Katastrofen ledde till att NHL kom till stan

Inatt är det 42 år sedan händelsen som hade kunnat bli en katastrof med tusentals dödsoffer inträffade. Det var nämligen då taket på WHA-laget New Englands arena rasade in. Här är historien om hur ett datorprogram kunde kalkylera så fel och att händelsen faktiskt i slutändan ledde till att Hartford fick ett NHL-lag.

Natten mellan den 17 och 18 januari 1978 inträffade det som hade kunnat bli idrottsvärldens största katastrof genom alla tider. På tisdagskvällen hade 4 746 människor bänkat sig i Hartford Civic Center Coliseum för att kolla på collegebasket. University of Massachusetts Amherst slog University of Connecticut med 56-49. Ungefär sex timmar senare rasade taket in över 10 000 tomma stolar.
– Vi hörde bara ett muller, berättade en anställd i komplexet för NY Times dagen efter.

 

Bygget av komplexet Hartford Civic Center hade påbörjats 1972 och när det stod färdigt innehöll det, förutom arenan Coliseum, även hotell och shoppingcenter. Det hela var ett led i att pigga upp citykärnan i staden. Juvelen i kronan var hockeylaget New England Whalers som flyttade till Hartford och Coliseum den 11 januari 1975. WHA-organisationen, som 1979 gick in i NHL som Hartford Whalers (numera Carolina Hurricanes), startades upp i Boston 1972. Men intresset för laget där var klent och när Hartford dök upp som intressenter slog man till. Faktum är att man inte kunde vänta länge nog för att komma bort från Boston, utan man mellanlandade i Springfield under slutspelet 1974 och första halvan av säsongen 74/75.

TAKET KLARADE INTE SNÖN

Organisationen hade vunnit det första WHA-mästerskapet 1973, men sedan sinade framgångarna under några år. Även om man tog sig till slutspel under alla de år WHA existerade. 1977 skulle man dock skönja framgångens sötma igen när självaste Gordie Howe anslöt till klubben och man var återigen ett topplag.

Natten mellan den 17 och 18 januari 1978 snöade det ymnigt i Hartford. I kombination med regn, blev snön väldigt tung när den samlades på arenans tak. Men det var inte enbart snöns tyngd som fick taket att rasa in. Det berodde också på ett konstruktionsfel vid byggandet. Lagom till minnet av 40-årsdagen av kollapsen skrev den amerikanske journalisten Tim Jensen på patch.com att om taket rasat in tidigare på kvällen under basketmatchen så hade troligtvis fler människoliv gått till spillo än Pearl Harbor och 9/11.

En svindlande och hemsk tanke. Tre dagar tidigare hade New England tagit emot Houston på hemmaplan och förlorat med 4-5 på övertid. Då hade ännu fler människor befunnit sig i arenan. Vid denna händelse befann man sig på resande fot i Edmonton som man skulle möta den 18:e. I tidningsartiklar går att läsa att speakerbåset, som var beläget mellan avbytarbåsen, var helt demolerat av all stål och betong som rasat ner. Det var inte bara speakerbåset som var demolerat, utan även läktarna.

Arenan rasade på grund av ett konstruktionsfel i taket. De delar som skulle bära upp taket höll helt enkelt för tyngden av snön. Men hur kunde det ske? I en artikel i Engineers journal går de igenom händelsen och utredningen. En av slutsatserna är att konstruktörerna satte för stor tilltro till ett datorprogram. Det här var 1971 och att man med hjälp av ett datorprogram kunde räkna ut olika saker tillhörde inte vanligheterna och när man skulle göra det till det här bygget så satte man helt enkelt för stor tilltro till kalkylen.

Vi ska inte gå in på detaljer, men värt att känna till var att taket, som mätte 91,4 x 110 meter och hängde 25 meter upp i luften, endast stöttades av fyra pyloner. Engineers journal skriver att utredare slagit fast att byggnadsstrukturen började falla så snart den stod klar. Men att det stora raset kom först flera år senare.

SKULLE UTMANA NHL

Ligan WHA slog upp sina portar 1972 och målet var att ta upp kampen med NHL. En rad stjärnor hämtades från den större ligan, däribland det stora dragplåstret Bobby Hull som spelade för Winnipeg Jets. Wayne Gretzky inledde faktiskt sin proffskarriär där med spel för Indianapolis och Edmonton säsongen 78/79. Under åren spelade även en del svenskar i piratligan, bland annat Kenta Nilsson, Willy Lindström, Anders Hedberg och Ulf "Lillpröjsarn" Nilsson.

SVENSK INVASION. Lars-Erik SJöberg, Anders Hedberg, Curt Larsson och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson i Winnipeg på 1970-talet. Arkivbild

Till en början gick det bra för ligan, men sedan började ekonomin knaka och från att ha innehållit tolv lag 1972, så var den siffran nere på nio säsongen 77/78. Säsongerna efter, som skulle bli den sista för projektet, deltog sju gäng. I takt med att ligan försvagades börja Quebec, Edmonton, Winnipeg och New England snegla mot NHL.

Det var bara ren tur att inga människoliv gick till spillo den där natten för 42 år sedan. Och måhända blev kollapsen den avgörande pusselbiten till att New England fick en plats i NHL. Omgående meddelade staden att Coliseum skulle byggas upp igen, men för att försäkra sig om att samma sak inte skulle hända ännu en gång så höjde man taket ytterligare i kombination med förstärkningar av konstruktionen.
– Det är nästan lite lustigt att säga, men mycket bra kom ut ur kollapsen. Det gamla Coliseum hade bara 10 500 sittplatser och det hade aldrig varit tillräckligt för att få en NHL-franchise, berättade New England Whalers team executive Bill Barnes för amerikansk media på 10-årsdagen 1988.

Michael Nylander. Foto: Bildbyrån

1979 upphörde WHA att existera. Edmonton, Quebec, Winnipeg och New England blev accepterade av NHL, men för Whalers kom det med ett extra villkor. Boston Bruins, i staden där Whalers inledde sin existens, motsatte sig att de fortsatt skulle heta New England. Istället blev det ett namnbyte till Hartford Whalers och de kom att spela i NHL under 17 säsonger innan organisationen flyttades till Carolina och blev Hurricanes. Under Hartford-eran så hann fem svenskar med att spela för klubben: Ulf Samuelsson, Mikael Andersson, Michael Nylander, Thommy Abrahamsson och Jörgen Pettersson. 

New England flyttade tillbaka till Springfield och slutförde säsongen i sina gamla jaktmarker. Man gick hela vägen till final i Avco Cup som WHA-slutspelet hette. Men där blev Winnipeg för svåra. 1980 var man sedan tillbaka i Hartford när arenan var återuppbyggd.

Nuförtiden huserar New York Rangers farmarlag Hartford Wolf Pack i arenan, som dessutom är omdöpt till XL Center.