"Blev inte given chansen att bevisa mig på planen"

SM-guldhjälte med HV71 2017 – och sedan tre tuffa år kantade av skador. När Linus Söderström slutligen blev frisk den här säsongen fick han knappt spela i New York Islanders organisation. Trots det känner han äntligen optimism inför sin hockeyframtid.
– Senaste två åren har varit en tuff resa, men nu ser jag ljuset i tunneln… Eller rättare sagt är jag ute ur tunneln, säger målvakten till hockeysverige.se.

Det går att prata om före och efter när det gäller Linus Söderströms unga karriär.

Först JVM-framgångarna med Juniorkronorna 2015 och 2016 samt SM-guldet 2017 där han var en av HV71:s stora hjältar när Brynäs besegrades med 4–3 i matcher i den otroligt jämna finalen. 

Och sedan skadorna. 

Efter guldfesten i Kinnarps Arena 29 april 2017 har den nu 23-årige målvakten spelat 18 matcher på tre säsonger – 14 för HV71 säsongen 2017/18 och fyra för Worcester Railers i ECHL den här säsongen. 

När hockeysverige.se träffade den av New York Islanders-keepern på Värmdö i augusti 2018 berättade han om en säsong i spillror:

– September och oktober var rätt lugnt skademässigt, men i början av oktober fick jag första symptomen av min ”sports hernia” (bråck). Sedan gick det bara utför. Min sista match på hösten var i november mot Linköping. Jag släppte in fem kassar, blev utbytt och var jättedålig. Då var det ”Nej, det här går inte”.
– Det blev som det blev och jag åkte och opererade mig i New York. Jag ”rehabade” för hårt och drog på mig ytterligare en skada. När jag kom hem igen spelade jag två matcher, men jag fick ont igen och nu sitter jag här och är fortfarande skadad.
– Jag hade grov ångest många dagar. Dessutom hade jag problem med en häl vilket jag hade haft sedan slutspelet säsongen innan.
– Operationen gick bra och jag skulle åkt hem efter fem, tio dagar. Men det tog väldigt lång tid eftersom jag skulle träffa en specialist i Green Bay. Då blev det tal om att jag skulle operera foten också. Man sa att jag inte att jag kunde åka dit och operera foten om jag inte ”rehabar” det andra bättre.
– Då fick jag vänta några veckor i januari. I slutet av januari fick jag åka till specialisten och träffa honom. Då sa han att jag inte behövde någon operation för foten. I stället fick jag en spruta och då blev det bättre. Under den delen av februari pajade jag mig själv igen och det är så här det ser ut.

"KROPPEN MÅR JÄTTEBRA"

Det slutade med att hela säsongen 2018/19 ägnades åt rehab innan han slutligen kunde göra comeback i höstas. I dag skriver vi 7 april 2020. Bakom sig har han alltså en säsong med blott fyra matcher i farmarligans farmarliga. 

– Det blev absolut inte som jag tänkt. Framför allt blev jag inte given chansen att bevisa mig själv på planen. Visa vad jag går för på grund av skador och annat, säger Linus Söderström när hockeysverige.se når honom. 

Till saken hör att han nu är helt återställd och i speldugligt skick. 

– Kroppen mår jättebra. Senaste två åren har varit en tuff resa, men nu ser jag ljuset i tunneln… Eller rättare sagt är jag ute ur tunneln, skrattar han och tillägger: 
– Det är en skön känsla med tanke på allt som varit. 

Just därför var det frustrerande att han inte fick mer speltid under säsongen.

– Självklart är jag besviken. När jag gick in i den här säsongen kände jag skulle upp igen och spela 20-30 matcher. Sedan blev det som det blev.
– Jag försöker bara se positivt på det. Jag spelade ändå fler matcher än jag gjorde säsongen innan. Det är så jag försöker se på det. 

Hur har dina matcher känts under säsongen?
– Framför allt var det kul. Vi spelade i East Coast och det var en mycket bättre liga än vad jag hört här hemifrån att den skulle vara. 
– Det var också väldigt utmanande för en målvakt. Eftersom vi var ett av East Coasts sämre lag var det väldigt mycket för en målvakt att göra i våra matcher. Jag tycker att motståndarlagen hade väldigt mycket offensiva kvalitéer så det var väldigt kul och utmanande. 

Det värsta jag kan göra är att bli negativ

Linus Söderström hade en räddningsprocent på 87,0 i sina matcher med Worcester Railers i oktober och november.

