"Chicago vill att jag ska vara 'nästa Duncan Keith'"

Han är en av Sveriges stora backtalanger i NHL. Adam Boqvist har mycket att leva upp till för att rättfärdiga att Chicago Blackhawks draftade honom redan som åttonde spelare 2018. För hockeysverige.se berättar han om pressen och att han nu känner sig mogen att axla en större roll klubben.
– Jag vill vara den ledande backen, säger Boqvist

GÄVLE STRAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Inför säsongen 2018/19 valde Adam Boqvist att lämna Sverige för spel i OHL med London Knights. Han hade draftats av Chicago Blackhawks i första rundan sommaren innan dess och jagade speltid efter en ryckig säsong med Brynäs. NHL-debuten kom säsongen däpå, då Chicago befordrade honom från farmarlaget Rockford Icehogs i AHL och gav honom bland annat chansen att möta sin äldre bror Jesper Boqvist i en match mot New Jersey Devils.

Totalt har Adam Boqvist nu spelat 76 NHL-matcher och svarat för sex mål och totalt 29 poäng.

– Sedan jag tog steget över har jag nog utvecklats mest som person. Speciellt eftersom jag var så pass ung då. Jag hade inte ens gått klart skolan, berättar Adam Boqvist då hockeysverige.se träffar honom för en intervju intill Gevalias komplex vid Gävle Strand.
– Jag har mognat på alla möjliga sätt, ta hand om mig själv, vara utan min familj eller nära vänner länge. Dessutom var jag själv som svensk i London under min första säsong. Då var jag tvungen att ta tag i engelskan och verkligen ta för mig.
– När jag sedan kände mig bekväm kom hockeyn också och första säsongen i London tycker jag att jag gjorde det jag skulle där. Vi hade ett bra lag och grymt sköna och duktiga spelare. Det var lärorikt och det var där jag växte som spelare eftersom jag fick spela på liten rink och mycket matcher.

“HAN VAR MIN CHAUFFÖR”

Under säsongen i OHL med London svarade Adam Boqvist för 20 mål och totalt 60 poäng på 54 matcher från sin backposition.

– På en liten rink blir det mer mål. I OHL är det mer ”skillade” spelare än i andra juniorligorna där borta. I alla fall av det jag har hört. Det är mycket spets och jag spelade med sjukt bra spelare. Fyra från det laget spelar nu i NHL.

Boqvist spelade med samma backpartner under större delen av grundserien i London.

– Will Lochead som nu spelar i Columbus farmarlag (Cleveland Monsters). En stor, stark spelare. I slutspelet spelade jag med Evan Bouchard som nu spelar i Edmonton. Han är en väldigt duktig spelare. Det är enkelt att spela med sådana.

Evan Bouchard inledde för övrigt säsongen med spel i Hockeyallsvenskan för Södertälje.

– En grym kille som dessutom var min taxichaufför hela den säsongen. Jag åkte med honom hela tiden, säger Boqvist med ett skratt.

Det bekräftades av Bouchard när hockeysverige.se pratade med honom under tiden i Södertälje:

– Uppriktigt sagt var jag Adams chaufför hela året. Han bodde bara runt hörnet där jag bodde så jag var den som fick köra honom till matcher och träningar, sa Bouchard med ett skratt.
– Han är en god vän till mig och vi pratar med varandra nästan varje dag. Jag är uppriktigt glad för den framgång han har haft senaste säsongerna.

Vi hade 9 000 personer på varje match och då var det ändå juniorhockey. Här i Sverige brukar det vara 200 personer

Adam Boqvist om den stora skillnaden i intresset för juniorhockey,

Staden London ligger i sydvästra Ontario, Kanada. En stad som bland annat har fostrat Eric Lindros och är en riktigt hockeystad enligt Boqvist.

– Jag tror det är den bästa juniororganisationen och juniorhockeystaden. Det kan inte vara på något bättre sätt än vad det var där. Vi hade 9 000 personer på varje match och då var det ändå juniorhockey. Här i Sverige brukar det vara 200 personer på en juniormatch, så det är en stor skillnad.
– Staden ligger två timmar från Toronto så det var sjukt kul att bo och spela hockey där. Western University heter universitetet i London och det var jättemycket folk som gick där. Jag hamnade verkligen i rätt händer med Mark Hunter och dom här ledarna i organisationen.

Var du upp till Hall of Fame i Toronto?
– Ja, men vi hade inte så många lediga dagar eftersom vi oftast spelade fredag, lördag och söndag. Vi åkte dit en måndag, käkade middag… Vi var även och kollade Boston mot Toronto. Det var min första NHL-match jag såg från läktaren, vilket var lite coolt.

