ENGLUND: En hyllning till hardcore-supportrarna

Ibland önskar jag att jag kunde få tillbaka den där glöden man ser hos många supportrar runt om i landet. Jag menar de här supportrarna som stöttar sitt lag i ur och skur. Ni vet de som tecknar säsongskort bara minuter efter att de blivit tillgängliga.
Supportrarna som reser land och rike runt för att stötta sitt lag. 
Hardcore-supportrar som verkligen brinner för sin klubb vars humör och välmående tydligt påverkas av tabelläget och resultatet i den senaste matchen.

Jag är uppvuxen i Örnsköldsvik och där har Kempehallen varit
kommuninvånarnas stora samlingspunkt under lång, lång tid. Jag kan gå i god för
att ämnet MoDo har varit det överlägset största samtalsämnet på rasterna runt
om i kommunen inom både skola och på arbetsplatser.

Jag började följa med min far på hockey ungefär vid sju
eller åtta års ålder och såg nästan varenda hemmamatch i ungefär tio års tid.
Jag minns tydligt anspänningen som infann sig på matchdagar. Det blir en annan
typ av nervositet som supporter än som spelare inför en viktig match. Man blir
laddad på ett annat sätt.

Jag minns tydligt hur man noggrant läste tabellen i
tidningen och räknade ut olika scenarion beroende på utgången av omgångens
matcher. Jag räknade vilka resultat som var till gagn vid förlust respektive
vinst för det egna laget. Med tio omgångar kvar visste man precis vad som
krävdes för att laget skulle ta sig till slutspel eller nå fjärdeplatsen som
innebar hemmaplansfördel etc.

När det var bortamatch var det sportradion som gällde. Vid
mål på valfri arena blev det några nervösa, förväntansfulla sekunder när
signaturmelodin och måljingeln ”na na
na na – mål” spelades.

Innan kommentatorn hunnit berätta om målet lyssnade jag
alltid om det var jubel hos publiken eller om det var tyst i arenan. På så sätt
fick man snabbt informationen om det var hemmalaget eller bortalaget som gjort
mål och vid publikjubel var det bara att hålla tummarna för att det var en
annan match.

Skolmaterial från låg- och mellanstadiet vittnar om att det
nästan enbart var hockey och just MoDo Hockey i mitt huvud.

 JAG AVUNDAS ER DET

Många år, många klubbar och många flyttar senare har mitt
intresse och engagemang för ett och samma hockeylag svalnat. Mitt intresse för
ishockey och att titta på en bra hockeymatch är däremot hetare än någonsin även
om jag kanske inte brinner för ett och samma lag på samma sätt som många av er
läsare gör.

Och vet ni vad, jag avundas er det.

Jag avundas er att vakna upp på matchdag och känna det här
pirret i magen, att längta till mörkret faller sig över vinterkvällen så man i
god tid kan bege sig till hallen. Att vara på plats över en timme innan matchen
för att diskutera hockey med likasinnade, kolla på värmningen för att försöka
avgöra vilka spelare som ser heta ut för dagen osv.

Jag avundas er till och med att spy galla över domaren och
domslut som inte gagnar den egna klubben. För så gör man som supporter, man
står upp för det laget man håller på i ur och skur. Även om gränsen passeras
ibland så grundar det sig oftast inte i något ont, ibland bara sker saker då
man vill klubben i sitt hjärta det allra bästa.

FORTSÄTT VARA GRYMMA

Att förväntansfullt se fram emot den där långhelgen då man
kanske har tagit ledigt från jobbet på fredagen för att åka iväg på ”roadtrip”
med likasinnade supportrar och kompisar för att stötta laget. Det stöts och
blöts in i absurdum hur spelet ska förändras, vilka spelare som levererar och
vilka som inte gör det, hur klubben ska lyckas ta nästa steg, vilka spelartyper
som saknas osv.

Jag avundas er hela den här grejen att ha en ”egen” klubb
att sympatisera med. Ibland får jag känslan att det t om kan vara på ett icke
hälsosamt eller destruktivt sätt. I med- och motgång.

Jag avundas er som har den här lågan som aldrig tycks
slockna.

Det är väl knappast någon hemlighet att mitt hjärta klappar lite
extra för MoDo och Västervik, men det är inte ens i närheten av alla er hardcore-supportrar
där ute i landet.

Fortsätt att vara så grymma som bara ni kan vara, stötta ert
lag i såväl med- som motgång. Utan er skulle inte ligan vara densamma.