Under Internationella kvinnodagen i går skapade NBC en NHL-sändning med enbart kvinnor bakom spakarna. PR-trick eller inte, Kajsa Kalméus rycktes med i något hon hoppas ska kunna ses som en självklarhet ganska snart. 

Men det är någonting som skaver också. 

Att vi säger ”grattis på internationella kvinnodagen” till varandra, som om kvinnor bara vore någonting som ska uppmärksammas en gång per år. Tidningar, nyhetssändningar och sociala medier tapetseras med budskap om kvinnors historier och resor och drömmar. Samtidigt som jag själv, i egenskap av kvinna, känner mig boostad och hoppfull när jag ser allt engagemang så upplever jag också att många tar tillfället i akt att skaffa lite bra PR.

Just den där frågan om PR dök upp igår när anlände till Chicago. Under söndagens match mellan Chicago Blackhawks och St. Louis Blues sköttes tv-sändningen av ett produktionsteam som enbart bestod av kvinnor. Allt ifrån producent och kameramän till rinksidereporter, kommentator och programledare i studion. Alla dessa kvinnor har jobbat inom hockeyproduktion länge, men för första gången i historien arbetar de tillsammans som ett team. 

Uppståndelsen var enorm.

ESPN-reportern Emily Kaplan pratade med flera av de inblandade kvinnorna om den häftiga sändningen. Producenten Kaitlin Urka kom på idén i december och sade så här till Emily Kaplan: 

”Jag hoppas att folk som tittar ser detta som vilken match som helst. Och jag vill att folk ska känna att det är är något som vi kommer se hela tiden så småningom. Jag vill komma till en punkt där vi inte behöver göra det till en stor grej, där folk skriver artiklar om det och vi behöver inte behöver pressreleaser, för att det redan är normaliserat.” 

Jag håller med Urka om att målet är att det ska kunna ske vilken kväll som helst. Och det är nog därför jag tycker det känns lite motsägelsefullt att man gör detta på internationella kvinnodagen. Varför gör man det inte en annan dag, för att visa att det är en del av vardagen och inte bara en hyllning till kvinnor? 

Foto: Kajsa Kalméus

"JAG BARA STOD OCH GAPADE"

Kate Scott, som kommenterade matchen, hade funderat en del på om sändningen mest var ett PR-trick. Men så bestämde hon sig till slut för att göra det. Så här sade hon till ESPN:

”Jag kommenterar mest collegesport för tillfället, så jag interagerar med programledare och kommentatorer därifrån hela tiden. Nästan alltid är de unga, vita män. De är underbara och de är så passionerade och älskar det de gör. Men när folk frågar varför det inte är fler kvinnor eller afroamerikaner inom yrket så är svaret – för att vi inte ser dem tillräckligt.”

Det här är viktigt.

Förebilder är så avgörande för hur mål och framtid ser ut, oavsett vad man har för drömmar. Och man kan självklart ha förebilder som inte är av samma kön, jag har många. Men för de flickor som inte riktigt förstått att de också kan bli kommentatorer, programledare, producenter, fotografer eller klippare, är det superviktigt att vi visar att den verkligheten finns. Och det gör vi bland annat genom sändningar som den i Chicago.  

Jag fick möjlighet att kika in i den stora trailern som produktionen rattades ifrån. Och när jag väl kom in där så släppte all min cynism. PR-trick eller inte, det som hände där inne gav mig en sån enorm kick. Trettiotalet tjejer och kvinnor satt vid skärmar, joysticks och enorma tangentbord och var oerhört fokuserade på sina uppgifter. Energin där inne var så medryckande att jag bara stod och gapade. 

Kanske är det precis likadant när det bara är män bakom spakarna, men sättet de peppade varandra, gav varandra direkt feedback, samarbetade och styrde var så sjukt imponerande att uppleva. De här kvinnorna blev på några sekunder mina förebilder, och jag ser fram emot den dag då jag och alla andra inte reflekterar över att trailern är full med brudar.