"SJÄLVKLART VAR JAG STARSTRUCK NÄR JAG SÅG DEM"

Säsongen 2019/20 fick en något överraskad Adam Boqvist debutera i NHL för Chicago.

– Vi hade precis spelat en match i AHL. I den gjorde jag mitt första AHL-mål. Sedan skulle vi ha en Halloweenfest på kvällen. När vi sitter och käkar ringde vår AHL-GM och sa att jag skulle åka till Los Angeles klockan nio morgonen efter. Då gick det tusen tankar genom huvudet, skrattar 20-åringen från Hedemora och fortsätter:
– ”Vad ska jag göra nu och hur kommer det här bli?” Åkte hem, packade, sov, tog flyget, kom till L.A, hade en ledig dag. Sedan mötte jag upp Alexander Nylander och Erik Gustafsson. Jag hängde med dom den dagen. Sedan frågade Chicago mig om mina föräldrar ville flyga över, men det tar 14 timmar dit. Det hade blivit lite tajt så vi sparade på den resan.
– Jag var så exalterad över allt så jag hann inte riktigt bli nervös. Självklart var jag lite nervös på uppvärmningen då jag tittade över på andra sidan och såg Anze Kopitar, Drew Doughty och dom här killarna. Det var såklart lite speciellt, men när väl matchen drog igång var jag inne idet.
– Den matchen spelade jag med Duncan Keith och det var en lättnad. Han och jag är väldigt bra kompisar så det var skönt att ha honom bredvid mig så han kunde rädda upp om det hade behövts.

Hur var det att kliva in i omklädningsrummet med Robin Lehner, Patrick Kane, Jonathan Toews och så vidare, hur upplevde du att ta plats där?
– Jag är ganska utåt som person, gillar att prata, men är samtidigt ganska blyg i början då jag inte känner människorna. När jag väl gör det är jag ”easy going” som människa.
– Eftersom jag varit tillsammans med dom under två camper innan kände jag dom rätt bra, men självklart var jag ”starstruck” när jag såg dom.

Chicago är en klassisk hockeystad och Blackhawks en klassisk hockeyorganisation, hur märks det?
– Det var lite skillnad att först spela här med Brynäs och sedan komma till Chicago. Vi har 22 000 personer på varje match och under nationalsången då alla sjunger… Det är helt magiskt.
– Ändå är det skönt när man går ut på stan. Det är mycket folk samtidigt som stan har många Chicago-lag. Det är inte så att man blir uppmärksammad hela tiden och det kan vara skönt att kunna vara en anonym människa på stan.

Blir du stoppad på stan av folk som vill snacka hockey med dig?
– Ja, men det här året behövde vi ha mask på oss så det var mer förra säsongen att jag kunde bli stoppad av någon som ville ta bild. Klart att sådant är kul, men jag tycker om att vara lite anonym också.

Är basketen största sporten i Chicago idag?
– Jag skulle nog säga att den var störst, men inte är så längre. Dom är inte så bra just. Jag tror NFL-laget (Bears) är störst just nu.

I andra bytet gjorde ”Jeppe” en hög klubba på mig och fick utvisning. I bytet efter blev jag skadad. Tre byten efter blev Jesper också skadad

Adam Boqvist om det dråpliga första NHL-mötet med storebror Jesper.

"DÅ HADE MAN TUSEN TANKAR: 'VAD HÄNDER NU?'"

Säsongen 2019/20 blev en märklig historia då den gjorde ett längre corona-uppehåll för att sedan starta upp med slutspel i augusti.

– Det var den säsongen jag gjorde min NHL-debut. Vi spelade mot San Jose hemma. Efter matchen såg vi att NBA hade pausat sin liga. Dagen efter behövde vi inte komma in till rinken eftersom även NHL hade pausat.
– Då hade man tusen tankar ”vad händer nu…” Det blev som en lockdown och vi fick sitta hemma. Sedan sa dom att vi skulle åka hem så snabbt som möjligt eftersom dom skulle stänga gränserna. Jag var i Chicago en vecka efter att dom stängt ner säsongen innan jag åkte hem. Ingen visste vad som skulle hända.
– Det var lite speciellt, men det var lika för alla. Vi kunde inte göra så mycket åt saken och vi satt egentligen bara väntade på ett besked. Spelarfacket NHLPA meddelade sedan ut vad dom och NHL hade kommit fram till. Då var det bara att försöka göra sig redo för slutspelet.

Dagen innan julafton 2019 möttes bröderna Adam och Jesper för första gången i en NHL-match, en match som inte slutade som någon av dom hade hoppats på.

