Attityden som ska ge Sebastian Aho ett genombrott: ”Vågade bli mer egoistisk”

Säsongen avslutades med en ny hjärtskärande finalförlust, men för Sebastian Aho blev SM-slutspelet ändå början på det genombrott han har jagat sedan han klev in i SHL. Nu vill den offensive backen visa att det inte var någon tillfällighet.
– Jag blev lite mer bestämd, säger han till hockeysverige.se om lyftet i slutspelet.

Solen lyser och de flesta av SHL-spelarna har semester så till vida att de får träna på egen hand och slipper infinna sig på rinken varje dag för att köra gruppträning. Sebastian Aho har hunnit med ett gästbesök hemma hos nära och kära i Umeå, men är nu tillbaka i Skellefteå för att vässa formen inför ispremiären runt månadsskiftet.

Det som väntar är den första SHL-säsongen som seniorspelare, tillika en god möjlighet att få det där genombrottet han har varit på jakt efter. Blott 20 år gammal har han redan hunnit göra 102 SHL-matcher och ytterligare 42 i slutspelet för Skellefteå. Det var i vårens slutspel som han började visa tendenser på att han var redo att ta nästa steg. Dels noterades han för tre mål och sju poäng på 16 matcher, dels visade han upp ett mer komplett spel över hela isen.
– Det kändes som ett stort steg i rätt riktning, konstaterar han själv när hockeysverige.se når honom för en intervju.
– Ju längre det in i slutspelet vi kom ju bättre blev det. Jag blev lite mer bestämd och vågade bli mer egoistisk. I stället för att passa hela tiden tog jag fler skott. Sedan blev jag lite argare i egen zon också, mer bestämd och tuff i närkampsspelet.

Det är givetvis svårt att hux flux peka på ett specifikt ögonblick när allt föll på plats. Sebastian Aho ser det mer som en kedjereaktion.
– Man känner att något funkar och då är det bara att fortsätta. Jag sköt något skott, fick in någon puck och tänkte då får jag väl göra det igen då. Det gav mer självförtroende och att jag vågade börja spela ut på ett annat sätt.

Målet inför kommande säsong är att få större ansvar och mer förtroende.
– Jag kan inte säga att jag har en uttalad målsättning för mig personligen, men jag vill spela mer stabilt och snitta mycket istid per match, vara en spelare de kan slänga in när som helst, ett tryggt val, säger Aho.
– Jag vill spela mer än vad jag har gjort tidigare. Får man spela mycket får man självförtroende och då kan man förhoppningsvis utvecklas till något bra.

Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

Ni har tappat en del tongivande backar. Ser du det som en möjlighet för dig att ta mer plats? 
– Det är det jag vill. Man vill få spela så mycket som möjligt. Det har åkt en del, men kommit in en del också. Jag måste visa framfötterna när vi kliver på is och ta vid där det slutade i våra, pusha framåt. Gör jag det finns det bra möjligheter att ta ett steg till.

 Vad har du jobbat på under sommaren för att bli bättre?
– Jag försöker blir starkare, mer explosiv. Jag lär ju aldrig bli svinlång, så det gäller att utnyttja kroppen på andra sätt. Är jag mer explosiv rörlig och kvick kan jag komma in i situationerna snabbare och veta vad jag ska göra. Då får man ofta väg passningen innan man blir tacklad och då är det okej. Det är sådana grejer jag vill bli ännu bättre på.

Det har skett en hel del förändringar i Skellefteå, både på spelar- och ledarsidan. Känner man av det?
– Nej. Det är en del nya ansikten, men (nye tränaren Fredrik) Öberg har många av oss haft innan så jag tycker inte att det känns annorlunda. Vi fortsätter jobba med den röda tråd som Skellefteå har haft, så det känns likadant. Det är skönt för man känner sig trygg här även när det är folk som kommer och går. Spelare har vi ju tappat efter varje säsong, men det har inte blivit så stora skillnader för det.

Du har haft Fredrik Öberg som tränare tidigare i juniorleden. Hur är han?
– Han kan mycket hockey eftersom han har spelat en hel del själv. Han är en ganska lugn tränare, inte den som brusar upp sig, men när han väl gör det gör han det ordentligt. Han för en stor respekt med sig, för han är en kille som vet vad han pratar om.

Det är som sagt var en hel del nya ansikten i Skellefteå. Är det några som har stått ut som du tror kommer att göra bra ifrån sig?
– Såklart de nygamla, Oscar Möller och Joakim Lindström. Men de vet man ju redan att de är grymma. Jag skulle säga Jesper Olofsson, han är spännande. Jag har mött honom tidigare och han är jobbig att spela mot. Han är ett wild card för oss. Har bra skott och bra teknik. Han och brorsan (Victor), som jag har spelat med i juniorlandslaget, är inte så olika varandra.

För egen del fick du uppelva ännu en NHL-draft där du inte blev vald. Har du kunnat lägga undan det där?
– Ja, nu är det ingen klubb som har hört av sig sedan första året jag kunde bli draftad (2014), så det är ingenting jag har tänkt på alls faktiskt. Jag ska försöka köra på bra här hemma och förhoppningsvis kan man imponera så mycket på dem att man får en chans därborta.