Malmö i nöd och Lusth: ”Ju större press, desto mer älskar jag det”

Malmö Redhawks har inte spelat i högsta serien på sju år. När SHL nu öppnar upp för två nya lag 2015 storsatsar klubben på att ta det efterlängtade steget. Hockeysverige.se åkte långt ut i dalaskogen för att träffa mannen som ska lotsa Malmö till framgång, tränaren Mats Lusth. Det kom att bli ett samtal om dragracing, svunna tiders Malmö – och dessutom ett synnerligen oväntat besök mitt upp i alltihop.

DADDBO FÄBODAR (HOCKEYSVERIGE.SE)
I en fäbod i norra Dalarna, långt ute i skogen och långt från vardagens hockeystress, laddar Mats Lusth sina batterier inför den kommande säsongen. Hockeysverige.se begav sig ut på smala grusvägar för att hitta Malmötränaren och hans sambo Eva i Daddbo Fäbodar utanför Mora. Lusth är ursprungligen från Orsa, men fick sin hockeyfostran i Mora IK innan karriären gick vidare till bland annat Färjestad och Malmö, där 52-åringen kom att bli svensk mästare tre gånger om (1986 och 1988 med FBK samt 1992 med Malmö).

Foto: Ronnie Rönnkvist

När hockeysverige.se besöker Mats Lusth i hans sommaroas, men det blir inte bara hockeysnack. Under sommarhalvåret är Lusth nämligen biten av bensinångor och brända däck.
– Jag har en gammal kompis som heter Adam Flamholc som kör dragracing. Själv har jag alltid gillat amerikanska bilar och växte upp i den kulturen. Sedan låg det där lite på is då vi flyttade iväg till Färjestad och hockeykarriären satte fart, berättar Mats Lusth för hockeysverige.se och fortsätter:
– Sedan träffade jag Adam nere i Malmö. Jag hängde med honom till USA två vändor och även åkte till Tierp för att titta på tävlingar. Han kör Top doorslammer och är en av dom fem bästa i världen på att köra.
– Sedan ringde han mig i januari och sa ”Du, jag har en Chevell med en 5-40 motor i och närmare åttahundra hästar. Ska vi köpa den?” Sagt och gjort, vi köpte den tillsammans och sedan tog jag licens i maj. Efter det har jag kört fyra tävlingar.

Vilken nivå är det vi pratar om då du tävlar?
– Bracket, eller pro om man så vill. Adam kallar det för Paralympics, men man kan väl säga att det är den första klassen man går in i, skrattar Lusth.
– Det är verkligen jättekul och det händer hela tiden nya saker. Man är med själv och det känns lite som att när jag spelade, man förbereder sig och sista minuterna innan matchen när man står där i ”lineupen”. Då är det mycket adrenalin samtidigt som man i dragracingen har lite under huven också. Vi får se om vi byter upp oss nästa år.

Hur mycket tid lägger du på dragracingen?
– Det har blivit rätt mycket ändå. Det har varit fyra tävlingar och sedan resor, så det blir 3-4 dagar på varje tävling. Sedan blir det lite skruva och fixa däremellan.

Är det hockeyn eller dragracingen som är din hobby?
– (Skratt) Det passar ju in med säsongerna. I hockeyn har vi fystränare samtidigt som jag är där och övervakar allt som jag ska göra där.
– I stället för att gå runt på en golfbana och knacka på en boll, vilket jag gjort tidigare och inte tycker är lika kul, gör jag det här och får en helt annan adrenalinkick mot vad man fick med golf.

Ser du det som en skön avkoppling/kontrast mot hockeyn?
– Det är avkoppling samtidigt som det är ett intresse. Sedan, som jag sa, att få känna det här adrenalinet som man känner minuterna innan match. Du känner att det börjar pumpa upp.
– Du får inte samma känsla som tränare även om du får lite grann av det då också, men inte i samma omfattning eftersom du inte gör det själv.

Foto: Privat.

