Nu ska ”trashtalkern” göra sig ett namn i allsvenskan: ”Har alltid funnits i ryggmärgen”

För den breda publiken är han okänd, men för de som följt division 1 är han känd för sitt fysiska spel och sitt trashtalk. Nu vill Simon Mitman göra sig ett namn även i allsvenskan.
– Genom hårt jobb, en jäkla fart och aggressivitet har jag tagit mig dit där jag är idag och det spelet är inget jag kommer att sluta med, säger han till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

För publiken i Hockeyallsvenskan är Vita Hästens Simon Mitman relativt okänd. Men för Division 1-publiken är han känd som en spelare som oftast spelar på gränsen till det tillåtna och gärna slänger käft med allt och alla i rinken.

Förra säsongen var 25-åringen från Haninge med att spela upp Västervik i Hockeyallsvenskan. Trots det valde han alltså inte att stanna kvar i klubben utan flyttade elva mil norr ut till Norrköping för spel med Vita Hästen i samma serie.
– Jag kände att jag behövde ett ”nytänk” och komma iväg lite grann. Jag hade trots alt varit i Västervik under fyra säsonger och ville inte stå och stampa i utvecklingen som lätt kan hända om man är kvar i samma klubb för länge, säger Simon Mitman när hockeysverige.se träffar honom för en intervju på Hockeyallsvenskans upptaktsträff.
– Jag trivdes väldigt bra i Västervik, hade bra förtroende från Mattias Karlin och allt sådant. Men jag kände att jag behövde komma utanför komfort zonen. Testa mina vingar och våga fortsätta utvecklas som människa.

Fanns det inte ett sug att hänga med Västervik upp i Hockeyallsvenskan, eller var det klart innan att du skulle lämna för Vita Hästen?
– Nej, nej nej… Jag sa till allt och alla att jag ville ta mitt beslut när vi hade spelat klart. Det var ett jobbigt beslut att ta, ett av det jobbigaste jag har varit med om med tanke på att jag känner mycket folk i Västervik. Självklart ville jag vara med på det tåget också, men ibland måste jag vara lite egoistisk, tänka på mig själv och verkligen våga göra något annorlunda.

Nu ska du möta Västervik med Vita Hästen i Västervik, vad har du för förväntningar på det mötet?
– Ska jag vara ärlig så känns det jättejobbigt. Det är en speciell situation för mig och en situation som jag aldrig har varit i förut. Västervik kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, så är det, och jag har mycket att tacka den klubben för.
– Nu hade vi en träningsmatch mot Västervik vilket fick lite av spärrarna att släppa. Efter det kunde jag känna mig mer lite lugn och harmonisk. Samtidigt var det bara en träningsmatch och snart kommer det en match på bortaplan mot dom.

Slog grabbarna mycket på dig i träningsmatchen?
– Nej, faktiskt inte. Jag kände själv att jag skulle hålla en ganska låg profil. Jag försökte fokusera på hockeyn i sig, spela hårt och tufft men ärligt och göra jobbet för Vita Hästen.

Simon Mitman är känd för att vara en spelare som oftast ligger på gränsen i sin spelstil och förra säsongen i ettan drog han på sig 95 utvisningsminuter. Den här spelstilen har Mitman haft med sig under egentligen hela sin karriär.
– Det är väl vi spelare som inte har den där fina tekniken som får spela det här spelet ha ha…

Är det så enkelt?
– Ja, det är så enkelt. Skämt åsido så har det där spelet alltid funnits i ryggmärgen på mig. Jag har alltid varit sådan och kommer heller inte vara någon annan sorts hockeyspelare. Genom hårt jobb, en jäkla fart och aggressivitet har jag tagit mig dit där jag är idag och det spelet är inget jag kommer att sluta med.
– Samtidigt vill jag vara en offensivt bidragande spelare. Jag vill inte nöja mig med att bara vara en energispelare utan jag vill gärna ge mina medspelare yta och tid och genom det bidra till det offensiva spelet.

Kan du känna en frustration när du gjort en bra match, men när media ska skildra din match så uppmärksammar man bara ditt fysiska spel eller någon onödig utvisning?
– Senaste tiden har det faktiskt inte varit så många tvåminutrare. Det som har varit mest av är när jag fått matchstraff eller en tia för boarding. Självklart tar det mycket uppmärksamhet, men det får jag ta när jag har den spelstilen som jag har.
– Det är en väldigt tunn linje mellan en juste tackling eller en ful tackling. Det gäller att balansera bra på den här linjen. Det är jag ju van vid. Ju äldre jag blivit desto mer har jag vant mig vid vart den här linjen går någonstans.

Har du lärt dig hitta rätt sida av den här linjen?
– Ibland, oftast i alla fall. Självklart händer det att jag kliver över linjen också. Det smällar jag får ta. Så länge jag själv inte tycker att jag är vårdslöst mot motståndaren eller visar dålig respekt mot min medspelare och sätter dom i farliga situationer så kommer jag fortsätta spela mitt spel.
– För alla som har min spelstil gäller det att värdera lägena och inte utsätta någon för fara. Den typen av respekt ska man ha.

Du är även känd för att ha mycket ”trashtalk” på isen, kommer det spontant eller finns det med i din ”gameplan” då du går ut till match?
– Det kommer spontant. Det bara smäller till i huvudet och sedan säger jag någonting. Sedan får jag utvärdera det där efteråt om det var smart eller inte smart. Ofta kommer det i stridens hetta när man har som mest adrenalin.
– Sådant snack biter inte på mig själv utan jag tycker det mest är roligt. Jag tror mer att det kan vara andra spelare som kan tycka det är jobbigt att hänga med i det snacket, vilket för mig bara är positivt. Senaste säsongerna har det blivit mindre snack och mer positivt snack för egen del.

Är det många som försöker provocera fram ”trashtalket” hos dig?
– Ja, så är det. Det är fel människa som dom vänder sig till för att göra det eftersom det där inte rör mig i ryggen. Det är bättre att dom fokuserar på andra spelare som det där biter på. Man kan väl säga att det blir en poäng till mig och dom försöker provocera mig istället för någon annan i laget.
– Samtidigt är det här en del av hockeyn. Sedan hockeyn startades någon gång bak i tiden har det funnits ”trashtalk” och det kommer alltid finnas där.