– Det gick lite upp och ner för mig. Första matchen var kanske min bästa. Matcherna som kom efter, där tyckte jag det var svårt att hitta kontinuiteten då jag inte hade spelat på så länge. 
– Jag tyckte att det var en sak att gå in i första matchen när man inte spelat på länge, man har adrenalinet och är så exalterad över att få spela igen. Sedan tror jag det svåraste är att komma in i allt igen. Det blir lite ojämnhet då. Jag tycker ändå överlag att jag är nöjd med hur jag hanterade matcherna jag spelade och hur min ”approach” var. 

Hur har du mått under den här tiden där du varit skadad och när du väl var återställd inte fått spela matcher?
– Om man tittar på det jag gått igenom senaste två säsongerna... Det värsta jag kan göra är att bli negativ. Det är också något jag lärde mig då jag var i botten i mitt mentala tänk förra säsongen. Det verkligen ”sög” att vara hemma. 
– Jag kände ändå att jag måste se det positivt, Jag lyckades också ”rehaba” hemma och ta hand om den skada jag hade då. Framför allt lyckades jag bli kvitt den. 
– Den här säsongen har jag varit frisk förutom ungefär en månad. Annars deltog jag i alla träningar och var redo för match om jag blivit uttagen. På så vis var det en stor skillnad jämfört med säsongen innan. Skadorna kunde jag inte påverka och blir jag inte uttagen i laget för att spela kan jag inte heller göra så mycket mer än att fortsätta jobba på mitt spel på isen. 

ANVÄNDER SM-GULDET SOM MOTIVATION

Han ser tillbaka på just SM-guldet 2017 som en trigger för att fortsätta träna hårt och utvecklas trots en stor besvikelse över hur säsongen utvecklade sig.

– Eftersom de senaste två säsongerna varit som de varit är SM-guldet ett minne som jag använt som en stark motivation. Jag spelar för att vinna. Har man gjort det en gång vill man göra det igen, säger Linus Söderström och fortsätter:
– Just den säsongen och hur allt slutade där är skönt att ha nu, kunna luta sig tillbaka på och använda som motivation. Säsongen 2016/17 var också egentligen senaste säsongen jag spelade väldigt mycket matcher.
– Snabbt inpå var målbilden att jag ville vinna nästa år också. Jag hann knappt komma in i firandet innan jag började lägga upp min egen plan för hur jag skulle ta hand om kroppen inför nästa säsong. Jag kände att ”det här vill jag göra nästa år igen”.

Är du i dag på samma nivå som under din tid i HV71?
– Det kan inte jag svara på. Det som jag tycker är positivt är att jag kunnat tränat med laget under hela säsongen. Då har jag känt att ju mer jag tränat desto mer har jag kommit in i det. 
– Det som varit en skön bekräftelse för mig är att jag har det där fortfarande. Jag skulle säga att det är som vad som helst i livet. Jag menar då man yngre och cyklade mycket. Har du sedan inte cyklat på några år och hoppar upp på cykeln igen går det igång rätt snabbt igen. 
– Så fort jag tränat och kommit in i det kändes allt väldigt bra. Jag kan fortfarande spela på en hög nivå och har potentialen för det. 
– Sedan spelar jag hockey för att få spela matcher och vinna mästerskap. Själva framsteget att kunna spela matcher och dagen efter att gå in i en lagträning och ta in hur matchen var, vad som inte fungerade, att ta in de detaljerna i träning och sedan träna matchlikt är viktigast för att kunna utveckla mitt spel. Den möjligheten hade jag inte så mycket under säsongen på grund av att jag inte fick spela. 
– Eftersom jag inte hade den möjligheten är det svårt att säga vilken nivå jag kunde ligga på. Man måste komma in i matchandet och lägga in det tillsammans med träningarna för att utveckla och utvärdera. När man då kunnat skruva på allt kan man börja hitta sin potential. Din fråga kan jag egentligen bara svara på när jag är i matchform igen. 

Det som varit en skön bekräftelse för mig är att jag har det där fortfarande

I sommar går kontraktet med New York Islanders ut. Vad som händer kommande säsong är i skrivande stund osäkert. 

– Just nu är det bara att börja med försäsongen, vilket jag egentligen redan har gjort, för att bli starkare i kroppen och bygga upp den ännu mer. 
– Det är saker som händer i världen som är större än jag själv. Jag ser konsekvenser och effekter för klubbar runt om i hela världen. Vi får se hur det utvecklar sig och vad som händer. 

Är tanken att du ska åka över till USA och Kanada igen inför kommande säsong?
– Det kan jag inte svara på ännu. Jag har inget kontrakt där borta, men jag vet ännu inte hur framtiden ser ut.

Har svenska klubbar hört av sig?
– Det kan jag tyvärr inte kommentera.  

Foton: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån