MJÖRNBERG: Den oväntade målvaktshjälten

Det är finalklart i Hockeyettan där Hudiksvall tagit sig vidare till möten med Troja-Ljungby efter att i grevens tid ha lyckats plocka fram sin bästa hockey och skicka Sundsvall på semester efter 6-2 i den femte och avgörande semifinalmatchen.

När allt såg som mörkast ut och Hudiksvall var i brygga inför den femte och avgörande semifinalmatchen hemma mot Sundsvall kom laget ut med en imponerande insats som jag ärligt talat inte trodde att man hade inom sig och det var en oväntad spelare som klev fram och visade vägen.

För hade det inte varit för att det 20-åriga Brynäs-lånet, dansken Kristers Steinbergs, gjort några väldigt stabila räddningar i matchens inledning. Innan puckarna började ramla in framåt. Då hade det kunnat bli en helt annan historia.

Efter att den solklare förstekeepern Adam Ohre blivit utbytt i målkalaset i match tre i Sundsvall har det varit Steinbergs som vaktat kassen. Och han har gjort det fenomenalt bra. Som om matchernas dignitet inte bekommit honom det minsta. Insatsen idag var inte den svettigaste för säsongen, men räddningarna dansken gjorde där i början var av yppersta vikt för matchutvecklingen. Han satte tonen och skapade stabilitet.

Det är inte annat än att det är lockande att dra lite paralleller till slutspelet säsongen 21/22. Där tilltänkte förstekeepern Andreas Bosson bågnade under trycket i en första slutspelsmatch mot Surahammar och ersattes av en ung Oliver Håkanson (idag i Södertälje). Efter det blev ettan sjuk och Håkansson gjorde en fenomenal säsongsavslutning som den som fick vakta kassen i de viktiga matcherna. Det var hans stora genombrott.

Nu har Adam Ohre förstås inte bågnat under något tryck. Han är sjuk har det sagts. Det vore svårt för Filip Algeman att motivera en bänkning av sin målvaktsstjärna om han kommer tillbaka i speldugligt skick till finalen mot Troja-Ljungby. Men vi har återigen fått se en ung och oprövad målvakt kliva fram och visa sig kapabel i ett slutspel mellan Hudiksvalls stolpar.

Kristers Steinbergs har varit med och visat vägen till finalen för Hudiksvall och sänt signalen till sina tränare (varav en ju faktiskt är just Andreas Bosson) att de behöver känna sig noll procent oroliga om de behöver skicka in ynglingen i finalelden.

Men målvaktsgenombrottet åsido kan man inte vara annat än väldigt imponerad av hur Hudiksvall hanterade dagens match.

Den haussade favoriten hade ju egentligen allt emot sig. Sundsvall hade så långt varit det spelmässigt bättre laget i fler av matchseriens perioder och hade ett tungt mentalt momentum efter den starka upphämtningen från 0-2 till 2-2 i matcher hemma i Brandcode Center. De borde ha kunnat gå ut och verkligen älska läget mot en motståndare som tillslut stött på ett rejält motstånd.

Det var verkligen all press på Hudiksvall, men laget agerade inte minsta lilla stressat, Tvärtom. Det såg ut som att man hade accepterat sitt öde, laddat om och kom ut som den bästa versionen av sig själva. Faktum är att Sundsvall aldrig var särskilt nära idag. Hudiksvall var hetare framför båda kassarna. De hjälpte sin målvakt framgångsrikt och de flesta av målen gjordes genom att man vann kamperna även framför Carl Hjälm och kunde peta in returer.

Det var fokuserat och dessutom hade Filip Algemans gossar tvättat bort det där domargnället som präglade matcherna i Sundsvall. Man lade energin på sin egen insats, på det man själva kunde påverka och då fick vi också se vilket bra hockeylag Hudiksvall kan vara. Sundsvall kunde inte göra så mycket annat än lyfta på hatten. Trots det mentala övertag de borde ha haft med sig i bussen hemifrån Brandcode Center kunde de inte rå på en starkare motståndare den här söndagen.

Jonas Lindström gjorde vad han kunde från båset. Han coachade, han ryckte målvakten med knappt åtta minuter kvar och försökte skruva på förutsättningarna så gott det gick, men Hudiksvall var helt enkelt för bra. Sundsvall hade inte den där sista lilla krämen för att orka stånga sig fram till ett bra resultat idag.

Frågan är om inte den slutgiltiga spiken i kistan slogs när Johan Lindholm tvingades lämna matchen i den andra perioden efter att ha armbågstacklat Henrik Olsén (som gjorde en fantastisk match för övrigt) i mittzonen. Det var garanterat inte med flit, men på tv-bilderna ser det ut som att armbågen klipper huvudet och utvisningen förefaller i min värld vara korrekt. Sundsvall städade förvisso av den efterföljande femminutersutvisningen på ett bra sätt, men att tappa just Lindholm försvagade laget. Lindholm har varit en av lagets i särklass bästa spelare under slutspelet, i tekningscirkeln, i den offensiva produktionen och i drivet. Det gick mycket luft ur Sundsvall när han försvann.

Ikväll är det naturligtvis surt, det är det ju alltid när säsongen tar slut, men Sundsvall är slutspelets riktigt stora positiva överraskning. Att slå ut Brödernas/Väsby och sen verkligen skaka om Hudiksvall. Den norra sidans två storheter. Det är ruggigt starkt och Jonas Lindströms gäng har spelat en positiv ishockey. De ska vara väldigt stolta över sin insats.

Men nu blir det en final mellan Hudiksvall och Troja-Ljungby och det framstår som en väldigt värdig slutpunkt för Hockeyettan-säsongen. Det är två gäng som omtalats i toppsnacket hela vägen sedan säsongsstart. Hudiksvall är laget som förmodligen varit bäst sett över hela säsongen och Troja det av alla topplag som gjort solklart bäst slutspel. Det kan bli en väldigt jämn kamp mellan två storheter som dessutom vill spela en offensiv ishockey.

Jag ser fram emot den drabbningen och den kommer naturligtvis nagelfaras ordentligt framöver här innan det drar igång kommande lördag.