– Morsan, farsan och moster var på plats. Dom skulle vara där under två veckor och då bland annat över julafton. Det var helt sjukt under uppvärmningen att kolla över på andra sidan och se brorsan där. Vi tog en bild på uppvärmningen, men när det sedan var match hade vi fullt fokus.
– I andra bytet gjorde ”Jeppe” en hög klubba på mig och fick utvisning. Vi gjorde inte mål på powerplay, men i bytet efter blev jag skadad. Jag fick en tackling så jag gjorde illa AC-leden i axeln. Tre byten efter blev Jesper också skadad.
– Matchen hade hållit på i drygt fem minuter. Sedan var båda skadade. Morsan och farsan: ”Vad gör vi nu då?”, skrattar Adam Boqvist.

Jag trivs jättebra i Chicago och har mycket kvar att bevisa varför dom draftade mig. Jag vill vara den ledande backen

Adam Boqvist känner sig redo att ta en större roll i Chicago.

HÄMMADES AV COVID-19

Säsongen 2020/21 spelade Adam Boqvist 35 matcher för Chicago. Han svarade för två mål och totalt 16 poäng. Även om han gjorde en klart godkänd säsong kantades den av både covid och en handledsskada.

– Jag tycker faktiskt att förra säsongen gick bra och jag tog steg i rätt riktning. Efter sex matcher fick jag corona och missade då elva matcher. När jag sedan kom tillbaka gick det riktigt bra och jag gick från 17 minuters istid till 23 minuter och spelade i första powerplay hela säsongen.
– Chicago gav mig verkligen chansen. Vi hade en liten dipp i laget mot slutet av säsongen. Då blev det inte så mycket poäng för mig eller för laget.
– Vi har ett ungt lag som jag tror att vi kan bli ett riktigt bra framöver och att räkna med.

Kände du av ”coviden” då du var tillbaka efter sjukdomen?
– Direkt då jag började träna var jag trött redan efter ett skär. Jag orkade knappt åka. Det var bara att träna och se till att vara redo för match igen.
– Det var lungorna och hjärta, men jag tränade två gånger om dagen, ett is- och ett fyspass, för att komma igång.

Vad ser du som säsongens höjdpunkt?
– Jag tror det var då vi fick tillbaka fans på läktaren. Det var faktiskt en rätt skön känsla för det är en stor skillnad. Speciellt på vår hemmaplan. Vi hade noll fans på alla matcher utom våra fyra sista. Innan var det helt knäpptyst. När dom kom tillbaka, det var bara 5 000, men man hörde dom verkligen.

Du har ett år kvar på kontraktet, hur går tankarna framåt?
– Jag trivs jättebra i Chicago och har mycket kvar att bevisa varför dom draftade mig. Jag vill vara den ledande backen. Nu vet vi inte vad som händer med trejd och allt sådant. Det är mycket snack om att Duncan Keith vill komma närmare sin son bor i Kelowna.
– Chicago tror på mig och vill att jag ska vara ”nästa Duncan Keith”, eller vad man ska säga. Jag känner mig redo inför säsongen och det ska bli riktigt kul att åka tillbaka och få sätta igång säsongen. Nu ska jag börja mitt tredje år och känner mig mer bekväm.

Känner du förtroendet från Jeremy Colliton?
– Ja, han och jag har en bra dialog. Vi vet båda två vad mina svagheter och höjdare är. Just nu är mina svagheter att jag måste träna upp konditionen så jag kan spela 25 minuter per match. Det är också vad dom vill, men samtidigt måste jag såklart spela bra också.
– Jag tar ingenting för givet, men jag har en liten annan vilja då jag går till gymmet nu eftersom jag vet vad som komma skall. Det är faktiskt en ”boost”.

Vad krävs det av dig om du ska kunna axla en sådan tuff mantel och leva upp till klubbens förväntningar på dig?
– Det är främst konditionen så jag orkar varje byte och inte står på hälarna. Sedan handlar mycket om självförtroende, att jag ska tro på det jag gör där ute. Det var lite så mitt första år, att jag inte vågade ta för mig riktigt där ute. Att jag var rädd för att göra misstag.
– Förra säsongen tycker jag att det gick i rätt riktning och kommande säsong hoppas jag att det bara kommer bli bättre.

Om jag ska turista i Chicago, vad får jag inte missa då?
– United Center. Det finns även sjukt mycket bra restauranger där. Sedan har man Will's Tower”. Där kan du stå på ett glasgolv 108 våningar upp. Sedan tiltar den lite neråt och då får man lite hjärtklappning, avslutar Adam Boqvist med ett skratt.