”En säsong till skulle inte skada”

Anton Lander om sitt svåra val

Stanna hemma i trygga Timrå eller dra på äventyr i ovissa Edmonton? Anton Lander är mitt upp i valet och kvalet. Skulle en plats i Pär Mårts VM-trupp ge klarhet?
– Det skulle göra beslutet väldigt mycket enklare, säger Anton Lander till hockeysverige.se.

GÖTEBORG En samling skolbarn med tefatsstora ögon följer Tre Kronors spelare av isen efter torsdagens träningspass i Scandinavium. Några av lintottarna är påfallande avslappnade när de målinriktat stegar fram till stjärnorna och ber dem om autografer på samma självklara sätt som de skulle be sina föräldrar om veckopeng. Andra håller sig blygt i bakgrunden och räcker försynt fram papper och penna utan att yppa ett ord när de kommer i närheten av de svettiga spelarna.

Anton Lander är en av de sista som lämnar isen. Med en veterans självsäkra hållning ger han sig in i den stojiga barnsamlingen och skriver autografer till alla som är intresserade. Och det är det som är utmärkande för Timråforwarden – oavsett vilken situation han befinner sig är det alltid lika konfunderande att han bara är 19 år.

Frågan är om svensk hockey någonsin fått fram en lika naturlig och mogen ledare som Anton Lander? Minns bara hur några av våra största spelare genom tiderna var i samma ålder och kontrasten blir tydlig: Mats Sundin – en blyg tonåring med tandställning, Peter Forsberg – ett tårögt moln av ilska som rasade på domaren i direktsänd statstelevision och Nicklas Lidström – en försynt ung man som besvarade de flesta frågor med ja eller nej.

”Har kommit en bit på vägen”

Foto: Bildbyrån (Arkivbild)

Talangmässigt är Anton Lander inte i närheten av dessa storheter – då hade han redan spelat i NHL. Däremot har han karaktär, lojalitet och en passion för sporten som kommer att ta honom långt i karriären.

När hockeysverige.se pratar framtid med Timråtalangen är det just lojaliteten gentemot moderklubben som blir påtaglig. Han är draftad av Edmonton Oilers och har en stående inbjudan att komma till Nordamerika, men trots att han är meriterad nog för att ta steget är det inte samma självklarhet som det vore för många andra i hans situation.

– Det är lite upp och ned, svarar Anton Lander på frågan hur funderingarna går.

– Man tar plusgrejer samtidigt som man räknar in minus för Timrå och Edmonton. Man vet om att det kan bli farmarlaget om man åker över och jag trivs fantastiskt bra i Timrå. Det är min moderklubb, de satsar på mig och Timrå betyder allt för mig. En säsong till skulle inte skada, men det är mycket fram och tillbaka. Jag har kommit en bit längre, men inte kommit fram till ett svar.

Vad lutar det åt?
– Det är som en våg när den står raklång, det är jämnt (skratt).

”Vågar inte drömma om VM”
I Edmonton finns redan kompisen Magnus Pääjärvi. Han valde liksom jämngamle Oliver Ekman Larsson att flytta till Nordamerika efter en lyckad VM-turnering i Tyskland förra säsong. Framgångarna i VM blev ett slags kvitto på att duon höll internationell klass och att de därför var redo att ta steget. Anton Lander håller med om att en VM-plats skulle hjälpa honom på traven, men:

Foto: Getty Images (Arkivbild)

– Jag vågar inte ens drömma om en plats i VM-truppen än. Jag har ju funderat kring det här även om jag inte skulle komma med till VM, men självklart skulle det betyda mycket att få känna på spelet där. Det skulle göra beslutet väldigt mycket enklare.

Oavsett om det blir VM eller inte kan Anton Lander se tillbaka på en händelse- och lärorik säsong. På gott och ont. Han fick uppleva både glädjestunder och besvikelser. Fjärdeplatsen i JVM i Buffalo sitter fortfarande kvar som en tagg i tassen.

– Junior-VM är jag fortfarande besviken på mig själv att jag inte kom upp till den nivån som jag tycker att jag ska hålla. Jag presterade inte som jag ville och det var jäkligt frustrerande att komma fyra i turneringen. Jag tror att det var det som gjorde att jag fick en formtopp när jag kom hem, för att jag hade JVM i skallen.

Du var revanschsugen?

– Jag var jävligt förbannad helt enkelt. Det var en jävla berg- och dalbana, junior-VM: vi var uppe på toppen och allt var hur bra som helst och sedan dalade vi längst ned och fick inte ens medalj med oss hem. Det svider att man sumpade den chansen i sin sista juniormatch, för junior-VM är bland det roligaste man kan få vara med om som juniorspelare. Att jag inte kunde prestera bättre i en sådan turnering gör mig fortfarande förbannad.

Har du slutat gräma dig över ribbträffen på straffen i semifinalen mot Ryssland?
– Jag kommer inte att tacka nej nästa gång jag får en straff i samma läge, det kommer jag inte. Jag hade chansen att kliva fram och göra oavgjort för mitt lag och kanske till och med fått lägga en till och avgöra matchen. Nu gick den i kryssribban och vi gick inte till final, det är där vi torskar och åker ur.

”Det var några tunga veckor”

Foto: Bildbyrån (Arkivbild)

Elitserien var också en känslomässig berg- och dalbana för ynglingen. Timrå tillhörde seriens ojämnaste lag och blandade champagnehockey med platta fall. Det var först när Anton Lander själv avgjorde den avslutande matchen mot Djurgården som Timrå kunde pusta ut och sluta oroa sig för kvalserien.

– Det var några tunga veckor där, det var väldigt jobbigt. Men det var ett skönt avslut på säsongen – mer skönt än roligt. Nu i efterhand när det har gått några veckor är man mer förbannad att vi inte gick till slutspel. Det var ett misslyckande för oss i Timrå att inte komma topp åtta, säger Anton Lander.

Har det varit jobbigt att titta på slutspelet på tv just därför?
– Ja, det är klart. Man vill ju vara där. Det är nu man vill vara som bäst och vinna. Jag håller på för att vinna matcher och vinna guld. Annars hade jag inte hållit på med det här – det är att vinna matcher, svarar han och konstaterar samtidigt att han är mer än lovligt glad över att slippa kvalserien, speciellt efter den ångestfyllda kamp Södertälje och Modo har upplevt de senaste veckorna.

– Ja, fy faan! Jag har aldrig spelat en kvalserie och jag hoppas aldrig i mitt liv kommer att göra det om det inte är uppåt. Det verkar inte alls vara roligt.

Text: Uffe Bodin