Fick föregångarens välsignelse att ta över Björklöven: ”Utan det hade jag inte gjort det”

Han inledde säsongen som assisterande tränare. Numera har Markus Åkerblom huvudansvaret i Björklöven. Men det var först efter att ha fått sparkade Tommy Jonssons välsignelse som han valde att tacka ja till utmaningen.
– Han supportade mig att ta jobbet. Utan det hade jag nog inte gjort det. Jag kände hans stöd i det här och att det kom från hjärtat hans, säger Åkerblom till hockeysverige.se.

Björklöven har haft en oförmåga att hitta en stabilitet i föreningen de senaste säsongerna. Ska det bli ändring på det nu? Efter att ha inlett årets säsong riktigt svagt fick tränaren Tommy Jonsson lämna skeppet i slutet av september. I stället tog den assisterande tränaren, Markus Åkerblom, över laget. Åkerblom har tidigare även varit spelare i Björklöven mellan 1987 och 1990. Så här långt har det också visat sig vara ett gott byte sett till att Björklöven vunnit fem av sina senaste sju matcher.

Men det var inte alldeles givet för Markus Åkerblom att tacka ja till jobbet som head coach.
– En sådan grej, som när Tommy fick gå, händer väldigt fort. Först sitter vi och planerar och sedan genomför vi en träning. Man har fullt fokus på hur vi ska rätta till saker. Sedan blir man uppkallad på ett kontor och efter tio minuter har allt förändrats, säger Markus Åkerblom till hockeysverige.se och fortsätter:
– Även om vi visste att vi hade presterat dåligt så kom det som en överraskning och jag var absolut inte förberedd på det.

Tvekade du på att ta över?
– Ja, det gjorde jag. Jag fick beskedet att Tommy skulle få gå och att dom ville att jag skulle vara kvar i någon form. Då sa jag att jag behövde någon timme på mig för att fundera på det här och jag ville prata med Tommy lite grann.
– Efter lunchen blev det lite tydligare. Jag ville gärna vara kvar som huvudansvarig tränare eller inte vara kvar alls. Det var också där någonstans vi kom överens.

Du och Tommy Jonsson var och är fortfarande ganska tajta, hur var dialogen mellan er båda då du pratade med honom om att du nu skulle ta över laget?
– Han var väldigt, väldigt stöttande. Det var mycket tack vara att Tommy sa ”Klart som fan att du ska ta det. Du får möjligheten till ett jobb. Du kan inte säga upp dig och gå arbetslös”, så jag tackade ja.
– Han supportade mig att ta jobbet. Utan det hade jag nog inte gjort det. Jag kände hans stöd i det här och att det kom från hjärtat hans. Efter det blev det också enklare för mig att prata med Jocke Fagerwall och Daniel Johansson. Jag sa att ”vi kör, men då vill jag ha huvudansvaret” och på det svarade dom att det var just vad dom ville. Då löste allt sig ganska snabbt.

Foto: Bildbyrån/Johan Löf

INSPIRERAS AV LEGENDARISKE LEKSANDS-TRÄNAREN

Att bara kliva in och ta över som tränare efter att ha varit assisterande i laget kan vara tufft, men Markus Åkerblom kände ganska snabbt att det här skulle nog fungera ganska bra.
– Första dagen hade vi ingen träning utan bara en kort samling på eftermiddagen. Där fick jag möjligheten att prata lite grann. Just då var det en rätt konstig känsla och jag kände sig ganska ensam faktiskt. När jag sedan fick åka hem och fick kvällen på mig för att förbereda första träningen så kändes det ganska bra. Jag har ändå varit huvudtränare under fyra säsonger innan (Östersund) och vet hur jag vill ha det. Vi var också överens om att några förändringar måste vi göra spelmässigt.
– Sedan är jag en annan person och jag måste få fram kontrasten mellan mig och Tommy även om den inte är jättestor. Killarna måste ändå få känna skillnaden mellan oss som ledare och på det vi gör på isen.
– Vi tog fram några punkter som vi skulle ändra på spelmässigt. Efter det gick jag in med vem jag är och vad jag står för. Då tyckte jag att det släppte ganska fort samtidigt som jag kände en bra uppbackning från föreningen men även från spelarna. Väldigt snabbt gick det över till att kännas inspirerande och kul.

Det första Markus Åkerblom justerade ute på isen var detaljer i försvarsspelet.
– Vi hade provat att spelat ett försvarsspel utan överbelastning i egen zon. Där ville vi att forwards skulle ligga lite högre mot motståndarnas backar för att vi skulle kunna få snabbare spelvändningar. Det justerade vi och gick tillbaka till att spela klassiskt där ytterforwards kommer ner och hjälper backarna så vi kan kliva ut med en tredje back i försvarsspelet.
– Sedan pratade vi om attityder till spelet och vår egen identitet, vad som förväntas av oss. Även att försöka släppa spelarna lite mer fria och ge dom ett större förtroende men också att det innebär ett större ansvar. Det var den stora tekniska detaljen, men framför allt pratade vi om att killarna nu skulle få ett större förtroende men också att man måste ta det.

På tal om attityder så är du till stor del fostrad under legendariske coachen Wayne Flemings ledning efter att ha haft honom i Leksand, syns det i ditt ledarskap?
– Inte direkt i ledarskapet. Jag har ganska mycket Wayne Fleming med mig, men mera i sättet att träna och tankar i hur man får ett lag att prestera.

Wayne Fleming.

Kan du utveckla det?
– Det jag lärde mig och det första han gjorde i Leksand när han började träna oss var att nöta en mot en situationer från alla möjliga håll och kanter. Han menade att hockey spelas fem mot fem men avgörs i alla en-mot-en-situationer.
– Jag kommer ihåg att vi tyckte att första tiden med Fleming var skittråkig eftersom det bara var en-mot-en överallt. Men det tog inte lång stund innan jag kände att fan vad bra jag börjar bli i mitt en mot en spel både som offensiv och defensiv spelare. Någonstans där kom också vändningen för oss i Leksand från att ha varit ett lindansarlag till att vara ett topplag. Spelet i egen zon blev stabilt för vi vann våra en-mot-en-situationer. Vi fick längre anfall eftersom vi kände att vi var starka på pucken.
– Det här är också något jag har burit med mig i mitt ledarskap, att hockey går ut på att vinna en mot en situationer. Då behöver vi träna på det ganska mycket också även om det inte alls är supersexigt och jätteroligt. Men det är en nödvändighet om man vill vinna hockeymatcher att man är stark i en mot en situationerna.

Umeå är en hockeystad, känner du en press att du måste leverera nu då du tagit över tränarjobbet i Björklöven?
– Nej, det tycker jag inte att jag gör. Inte pressen på så vis att det skulle komma någonting utifrån, att någon ställer krav på mig. Pressen den har jag på mig själv. Jag vill kunna titta mig i spegeln varje kväll och känna att jag är nöjd med det jobb jag gör.
– Jag vill att det ska gå så bra som möjligt för Björklöven. Inte bara för klubbens skulle utan även för min egen skull. Jag ställer höga krav på mig själv och känner att pressen från mig själv är större än den utifrån.