Janne Öhman: ”Då är jag den första att säga att det var mitt fel…”

Under sin tredje säsong som Djurgårdens målvaktstränare har han fått Adam Reideborn och Joacim Eriksson att göra succé. Nu berättar Janne Öhman för hockeysverige.se varför han valde att bli tränare, rivaliteten bland sina konkurrenter och att han hellre fokuserar på målvakternas svagheter än styrkor. 
– Idag är jag nog bra på att ta fram det bästa hos individen så den personen känner en trygghet i spelet, säger han.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Svensk hockey har under flera år varit väldigt skickliga på att få fram bra målvaktstränare. Thomas Magnusson, Stefan Ladhe, Jonas Levén, Stefan Persson, Micce Andreasson, Linda Blomqvist, Erik Granqvist, Pekka Alcén, Daniel Henriksson… Raden kan göras lång.

I Djurgården är det Janne Öhman som styr upp målvaktsspelet, och som han har gjort det. Han har fått både Adam Reideborn och Joacim Eriksson att den här säsongen att prestera på topp i mer eller mindre varje match. Men vem är Janne Öhman och vad är hans ledarfilosofi? Hockeysverige.se reste till Hovet för att träffa 32-åringen från Saltsjö-Boo.
– Jag började ute som pojkspelare ute i Boo. Sedan sökte jag till hockeygymnasiet i Fryshuset och jag kom in där. Först gick till Haninge. Därefter blev det Farsta i Division 2, vilket var sista klubben som jag spelade för, berättar Öhman när hockeysverige.se träffar honom för en intervju under tisdagen.

Varför gjorde du valet att bli tränare i stället?
– Jag hade alltid hjälpt till på camper, men jag har även allmänt tyckt om att hjälpa andra människor samtidigt som jag älskade sporten hockey. Då vart det naturligt.
– Dessutom hade jag varit över till USA något år som målvakt, vilket var otroligt kul. Jag kom tillbaka året efter och då hade jag nästan tagit beslutet att jag skulle sluta spela. Campen det året var jag på under två veckor. Den första veckan som spelare och den andra som spelare. Efter det var jag fast och ville verkligen göra den här grejen, säger Janne Öhman med ett leende och fortsätter:
– När jag kom hem från USA började jag med Djurgården ungdom. Sedan vart det Huddinges juniorer och A-laget och efter det Södertälje innan jag kom tillbaka hit.

BESKRIVER RIVALITETEN MELLAN MÅLVAKTSTRÄNARE

Trots att nästan alla elitklubbar idag har egna målvaktstränare så ser inte Djurgårdens målvaktstränare några problem med att samarbeta med konkurrenternas motsvarigheter.
– När jag kom in var det mycket snack mellan målvaktstränarna. Jag kom in helt rätt och fick vara med och prata med dom äldre och rutinerade målvaktstränarna. Det är väldigt häftigt att vi gärna delar med oss och diskuterar. Just öppenheten bland målvaktstränarna är väldigt stor vilket också är det som tagit målvaktsträningen framåt.

Finns det en rivalitet mellan er också?
– Det tror jag nog. Klart att det blir lite rivalitet, men känslan är mer att man gläds med dom andras framgångar. Då blir man också nyfiken på vad personen i fråga har gjort eftersom man vill göra den resan själv också.
– Rivaliteten finns alltid eftersom vi är i grund och botten tävlingsinriktade.

Vad personifierar dig som målvaktstränare?
– Jag skulle säga noggrannheten och dokumentationen. Sedan har jag nog blivit bättre på att lyssna på individen. Idag är jag nog bra på att ta fram det bästa hos individen så den personen känner en trygghet i spelet.

Försöker du forma målvakterna efter ditt eget huvud eller försöker du bygga vidare på det killarna har med sig in när dom kommer till i det här faller Djurgården?
– Jag har nog gått från att forma till att bygga deras styrkor och istället hjälpa med till med deras svagheter.
– När jag började som målvaktstränare var det lätt att försöka forma, men jag har nog mer landat i att hitta individen och se vad hans styrka ligger i och sedan göra det lättare för dom över tid.

 Janne Öhman är inne på sin tredje raka säsong som Djurgårdens målvaktstränare. Foto: Ronnie Rönnkvist

”KÄNNER DOM SIG INTE TRYGGA I SITT SPEL, DÅ HAR JAG MISSLYCKATS”

Du har din syn på hur målvakter ska jobba. När Adam Reideborn eller Joacim Eriksson kommer in med sin egna stil, hur får du tänka där och blir det först mycket dialog med målvakterna?
– Det blir jättemycket dialog. Som jag sa så var jag nog i början mer styrande. Idag blir det mer att jag lyssnar av och ser vad som fungerar.
– Om det är så att jag vill förändra någonting så handlar det om att jag ska övertyga killen att själv känna att det är så han vill jobba. I slutändan sitter jag på läktaren medan dom står på isen. Känner dom sig inte trygga i sitt spel, då har jag misslyckats.
– Kan jag hitta deras svagheter och få in dom på den vägen jag vill ibland, eller som dom också vill i slutändan, så har jag hittat rätt väg till vad dom ska göra på isen.

