På tränaräventyr i Ukraina: ”Blev som en extrapappa”

Gamle vännen Jim Brithén lockade med Stefan Bergqvist på ett oförglömligt tränaräventyr i Ukraina. Härom veckan fick duon sparken av Donbass Donetsk, men Bergqvist ser ändå tillbaka på tiden i Ukraina med odelat positiva minnen.
– Jag tränat jättemånga lag i mina dagar, men känslorna för dom här killarna blir så starka på ett annat sätt än vad jag har känt tidigare, berättar Bergqvist för hockeysverige.se.

Stefan Bergqvist är en av svensk hockeys mest uppskattade tränare på ungdomssidan. Bland annat har han jobbat åt både svenska och danska juniorlandslaget. Han har även varit head coach på seniorsidan för både Rögle och Kiruna. Lägg därtill att han varit ungdomsansvarig för Leksands IF. Hans bror, Jonas Bergqvist, var som bekant vd för Leksand, men är även en av klubbens största spelare genom alla tider.

Senaste säsongen har Stefan Bergqvist varit ansvarig för hockeyakademin i KHL-klubben Donbass Donetsk, mitt i det oroliga Ukraina. I förra veckan meddelade klubben att han inte fick jobba kvar inom organisationen.
– Det var min kompis från Rögletiden, Jim Brithén, som tog kontakt med mig. Han erbjöd mig ett jobb på akademin där, säger Stefan Bergqvist till hockeysverige.se efter att han återvänt hem till Helsingborg.

Vilken roll fick du där?
– Jag var head coach och tränare för det här akademilaget, födda 1998. Det var i huvudsak det som jag sysslade med. Sedan var det Jim som hade ansvaret för helheten i ungdomssektionen där.

Hur skulle du beskriva klimatet som tränare i Ukraina?
– Jag trivdes väldigt bra och det var väldigt trevliga killar att jobba med, ambitiösa och seriösa. Man gav alltid järnet så det var inga problem med det.
– Språket är det svåra när man är där. Nu hade jag i och för sig en tolk som kunde tolka åt mig, men jag kände att det skiljde sig en del mot hur man jobbar i Sverige. Det är ju också utvecklande att få jobba på ett annat sätt mot hur man gör här.

Vilken respons fick du från spelarna med ditt lite mer svenska ledarskap?
– Jag fick en jättebra respons av spelarna och har fortfarande kontakt med dom. Man kan väl säga att jag tränat jättemånga lag i mina dagar, men känslorna för dom här killarna blir så starka på ett annat sätt än vad jag har känt tidigare.
– Killarna bodde inackorderade på ett internat, 14-15 år gamla, och hade inte föräldrarna i närheten. Det var vi som var vuxna där och vi tränade två gånger om dagen så man fick en väldigt nära kontakt med spelarna hela tiden. Så det var tufft, jäkligt tufft, att ta farväl av dom.

”DET VAR EXTREMT DÄR”
För Stefan Bergqvist innebar inte jobbet i Donbass Donetsk bara en utpräglad tränarroll utan han fick även agera som en liten extrapappa.
– Det blev mycket så. Det är inte bara att lära killarna spela hockey utan även hur dom ska bete sig utanför i sitt sociala liv. Dom har ju inte föräldrar där som lär dom det. Både jag och Jim fick arbeta mycket med det.
– Det som skiljer ukrainska spelarna, som jag hade där, mot svenska spelare som jag jobbat med är att det var mer känslor i dessa spelare. Både positiva och negativa känslor. Dom gick rätt mycket upp och ner i sitt humör beroende på vad som hände. Det är ganska typiskt när man är i den åldern, men det var extremt där. Ibland kunde det gå jättebra för dom men ibland föll dom ihop som ett korthus och blev helt förtvivlade.
– I ett land som Ukraina är det genom att spela hockey deras finns chans att komma fram. Det är drivet och det fanns inget annat än att dom skulle bli hockeyspelare.

