Det snackas mycket om Conny Strömberg. Passningskungen som skapar stora rubriker så fort han skriver på för en ny klubb och som leder assistligan i den västra Hockeyettan.
Han är grym, men frågan är om inte hans bieffekter är ännu häftigare...

Har ni hört talas om Marcus Wahlgren?

En Surahammar-fostrad 20-åring som fram till för knappt två veckor sedan inte hade lyckats göra ett enda mål mot Hockeyettan-motstånd i seriesammanhang (ett mål mot Arboga i kvalet för att klara ettan-kontraktet räknas inte) och för det mesta hållit till i moderklubbens oansenliga juniorlag.

En yngling som gjorde sammanlagt två assistpoäng på 26 Hockeyettan-matcher ifjol och under sina tre första fighter den här säsongen fick inleda i bottenlaget Surahammars fjärdekedja.

Sedan dess, knappt halvvägs in i andra perioden i segermatchen 4-3 hemma mot Skövde i omgång tre har han nitat dit sju kassar.

Statistiken säger med andra ord sju mål på sex matcher, fast det egentligen är tal om sju mål på de fyra senaste.

En succésaga.

Ni inser vad som är den gemensamma nämnaren.

Efter de inledande omgångarna parades Wahlgren ihop med ett visst spelgeni. Med Conny Strömberg.

Hockeyvagabonden har assisterat till sex av den nyupptäckte målskyttens sju fullträffar.

Nu är Wahlgren förmodligen inte sju mål på fyra matcher-bra. Det förstår förstås alla. Lite som att det väl inte är någon som på allvar tror att Timrås Albin Lundin hade nitat dit sju mål på sex matcher om det inte vore för att kedjekamraten heter Jonathan Dahlén.

Men det självförtroende detta mållavemang och förtroende att spela bygger upp och den känsla och de lärdomar Wahlgren får med sig av att gnugga sida vid sida med assist-maestro Strömberg är oerhört viktigt att nämna och reflektera över.

Kollar man på highlights från Surahammars matcher är det förstås i många fall tal om geniala Conny-pass som ligger bakom fullträffarna. Men Marcus Wahlgren visar näsa för att befinna sig på rätt ställe och flera av målen är resultatet av ruggigt kyliga dragningar när lägena väl uppenbarar sig.

Det närmar sig slutet på Conny Strömbergs karriär, men är bara början av Marcus Wahlgrens. Den värld som några välriktade passningar öppnar för ynglingen just nu kan betyda allt för framtiden.

Ynglingen har kompetensen för att vara på rätt ställe, men behövde uppenbarligen en medspelare som Conny Strömberg med förmågan att öppna lägena åt honom. Något som alla i hans omgivning saknat tidigare.

Vi snackar mycket om att Conny Strömberg är en profil, räknar antalet klubbar han spelat i under sin karriär, antal assist han radar upp i varje klubb och förtjusas över det osinliga självförtroende han är utrustad med. Och det är helt rätt, det ska vi göra.

Men biprodukten när han nu på ålderns höst (om 43, snart 44 nu är en ålder) tvingas åka runt i ganska mediokra Hockeyettan-lag och slå flippmackor är än viktigare.

Han hjälper till att få det att lossna för spelare vi kanske inte fått se så mycket av annars.

Han öppnar för framtiden. Så som en rutinerad pjäs i ett ettan-gäng ska fungera.