SHL 50 år: MoDos gyllene generation

Hemligheten bakom gyllene generationen. : "De åren var jätteviktiga för mig" "Egentligen ville jag till Leksand, men i dag är jag jätteglad för att det blev MoDo" Supertalangerna: "De mottogs med både kärlek och hat i hockey-Sverige" fyller 50 år. Första matcherna i dåvarande elitserien spelades 5 oktober 1975. Då hade serien tio lag. Mycket har hänt sedan dess och idag står vi med 14 lag i vår högsta serie. Åren innan elitseriens intåg var grundserien uppdelad i ett norr och söder med totalt 16 lag. Därefter spelades ett SM-slutspel och en nedflyttningsserie i just serieform. Dock inte säsongen 1974/75. Man ville höja nivån på hockeyn i vår högsta serie eftersom det varit väldigt ojämnt mellan dom 16 lagen. Publiken valde att stanna hemma då vissa av matcherna kändes avgjorda i förtid samtidigt som ekonomin blev viktigare och viktigare för klubbarna. Säsongen 1974/75 gjordes så en rak serie med 16 lag där topp fyra gick till slutspel, lag fem till åtta blev klara för elitserien medan lag nio och tio och fick kvala till elitserien. Lag elva till 16 åkte helt enkelt ner i det som då skulle komma att heta Division 1. Hockeysverige.se vill bjuda er på nostalgi från elitserien/SHL:s 50 år. Varannan vecka en artikel om just säsongen 1975/76 och den andra veckan nedslag i olika händelser genom ligans 50-åriga historia. Mycket nöje. Del 1: Del 2: Del 3: Del 4: Del 5: Del 6: Del 7: Del 8: Del 9: Del 10: Del 11: Del 12: Del 13: Del 14: Del 15: {{ PAYWALL LIMIT }} Del 16 – MoDo:s gyllene generation Peter Forsberg, född 1973 Markus Näslund, född 1973 Hans Jonsson, född 1973 Andreas Salomonsson, född 1973 Mattias Timander, född 1974 Niklas Sundström, född 1975 Per Svartvadet, född 1975 Anders Eriksson, född 1975 Samuel Påhlsson, född 1977 Daniel Sedin, född 1980 Henrik Sedin, född 1980 Alla dessa elva hockeykillar har spelat juniorhockey i MoDo och från ”Ö-viksklubben” sedan tagit sig vidare till NHL. Här berättar några av spelarna om vad som låg bakom framgångarna. Alltså spelare som är födda inom sju år i Ångermanland och även en hälsing och en från Medelpad. Meritlistan går knappast att överträffa av någon annan svensk klubb. Peter Forsberg Moderklubb: MoDo AIK 8 säsonger i Elitserien, 14 säsonger i NHL, 4 OS, 5 VM, 2 World Cup. JSM-guld: 1992, 1993 VM-guld: 1992, 1998 Guldpucken: 1993, 1994 Guldhjälmen: 1993, 1994 Årets junior: 1993 OS-guld: 1994, 2006 Calder Trophy (Årets Rookie i NHL): 1995 Stanley Cup: 1992, 2001 NHL All Star team: 1998, 1999, 2003 VM:s bästa forward: 1998 NHL:s poängliga: 2003 Hart Trophy (NHL:s mest värdefulla spelare): 2003 – Jag tror att åren på hockeygymnasiet var jätteviktiga för mig. Vi hade ett otroligt bra gäng som verkligen ville bli hockeyspelare. Vi tränade hårt varje dag och det var alltid kamp på träningarna. Det var till och med hårdare kamp på träningarna än på matcherna. Jag gick i samma klass som Markus Näslund och han var väldigt driven på det här med att träna, så det var bara att hänga på honom. – Man bygger mycket under den här tiden mellan 16 till 18 år. Vi var väldigt seriösa, tränade otroligt mycket och höll inte på med så mycket annat. Det var hockeyspelare som vi ville bli och tränade stenhårt för det. Var det här du lärde känna Markus Näslund? – Nej, vi spelade ihop i TV-pucken (seger 1989). Markus bodde på andra sidan Ö-vik så jag hade mött honom med hockeylaget, men tyvärr även med fotbollslaget. Tyvärr eftersom hans lag alltid vann. ”Macke” var jätteduktig även i fotboll så på det viset visste jag tidigt vem Markus var, men han kom inte till MoDo förrän han började på hockeygym. – Det var andra killar från Markus gäng som kom till oss medan han själv stannade kvar och spelade i Ö-viks A-lag. Sedan kom även han och då gick vi ekonomisk linje och hockeygym tillsammans. Då var det naturligt att vi hängde tillsammans med ytterligare fyra, fem från hockeygym. Vad var nyckeln till alla framgångar med den här generationen som kom fram ungefär samtidigt i MoDo? – Jag tror att