Flyttar hem – efter tuffa tiden: "Kamp för psyket"

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Efter flera tunga år, med tre raka kval, gör HV71 ett omtag med förhoppning om att lyfta i SDHL-tabellen igen. En av spelarna som har hämtats in för att hjälpa laget att vända på trenden, där HV har slutat åtta, nia, nia och tia de senaste fyra åren, är forwarden Linnéa Johansson.  

24-åringen har varit en toppspelare på SDHL-nivå under flera års tid och spelat både OS och VM för Tre Kronor Dam. Så sent som 2025 blev hon poängdrottning för Damkronorna vid VM.  

Nu är Linnéa Johansson tillbaka i HV71 efter åtta år, då hon senast spelade i klubben som 15-åring under säsongen 2017/18.  

– Det är en jättebra känsla att vara tillbaka. Det är skönt att vara hemma i Småland igen och man blir glad av att höra småländskan runt omkring sig, säger Johansson med ett leende och fortsätter:  
– Det var ju länge sedan sist och man kommer bara ihåg vissa saker. Då, när man var så liten, hade man rätt fullt upp med alla intryck och att få spela med de stora spelarna. Då var man lite mer i “flowet”. Nu är man en vuxen person som kommer tillbaka hit och det är kul att få det här perspektivet på det också.

Linnéa Johansson, med Troja-Ljungby som moderklubb, kommer senast från tre säsonger i Luleå/MSSK och har nu vänt hemåt för att skriva ett 1+1-kontrakt med HV71. 

– Ljungby är ju bara en timme bort och HV71 har ju alltid varit det stora laget och laget som alla håller på. HV hade rätt tidigt ett damlag också. Då var det rätt lätt att tänka att det var här man skulle spela när man blev äldre och det var ju HV som man drömde om. Det är jättekul att vara tillbaka nu. 

Flera Troja-Ljungby-produkter i HV71 

I HV71 återförenas Linnéa Johansson också med vännen Thea Johansson. Duon, som båda är födda 2002, kom upp tillsammans i Troja-Ljungby innan de tog klivet till HV71 som tonåringar. Därefter skiljde sig deras karriärsresor där Linnéa flyttade till Linköping och sedermera Luleå medan Thea blev kvar i HV innan hon flyttade till USA för collegespel.  

Nu har båda vännerna skrivit på för HV71 inför säsongen 2026/27.  

– Det var väldigt många år sedan som vi spelade tillsammans. Det har både varit skola och några år ytterligare där emellan. Det är kul att vara tillbaka igen, lira för samma klubb och spela i samma lag som henne igen, säger Linnéa Johansson.  

Talangfabriken Troja-Ljungby kommer också att ha en stark prägel på HV:s lag den kommande säsongen.  

– Vi är ju faktiskt fem stycken i laget som kommer från Ljungby, vilket också är kul. Jag har spelat med Alva Solberg i Linköping så henne känner jag väl. Sedan Alva Johansson, jag hängde ju rätt mycket med Thea när vi var små och Alva och Thea är kusiner så jag har känt Alva sedan hon inte ens nådde upp till höften på en, skrattar Linnéa Johansson och fortsätter:  
– Det är också roligt och sedan har vi Meja (Andersson) som jag faktiskt inte har spelat med tidigare men som jag ändå har kunnat följa lite sedan hon kom upp och har spelat i Troja. Då var de rätt små, så man börjar bli gammal själv nu.

Därför valde Linnéa Johansson HV71

Linnéa Johansson spelade fem säsonger i Linköping innan hon flyttade till Luleå 2023. Där var hon direkt med och vann SM-guld med Luleå/MSSK 2024 och det blev tre år i Norrbotten för hennes del. Hon missade dock stora delar av senaste säsongen 2025/26 på grund av en axelskada.  

I våras stod det sedan klart att 24-åringen lämnade Luleå. Klubben hänvisade till hennes skadehistorik som anledningen till att forwarden inte erbjöds ett nytt kontrakt.  
"Vår medicinska personal har rått oss att inte förlänga med henne och vi litar fullständigt på dem", sade sportchefen Oskar Häggström till Norrbottens-Kuriren i april. 

Vad säger du själv om situationen och hur avslutet blev i Luleå?
– Det är ingenting som jag vill kommentera. Nu har jag fullt fokus på HV71, säger Linnéa Johansson. 

Du måste ju haft andra alternativ också, hur gick resonemanget kring att flytta tillbaka och skriva på för HV71?
– Jag hade kontakt med ett par klubbar. Jag tycker att det är kul att se utvecklingen som ligan har gjort också. Nu när man pratar med olika klubbar, coacher och allt sådant tycker jag att man ser en stor utveckling i hur allting är.
– Det var mycket som man fick väga in. Det är både spelarmässigt, vad de ser i ens utveckling, och sedan är det ju också praktiska saker, ekonomiskt och så vidare. Sedan gäller det också att väga in det i förhållande till var man vill vara och vad man prioriterar i stunden.
– HV hörde av sig rätt tidigt och jag hade ju Thomas (Pettersen) som coach i Linköping och var extremt nöjd med honom under mina år där. Så att han är här nu och att HV ville satsa genom att ta hem lite folk från Småland också för att vända den här trenden som har varit nu i några år, då kändes det som ett väldigt bra val för mig.

