”Jag vill vara som Johan Forsberg”

Nisse Andersson cyklar och pratar om idolen

Säsongen spolierades av en elak knäskada. I stället för att spela hockey har Nisse Andersson rehabat, cyklat, pluggat, bloggat – och byggt upp en lång sms-konversation med storebror Erik om förebilden Johan Forsberg.
– Han är en grym, en stor förebild. Jag vill vara som Johan Forsberg, men jag kan ju inte – jag är alldeles för mainstream, säger djurgårdsbacken till hockeysverige.se.

Nisse Andersson är uppe på sadeln igen. När hockeysverige.se ringer upp västerbottningen för att kolla läget sitter han och svettas på en träningscykel i Djurgårdens domäner. Det är ett steg på den långa vägen mot en comeback.

Han skadade ena knäet illa efter en närkamp med Brynäs back Simon Bertilsson i European Trophy i september. Därmed tog 21-åringens säsong (antagligen) slut innan den knappt hunnit börja. Operationen dröjde – dels på grund av att knäet behövde tid att återhämta sig, dels för att Nisse med sämsta möjliga tajming lyckades bli sjuk vid det första operationsdatumet.

Den 5 januari gick han slutligen under kniven och nu rehabar han sig framåt i gymmet – och inte minst på sadeln.

Foto: Bildbyrån (Arkivbild) Erik Forssell

– Det är bra att cykla så mycket som möjligt. I slutet av juli är det en väldigt viktig tävling hemma i Umeå, Rödtjärn runt, där en kärna av de lokala hockeyspelarna ställer upp – Kristofer Berglund, Erik Forssell, Alexander Sundström, Patrik Nevalainen, brorsan (Erik Andersson) och jag, berättar Nisse Andersson om det 5,2 mil långa loppet som handlar om mer än bara extra tävlingskrydda i sommarträningen.
– Det är ju det här loppet jag går in för egentligen, hockeyn är bara en täckmantel.

Nisse Andersson menar att de extra timmarna på träningscykeln ska ge honom ett försprång på konkurrenterna.
– Tyvärr är min spurt ganska svag, men målsättningen i sommar blir att skapa en så stor lucka till de andra så att jag kan defilera i mål, säger Nisse som har haft svårt att hävda sig mot de bästa tidigare.
– Ja, det är Forssell med sina Cavendish-lår som har varit starkast i spurterna. Han är en ful fisk som myglar på slätterna och ligger och vilar sig till spurten.
– Nu har det dessutom börjat bli en kapprustning vad gäller materialet. Det läggs tusenlappar på spektakulära tävlingsdressar och kolfiberramar. Häromsistens började brorsan dessutom prata om elektroniska växlar för 80 000 som han hade blivit erbjuden. Då fick jag ta ett allvarligt snack med honom, garvar Nisse.

Om vi då ska återgå till hockeyn. Finns det något hopp om spel för Djurgården om laget skulle ta sig till kvalserien och på så vis förlänga säsongen? Nisse Andersson är tveksam.
– Det är en morot i rehabträningen. Just nu är det väl fem procents chans att det blir spel och jag vill självklart inte riskera någonting, men jag vet samtidigt av egen erfarenhet hur mycket det kan skilja mellan en vecka till en annan när man rehabtränar, så jag har inte uteslutit något.

En uppskattad bloggare
Att följa matcherna från läktaren har varit en ny upplevelse för backen som lämnade Växjö för Djurgården inför säsongen. Han har försökt ta det positiva med det negativa.
– Jag har nog aldrig varit så gillad i hela min karriär. Jag hann bara spela tre, fyra matcher och när jag försvann gick det ju lite grus i maskineriet. När vi hade problem med vårt powerplay kom folk fram och sa att det hade varit mycket bättre om jag hade spelat och när vi hade problem med speluppbyggnaden trodde folk att det hade varit annorlunda om jag hade spelat. Så självförtroendet är på topp, skrattar han.
– Det negativa är självklart att jag inte har kunnat spela och att det är tradigt att köra rehab. Det är alltid svårt att motivera sig inför en operation eftersom du vet att alla muskler kommer att rinna av dig när du tvingas ligga till sängs ett par veckor efteråt. Jag vet inte vad man ska jämföra det med – att först träna och sedan gå till McDonalds och vräka i sig tio Big Mac när man försöker gå ned i vikt kanske?

Foto: Bildbyrån Kristofer Ottosson.

För att få stimulans under sin skadefrånvaro har Nisse Andersson läst lite matematik, skrivit krönikor för Umeå Tidning – och bloggat på Djurgårdens sajt.
– Jag fick frågan om jag ville blogga och tyckte att det kunde vara kul nu när jag ändå var skadad. Jag lider ju av samma bekräftelsebehov som alla andra 90-talister i like-generationen så jag blir mallig efter ett inlägg som har blivit bra och får positiv respons.

