Det hade varit lätt, kanske rent av rimligt, att hissa krisflagg för Enköping och Grästorp som inlett säsongen med fyra raka nederlag och fullständigt läckage i defensiven. Vita Hästen som tappat ledningar i tre raka tredjeperioder eller Tingsryd som kommit oväntat blekt ut i sina första matcher för säsongen.
Men nej, säsongens första riktigt stora kris har inte med några resultat att göra.
Säsongens första krislag står nämligen på tre segrar av tre möjliga i säsongsöppningen.
Då snackar vi Tranås som drabbats av en rejäl målvaktskris.
Laget kan hantera att Simon Lindblom blivit långtidsskadad. På backsidan har man det välbeställt efter den sena värvningen av Daniel Carlqvist. Man kan också hantera att Liam Svensson visade särdeles dåligt tålamod och drog till HC Dalen så fort speltiden inte blev vad han önskade. Man kan gå kort om forwards under perioden sportchefen Stefan Fransson jagar en eller två ersättare. Säsongen är ung och se bara hur Visby/Roma hanterade en liknande form av problematik under hösten och vintern ifjol.
Men att båda målvakterna har gått sönder, det skapar problem på riktigt.
Emil Ranehamn drabbades av en skärskada i handen redan tidigt under försäsongen och har varit borta sedan dess. Beskeden kring honom har varit oklara och skjutits på framtiden flera gånger. Det senaste ”halvkonkreta” vi hörde där var när Stefan Fransson för några dagar sedan förklarade att det kan röra sig om två till fyra veckor.
I matchen mot Grästorp gick dessutom Noel Massot sönder och där är prognosen enligt klubbens egna uppgifter på Instagram att det dröjer minst fyra veckor innan han kan vara tillbaka på is.
I worst case scenario sitter Tranås alltså i en situation där man inte har någon av sina målvakter disponibla på över en månad. Där kan vi verkligen snacka kris.
Så vad göra?
Under Ranehamns frånvaro har man haft med sig Joel Johansson från juniorlaget i träning och även som båsdörrsöppnare i samband med match. Men han är 17 år, går fortfarande i skolan och är inte byxad att ta de gigantiska klivet från U20 division ett-serien till ett topplag i Hockeyettan.
Till bortamatchen mot Grums löste man tillfälligt situationen med ett lån av Oscar Sääf från HV71s juniorer och han gjorde det bra. Men är det en långsiktig lösning?
Det är önskvärt att inte hamna i en situation där olika korttidslån avlöser varandra från omgång till omgång. Det skulle skapa allt annat än stabilitet i det försvarsspel som Tranås håller på att bygga upp med sin förhållandevis nya backsida. Men samtidigt har man ju två väldigt skickliga målvakter som när de väl kommer tillbaka från skada (en månad är ju trots allt inte jättelång tid) kommer att aspirera på speltiden. Därmed är det inte helt givet att man kommer kunna övertyga någon målvakt utifrån att skriva kontrakt.
Går man på spåret korttidskontrakt är det möjligt att man skulle kunna övertyga klubblösa herrar som Leo Granholm, Linus Marcko eller Daniel Rosengren att hoppa in, men premissen är inte lätt. Högst troligt har alla SHL-klubbar i närområdet fått samtal från Tranås de senaste dygnen med en försiktig förfrågan om att kunna låna någon juniorkeeper lite mer långsiktigt. Men rent krasst framstår inte det heller som ett klockrent alternativ för ett topplag i Hockeyettan.
Fransson och Tranås har hamnat i en minst sagt besvärlig situation.
Att stå där utan någon disponibel seniorkeeper måste faktiskt betraktas som säsongens första riktigt stora kris.
* * *
Att snacka kris när det kommer till Hanviken är kanske att ta i. Säsongen är fortfarande ung och svår att dra några långtgående slutsatser utifrån, men att stockholmarna öppnat med fyra raka torsk (varav två efter förlängning) höjer ändå en del ögonbryn.
Det var verkligen inte den starten man hade förväntat sig.
Resultaten är en sak, men hur det ser ut är nästan ännu mer alarmerande. Ambitionen inför säsongen var att Hanviken skulle bli ett betydligt rakare lag. Ett gäng som skulle få bukt med problemet att hamna i hörnen alldeles för ofta och spela med pondus och kraft. Av det har vi inte fått se någonting.
Hanviken har varit ganska runda och även om nyförvärven som kommit in har gjort skvättvis med poäng framåt har ingen än så länge tagit stafettpinnen i dentjobbiga spelet. Därtill har storstjärnan Alex Ek varit iskall så här långt och står utan en enda poäng fyra matcher in i säsongen.
Det finns med andra ord mycket att fundera på i södra Stockholm.
* * *
Igår släppte vi veckans första (av tre) podcast-avsnitt via vår Patreon-kanal (Patreon #348 När är det dags att hissa krisflagg?) där jag och maestro Skoglund bland annat snackar om trender som egentligen inte säger någonting, Vita Hästen som fortsätter tappa matcher, om det verkligen finns orosmoln i Tingsryd, topplagsaura, svårigheten att få till en rytm, Karlskrona som vinner utan att vara bra, när man egentligen hissar krisflagg (?), doldiskeepern som studsade tillbaka, från extraforward till målskytt, målvaktskrisen i Tranås, den tunna spelarmarknaden, de stora siffrorna i norr, 20-0 på Norrtälje, utropstecknen under Järfällas superhelg, bebislycka, 0% i PP och 100% i BP, Enköping och Grästorps riktigt risiga starter, Lindlöven som inte står att känna igen, stabila Västervik, Linus Klasen-debuten, backen som bryter, jakten på finsk förstärkning och en hel del annat. Ni hittar avsnittet här.
