Hyllningen till tv-profilen: ”Som att ha en storebror på isen”
Den ene höll på att slå sig in i NHL, den andre var på väg att lägga av. För Nicklas Grossman var mötet med Mattias Norström perfekt tajmat. Med veteranen som mentor blev han den defensiva backrese han är i dag.
– Det var nästan som att ha en storbror både på och av isen, säger han till hockeysverige.se.
PHILADELPHIA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Nicklas Grossmann behöver en stund inne hos massören innan han är redo att möta hockeysverige.se utanför Philadelphia Flyers omklädningsrum. Det är svårt att förebrå honom för det. Grossmann ligger fyra i NHL-statistiken över täckta skott med 146 stycken och har delat ut nästan lika många tacklingar den här säsongen. Hans kropp behöver all den omvårdnad den kan få.
29-åringens spelstil kan inte påstås vara estetiskt tilltalande, men det finns en anledning till att Philadelphia Flyers betalar honom 3,5 miljoner dollar om året. Grossmann är en viktig kugge i lagets defensiv och hans värde för Flyers sträcker sig bortom mål och assist.
– Man har svarvats till den spelartypen man är i dag genom åren. När jag var ung försökte jag hitta ett spår på vad jag var bra på och försökte få hjälp att utveckla det. Jag blev den defensiva backen som kanske inte är så fancy. Jag försöker vara jobbig att spela mot och göra det jag är bra på, säger backresen till hockeysverige.se.
En av personerna som har haft störst betydelse för Nicklas Grossman under hans NHL-karriär är Mattias Norström. Den tidigare NHL-backen, som agerade expertkommentator för Viasat under OS, trejdades från Los Angeles Kings till Dallas Stars 2007. Det var i samma veva som Grossmann började nosa på en plats på Stars blålinje. Säsongen 2007/08 gjorde Norström sin sista NHL-säsong samtidigt som Grossmann var rookie. Det blev ett klassiskt exempel på hur den ärrade veteranen tog den lovande ungtuppen under sina vingar och lärde upp honom.
– Jag såg upp till honom, kollade mycket på video för att se hur han agerade och försökte ta efter det han var bra på, berättar Grossmann.
– När jag sedan fick spela med honom i Dallas och ha honom som mentor… det var nästan som att ha en storbror både på och av isen. Jag har mycket att tacka honom för. Han har hjälpt mig att bli den spelare jag är i dag och det syns kanske på isen. Han var kanske inte heller så fancy, men han gjorde det han var bra på och gjorde det jäkligt bra.
Än i dag håller Grossmann och Norström kontakten även om det blir mer sporadiskt än förr om åren.
– Det blir mer på somrarna nu när han har flyttat hem till Sverige, men vi håller kontakten så gott det går. Han är en kanonkille. Jag tror inte att du kan hitta någon i ligan som har något dåligt att säga om honom. Det säger det mesta.
HAR ALLA TÄNDER KVAR
Om det är något Nicklas Grossmann kan påstås ha ärvt efter Mattias Norström är det de kompromisslösa offerviljan. Ingen av spelarna har någonsin backat för att ta en smäll för lagets bästa. Som professionell skottäckare har Grossmanns kropp fått sin beskärda del av stryk under de närmare 450 NHL-matcher han har gjort. Vilken kroppsdel som är värst att utsätta för våld är han lite osäker på.
– Ansiktet är aldrig kul. Men det gör inte så farligt ont, det bränner bara till. Jag har fått den del sällar där, men har faktiskt alla tänder kvar. Jag har spelat med munskydd och det har hjälpt mig många gånger.
– Annars är det mest småställen som gör ont, insida knä och direkt på benet brukar inte kännas så bra. Men så länge ingenting bryts brukar man klara sig bra. Jag har bara brutit fingrarna, men inget större så där. Då får man bita ihop och köra.
Det är kanske svårt att generalisera, men hockeyspelare över lag anses ha hög smärttröskel. Är det något som är kulturellt betingat så till vida att man ”lär sig” att man inte ska gnälla?
– Ja, kanske lite hur man har blivit uppfostrad som hockeyspelare genom juniorhockeyn, vilka coacher man har haft genom åren. Sedan tror jag att det är lite spelstil också, men det är sällan man hör något gnäll från hockeyspelare, det är mest bara att man går ut och lirar och krigar. Det är skönt att se.
För Grossmann och hans Philadelphia Flyers har det bitvis varit en smärtsam säsong även i tabellen. Laget inledde säsongen rent sagt uselt och hade stora svårigheter att göra mål under hösten.
– Det är svårt att förklara starten om jag ska vara ärlig. All kom in till campen och var taggade, men sedan klickade det inte riktigt i början. Vi hade en tuff start och sedan började självförtroendet svikta. Både individuellt hos folk och lagvis. Det går inte bara att trycka på en knapp för att börja spela bra, utan det krävs att man jobbar hårt och börjar om från början litegrann, konstaterar Nicklas Grossmann.
Flyers klubbledning valde tidigt att sparka coachen Peter Laviolette. Hans assisterande coach, den tidigare slagskämpen Craig Berube, tog den vakanta platsen i båset. Efter det har laget successivt blivit bättre.
– Han kom in och gjorde lite förändringar i systemet och sättet han coachar på är ganska rakt, det är inte så mycket krusiduller. Han kräver hårt arbete varje kväll och jag tycker oftast att han får ut det av killarna.
Gårdagens 4-2-seger mot rivalen New York Rangers hemma i Wells Fargo Center gör att Flyers har en slutspelsplats med drygt 20 omgångar kvar att spela.
– Det ser rätt bra ut just nu. Alla poäng är viktiga, men att slå Rangers är förstås extra skönt eftersom vi slåss om samma sak. Jag tror att vi har goda möjligheter att hålla hela vägen.
Den här artikeln handlar om: