"Matcherna mot Djurgården var någonting extra"

I artikelserien "Bilden" på hockeysverige.se har hockeyfotografen Stickan Kenne valt ut några av sina favoritbilder. Här pratar han och tidigare Leksandsprofilen Niklas Eriksson om den heta rivalitet som växte fram mellan Djurgården och Leksand i slutet av 1980- och början av 90-talet. 

Stig Kenne, ”Stickan” kallad i hockeysvängen, har fotograferat lag- och matchbilder sedan 1970-talet. Nu har han lagt kameran på hyllan och har i stället valt att ge ut två böcker där han samlat ihop många av sina bilder.

Hockeysverige.se har under de senaste veckorna kört en serie där vi presenterar några av Kennes bilder där vi får ta del av hans och även spelarna på bildens berättelser kring dessa. 

I dag berättar ”Stickan” Kenne och Niklas Eriksson om klassikermatcherna mellan Djurgården och Leksand. 

”Att fotografera under matcherna mellan Leksand och Djurgården var kul, två klassiska lag som alltid har många supporters. Det var alltid fullt och bra stämning på varje match. På hockeymatcher händer det någonting hela tiden så det gäller att vara med jämfört med då jag plåtade fotboll. Då var jag glad om jag tog två rullar. Jag var också mycket uppe i Leksand och plåtade efter det att Kjell Landén tagit upp mig dit redan 1972. Dessutom lärde jag känna varje gubbe i laget. Djurgården började plåta 1973 eller 1974. Innan det plåtade jag deras ungdomslaget.” 

Niklas Eriksson minns också tillbaka på matcherna mellan Djurgården och Leksand som speciella.

– På den tiden då jag spelade var matcherna mot Djurgården någonting extra. Vi var ett topplag under delar av 1990-talet. Samtidigt har Djurgården nästan alltid varit en storklubb i svensk hockey även om dom också haft svackor.
– Det som var speciellt med matcherna mot Djurgården var att det alltid var både jämt och fullsatt. Jag vet inte hur många gånger i rad vi sålde ut Globen – 13 850 åskådare – i början då vi spelade mot Djurgården.

"TUFFA SPELARE ATT MÖTA"

Djurgården och Leksand spelade SM-final 1989. Efter det blev stockholmsklubben, enligt Niklas Eriksson, en maktfaktor i svensk ishockey under några år.

– Vi var ett lag som var på väg uppåt. Den här säsongen kom vi tvåa i serien, men hade vunnit alla matcher mot Djurgården under grundserien och hade övertag på dem. Vi vann första matchen i Globen. Det kändes som att vi skulle kunna vinna den här serien på hemmaplan.
– Till andra matchen förändrade Djurgården sitt spel. Innan hade de spelat avvaktande 1-3-1, ett jättedefensivt spel som Lasse Falk och (Ingvar) ”Putte” Carlsson hade implementerat, vilket också var effektivt.
– Vi kunde luckra upp det spelet, men de ändrade spelstil och satte mycket mer press på oss. Efter det vann Djurgården tre raka och blev svenska mästare. Det här var första SM-finalerna som spelades i Globen.

På bilden ser vi dig trycka undan och ner Kristofer Ottosson, men vilka var tuffaste djurgårdarna att möta?
– Om vi backar bandet lite – nu är den här bilden från lite senare på 90-talet – kallades Djurgården för järnkaminer. Det de hade under många år då de var framgångsrika var stora backar. Thomas Eriksson, Arto Blomsten med flera var tuffa spelare att möta.
– Dessutom fick spelarna göra mycket mer med klubborna och det var crosscheckingar framför kassen hela tiden, vilket gjorde att deras spelare passade bra in i den eran. I dag får spelarna inte använda klubban på samma sätt. Ser man idag på bilder från den tiden häpnas jag över hur hockeyn egentligen såg ut då.

Vem eller vilka är tuffaste spelarna du spelade med i Leksand?
– Jag gillade Stefan Nilsson. Han var lagkapten under finalsäsongen och väldigt tuff samtidigt som han spelade rejält. Sedan vill jag säga Thomas Forslund. Han var en aggressiv spelare.

Hur upplevde ni uppe i Leksand då ”Stickan” Kenne kom uppdragandes med all fotoutrustning?
– (Skratt) ”Stickan” är en legendar i hockeysverige. Han hade alltid sina standardskämt så han skulle ta sina lagbilder och kände alla spelare i elitserien.
– Det var alltid roligt då han kom på besök. Att ta lagbilderna var en grej som bara måste göras och jag tycker att han ändå gjorde det till roliga stunder.

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln”: http://www.stimar.se/

TV: Lista – de tio bästa räddningarna från NHL-säsongen