Är ni alltid överens?
– Nej, det ska jag inte säga att vi är. Det är väl tur det för är vi överens hela tiden så drar vi det inte det här framåt heller. Jag kan få mig en tankeställare ibland när någon av killarna säger att han vill göra si eller så i stället. Jag tror det är bra för sporten. Är vi för bra polare så kan inte jag trycka dom i rätt riktning.

Det är inte bara målvakterna som hela tiden måste utvecklas utan som målvaktstränare är det också viktigt att hela tiden vidareutbilda sig.
– Det gör jag först och främst via målvakterna eftersom det är dom som spelar spelet. Sedan handlar det om dialogen med andra målvaktstränare, men även genom att hålla kontakten med målvakterna som jag har jobbat med tidigare. Dom har nya målvaktstränare och genom det kan jag få nya influenser från andra länder och killar som Mantas (Armalis) eller Anton Forsberg som varit iväg på resor. Sedan har vi ”Tellan” (Mikael Tellqvist) med gamla grejer och sin erfarenhet vilket har varit otroligt bra att få ta del av.
– Jag tror att det är bra att vara nyfiken. Hade jag varit kvar i mina gamla spår där jag styrde hur jag ville att dom skulle spela hade jag inte tagit mig lika långt. Nu är jag öppen och nyfiken samtidigt som jag lyssnar och vill höra. Det tror jag är vad som tar mig framåt.

”JAG MÅSTE HITTA EN TRYGGHET I DET JAG GÖR”

Allt är dock inte guld och gröna skogar att vara målvaktstränare i SHL.
– Det tyngsta är att förlora matcher. Om vi förlorar eller killarna släpper in en puck som dom inte ska göra då är jag den första att säga att det var mitt fel.

Hur hanterar du det för du måste ändå få till en förändring?
– Genom mental träning. Någonstans måste jag hitta en trygghet i det jag gör. Jag dokumenterar allt vi gör så jag vet varje dag var vi har gjort och vad vi inte har gjort. Har vi inte gjort det så kan jag gå till mig själv och säga ”vi har inte gjort det”. Har vi gjort det så kan jag fråga mig själv hur vi kan göra det bättre.
– Någonstans landar vi i vad vi har gjort och vad vi inte har gjort. Det har gett mig en trygghet. Dessutom har jag en familj hemma, dom är båda hockeyintresserade även om dottern bara är tre och ett halvt år, och när jag kommer hem till dom känns det som att jag kan släppa det där och vara en helt vanlig familj. Nu är det dessutom på väg ut en till vilken dag som helst så då får jag annat att tänka på, säger Janne Öhman med ett leende.

Hur skulle du beskriva likheten och skillnaden mellan Adam Reideborn och Joacim Eriksson?
– Ena stunder tycker jag att dom är väldigt olika och i den andra väldigt lika. Adam har gått mer från det strikta till att spela mer avslappnat, vilket hjälpt honom. Jocke kommer från ett mer aktivt och aggressivt spel. Den här säsongen har han hittat ett lugnare spel som hjälpt honom.
– Dom har sina styrkor och svagheter som dom kan hjälpa varandra med så jag tycker att kombinationen i år har hjälpt båda killarna att hitta en bra väg för dom själva att gå.

Kan du se att dom hjälper varandra i just utvecklingen i och med att dom är två ganska olika målvakter?
– Ja, jag tycker det. Dom har en bra dialog och kommunicerar med varandra väldigt mycket. Jag tycker också att vi har bra diskussioner på isen när vi tar upp olika saker. Det finns oftast olika vägar att göra olika saker.
– Får vi tre den dialogen, men även dialogen mellan målvakterna gemensamt, så kan du ta dig snabbare framåt. Det är trots allt dom som ska göra det på isen så har dom en bra dialog mellan varandra så är det verkligen bra.

Vad är det bästa beröm du kan få som målvaktstränare?
– Det är då det går för killarna. Självklart är det otroligt kul när det hörs och syns i media. Ringer folk och vill ha en intervju så tänker jag ”jag måste gjort något bra i alla fall” (skratt), men när killarna är nöjda, det går bra för dom och får beröm då känner jag mig nöjd.