Samuel Ersson om stödet från Felix Sandström: "Verkligen en jättebra kille"

Efter ett skadedrabbat fjolår visade Samuel Ersson att han är en målvakt att räkna med i framtiden. Falusonen fick NHL-debutera och laddar nu om för en ännu bättre säsong nästa år.
– Man kan väl lugnt säga att det inte blev som jag målat upp det, säger målvakten om den udda debuten för Flyers. 

GÄVLE (Hockeysverige.se)

Inför säsongen 2021/22 åkte Samuel Ersson över till Philadelphias organisation för att slå sig in i NHL. Det blev en trasig säsong med spel i endast ett fåtal matcher. Dessutom då endast i AHL-laget Lehigh Valley Phantoms. Säsongen 2022/23 har i stället varit raka motsatsen med debut i NHL. 

Hockeysverige.se stämde träff med Samuel Ersson på ett trevligt café i centrala Gävle för att lyssna med honom om resan som tagit honom hela vägen från Falun till NHL-spel med Philadelphia Flyers. 
– Dels var pappa (Hans Ersson, tidigare Larsson) ishockeymålvakt i Falu IF. Hockeyintresset kommer därifrån, berättar Samuel Ersson och fortsätter:
– Jag har alltid gillat att kolla på hockey. Dessutom bodde vi nära ishallen så jag var alltid där uppe vid Lugnet och sprang. 
– Jag ville bli målvakt redan i tidig ålder, men jag spelade faktiskt bandy i Falu BS fram till det att jag var tio år eftersom min brorsa och mina systrar höll på med det samtidigt som pappa var tränare i bandyn. Även under den tiden ville jag bli ishockeymålvakt. När jag var 10 år tog jag sedan steget över helt till hockeyn. 
– I den åldern var det att alla skulle få testa på att vara målvakt om man ville. Så fort det blev fasta positioner stod jag där i målet.

Kan du sakna bandyn?
– Kanske inte… Klart att det var roligt, men det har varit så självklart för mig att hålla på med hockey. 

Vilka förebilder hade du bland målvakterna under uppväxten?
– Lite olika. När jag var liten samlade jag på hockeykort. Då gillade jag Patrick Roy. Det var i slutet av hans hockeykarriär, men precis så jag han se honom spela innan han slutade. 
– Sedan kollade jag på Stefan Liv när HV71 vann och han var så otroligt bra. När jag var lite äldre, jag spelade aldrig TV-pucken, letade jag lite efter målvakter som hade tagit en lite krångligare väg. Jag kommer ihåg att jag under en tid kollade jättemycket på Viktor Fasth. Tiden från då han var i AIK till det att han kom till NHL. 
– Han inspirerade mig. ”Det här gjorde han och tog en lite längre väg, men har ändå lyckats ta sig till den absoluta toppen”.

Hur tänker du idag kring att du inte blev uttagen till TV-pucken?
– Där och då var det sjukt jobbigt. Känslan var från att satsa lite mer till att det här aldrig skulle gå. 
– Helt klart har det blivit bra och jag har kunnat satsa på hockeyn ändå. Det blev en motgång i tidig ålder, men jag kan känna att det har hjälpt mig att ta motgångar senare i livet eftersom jag vetat att jag har kunnat hanterat det förut.

Nobbades av Leksand: “Tar oftast spelare som varit med i TV-pucken”

De flesta hockeykillar som växer upp i Falun brukar testa på spel i Leksand, men för Samuel Erssons del blev det Brynäs J18 2015. 
– Det är något som också är kopplat till TV-pucken. Spelar du inte TV-pucken blir det lite svårare att komma in på dom bra hockeygymnasierna, tyvärr. 
– Leksand tar oftast spelare som varit med i TV-pucken så dom går på deras hockeygymnasium. Jag sökte Leksand, AIK, Brynäs och Almtuna. Jag kom inte in på AIK och Leksand. Pappa känner Thomas Thelin så jag fick åka till Brynäs på try-out. Där träffade jag ”Pecka” (Alcén) och blev livrädd, skrattar Samuel Ersson och fortsätter:
– Han var inne och skällde på mig och jag tänkte att try-outen gått så otroligt dåligt. Det var som att jag gav upp inombords. Efteråt satt och jag pratade med ”Pecka” och han sa ”Vi vill att du kommer hit”. Jag blev så jäkla glad. 

Säsongen 2018/19 spelade 23-åringen från Falun i Hockeyallsvenskan med Västerås.

