"Det var bara att packa väska och dra hit"

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE) 

Tranås förknippar i alla fall jag med bandy. Visst kommer storspelare så som Magnus "Sigge" Svensson med flera därifrån, men bandylaget har legat över 20 säsonger i högsta serien. Det har inte hockeyn gjort.

Hockeydelen i Tranås fortsätter ändå att producera bra hockeyspelare. Bland annat kommer Simon Holmström från smålandsklubben och även backtalangen Hugo Fransson.
– Pappa (Henrik) har spelat hockey och även min farbror (Jonas Fransson), men framförallt var det pappa som drog med mig ut för att åka skridskor. Vi körde på bandybanan, men det blev hockey till slut ändå, berättar Hugo Fransson då hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Kinnarps Arena timmarna innan han ska åka iväg med J18-laget till Malmö för match.
– Jag har inte spelat bandy, men jag har spelat fotboll. Det som fick mig att satsa på hockey var att det kändes bra och var roligare. I fotbollen var jag inte lika bra som i hockeyn, vilket gjorde att jag också kände att det var hockeyn jag ville satsa på.

Vad är det som gör hockeyn så speciell som du ser det?
– Allt från det här med att träffa sona kompisar, hänga, snacka och ha kul. När man sedan är på isen tävlar vi och jag är en tävlingsmänniska. Jag är en som gärna vill vinna och göra mål.

Hugo Fransson.Foto: Ronnie Rönnkvist

VAR SUGEN PÅ MÅLVAKTSPOSITIONEN

Hugo Franssons farbror är den tidigare elitseriemålvakt Jonas Fransson som idag är målvaktstränare i Linköping. Det har också varit aktuellt för HV71-backen att kliva i målvaktsskydden och satsa på den karriären.
– Jag varit inne på målvaktsspåret när jag var yngre, men jag tyckte det var roligast att vara utespelare och att få göra mål.

15-åringen har också sett en hel del av sin farbrors matcher och har också sett upp till hans prestationer.
– Jag har varit på några matcher, men jag kommer inte ihåg så mycket från det han spelade eftersom jag var ganska liten då. När jag var ung tyckte jag det var lite häftigt att ha en farbror som spelade i elitserien.

Vilka har annars varit dina förebilder inom hockeyn?
– Sedan två år tillbaka är det Rasmus Dahlin som jag har kollat mycket på. Bland annat då han spelade i Frölunda. Det är klart att jag vill bli som honom.
– Han är så kreativ i sitt spel och hittar alltid lösningar. Oavsett om han är i anfalls eller försvarszonen löser han situationerna på ett bra sätt. Han bra skills, kan göra snygga finter och så vidare.

SKULLE EGENTLIGEN VÄNTAT ETT ÅR TILL  

Det är mycket idrott i familjen, men han är ensam i den om att idag spela hockey.
– Jag har en storasyster (Linnéa), men hon spelar bara fotboll. Jag var på några av hennes matcher i somras, men det har inte blivit så mycket, säger Hugo Fransson som ser med glädje tillbaka på tiden son ung hockeykille hemma i Tranås.
– När jag tänker tillbaka på hur kul vi hade… Det är nästa så att jag saknar det lite då jag kommer tillbaka till hallen. När man ser den kommer minnena tillbaka hur kul vi hade på träningarna med kompisarna.

Inför den här säsongen valde Tranåsfostrade backen att ansluta till HV71.
– Tanken var inte först att jag skulle flytta hit redan nu till U16. När (Max) Bolin hörde av sig kände jag att inte var så mycket att vänta på. Det var bara att packa väska och dra hit, säger Fransson med ett skratt samtidigt som damlagets Anna Kjellbin kommer förbispringande i Kinnarps innandömen.
– Oscar Lilja flyttade också hit från Tranås. Då ville jag samma resa som honom.

Foto: Ronnie Rönnkvist

BOR SJÄLV: "MAMMA KOMMER NÅGRA GÅNGER I VECKAN"

Hugo Fransson går i nionde klass i Jönköping och han har inte upplevt att det varit speciellt svårt att komma in i sin nya skola.
– I början av säsongen då vi hade fys och sådant kände jag inte alla. Då var jag lite smånervös, men när jag kommit igång lärde jag känna alla snabbt. Dom flesta går på Olympia så det blev aldrig några större problem.

Hur har första tiden i HV71 varit?
– Den har varit bra. Vi har bra ledare. Till exempel är (Stefan) Örnskog väldigt bra. Vi har haft bra fysträningar och jag har hela tiden bara kört på.
– Jag känner nu hur jag utvecklats som spelare. I Tranås kunde jag också bli bra. Även om jag inte var jättebra där så var jag i alla fall hyfsad. När jag sedan kom hit känns det som att utvecklingen tagit fart rejält. Jag har fått större självförtroende och så vidare.

Hur var det att flytta hemifrån för första gången?
– Det var både tråkigt och roligt (skratt), men mest roligt. En ny stad, nya människor. Jag måste uppleva det med och inte bara vara kvar i det gamla hela tiden.
– Jag har en egen lägenhet. Mamma (Annelie) kommer ner hit några gånger i veckan. Sedan kommer pappa ner på helgerna för att kolla på våra matcher. Om jag har en ledig helg försöker jag åka hem för att träffa kompisar och umgås. Annars blir det inte så ofta att jag åker dit.

HAR FÅTT LANDSLAGSDEBUTERA  

Den här säsongen har dessutom Hugo Fransson fått chansen av förbundskaptenen Anders Lundberg att spela i U16-landslaget.
– Det var en hård konkurrens på elitcampen och jag var lite nervös för om jag inte skulle komma med. När jag sedan kom med blev jag såklart riktigt glad. Att få uppleva en sådan sak är något jag drömt om sedan jag såg på fyranationersturneringen som spelades i Tranås för några år sedan. Att jag sedan fick uppleva något sådant…

Fransson tystnar en kort stund och ler stort innan han fortsätter:
– Det var inte att tänka så mycket utan bara ut och köra. Då var gåshud att stå där ute och lyssna på nationalsången. Det var riktigt häftigt, men samtidigt tänkte jag inte så jättemycket på det just då eftersom jag var mest nervös och taggad inför matchen.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Vad tror du blir nyckeln om du ska komma hela vägen upp till Tre Kronor?
– Det gäller att fortsätta kriga på. Sedan måste jag jobba lite mer med fysiken. Det är något jag ska göra i sommar. Även om jag inte kommer med i några fler landslagsuttagningar gäller det att inte deppa ihop utan köra mitt race och hela tiden göra mitt bästa.

Har du målbilden att komma till Tre Kronor?
– Det har jag haft sedan jag så VM för första gången. Att få spela ett VM är också något jag vill uppleva.

Vilken VM-turnering minns du bäst idag?
– Det var nog då Sverige vann på straffläggning mot Schweiz. Jag kommer också ihåg JVM då Sverige mötte Ryssland och (Mika) Zibanejad avgjorde. Mamma och pappa hade lagt sig, men jag satt kvar och kollade.