”Så illa har jag nog aldrig mått under mina år i Leksand”

Det som såg ut att bli en mardrömssäsong har helt plötsligt möjlighet att bli en drömsäsong. För hockeysverige.se berättar Leksands trotjänare Jon Knuts om den enorma berg- och dalbana säsongen 2018/19 har utvecklats sig till.
– Vi har varit nere på botten och härjat både fysiskt och mentalt, säger Knuts.

Vi får bevittna två ovissa och väldigt underhållande serier direktkvalet till SHL. Timrå leder med 2–1 i matcher mot Oskarshamn efter tre matcher som gått till förlängning. I den andra matchserien leder Leksand över Mora med 2–1 i matcher. Detta sedan Leksand överraskande gått fram till 2–0 i matcher inför gårdagens möte i Jalas Arena i Mora.

Jon Knuts är visserligen från Malung, men bortsett från en kort sejour i Malmö har han spelat i Leksand sedan 2008. När hockeysverige.se får en intervju på morgonen efter slaget i Mora bad vi honom analysera skillnaden på match ett, som Leksand vann i Mora, och gårdagens match som laget förlorade.
– Egentligen är det en snarlik matchbild. Mora kommer ut starkt både i den första och andra matchen. Vi reder ut första perioden båda gångerna. Jag tycker också, precis som i första matcherna, att (Axel) Brage är den som håller kvar oss i gårdagens match, berättar Jon Knuts och fortsätter:
– Sedan tycker jag att Mora egentligen vinner alla kamper där ute. Bland annat vann dom special teams igår vilket är viktigt.

”DET ÄR BARA EN SEGER”

Det tycktes som Leksand fick lite ”soppatorsk” i början av andra perioden när Mora gjorde fyra snabba mål, men det håller inte riktigt Leksandsforwarden med om.
– Det gick så väldigt fort och det bara small till med en massa mål. Klart att det blir psykologiskt lite tungt.
– ”Soppatorsk” skulle jag inte säga att det var utan vi skulle ge det en chans i tredje perioden. Om det sedan hade slutat 7–0 eller 5–2, som det gjorde, kvittar i och med att det bara en seger Mora får. Det står 2–1 i matcher nu så hur många mål det hade blivit gör ingen skillnad.

Är det tufft att ställa om mentalt när det rinner iväg som det gjorde?
– Klart att vi aldrig vill ligga under med 4-0, men det har jag gjort förut också så det var inga konstigheter.

Leksand närmade sig Mora mot slutet och gjorde också 4–2 bakom Christian Engstrand innan Mathias Bromé kunde sätta 5–2 i tom kasse.
– Det var skönt psykologiskt att få sätta dit några mål bakom honom så han inte fick hålla nollan i sin första match. Sedan var vi tvungna att göra ett försök med att ta ut målvakten och allt sådant. Klart att vi hela tiden trodde på det och visst var, som sagt var, målen psykologiskt viktiga för oss.

”EN LÅNG OCH KROKIG RESA”

Mycket har hänt i Leksand under säsongen. Efter nio raka förluster i serien fick tränaren Leif Carlsson lämna laget. In kom istället Roger Melin som vid sin sida har Jens Nielsen, Christer Olsson och Jonas Levén. I och med Melins intåg tycktes axlarna falla ner på masarna och poängen började trilla in.
– Det har varit en lång och krokig resa som det ofta är när man spelar i Leksand. Vi har varit nere på botten och härjat både fysiskt och mentalt. Så som jag mådde i november och december så illa har jag nog aldrig mått under mina år i Leksand. Det var riktigt kämpigt, säger Jon Knuts som tystnar en stund innan han fortsätter:
– Sedan vände det då vi väl vann. Gruppen kom ihop starkare, vi satte våra roller mer och alla började se vad det handlar om för att vinna. ”Det är det här som krävs för att vinna”.
– I Leksand är det också speciellt i och med att alla lag vill slå just oss oavsett var vi kommer. Det tror jag inte alla var riktigt redo på i början av säsongen.

Det var knappt så att Jon Knuts ville visa sig på Noret i centrala Leksand under november och december.
– Så var det verkligen. Jag skickade Malin och handla varje gång. Det var tufft och det står jag för.

Har du ett bra svar på varför ni hamnade i den här svackan?
– Jag vet inte varför vi hamnade där, men jag tror att vi trodde det skulle gå lite av sig själv bara för att det stod Leksand på bröstet på oss. Lite så var känslan i början av säsongen. Sedan kände jag att vi inte hade någon riktigt trygghet i spelet.
– Klart att vi gjorde flera bra matcher under dom här nio raka torskarna, men vi lyckades hitta sätt att förlora i stället för att hitta sätt att vinna kontra hur det blev när det vände för oss. Då var vi dåliga i vissa matcher, låg under mot Pantern borta, vände och vann med två mål då det bara är någon minut kvar. Det var raka motsatsen mot hur det var i november och december.

Jon Knuts spel har också steppat upp senaste tiden och han har varit en av Leksands viktigaste och ledande spelare i kvalspelet.
– Jag brukar vara bra i slutet av säsongen och när vi kommer till viktiga matcher. Jag tycker att det är förbaskat roligt att spela dom här matcherna.
– Att sedan vissa matcher går bättre och andra inte lika bra, så är det ibland. Jag försöker hålla en jämn och stabil nivå samtidigt som jag försöker spela så bra jag kan just nu.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”VI ÄR UNDERDOGS”

I morgon väntar match fyra mot Mora, ett möte 28-åringen ser fram mycket emot.
– Det ska återigen bli jätteroligt. Så som det var hemma här i lördags, det trycket har jag nästan inte upplevt i arenan tidigare. Jag hoppas vi får vara med om något likande imorgon för det betyder mycket för oss. Jag ser bara fram emot det, att bara gå ut, spela och ha roligt.

Känner du någon stress över att Mora flåsar er i nacken?
– Nej, inte ett dugg. Vi är underdogs och har varit det sedan vi klev in i den här matchserien. Att vi leder med 2–1, det är ett bra läge vi har skaffat oss inför framtiden, men det är Mora som har pressen på sig i vårt tycke.
– Mora kommer från SHL och har något att förlora medan vi har allt att vinna. Det ska vi fortfarande ha med oss.

Hur ser dina dagar ut mellan matcherna, hinner du stänga av hockeyn lite?
– Min sambo, Malin, gör ett fantastiskt jobb. Det vill jag först och främst säga. Hon går upp tidiga mornar och är med barnen mycket så jag kan fokusera på hockeyn.
– Sedan försöker jag leva ett så normalt liv det bara går (ett av familjens barn skrattar och leker i bakgrunden). Jag är ute och leker mycket med barnen, försöker få mycket D-vitamin, vila, dricka och äta så mycket det bara går.

Är det ändå skönt att komma hem till Malin och barnen för att få ett andrum från hockeyn någon timme?
– Ja, så är det såklart. Som jag sa så försöker jag leva så mycket som möjligt helt vanligt. Vi är ute och leker på gatan här utanför med en massa andra barn. På så vis är det ganska skönt så jag inte bara behöver tänka hockey, avslutar Jon Knuts.