Han blev förste svensken att draftas i förstarundan

1976 draftade California Golden Seals Björn ”Nalle” Johansson som nummer fem i NHL-draften. Då blev den tidigare storbacken förste svensk att gå i förstarundan.

ÖREBRO (HOCKEYSVERIGE.SE/OLD SCHOOL HOCKEY)

På söndag möter ni Björn ”Nalle” Johansson i serien OLD SCHOOL HOCKEY. Han var förste svensken att gå i förstarundan och kom också att spela 15 matcher för Cleveland i NHL. Redan i dag bjuder hockeysverige.se på ett utdrag ur intervjun.

Sommaren 1976 draftades Björn Johansson, dessutom i första rundan och som totalt femte spelare i hela draften. Samma år gick bland andra Kenta Nilsson i fjärde rundan, Göran Lindblom i tolfte och Anders Håkansson i 14:e.
— Det var inte som det är i dag då det är TV-bevakat och så vidare. Jag var inte på draften, men jag åkte över till USA strax efter.
— Jag blev draftad av California Golden Seals och det tyckte jag ju var trevligt. När jag sedan hade skrivit på kontraktet flyttade man laget till Cleveland. En baskethåla och hallen låg ute på vischan.

Efter att Örebro tagit steget upp till elitserien 1977 valde han att åka över för att testa att ta en plats i NHL.
— Det bestämdes att jag skulle åka över efter det att jag skrivit på kontraktet. Då hade jag räknat med att få spela i Kalifornien, vilket jag tyckte lät väldigt trevligt.
— Sedan var det en snubbe som hette George Gund III som köpte laget och placerade det i Cleveland. Där hade man redan Cleveland Cavaliers i basket. De hade fullt medan vi hade 5 000 på våra matcher, medan hallen tog 20 000, så det var lite tomt.

Björn ”Nalle” Johansson tog sig till NHL

Första säsongen spelade ”Nalle” Johansson tio matcher i NHL. Andra säsongen blev det ytterligare fem matcher. Debuten gjorde han den 16 oktober 1976 mot New York Islanders.
— Jag blev skadad första säsongen och var inte med i själva premiären. Jag hade blivit sparkad över knäet av en känd hockeyspelare. Han sparkade mig på sidan av knäet samtidigt som jag hade skridskon i isen. Det blev skrot av allting och jag har ont än i dag av det.
— Så var det på den tiden, men inte i dag då jag tycker att det är betydligt snällare. I alla fall av det jag ser då jag tittar på NHL. Jag tittade bland annat i natt på Anaheim där Leo (Carlsson) spelar, vilket jag tycker är roligt att se. Det är roligt att han har lyckats.
— Tyvärr blev jag skadad båda säsongerna. Andra året fick jag ett skott på foten så jag fick kallbrand. Det blev att jag fick ligga på lasarettet och man skar upp foten utan bedövning. Det var under en träning som jag fick hög feber och fick åka in till ”krankenhaus”. Då blev jag borta runt en månad. Under första skadan var jag borta ungefär lika länge, vilket var lite otur.
— Sedan blev jag nedflyttad till farmargängen, vilket i och för sig var bra. Då fick jag möjligheten att vara på många fina ställen.

Första säsongen spelade han även i Central Hockey League för Salt Lake Golden Eagles. Andra säsongen blev det, förutom NHL och Cleveland, även Rochester Americans och Binghamton Broome Dusters i AHL samt Phoenix Roadrunners i CHL.
— Det var bra på alla ställena och var i stort sett som elitserien. Många killar var väldigt duktiga. Sedan fick jag åka upp en stund för att sedan åka ner en stund igen.

Tror du alla klubbyten påverkade dig som hockeyspelare mycket?
— Bra fråga. Kanske. Det var naturligtvis både för- och nackdelar. Jag fick lära mig att stå på egna ben i alla fall.
— Bäst måste jag säga att jag trivdes i Salt Lake. Klart det finaste och trevligaste stället.

Hela intervjun kan du läsa under söndagen på hockeysverige.se.