Mats Lusth ser också att en del av vad dragracingen ger honom kan han ta med sig in i sitt ledarskap som tränare för Malmö Redhawks.
– Japp, det kan jag. Absolut, i och med att jag följt med Adam på nära håll och sett hur hans team jobbar, han har 5-6 man med sig på varje tävling. Han är ledare för sitt team och kan allt om bilen samtidigt som han är den mest noggranna person som jag någonsin har träffat. Han har en kille som sköter kopplingen, en kille sköter förgasaren, en kille sköter luft, olja och bensin medan en kille sköter inställningarna. Sedan är Adam själv bakom allt.
– Det är lite som för en hockeytränare, han har också sitt lilla team. Sedan kan jag ta lärdom av Adams tålamod. När något går sönder, det blir stress, du måste byta växellåda på en halvtimme för att hinna med nästa race. Av allt det har jag lärt mig mycket och kommer att ta med mig samtidigt som han tar med sig mycket från hockeyn.

”DET VAR SLAGSMÅL MINST EN GÅNG I VECKAN”

När vi pratar ledarskap glider samtalet över på Mats Lusth tid som spelare i Malmö där han jobbade under bland andra Timo Lahtinens ledning. Ett teamwork som resulterade i SM-guld 1992.
– Jag har haft många tränare och som tränare själv försöker man plocka lite här och lite där. Utefter det skapar man sin egen filosofi och sitt eget ledarskap. Timo är också en tålmodig herre med tanke på det laget vi hade i början av 1990-talet. Vi kanske inte var det lättaste laget att sätta ihop eftersom vi var många starka viljor och ledare. Det fanns förutsättningar för att det skulle kunna bli konflikter, men Timo är en av dom smartaste tränare jag har haft och han kunde verkligen styra ihop oss.
– Det var slagsmål minst en gång i veckan på träning, men då det var match hade han fått ihop oss till att det var bara vinna tillsammans som gällde.

Hur lyckades han med det?
– Han är, som jag sa, den smartaste tränare jag har haft när han haft lag med starka ledare att jobba med. När han haft lag där det inte funnits lika starkare ledare i laget har det inte gått lika bra för honom.
– Timo hade Södertälje 1986 vilket var ett liknande lag med Thom Eklund, Anders Eldebrink, ”Glenna” Johansson och dom här som var starka frontfigurer.
– I AIK, exempelvis, hade han tre tjecker (Otakar Vejvoda, Martin Procházka och Pavel Patera). Får man inte dom rätt så kan det bli svårt. Sedan hade han kanske inte lika starka svenska spelare som tog tag i tjeckerna.
– Vi hade utlänningar hos oss, mycket finnar, Robert Svehla och även Ilja Biakin kom in. Men dom fick rätta sig efter oss. Gjorde dom inte det så small det där ute på isen.

Foto: Bildbyrån

Hur ser du idag tillbaka på den här tiden i Malmö?
Lusth spricker upp i ett stort leende innan han börjar berätta:
– När vi kom ner 1988 var allt helt nytt. Percy (Nilsson) förändrade hela svenska hockeytänkandet och den skyddade verkstaden med Kjell Glennert och gänget som satt i Svenska Ishockeyförbundet. Då betalde man utefter hur många matcher man spelade. Percy kom in och skrev en check och betalade direkt. Sedan var det bara att gå ut och spela för Malmö.
– Jag fick vara med och välja spelare. Det var ett jäkligt skönt gäng och vi hade mycket roligt vid sidan av, men på träningarna var det stenhårt. Då krigade vi verkligen mot varandra. Du behövde inte vara bra istränare. Egentligen behövde du bara slänga ut en puck så var det nästan slagsmål om den.

Percy Nilsson var då alltså Malmös starke man och den relation som spelarna hade till honom har Mats Lusth bara positiva erfarenheter ifrån.
– Percy var fantastiskt och, som jag sa, det var något helt nytt. Han var rolig och öppen. Fanns det tid över skulle vi dricka öl, när det var träning skulle vi träna och när det var match skulle vi vinna. Det fanns inget annat som räknades i hans tankar.
– Det här var nog den bästa tiden under min karriär, 1988 till 1993 eller 1994 då jag flyttade utomlands. Sedan kom jag tillbaka, men det blev inte riktigt detsamma.