vi alla var envisa och ville komma upp i A-laget. På den tiden vågade MoDo släppa upp unga spelare och jag tror att man tänkte att lyckas en så kanske andra också kan lyckas. – Vi pushade varandra, det var stenhårda träningar och vi var verkligen fokuserade på hockeyn. Vi tränade jämt och både pratade och såg hockey. Vi spelade till och med tv-spel, NHL-94 tillsammans. ”Perra” (Svartvadet) är fortfarande förbannad över att jag slog honom hela tiden. Var Anders Melinder den som drev på er hela tiden? – Drev på vet jag inte, men det var mycket att försöka styra oss. Vi hade ju Wernblom… skrattar Peter och skakar på huvudet innan han fortsätter: – Det var ju så mycket vinnarskallar där ute på isen. Melinder fick försöka tygla oss. Både Melinder och Kent (Forsberg) gjorde ett fantastiskt jobb och fick oss att fokusera kraften på rätt sätt. – Sedan vill jag ge Markus (Näslund) extra credd för det där. Han var den som var bäst i vår årskull även om det var många som var bra. Han var otroligt seriös, tränade stenhårt och var aldrig riktigt ute på krogen utan var i stället otroligt ordentlig. Det gjorde att vi andra tänkte att vi måste vara på samma sätt om vi ska lyckas som han gjort. Det var han som drog gruppen på något vis och var också den som kom med i A-laget först av oss och visade att det var möjligt. Peter Forsberg är en av svensk hockeys största genom tiderna. Foto: Ronnie Rönnkvist & Arkiv Markus Näslund Moderklubb: Örnsköldsviks SK 5 säsonger i Elitserien, 15 säsonger i NHL, 1 OS, 4 VM, 2 World Cup JSM-guld: 1992, 1993 NHL All Star team: 2002, 2003 – Vi hade spelat mot varandra hela vägen, men även i samma lag både i Folksam Cup och TV-Pucken. Klart att jag visste vem Peter var, men vi umgicks inte och bodde dessutom på varsin sida av stan. – Det blev inte att vi gick i samma skola innan vi hamnade på gymnasiet tillsammans. I gymnasiet gick vi sedan i samma klass. Vi var ett gäng ”hockeygymmare” som blev väldigt tajta och hade kul tillsammans. Sedan följdes jag och Peter åt i juniorlandslaget samtidigt som vi båda debuterade tidigt i MoDos A-lag. – Vi tränade och gjorde mycket saker tillsammans, jag och Peter, klart att det då blev ett starkt band mellan oss på så sätt. – Jag var nog ganska målinriktad och tyckte om att tävla. Det här var Anders Melinders (tränare för hockeygymnasiet och MoDos juniorlag, reds anm) signum. Han lade upp det mycket så att oavsett om det var fystester eller tvåmålsspel var det alltid tävling i det vi gjorde, vilket jag tyckte var kul. – Det kunde vara så att vi gjorde en turnering där vi delades upp i lag på hockeygym. Turneringen kunde vara hela hösten fram till jul. Avslutningen var att vi fick slutresultatet, men vi hade ganska bra koll på tabellen själva givetvis. – Jag tror att jag drogs med av upplägget av det här med att tävla samtidigt som många av oss var drivande och jämbördiga. På så vis blev allt en kul tävling på många sätt . Markus Näslund var en av NHL:s bästa spelare under sina bästa år. Foto: Ronnie Rönnkvist & Arkiv Hans Jonsson Moderklubb: Järveds IF 16 säsonger i Elitserien, 4 säsonger i NHL, 3 VM JSM-guld: 1992, 1993 Världsmästare: 1998 Svensk Mästare: 2007 Hans Jonsson vann både VM-guld och SM-guld under sin karriär. Foto: Stig Kenne Andreas Salomonsson Moderklubb: MoDo AIK 18 säsonger i Elitserien, 2 säsonger i NHL, 2 VM JSM-guld: 1992, 1993 Svensk Mästare: 2001, 2007 Den dubble SM-guldvinnaren Andreas Salomonsson. Foto: Arkivbild Mattias Timander Moderklubb: Sollefteå HK 11 säsonger i Elitserien, 8 säsonger i NHL, 1 VM JSM-guld: 1992, 1993 Världsmästare: 2006 Svensk Mästare: 2007 – Egentligen ville jag till , men jag kände väl att det var bättre med MoDo eftersom det var mycket närmare dit. Det var väl ganska sunt måste jag ändå säga. – Det var Leksand och MoDo det stod emellan och jag var också ner till Leksand och provspelade. Jag har alltid gillat Leksand eftersom jag alltid har tyckt att dom har haft snyggast tröjor. I dag är jag jätteglad för att det blev MoDo, eftersom man gav mig