Senaste nytt
Matchrapporter
“Vi hade allt att vinna och inget att förlora”
1992 kom Tre Kronor till VM i Prag med 16 debutanter och inledde turneringen svagt.
Sedan lyckades det nederlagstippade Sverige resa sig och skrälla sig till ett VM-guld. En av VM-guldhjältarna Patrick Carnbäck berättar nu om resan till triumfen.
– Att få vinna VM-guld med ett sådan gott gäng där alla drog åt samma håll och ville framåt var helt fantastiskt, säger Carnbäck.
Säsongen 1991/92 etablerar sig Patrik Carnbäck i Tre Kronor och får samma säsong spela både OS i Albertville och VM i Prag. I OS fick Patrik dessutom chansen att spela i samma lag som Börje Salming som samtidigt spelade sin sista stora landslagsturnering.
– Det var fantastiskt stort. Att få vara med i OS var underbart roligt. Det är ju sådant man har som drömmål. Att bara ha spelare jämte sig som Börje Salming, Håkan Loob, Mats Näslund och så vidare var stort. Det kanske också var felet, att många tittade på dom och trodde att dom skulle göra jobbet så man själv glömde bort att bidra.
– Tyvärr bröt jag fingrarna i första träningsmatchen innan OS. Vi mötte USA och jag fick ett rapp över handen som slog av tre fingrar. Jag vilade dom två första matcherna och efter det var jag inte riktigt hundra.
Flera spelare har sagt att det var tråkigt att turneringen inte spelades i Albertville utan i Máribel. Den bilden håller inte riktigt Carnbäck med om.
– Nej, så tycker jag inte att det var. Visst, Máribel, var en liten håla, men det är en alport. Jag hade fullt fokus på att det var OS och våra matcher.
– Klart att man var undanskymd från alla andra idrotter. Det kanske var lite tråkigt eftersom man trodde att man skull få se olika idrotter och träffa andra deltagare. Du är ändå där för att fokusera på din sport så det där tänker man inte så mycket på.
Det blev ingen medalj i OS, kände ni då en extra revanschlusta då ni kom till VM senare samma vår?
– Jag tror inte att vi gjorde det. Det blev en helt ny uppbyggnad av det här VM-laget, en total makeover av OS-laget. Alla stjärnorna och stora namnen var bortplockade. I stället var det nästa bara ungtuppar som fick spela den VM-turneringen.
– Vi hade allt att vinna och inget att förlora. Jag tror att vi helt enkelt peakade vid rätt tillfälle allihop. Vi började katastrofalt hela gänget. Det handlade säkert lite om nervositet men även att vi kanske saknade ett par ledare innan vi alla hade växt in i kostymen.
“Även om han inte var fullfjädrad då så visste man att han skulle bli en världsspelare”
Hur mycket påverkade dom svarta löpsedlarna efter inledande matcherna er i laget?
– Vi visste ju om att det skulle bli så eftersom vi var medvetna om att vi spelade för jävla dåligt. Det var mer vårt spel som störde oss än att det var skit runt omkring. Det som skrivs och snackas får man lära sig leva med lite grann också.
Hur tacklade Conny Evensson den här situationen?
– Jag tror att han var van vid det. Han fick oss att börja fokusera på rätt matcher. Vi visste att vi hade ett par matcher kvar att bygga upp oss på och skaffa självförtroende.
– Vi ville självklart spela bättre än första matcherna, men det bara låste sig. Man fick ändå en andra chans när det nalkades slutspel. Där fick Conny oss alla att dra åt samma håll.
Är finalen mot Finland, som ni vinner med 5-2, din bästa match någonsin?
– Det kan den nog vara. Jag utsågs dessutom till matchens lirare i VM-finalen, vilket är jätteroligt. Att få vinna VM-guld med ett sådan gott gäng där alla drog åt samma håll och ville framåt var helt fantastiskt.
Två spelare som ledde laget fram till guldet var Mats Sundin, som vann VM-guld redan 1991, och Peter Forsberg.
– Sundin höll världsklass. Han kanske inte heller gjorde så jättemycket i början, men det var ändå han som, framförallt mot Ryssland i kvartsfinalen som var den svåraste matchen, gick in och avgjorde. Trots att vi andra tokkrigade så var det han som klev in och bröt barriären.
– Man såg hur Peter Forsberg växte hela tiden. Även om han inte var fullfjädrad då så visste man att han skulle bli en världsspelare.
Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"