Det var också under den säsongen han fick sitt stora genombrott. 
– Där förstod jag att jag kunde spela på en väldigt hög nivå. Att jag under en hel säsong kunde ta ett stort ansvar i ett lag. Spela många matcher och lära mig kliva fram då det gäller, vilka såklart är jätteviktiga egenskaper. 

Trivdes du även bra i staden Västerås?
– Ja, det gjorde jag. På den tiden hade jag inte bil. Jag var lite lat med att skaffa bil så jag cyklade mycket. 
– Vi hade ett härligt lag och det var verkligen kul att åka till träningen och vara på jobbet varje dag.

Skadefyllda tiden: “Det klarade inte kroppen”

Efter succén i Västerås, där han utsågs till Hockeyallsvenskans mest värdefulla spelare, bästa målvakt och vann guldgallret, återvände han till Brynäs med ganska höga förväntningar på sig. 
– Det gick lite trögt i början. Jag hade haft en säsong där det gått väldigt, väldigt bra och hade få dåliga matcher. Då kanske jag blev lite bekväm med det, att resultaten hade rullat på och jag glömde bort att det är ett steg upp till SHL. 
– Det tog ett litet tag innan jag kom in i det igen. Jag växte ändå lite, men det var en tung säsong där vi missade slutspelet. 

Hur är känslan hos dig idag då Brynäs inte längre spelar i SHL?
– Det känns absolut inte bra. Brynäs är ändå en klubb som jag följer. Det är min klubb och den som ligger mig närmast om hjärtat. 
– Man måste försöka se det som något positivt, att man kan vända den här negativa trenden som varit. Helt klart har Brynäs nu plockat in väldigt bra spelare. En bra säsong i Hockeyallsvenskan och ett bra försök att kriga sig upp… 
– Dels att få vinna lite matcher och ligga högt upp i tabellen kan vara bra för spelarna, fansen och hela organisationen. Jag hoppas att det ska komma något positivt ur det.

Inför säsongen 2021/22 åkte Samuel Ersson över till Philadelphias organisation, men det blev en tuff första säsong med spel endast i fem matcher och då med farmarlaget Lehigh Valley Phantoms. 
– Jag spelade knappt första säsongen eftersom jag hade problem med ljumskarna. I min tredje match den säsongen ”drog” jag ljumsken. Var borta sex veckor. Kom tillbaka och i första matchen ”drog” jag andra ljumsken. Borta två månader. Kom tillbaka och ”drog” andra ljumsken igen. 
– Det var inte kul och jobbigt eftersom det var oklart vad det var som hände. Jag ”rehabade” under en väldigt lång tid, men var också på is väldigt mycket och körde på hårt. På träningarna gick det bra, men så fort jag skulle spela match höll inte kroppen.
– Det kan vara den mentala barriären som släppte när det var match. När det var match höll jag inte igen och det klarade inte kroppen. 

I Lehigh Valley Phantoms spelade även tidigare Brynäs-målvakten, Felix Sandström, vilken betydde mycket för Samuel Ersson när det var som jobbigast. 
– Ja, så var det. Dels var jag på andra sidan jorden dels hade jag alltid spelat hockey, men nu fick jag inte göra det. Felix var grym där. Dels har han också hanterat skador så jag kunde ta hjälp av honom ur ett mentalt perspektiv ”Jag är less och behöver surra lite”, dels också ur ett fysiskt perspektiv. 
– Det är alltid bra att ha någon att ta hjälp av. Och Felix är verkligen en jättebra kille.

Mardrömsdebuten: “Bevisade att jag kan hantera käftsmällar”

Laget, Lehigh Valley Phantoms, ligger i en stad vid namn Allentown. 
– Det är Pennsylvanias tredje största stad efter Philadelphia och Pittsburgh. Om jag jämför med andra NHL-städer skulle jag absolut säga att det finns ett bra hockeyintresse i stan. Det tror man kanske inte när man är där, men det kommer ändå mycket folk till matcherna. 

Hade du lätt att komma in i det amerikanska samhället?
– Ja, men det är ganska tufft just då du åker över. Vissa delar kan vara lite svåra. En sådan del är exempelvis att amerikanska samhället är byggt på att du ska ha bil. Du kan i praktiken inte gå eller cykla någonstans eller om du ska handla. 
– Det är lite svårt att fixa bil och kan ta ett litet tag. Där kan man behöva hjälp för det får du inte riktigt från klubben. Då är det bra att man kan fråga grabbarna i laget och så vidare. Jag hade dessutom Felix som hade varit där under några år.