chansen där och med tanke på den utveckling jag fick där som hockeyspelare. Mattias Timander kom till ett juniorlag med en rad blivande storspelare, eller vad sägs om namn som Peter Forsberg, Markus Näslund, Andreas Salomonsson, Magnus Wernblom, Mikael Pettersson, Niklas Sundström, Hans Jonsson, Conny Strömberg… Listan kan göras lång som ni märker. Timander fick också vara med om att vinna två J20-SM-guld och två J18-SM-guld med MoDos juniorer. – Jag vet inte direkt vad som gjorde just det här gänget så unikt. Det var bra tävling jämt på träningen och just det här med att vi tävlade mycket tror jag betydde mycket för oss. Alla ville komma upp i MoDos A-lag och alla ville verkligen bli bäst. Det var också det som drev den här gruppen. – Sedan hade vi spelare som ”Macke” och ”Foppa” i gruppen och att kunna mäta sig med sådana spelare på träningen var en jäkla morot för mig. Hur skulle du beskriva den stämning som var i MoDos juniorlags omklädningsrum vid den här tiden? – Vi var ett bra gäng och hade väldigt kul tillsammans. Inte bara då på träningen, utan vi hade även jäkligt kul tillsammans vid sidan av. Mattias Timander var också en av spelarna som vann SM-guld med MoDo 2007 efter flera år i NHL. Foto: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån Niklas Sundström Moderklubb: MoDo AIK 11 säsonger i Elitserien, 10 säsonger i NHL, 2 VM, 2 OS, 1 World Cup JSM-guld: 1992, 1993 Världsmästare: 1998 Italiens Mästare: 2005 Svensk Mästare: 2007 – Jag växte faktiskt upp på gatan ovanför ”Kempis”. Då fanns inte MoDo-hallen. Jag kanske var nere där från det att jag var fyra eller fem år. Jag gillade att kolla på ismaskinen, vilket var det som från början gjorde att jag ville gå dit, berättar Niklas Sundström med ett lätt skratt. – Sedan började jag spela hockey där och jag kommer ihåg första is-passet. Då var jag inte ens med utan stod utanför och kollade på hur bra dom andra var. Det var så allt började. – Jag bodde vid ”Kempis” till det att jag var sju eller åtta år då mina föräldrar skilde sig. Sedan flyttade jag till Domsjö och bodde då ganska nära Peter (Forsberg). Han är två år äldre än jag, men vi spelade på samma uterink. Även ”Salle” (Andreas Salomonsson) var med mycket på den rinken, men han flyttade dit lite senare. Var du, Peter Forsberg och Andreas Salomonsson tajta redan då fast du är två år yngre? – Nej, det var mer att vi var där och åkte skridskor samtidigt. Däremot spelade min storebror, Mattias, med dom två. Hur kunde en dag efter skolan se ut? – Skola, sedan hem för att droppa väskan, käka ”mellis” och sedan ner till uterinken som låg vid skolan 200 meter från där vi bodde. – Jag lekte med polarna vid uterinken, sköt, dribblade och spelade. ”Foppa” har sagt att jag inte alltid hade skridskor på mig utan ganska ofta skor i stället då jag for runt och spelade på isen. – Mamma ropade hem mig då det var middag. Efter middagen körde vi landhockey hemma på gatan. Klockan tio släckte man lamporna vid isen på skolan. Under loven var jag där vid planen i princip hela tiden. Kom hockeyintresset från den hockeymiljö som är kring den i Örnsköldsvik? – Ja, det tror jag säkert. Jag spelade fotboll i Domsjö på somrarna. Farsan var fotbollsspelare, men mina morbröder spelade hockey och morfar var materialförvaltare på gamla ”Kempistiden”. Sedan var det såklart även polarna som gjorde att jag började. – Fotbollen spelade jag till det att jag var 14-15 år. Nu är det lite annorlunda, men på den tiden spelade dom flesta både och fram till TV-pucksåldern. I alla fall var det så här uppe. Niklas Sundström – en underskattad storspelare. Foto: Ronnie Rönnkvist & Arkiv Per Svartvadet Moderklubb: Sollefteå HK 14 säsonger i Elitserien, 4 säsonger i NHL, 1 VM JSM-guld: 1993 Guldpucken: 2007 Svensk mästare: 2007 – Jag var så pass duktig att man fick vara med i TV-pucken och då fick jag frågan om att komma till hockeygymnasiet i Örnsköldsvik. Då hoppade man på det och sedan blev det juniorlag och A-lag. – Det var nära att jag flyttade till Leksands