Bergqvist är även mycket imponerad över kvalitén på spelarna i den ukrainska hockeyakademin han jobbat för.
– Det finns många duktiga och några riktigt bra talanger som kan bli jättebra.
– Vi spelade i Moskva-ligan och där kan jag säga att vi hade det lite tufft med dom fem bästa lagen. Dom lagen plockar ju spelare från hela Ryssland.
– Vi slog dom två bästa lagen i Tjeckien med tvåsiffrigt och jag tror att vi skulle ha varit topp fem i Sverige, lätt.

När vi frågar Stefan Bergqvist om hur långt klubben kommit organisatoriskt så skrattar han först.
– Den har inte kommit långt. Det var vad Jim höll på att organisera. Man har KHL-laget, Donbass. Där pumpar dom in pengar och laget har gått jättebra och spelar även en bra hockey.
– Sedan startade man juniorlag i höstas och sedan kommer 98-laget, med 16-åringar, som jag hade. Efter det har man ett glapp ner till -01 och sedan ett glapp på ytterligare tre år. Där under finns det hur många spelare som helst.
– Det är inte organisatorisk som hos klubbarna i Sverige utan var och en gör sitt kan man väl säga. Vi var väl dom enda som hade en riktig planering för lång sikt, månadsvis, halvår och så vidare. Andra lagen planerade max en vecka framåt och när det gäller den biten har dom mycket att lära.

FICK SPARKEN – ”SKÖTTE DET JÄTTEPROFFSIGT”

Varför fick du och Jim Brithén lämna klubben?
– Vi har ju spelat i Moskvaligan och nu efter jul skulle man spela om ryska mästerskapen genom den här serien. Då fick inte vi vara med längre i den här ligan. Det går inte att spela matcher i Ukraina för där är vi fullständigt överlägsna. Det finns inga lag vi kan möta. Vi mötte bland annat det bästa J18-laget och vann med tvåsiffrigt.
– Då tittade vi på att åka till Sverige, Finland, Sankt Petersburg och eventuellt Tjeckien och Österrike på matchturné under 6-7 dagar. Jim hade ordnat så allting var klart här i Sverige med matcher och vi väntade hela tiden på besked från klubben så att vi kunde åka iväg. Jim blev lite tuffare mot dom och sa ”Varför håller vi på med detta?” och så vidare. Sedan tog det 45 minuter så blev vi kallade till möte klockan tre.
– Det handlade självklart om att det kostade att skicka iväg oss under åtta dagar så ekonomin har en stor del i det.

Fick ni gå på dagen?
– Ja, men det stod också i avtalet att man kunde bryta det mot en viss ersättning. Dom skötte det jätteproffsigt och gjorde allt rätt.

Hur trivdes du i Donbass som stad?
– På vintern trivdes jag inte så jäkla bra, skrattar Bergqvist.
– Snöar det där så skrapar man inte vägarna utan det bara plattas till. Det går ju inte att gå ute då. Sedan är det kalla vindar som gör det svinkallt. Från 15 april däremot så är det jättefint och det är riktigt Medelhavsklimat.

Det är och har varit oroligheter i Ukraina under en längre tid, men det är inget som Stefan Bergqvist märkte något av nere i Donbass förutom det han kunde följa på tv.
– Det är lugnt där nere. Dom vågar väl inte för majoriteten där nere är ju för regeringspartiet. Värsta oroligheterna är tveklöst i Kiev.

Blir man rik av att vara coach i Ukraina?
– Man blir ju rik på sina små utgifter. Klart att lönen är en stor anledning till att jag gick dit, så är det ju. Men jag tjänade inte som KHL-spelarna.

Stefan Bergqvist har, som sagt var, varit tränare i Kiruna för bland andra Hans Wallson, Skellefteås guldtränare. Men vad som väntar närmaste tiden för Bergqvist har han i dag inget bra svar på.
– Jag vet inte alls. Som det känns idag så ska det vara pendlingsavstånd om jag ska åka på något arbete. Det kan vara veckor eller dagspendling, men jag kommer inte åka så jag är borta två eller tre månader hemifrån. Samtidigt så kommer jag avvakta åtminstone innan jag tar något beslut.