Genombrottet är här: ”Farsan, min tid kommer”

Det har tagit sin tid, men nu har Albert Johansson fått sitt genombrott i NHL. För Hockeysverige.se berättar pappan, tillika gamla storspelaren, Roger Johansson om resan till Detroit:
– Det är jättestarkt att just i motgången orka hålla huvudet uppe över vattenytan.

Albert Johansson har gått den långa vägen i Grand Rapids under två säsonger för att nu ha fått chansen till spel i NHL med Detroit. En imponerande och tålamodsfylld resa som tagit honom dit där han är idag.

– Först och främst har han en talang och trott på sig själv i stort sett hela tiden, berättar pappa Roger Johansson, själv tidigare NHL-spelare, när hockeysverige.se frågar honom om vad som tagit hans son hela vägen till NHL.
– Han kom med i SHL redan då han var väldigt, väldigt ung (17 år). Jag tror inte att han fick spela sex första matcherna, men han sa bara ”Farsan, min tid kommer”.
– Efter det fick han en bra resa. När han nu varit över till Grand Rapids har dom givetvis haft en plan för honom och han har fullföljt den. Inte haft någon panik när han inte blivit uppkallad.
– Han blev uppkallad vid ett tillfälle. Samma kväll bröt han handen. Då gick den chansen i stöpet. Sedan har han hela tiden tränat bra.

Sommarträningarna har han genomfört tillsammans med en rad NHL-spelare.

– Det är ett gäng NHL-killar i Karlstad som hänger ihop med Joel Eriksson Ek i spetsen och som driver den här gruppen. Andre Lee, Oskar Bäck, Albert, Rasmus Asplund och Fabian Zetterlund. Även Jonas Brodin är med ibland. Marcus Johansson har varit där.
– Klart att dom då får lära sig att tävla även på sommaren och mäta sig med dom bästa.

Vad ser du som Alberts styrka på isen?
– Spelsinnet, skridskoåkningen och förstapasset.

”Jag var inte lika flashig”

Kan du se likheter mellan er båda i spelstilen?
– Det vet jag inte. Jag får höra att jag var en ”brunkare” som bara täckte skott, skrattar Roger Johansson och fortsätter:
– Jag tror att jag också var en hyfsad tvåvägsback. Sedan var jag inte lika flashig, rörlig och bra på rören. Jag fick kompensera det med ett väldigt hårt jobb, täcka skott och gå i bräschen på det sättet.

Två tuffa säsonger i Grand Rapid utan att stressa upp sig för att inte få chansen i Detroit visar också på en mental styrka hos Albert Johansson.

– Det är jättestarkt att just i motgången orka hålla huvudet uppe över vattenytan. Jag kommer själv ihåg min första säsong. Man var ut och in i laget, ingen pratade direkt med mig och jag fick träna hårt.
– Vissa dagar är det tufft, men det kanske också är dom dagarna som gör dig väldigt härdad så att när du senare väl får chansen är redo.

Du har själv spelat i NHL, har du kunnat backa upp och ge honom råd hur han kan hantera tiden i AHL?
– Vi pratar egentligen bara om att ha tålamod och träna bra. Vi vet att alla killar som kommer upp i SHL inte är lika starka som rutinerade rävarna. Det tar något år att nå dit.
– NHL är ytterligare en nivå. Visst, det är många bra spelare i AHL och dom är också starka. Men nu kommer han upp till dom absolut bästa som är stora, starka och snabba. Det tar något år att få musklerna på kroppen som behövs för att ta ytterligare ett steg.

Nu har Albert Johansson fått sitt genombrott i NHL

Albert Johansson har den här säsongen spelat 22 matcher i NHL och svarat för ett mål och totalt tre poäng.

– Hans säsong har varit okej, tycker jag. Absolut okej. Jag vet inte om Detroit har en plan att han ska göra första säsongen.
– Det är så mycket politik. Detroit har lite äldre snubbar som är inne på sina sista säsonger. Hur tänker dom kring det? Det är där man får sitta lugn i båten. ”Jag tar chanserna jag får och får göra det bästa av det. Sedan succesivt ta större andelar när jag väl får chansen där ute, men på ett ödmjukt sätt”. 

Upplever du att han utvecklats så pass mycket att han är mogen att ta steget in i NHL på allvar?
– Han är på väg. Den resan pågår just nu. Vi var där vid jul. Då fick Detroit ny tränare (Todd McLellan ersatte Derek Lalonde). Detroit spelade tre matcher. Albert fick vara med på en matchuppvärmning när vi var där, men inte ens en sekund på isen, vilket var lite synd.
– Vi åkte hem, laget har gått bra och han har spelat fem senaste matcherna. Han får lite mer förtroende hela tiden och gör det ganska bra. Nu spelar han med Simon Edvinsson, två unga killar, och dom verkar stabila. Det är egentligen bara att vara tacksam och ta det ”day by day”.

Hur tänker du kring hans framtid i Detroits organisation?
– Alla unga killar önskar att få skriva nya kontrakt, men det där kan gå väldigt, väldigt fort.
– Idag är han i Detroit, men vi vet inte hur dom tänker. Imorgon kanske han är någon annanstans.
– Jag blev också trejdad. Innan trodde jag att det där inte kunde mig. Sedan var det pang bom, skrattar Roger Johansson och fortsätter:
– Det är större svenska namn som är på tapeten att bli trejdade just nu och det är någonting man får ha med sig.

Far och son i NHL: ”Visst är det lite coolt”

Du som tidigare NHL-spelare, men framför allt pappa till Albert, hur är dina känslor kring att han tagit sig hela vägen till NHL?
– Det är lite häftig eftersom det inte är så jättemånga svenskar där både far och son har spelat i ligan.

Michael Nylander, William och Alexander. Ulf Dahlén och Jonathan. Robert Burakovsky och André. Jan Erixon och Tim. Pär och Christian Djoos. Peter och Rasmus Andersson. Kent och Robert Nilsson. Niklas och Lias Andersson. Ulf och Philip Samuelsson. Thomas Steen och Alexander.
– Micke och Elias Lindholm… Så visst är det lite coolt.  Skulle jag säga något annat hade jag ljugit.
– Klart att jag också är stolt. Förhoppningsvis blir det en lång resan, men det är ändå upp till honom att göra jobbet och sedan ha lite flyt. Få förtroendet, vara skadefri och leverera varje dag, avslutar Roger Johansson.