hockeygymnasium. Inte för att jag personligen ville det så mycket, men hade MoDo inte tagit in mig hade jag gått dit eftersom jag varit på hockeyskolan där i tre år. Nu var MoDo ganska raka med att de ville att jag skulle komma dit. Dessutom kände jag många från TV-pucken med Ångermanland. Sedan var jag redan då också god vän med Niklas Sundström och Anders Söderberg vilket gjorde valet naturligt för mig. Säsongen 1992/93 gav tränaren, Kent Forsberg, Per Svartvadet chansen till Elitseriespel första gången. – Kent var den som bland annat värvade killar till hockeygymnasiet på den tiden samtidigt som han då var juniortränare i MoDo. Han tog med mig i A-juniorerna direkt och när han sedan tog över som tränare i A-laget tog han med mig dit också. – Själva debuten var mot Djurgården hemma och jag spelade med Peter (Forsberg) och Markus (Näslund). Jag kände dem killarna sedan förut och det var så pass många unga spelare i laget så det var nästan som att spela i juniorlaget. – Klart att det ändå var en stor grej och man var ganska pirrig eftersom man sprungit i Kempehallen och tittat på MoDos A-lagsmatcher. Hur upplevde du Markus Näslund och Peter Forsberg vid den här tiden? – Vi gick till final 1994 och det var då som Markus och Peter åkte runt och tokdominerade trots att de fortfarande hade galler på hjälmarna. Båda var väldigt haussade och gjorde poäng i stort sätt i varje match. De mottogs väl med både kärlek och hat i hockey-Sverige, skrattar Svartvadet. Märktes de här berömda vinnarskallarna på både Näslund och Forsberg redan då? – När jag kom till MoDo hade de debuterat och redan då fanns den här vinnarmentaliteten som de satte prägel med ner till våra årskullar och egentligen fram till Sedinarnas (Daniel och Henrik) generation. Säsongen 1991/92 var Per Svartvadet med och vinner J18-SM-guld med MoDo och säsongen därefter både J20- och J18-guld. – Man ska ju inte kunna vinna en final med 15-2 eller vad vi gjorde, men vi hade landslagskillar rakt igenom förutom på målvaktssidan. Killar som kände varandra bra och som pushade och satte press på varandra. Per Svartvadet var lagkapten för MoDo under många år. Foto: Ronnie Rönnkvist & Stig Kenne Anders Eriksson Moderklubb: Bollnäs IS 5 säsonger i Elitserien, 13 säsonger i NHL, 1 VM JSM-guld: 1992, 1993 Årets Junior: 1995 Stanley Cup: 1998 Stanley Cup-mästaren Anders Eriksson kom fram i MoDo. Foto: Arkivbild Samuel Påhlsson Moderklubb: Ånge IK 9 säsonger i Elitserien, 11 säsonger i NHL, 4 VM, 2 OS, 1 World Cup Årets Junior: 1997 Svensk Mästare: 2005 OS-guld: 2006 Stanley Cup: 2007 Samuel Påhlsson tog också vägen till NHL via MoDo Hockey. Foto: Arkivbild Daniel Sedin Moderklubb: Järveds IF 4 säsonger i Elitserien, 17 säsonger i NHL, 5 VM, 3 OS, 2 World Cup Guldpucken: 1999 Årets Junior: 1999 OS-guld: 2006 NHL All Star team: 2011 Art Ross Trophy (NHL:s poängliga): 2011 Världsmästare: 2013 Daniel Sedin är en av våra bästa NHL-spelare genom tiderna. Foto: Arkivbild Henrik Sedin Moderklubb: Järveds IF 4 säsonger i Elitserien, 17 säsonger i NHL, 5 VM, 2 OS, 2 World Cup Guldpucken: 1999 Årets junior: 2000 OS-guld: 2006 NHL All Star team: 2010, 2011 Art Ross Trophy (NHL:s poängliga): 2010 Hart Trophy (NHL:s mest värdefulla spelare): 2010 Världsmästare: 2013 Henrik Sedin tog över hockeyvärlden tillsammans med brorsan Daniel. Foto: Arkivbild Om det här ger er svar på hur MoDo kunde fostra alla dessa talanger som åkte över till NHL får ni själva bedöma, men det är en unik generation i svensk hockey. Kaanske att det ger en liten inblick i det driv som fanns hos den här generationen. Det återstår att se om MoDo hittar dit igen. I nästa del: Djurgården och Timrå fick lämna finrummet.

SHL 50 år: MoDos gyllene generation

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Elias Pettersson hetare på trejdmarknaden – Vancouver öppnar för lösningar

Draftordningen spikad – så väljer alla lag i NHL-draften 2026

Lång frånvaro för Leo Carlssons radarpartner

Uppgifter: Lyssnar på bud på stjärnbacken

"Han fick mig att hata hockey"