KARLSSON: En medaljkandidat - om Hanna Olsson plockas tillbaka

Sverige är i OS 2026. Damkronorna körde över allt i sin väg i OS-kvalet. Nu är man en legitim medaljkandidat – om Ulf Lundberg faktiskt tar ut det bästa laget.

De senaste årens skrala resultat för Damkromorna har tvingat in Sverige i ett nervkittlande OS-kval för att säkra sin plats i de olympiska spelen. Väl där har Sverige emellertid pallat trycket och kvalificerat sig för den mäktiga turneringen. Och i årets kval var det aldrig något snack om saken. De körde över Norge, Nederländerna och Danmark.

Helt enligt planen.

Sverige har tagit stora steg de senaste åren. Det finns mängder med skickliga spelare som är födda på 00-talet och flera av dem har inte bara tagit sig in i landslaget – utan också blivit stjärnor där. Maja Nylén Persson är förstås den största stjärnan, men Lina Ljungblom, Ebba Hedqvist och Hilda Svensosn har också helt sömlöst tagit över som stjärnor i det svenska laget. Och idag presenterade sig en ny supertalang på allvar: Jenna Raunio. HV-backen, född 06, sköt 1-0 och 5-0 i segern mot Danmark. Damkronorna var helt överlägsna och det är svårt att förstå att det fanns en tid då en match mot Danmark kändes lite oviss.

Nu har Sverige stuckit ifrån. Rejält.

Det är bullshit

Men det finns en sak som gnager efter dagens seger: Situationen med Hanna Olsson. Olsson har under många år varit en av Sveriges bästa spelare och i år har hon gjort flest poäng av alla svenska spelare i SDHL. Men det räckte inte för att ta plats i Ulf Lundbergs landslag. Motiveringen hon fick var, enligt Olsson själv, att hon var för dålig i närkamsspelet.

Bullshit, säger jag.

Inte att det är motiveringen hon fått, alltså, utan faktumet att hon inte kommer med av den anledningen. Det är klart det finns plats för Sveriges kanske bästa forward även om hon inte är fem plus i närkampsspelet. Och jag kan lova att de 13 forwards som spelade idag inte är Sveriges 13 bästa forwards i närkamsspelet, i rakt nedåtstigande led. Lundberg har förstås all rätt att peta Olsson, men hans förklaring håller inte hela vägen.

Lundberg har stått för flera uppmärksammade petningar genom åren. Sara Grahn och Johanna Fällman är två uppmärksammade exempel. Även Lisa Johansson, tvåmålsskytt idag, var borta från landslaget men kom sedan tillbaka. Petningarna av Grahn och Fällman har inte visat sig påverka landslaget alls. Lundberg gjorde, med facit i hand, rätt som lade alla ägg i Emma Söderberg-korgen. Jag kliade mig i huvudet åt turerna kring målvaktssidan, men Söderberg har varit enormt bra sedan hon tog över som etta i landslaget. Hon är också betydligt yngre än Grahn. Det blev en fullträff för förbundskaptenen att gå med Söderberg.

Sverige har också genomfört en väldigt vass generationsväxling under Ulf Lundbergs tid vid rodret. Bara tre spelare är kvar från truppen 2018, och från OS för tre år sedan är två målvakter, tre backar och fem forwards kvar. Och man har ändå, successivt, blivit bättre och bättre. Imponerande är bara förnamnet.

Men Hanna Olsson är född 1999. Nog för att det skulle göra henne till en av de äldre spelarna i den svenska forwardsuppställningen, men hon är trots allt fortfarande inne i sin ”prime”. Det finns inga åldersskäl som rättfärdigar att hon inte är med i den svenska truppen. Varken nu eller i OS om ett år.

Hanna Olsson måste komma med i laget

Så länge det inte skurit sig fullständigt mellan Olsson och Lundberg, så till den grad att det kommer påverka Damkronorna negativt i OS, måste förbundskaptenen plocka med Frölundakaptenen. För faktum är att Olssons närvaro till och med kan vara det som avgör om Sverige återigen åker ut i en neslig kvartsfinal – eller om man en gång för alla visar att man återigen är en världsnation och kan nosa på medaljerna. Sverige har trots allt vunnit fem av de sex senaste matcherna mot Finland.

Dessa matcher mot Norge, Nederländerna och Danmark bevisade egentligen ingenting annat än att Sverige är för bra för att spela dessa OS-kval. Motståndet var för dåligt för att vi ska kunna dra några analyser av matcherna. Men går man igenom en turnering på tre matcher och får målskillnaden 16-0 så…ja, då går det inte att gnälla.

I synnerhet eftersom Sverige inte ens ställde upp med sitt bästa lag. För så länge Hanna Olsson hålls utanför truppen kommer jag aldrig påstå att Damkronorna har sitt bästa lag.