för att vi ska kunna bli bättre på landslagsnivå. Annars blir det bara konstgjord andning.

Är det här anledningen till att man tycks stå och stampa på landslagsnivå och inte lyckas ta nästa steg?
– Jag är helt övertygad om att det beror på glappet vi har. Nu har man försökt fylla det här glappet med utländska spelare. Klart att med en liga som det är ordning och reda i som det är i SDHL, om man jämför med ute i hockeyvärlden i övrigt där det knappt finns några damligor, och med flera elitlag som satsar på damhockeyn så attraheras flera utländska tjejer av att spela här.
– Klart att dom 78 utländska spelarna, den här debatten hade vi även i herrhockeyn för ett antal år sedan, tar platser för unga spelare. Eftersom det inte finns så många damlag att spela i här i Sverige så tror jag att dom unga spelarna som kommer fram lider av att det är så många utländska spelare i ligan. Man får helt enkelt inte spela i dom här avgörande lägena eftersom många av dom utländska spelarna är väldigt skickliga. Alla 78 är inte världsklass, men vi har ändå några av världens bästa spelare i SDHL.

Kan du se att SDHL på sikt inför ett importstopp eller någon form av begränsning av utländska spelare i ligan?
– Det är en demokratisk fråga och något inte alla fattar riktigt då det gäller idrott. Man tror att det sitter två gubbar och bestämmer någonting och sedan blir det så.
– Först är det en debatt och diskussion som pågår. Sedan handlar det om att ta ett demokratiskt beslut kring frågan.
– Visst kan det bli så om svenska ishockey med allt vad det innebär med förbund, distrikt, landslag och så vidare, kommer fram till att vi behöver göra det. Då tror jag inte att det är omöjligt. Men det är inte en fråga som Leif Boork, Anders Larsson eller Tommy Boustedt kan bestämma. Det funkar inte så.

Vad tror du personligen?
– Jag tror att, oavsett om det blir så eller inte, att en del av utländska spelarna som är här gör att några att några av talangfulla svenska tjejerna inte får chansen riktigt. Det grundar jag på statistik. Om det är nästan 80 tjejer och vi har tio lag så innebär det åtta spelare per lag, alltså en och en halv femma.
– Många av dom här 80 tillhör världens bästa. Hur ska då en 17-18 årig tjej kunna ta första powerplay eller spela sista minuten i varje period? Det här är tvådelat för dom här unga spelarna måste också vara tillräckligt bra för man kan inte stoppa in vem som helst. När dom är tillräckligt bra måste det finnas ett mod hos klubben att satsa på dom. Det tycker jag att många svenska klubbar på herrsidan visat är ett framgångsrikt recept.
– För att få fram tillräckligt många talangfulla spelare måste vi täppa till det här glappet. Lyckas vi inte med det så spelar det ingen roll vad vi gör med landslaget, det kommer ändå inte räcka till.

Eliasson och Boork.

Det är ändå en resultatbaserad verksamhet, men då låter vi några av svensk hockeys bästa spelare (Emma Eliasson och Jenni Asserholt) står utanför landslaget, hur tänker du kring det?
– Jag håller inte med dig där. Sedan Arne Strömbergs tid är det förbundskaptenen som tar ut laget. Det har alltid varit en debatt om vem som borde vara med. Om förbundskapten anser att det här är dom spelarna som gör att vi får ihop det bästa laget så är det också han eller hon som avgör det.
– Vi kan inte ha en omröstning bland folket om vilka som ska vara med. Jag tycker att det är bra att vi har en sådan här debatt, men någon jäkel måste ta det sista beslutet. Om nu förbundskaptenen tycker att han tar ut det bästa laget så får man utgå från att han har det förståndet så att han gör det. Sedan kan man diskutera om det är rätt lag eller inte. Vi tycker, eftersom vi har valt ut Leif Boork till förbundskapten, att han är mest lämpad för det uppdraget.

