FUNQVIST: Det vore en fantastisk story

Sixten Funqvists tankar efter Linköpings nya seger – den här gången övertidsbesegrade de serieledande Luleå med 3-2.

En sömning förstaperiod med få spelavbrott dammade av relativt fort. Mittperioden gav aningen mer intensitet där Luleå tog ledningen och Linköping kvitterade. Lagen delade broderligt på målen i slutakten också.

Luleå såg inte helt påslagna ut i början men visade sedan under stunder varför man är ett topplag. Linköping, å sin sida, har hittat sitt spel och sina roller och gör en bra insats. Men båda lagen har förbättringspotential då det slarvades i såväl passningar som spelet i egen zon. Linköping vann på nytt utan att vara riktigt bra, och det är ett bra tecken i sig för östgötarna.  

Från torsdagens drabbning tar jag med mig detta: 

* Fräcka byten, Luleå


Jag noterade att Luleå under stora delar av matchen höll ena båsdörren halvöppen – alltså inte ”klickat” stängd. Det möjliggjorde snabba byten och den Luleåspelare som stod redo för byte tjänade nog ett par meter på det där, skulle jag tro. Efter att ha scannat av regelboken kunde jag inte hitta något som tyder på att detta är otillåtet. Frågade också runt bland digniteterna på pressläktaren – som för övrigt kryllade av NHL-scouter samt båda förbundskaptenerna – men ingen kunde säga något egentligt om det. David Rautio, som skötte båsdörren, menade att han glömde bort att stänga den då och då. Jag lägger ingen skuld på honom där. Så länge reglerna inte förbjuder något är min åsikt att man ska utnyttja alla möjliga medel för att vinna. Men nog är det en säkerhetsrisk? Den som sitter på ett bra svar får gärna upplysa mig.

 

* Slutspel, Linköping?


Ja jägarns, det är en realistisk tanke igen. Och visst vore det en vacker historia om det Linköping som hela tiden hävdat att man skulle bli bättre och bättre ju längre säsongen led gick från botten till slutspel. Om vi lägger undertecknads starka ogillande av Play-In-formatet helt åt sidan ser jag såhär på ett möjligt slutspel: Ja, det vore en fantastisk story och en fantastisk bra avslutning på säsongen. Pengarna som de extra hemmamatcherna skulle rendera skulle ge ett välbehövligt klirr i kassan.

Det finns dock en sak som oroar mig: Om LHC går till slutspel - hur många i lagledningen ger sig själva godkänt då? Hur många i truppen får godkänt? Även om det är ett lag som skulle växa under säsongen bör den långsiktiga planen - där Linköping i princip är i en rebuild - fortfarande inte röras. Jag ser gärna slutspelshockey i Saab Arena i vår. Men inte på bekostnad av att folk ger sig själva lite extra godkänt och låter vissa spelare som kanske annars skulle sållats bort efter säsongen få stanna. Niklas Persson är inte som tidigare ledare i Linköping och jag har svårt att se att han avviker från sin plan. Så, kör i vind. Det här var trevligt. 

* Broc N’ Rolla

Om Sebastian Karlsson är en stor del av själen i det här Linköpingslaget så är Broc Little en står del av hjärnan och det kreativa tänkandet. Amerikanen har - rättmätigt - fått viss kritik tidigare under säsongen då han sett osynlig ut. Men det märks att han hittat sin plats i Bert Robertssons tillvaro. Gubben-i-lådan effekten är enorm när Broc Little spelar och med kvällens två mål förlängde han sin poängsvit till sex raka matcher (5+3 poäng). Och Little är synonymt med Linköpings islossning på senare tid. 

– Vi har gjort rätt saker lite oftare och äntligen får vi pucken med oss i 50/50-situationerna. Sån är hockeyn, sa han när Hockeysverige mötte upp efter matchen.

Känns det som att du har slottat in bättre i Berts system nu?


– Absolut. I början var vi alla otroligt fokuserade på att göra rätt saker hela tiden, även jag. När jag tog mig förbi en kille slösade jag bort pucken. Jag har hittat min roll defensivt och nu när jag får chansen tar jag den.

Du ser ut som ett blått yrväder varje gång du gör mål. 

– Hehe, ja, det är fantastiskt kul att göra mål. Det roligaste målet är alltid nästa mål, log han.

****

”Det känns surt för jag tycker att vi var förtjänta av tre poäng.” – Henrik Stridh, Luleå Hockey 

”Det kan gå lite hur som helst. Det är sudden, där vi drar det längsta strået.” – Johan Åkerman, Linköping 

****

Avslutningsvis noterar vi att…


… Einar Emanuelsson försökte med ett zorromål i den andra perioden. Fräckt vågat, men med en back i princip i ryggen aningen överambitiöst, måhända. 

… De avslutande 8:35 minuterna av nyss nämnda förstaperiod spelades utan avbrott. Det är något man inte ser var dag.


… Den äldre herre strax nedanför pressläktaren som klappade med i större delen av hemmaklackens växelramsor förtjänar ett hedersomnämnande. Och jodå, till slut fick han med sig fler. Ensam är stark. Ibland.


…Den tillresta Luleåklacken imiterade mållåten i Coop Norrbotten Arena när de gjorde mål. Imponerande.