Hur har lagkamraterna reagerat på dina alster då? Du hängde ju ut Kristofer Ottosson som en apelsin-fetischist, till exempel.
– Micke Holmqvist blev lite förbannad när jag skrev att han borde satsa på gång eftersom han inte hade tagit ett enda löpsteg på 20 år. Det kunde skada honom i kontraktsförhandlingarna, menade han. Men det har varit blandad kritik, mest positiv. Jag och Ottosson har till exempel kommit varandra nära.

Hur ligger det till med konkurrensen med Skellefteås Johan Forsberg som den största hockeystilisten bland alla elitspelare?

Foto: Bildbyrån (Arkivbild)

– Han är en grym, en stor förebild. Jag vill ju vara som Johan Forsberg, men jag kan ju inte – jag är alldeles för mainstream.
Jag såg att han nyligen omfamnade hipsterelitens gullegris nummer ett, Lena Dunham på Twitter, hon som ligger bakom tv-serien ”Girls”… Nu skade bli intressant om han kommer omfamna gullegrisen nummer två, hiphoparen Kendrick Lamar, som är ”rätt” artist att tycka om men väldigt långt ifrån Johan Forsberg. Det blir lite av ett elddop – är han fortfarande sig själv eller har han förlorat sig till hipsterkulturen?
– Men det är ju i alla fall kul att han kommer ned till oss dödliga då och då, som med Marie Serneholt-grejen. Han är ett sociala medier-geni.
– Jag brukar hylla honom genom brorsan som också spelar i Skellefteå. Vi har en ständigt pågående sms-konversation där vi skriver om Johan, vad han gör och hur han mår. Efter att han hade hamnat på nöjessidorna skrev brorsan: ”Foppa är på moln”. Jag svarade: ”Jag är oerhört imponerad. Han drunknar i hela mediaelitens omfamning”.

”Tony ska ha cred”
Återigen har intervjun lämnat hockeyspåret. Jag återställer tråkigt nog ordningen genom att be Nisse Andersson förklara Djurgårdens förvandling från struligt mittenlag till formstark kvalserieutmanare. Han menar att laget behövde tid att anpassa sig till den annorlunda hockeyn som spelas i Hockeyallsvenskan jämfört med elitserien.
– Många av spelarna i laget har visserligen spelat i allsvenskan tidigare, men vi har en kärna av utpräglade elitseriespelare, till exempel Kristofer Ottosson, Jimmie Ölvestad, Pontus Åberg och Timmy Pettersson för att nämna några. Det är också de som har kommit i gång nu. Det är ingenting man gör på tio omgångar, vissa gör det inte ens på ett år, säger Nisse.

Foto: Bildbyrån (Arkivbild) Tony Zabel.

– När Tony Zabel kom in och tog över hade vi förstått att sättet vi spelade på inte funkade. I allsvenskan kör lagen hårdare, ett rakare och enklare spel. Vi kom överens om att vi var tvungna att göra samma sak och det är väl det man kan kalla anpassning. Tony ska ha cred för att han har ritat upp ramarna för det nya spelet.

Med fem omgångar kvar att avverka ligger Djurgården och Västerås bara en poäng efter Bik Karlskoga ovanför kvalseriestrecket.
– Karlskoga har väldigt många bra spelare skadade och det har varit negativt för dem. Västerås är väldigt starka så för oss kommer mötet med Leksand (på Hovet i morgon) att bli en nyckelmatch. Vinner vi den tror jag att vi blir topp tre.

Vad är den största skillnaden mellan dagens Djurgården och det som hade problem i början av säsongen?
– Jag skulle säga att det tydligaste är att alla har hittat sina roller. När vi inledde säsongen fanns det inga roller. Spelarna var antingen nya i serien eller nya i klubben. Nu finns det en helt annan trygghet i laget, nu vet Erik Gustafsson att hans roll är att vara offensiv och bidra framåt. Då kanske det inte är hela världen om han är inne på ett mål bakåt.

Efter nästan en hel säsong på Hovets läktare har Nisse Andersson lärt sig en hel del om Djurgårdens supporterkultur. När han är tillbaka på isen hoppas han att Järnkaminerna ska hitta på en alldeles egen hejarramsa åt honom.
– Det blir väl något om en glaslirare, skämtar han.
– När jag spelade i Växjö skrek fansen något om skoter-Nisse, men nu har jag hört att det finns en ramsa där de skriker ”skoterraggare” så jag vet inte om den ramsan var positivt menad. Men att få en egen ramsa vore drömmen. Jag tillhör ju ändå like-generationen…

Text: Uffe Bodin