Vad tror du att ett misslyckande i VM skulle betyda för svensk damhockey?
– Vi vet ganska väl varför vi är där vi är på damsidan. Klart att vi behöver en framgång, men när man börjar fundera på vad som händer om jag gör så här och inte så här är det som man krattar för att det ska gå dåligt.
– Om du lägger en bräda mellan våra stolar och ska gå över den så är det inga problem. Men om du lägger samma bräda mellan hustaken, 20 meter upp, och ska gå. Då hade du antagligen inte fixat det för att du funderar på vad som händer om du kliver snett. Samma sak är det här.
– Början man fundera på att man kan misslyckas så förstärks också risken att misslyckas. Det är nog ett filosofiskt anslag som jag försökt tänka, att om jag gick in till en match då jag var coach tänkte jag aldrig ”vad händer om vi förlorar”? Jag tänkte att vi kommer vinna det här. Då förstärks också chansen att man ska lyckas, något som även psykologisk forskning har visat.
– Börjar jag fundera och prata om hur det kan gå om vi inte lyckas så kommer flera att göra samma sak. Får då dom som ska avgöra det här, alltså tjejerna, höra att högsta företrädaren sitter och funderar på vad som händer om det går åt pipan då ökar sannolikheten att det ska gå åt just pipan.
– Men, det är inget snack om saken, målet för alla våra VM-lag är att vi ska vara med och slåss om medaljerna. Vad som händer sedan får man ta efteråt.

Vilka krav ställer du på förbundskaptenen Leif Boork inför VM?
– Det jag alltid tyck ha varit viktigast hos coacher är en minutiös förberedelse. Det är många duktiga idrottsledare som sagt att 90 procent av matchen är spelad innan den börjar. Alltså hur man förberett sig, pratat med spelarna, scoutat motståndarna, hur man tränat, satt ihop femmorna, hur man fått spelarna att tänka positivt och så vidare.
– Vi har samma krav på alla våra coacher, att dom ska vara minutiöst i sina förberedelser och aldrig slarva. När man sedan kommer till turneringen eller matchen ska man göra allt man kan för att vinna, självklart. Att man coachar rätt, tittar på video efter matcherna och jobbar jäkligt hårt. Dom kraven går aldrig att backa ifrån.
– Där har jag inga problem med Leffe för han är extremt noggrann och jobbar väldigt hårt.

Leif Boork.

Ställer du även resultatkrav på honom inför ett VM?
– En målsättning vi har på svenska hockeyförbundet är att vi ska ta medalj. Det gäller, som sagt var, alla fem landslagen som spelar mästerskap. Det är Dam 18, Herr 18, Herr 20, Tre Kronor och Damkronorna. Där är målsättningen att vara minst i semifinal och spela om medaljer.
– Det har vi missat med Tre Kronor i senaste två VM, men även damerna har missat det. Det är utefter målsättningarna vi har inte ett acceptabelt resultat. Nu kan det ändå hända och har hänt. Trots allt handlar det om en match där det kan avgöras på sudden eller att pucken studsar hit eller dit. Om vi hade som målsättning att åka ut i kvartsfinalen så går man väl inte ens dit? Man måste ha höga målsättningar för det är på något vis anledningen till att man finns till.

Du säger inte acceptabelt, hur menar du då?
– Om målsättningen är att gå till semifinal så får man vara med och spela om medaljer. Åker man då ut i kvartsfinal så är man inte där och då har man heller inte nått måluppfyllelsen. Med elitidrott måste du ha målsättningar, vilket är klart och tydligt för alla som jobbar hos oss. Alla är medvetna om att vi är en organisation där vi spelar mästerskap och ska slåss om medaljer.
– Det här är inga nya mål för Svenska Ishockeyförbundet utan så här har det varit under alla år jag har varit här och var så innan också. Jag tror också att det är anledningen till varför svensk hockey har tagit mycket medaljer genom åren. Däremot, när vi inte når målen måste vi jobba hårdare för att bli bättre.
– Täpper vi igen det här glappet jag talade om tidigare så tror jag att Damkronorna kommer att bli mycket bättre eftersom det då finns många fler spelare att välja på. Om vi ser i ena änden, SDHL, så tycker jag att serieverksamheten har blivit mycket bättre jämfört med hur damligan såg ut för tio år sedan. Nu är det en bra liga med bra hockeymatcher och bra inramning. Klart att det är många som jämför med herrarna, men vi ligger efter herrsidan. Det handlar om att ha tålamod, jobba på och inte ge upp den här resan.