Under säsongen 2022/23 kom så chansen för honom att debutera i NHL för Philadelphia. 
– Det var en ganska sjuk känsla eftersom att få spela i NHL var något jag jobbat för och drömt om så långt tillbaka som jag kan komma ihåg. 
– Jag blev uppkallad en eller två dagar innan jag gjorde debuten. Det skulle vara en ”road” där vi först hade Toronto borta och dagen efter spelade vi mot Carolina. Mot Toronto spelade Carter (Hart) och sedan åkte vi till Carolina och det var där jag gjorde debut. 

Det blev ingen jättesuccé direkt för Samuel Ersson i debuten. 
– Man kan väl lugnt säga att det inte blev som jag målat upp det, säger Flyers-målvakten med ett skratt och fortsätter:
– Det var väldigt tufft, men också en upplevelse jag kommer bära med mig. För mig var det viktigare att jag studsade tillbaka från den matchen. På ett vis har det varit bra för det bevisade att jag kan hantera käftsmällar.

"En möjlighet jag måste ta vara på"

Var det en annan känsla att glida in på hemmaplan och debutera för Philadelphia?
– Jag fick bara spela en hemmamatch. Det var mot Anaheim och då vann vi. Laget gjorde en väldigt bra match och jag hade inte mycket att göra. 
– Givetvis var det speciellt och är en helt annan supporterkultur om jag jämför med Sverige. Det var absolut en läcker känsla att åka in inför ett fullsatt Wells Fargo. 

Det blev också en del matcher i Flyers tillsammans med kompisen Felix Sandström. 
– I Carolina-matchen började jag spela, men blev utbytt. Då kom Carter in, men blev skadad så jag blev inbytt igen. Carter var borta en tid efter det. 
– Då blev det att jag och Felix åkte i väg på roadtripp till västkusten tillsammans, Los Angeles, Anaheim och San José. Det var såklart jättekul.

Snackas det fortfarande om Pelle Lindbergh i Wells Fargos korridorer?
– Ja, många som är runt laget och varit med länge kommer ihåg honom. Dom berättar om vilken härlig människa det var, hur mycket han betydde får staden och laget. 
– På den tiden hade Philadephia några riktiga målvaktslegendarer i Pelle, (Bernie) Parent och (Ron) Hextall. Efter det har klubben letat lite efter den riktiga förstamålvakten som ta den platsen. 

Vilka förväntningar har du på den kommande säsongen?
– Jag har en positiv känsla, bra läge, är taggad och allt sådant. Det viktiga är ändå att lägga grunden. Speciellt efter förra sommaren då jag hade opererat mig och försökte komma tillbaka så jag kunde stå på isen i tid.
– Den här sommaren vill jag komma tillbaka till den fysiska kapaciteten jag vill ligga på. Det är en bra möjlighet, men jag är medveten om att det bara är just en möjlighet som jag måste ta vara på.

"En sådan här lång sommar har jag nog aldrig haft"

Hur kommer du träna på hemmaplan under sommaren?
– Det är lite olika. Fys-mässigt har jag ett program från Flyers som dom vill att jag köra. Sedan ska jag köra med ”Honken” (Johan Holmqvist) också. Jag vet att han har ett bra program och grymt upplägg. Så är planen. 
– När jag väl går på is ska jag också köra lite med ”Honken”, men också med ”Pecka” så jag får drillas lite. Det känns som att ska bli väldigt kul och att jag kommer kunna lägga grunden. 
– Man har dessutom lite mer tid nu för en sådan här lång sommar har jag nog aldrig haft. Det blir mycket tid för träning och göra sig redo för säsongen. 

Hinner du med någon semester?
– Ja, så blir det alltid. När jag kom hem försökte jag ta några veckor helt off. Det är svårare gjort än sagt eftersom jag tycker det är kul att hålla i gång lite hela tiden. 
– Jag försöker göra saker som jag inte brukar göra, som att ut och springa i ett motionsspår. Det gör jag inte så ofta under en säsong. Det kan bli någon veckas semester i juni, men jag lär hålla i gång. Speciellt eftersom jag lär hitta tillbaka till där jag vill ligga fysiskt. 

Blir det tid för hängmattan i Svärdsjö också?
– Det kommer det bli. Den har jag redan testat, avslutar Samuel Ersson med ett leende.  

TV: Throwback - Filip Forsberg draftad av Washington 2012