OVÄNTAT BESÖK – MITT UTE I SKOGEN

Innan vi fortsätter pratstunden med Mats Lusth i djupaste skogarna utanför Mora/Orsa inträffar något märkligt och samtidigt väldigt roligt. För att klargöra kontexten måste jag beskriva var vi befinner oss. Om man åker till Mora och sedan svänger av in i skogen och åker ett stort antal kilometer utan någon som helst bebyggelse kommer man fram till Mats och Evas hus. Mitt i ingenstans skulle man kunna uttrycka sig, där el och rinnande vatten är okända begrepp. Eva har bakat rabarberpaj och vi sitter utanför huset och äter pajen, dricker kaffe och pratar då vi hör en bil komma genom skogen. Den stannar utanför huset och ut kommer två trevliga tjejer med Malmö Redhawks-tröjor. De ber om Mats autograf och det blir en del skratt och fotografering.

OVÄNTAT BESÖK. Två Malmösupportrar dyker upp för att få autografer vid Mats Lusths fäbod – långt ute i dalaskogen. Foto: Ronnie Rönnkvist

Milt sagt överraskade fortsätter vi sedan pratstunden.

Mats Lusth går nu in på sitt andra år som huvudcoach för Malmö och hans förväntningar på laget kommande säsong är glasklar.
– Vi har gått ut hårt och gjorde klart för varandra när vi samlades 28 april att vi kommer gå ut i media och berätta att vår målsättning är att vi ska gå upp i år i och med att man utökar SHL med två lag.
– Det finns inget att hymla om. Vi kommer träna och förbereda oss för att gå upp. Spelarna kommer att få förutsättningarna för att gå upp. Vi tränare, jag, Björn Hellkvist, Jesper Mattsson och Andreas Hadelöv har fått förutsättningarna av Patrik Sylvegård (sportchef) för att gå upp.

Hur hanterar du pressen utifrån att fansen näst intill kräver att Malmö ska tillbaka till SHL?
– Jag hanterar inte den på något speciellt sätt utan är van med den sedan jag själv spelade. Jag vill vara etta hela tiden. Redan under första åren jag spelade i Malmö stegrades kraven snabbt från Percys sida. Så den här pressen har jag inga problem med.
– Ju större press desto mer älskar jag det. Det är då det kittlar som bäst och ger som mest adrenalin.

Foto: Bildbyrån

Hur skiljer sig årets trupp mot den Malmö hade förra säsongen?
– På målvaktssidan har vi tagit in Jonas Gunnarsson från HV71. Han gjorde en jättebra säsong i HV, sedan blev det lite politik där. Han slog faktiskt ut Gustaf Wesslau enligt rapporterna vi fått, men fick sitta av tiden där ändå. Samtidigt gillar Pontus (Sjögren) när det är konkurrens. När Robin Rahm kom in i vintras, så bra har jag aldrig sett Pontus spelat tidigare heller. Där har vi steppat upp.
– Vi har den klart bästa backbesättningen i Hockeyallsvenskan. Vi har fått in riktigt bra och tuffa backar samtidigt som vi fått behålla dom vi ville. Ett extra plus då för Nils Andersson som jag tycker är den bästa powerplaybacken i serien. Varför han inte spelar i SHL vet jag inte.
– Forwardssidan tycker jag att vi spetsat till. Framförallt den yttersta spetsen med Tony Romano och Jens Jakobs. Vi har fått in fler rightare och snipers. Vi tappade Daniel Viksten som vi ville behålla. Det var lite synd, men jag tycker ändå att vi fått in bra ersättare där plus lite till.

Det är en relativt ny trupp i år igen, hur hanterar du det?
– Jo, men så blir det. Från förra året har vi fått behålla alla som vi ville förutom Viksten. Vi har dessutom fått in spelarna vi ville ha. Vi fick mycket svar under kvalserien vart vi behöver förstärka och vad vi behöver göra. Jag tycker att dom pusselbitarna har vi lagt.

Hur ser man att det är Mats Lusth som coachar Malmö?
– (Skratt) Jag vill att det ska vara full fart och mycket fysisk kontakt. Nu är reglerna lite annorlunda mot när jag spelade. Hellre att man får en extra tvåa för man fullföljer en tackling på ett ärligt sätt, det ska inte vara något fegt och fult.
– Det ska vara fart, fläkt och intensitet. Det är vad jag gillar och det är så jag agerar på bänken och lever mig in i matcherna. Ibland kanske jag lever mig in för mycket i alla fall tycker domaren det ibland, avslutar Mats Lusth med ett leende.