Enligt Linnéa Johansson spelade också familjesituationen in i beslutet då det blir närmare hem till Ljungby.  

– Det är jätteskönt att komma hem. Nu har man en timme ner till familjen medan det var fyra timmar med flyg eller 15-16 timmar i bilen tidigare. Det gör ju jättemycket. Jag har en brorsdotter som föddes under tiden i Luleå och nu är det kul att kunna följa henne närmare också och man kommer att kunna vara nära sina farföräldrar och allting. Det betyder mycket att kunna dela mer tid med dem. 

Nya rollen: "Är nästan äldst i laget"

HV71 gör en nystart inför den kommande säsongen och har då SDHL:s yngsta lag med en snittålder på endast 21,76 år i truppen. Med sina 241 SDHL-matcher samt rutin från både OS och VM kliver Linnéa Johansson in som en av lagets mest rutinerade pjäser.  

Blir det en lite annorlunda roll för dig nu?
– Ja, jag är nästan äldst i laget nu ju. (Justine) Reyes är äldst, hon är 97:a vilket inte är så gammalt, sedan har vi (Stephanie) Neatby, (Kennedy) Bobyck och sedan är det nog jag. I Luleå var jag en av dem yngre men nu är jag en av de äldre. Det är lite skillnad, säger 24-åringen med ett skratt innan hon fortsätter:
– Alla har ju något som man kan bidra med för att vara en pusselbit i ett stort pussel. För mig är det mycket min erfarenhet. Jag har ju gjort några år i ligan och har varit med om några saker. Jag hoppas bara kunna vara stöttande för tjejerna och ha en positiv och bra energi här nere.
– Det är den rollen som man får ta när man blir äldre. Jag har haft folk som har gjort det för mig när jag var yngre och nu gäller det för mig att ta efter. Man försöker ju att ta efter hur man själv blev behandlad av de som tog hand om en och visade vägen och gav detaljer och tips. Det försöker man själv göra nu.  

Du måste ju haft många förebilder genom din karriär, är det någon speciell som du försöker ta efter och efterlikna?
– Jag tror att man kan ta något från alla. Jag har haft väldigt bra medspelare genom åren, och ett par ledargestalter också. Det är svårt, och kanske tråkigt, att bara nämna en person för det finns så många som har bidragit till det under min karriär.
– Det är svårt att bara säga en men någon som sticker ut är Madelen Haug Hansen som jag hade i Linköping. Hon var en ledare för oss under alla mina år där och tog verkligen hand om alla i gruppen, speciellt oss yngre. Hon gjorde det väldigt enkelt för alla. Det är fortfarande en av mina bästa vänner än i dag.  

Tuffa tiden – efter skadan

Den 26 oktober 2025 var olyckan framme för Linnéa Johansson. I samband med en match mot Brynäs skadade forwarden axeln vilket gjorde att hon missade både OS samt resten av säsongen 25/26.  

Sedan dess har hon genomgått rehabilitering och det har blivit många timmar i gymmet, samtidigt har Johansson också kunnat träna en del på is. Skadan har däremot också inneburit en annan vardag eftersom hon inte har kunnat spela match på nästan tio månader.  

– Jag tror att man försöker hitta kanske en annan roll där man ändå kan ha någonting att bidra med. Här försöker jag ju vara stöttande med tjejerna och dela med mig av mina erfarenheter. Man kan ju se hockeyn från ett lite annat perspektiv när man har suttit på läktaren ett tag. Det gäller att hitta nya sätt för att kunna bidra till laget. 

Hur har det varit under den här långa skadeperioden? Tar det mentalt att vara vid sidan så länge?
– Det är klart att det gör, så är det nog för alla som är borta från sitt jobb och inte kan utföra sina vardagliga sysslor. Det är jobbigt. Vi människor mår ju väldigt bra av just rutiner och det vi håller på med. Jag tror inte att det är många som hade varit jätteglada av att missa jobbet så.
– Det gäller att hålla sig i form och vara redo när det väl fungerar. Man får hitta någon bra balans. Hitta lite mål att nå längs vägen och dela upp det i lite olika partier.  

Oviss status inför SDHL-premiären

Axelskadan gör sig också fortfarande påmind för Linnéa Johansson. Även om hon har kunnat träna på is med HV71 under försäsongen är 24-åringen ännu inte redo för spel.  

– Jag rehabbar fortfarande och försöker komma tillbaka så fort jag kan. Jag har ändå kunnat vara med en del på isen och har fått bra hjälp utanför med rehaben. Det är där jag är just nu.  

Vet du någonting om när du kan vara tillbaka i spel igen?  
– Nej, jag har inte något datum så där jag vet att jag är tillbaka, utan man följer det dag för dag och jobbar på så gott det går.

Hur jobbigt är det just att inte veta?
– Jag har levt med den här ovissheten rätt länge nu. Det är klart att det är en kamp för psyket såklart. Man vill ju göra det man älskar och tycker om, dessutom är det ju ens jobb också. Man vill alltid tillbaka till jobbet och göra det man ska.

HV71 har två försäsongsmatcher kvar innan pucken släpps för SDHL-säsongen den 12 september, om tre veckor. Om Linnéa Johansson kan vara spelklar i tid till premiären är dock ännu oklart i nuläget.  

– Nej, jag kan tyvärr inte säga någonting här och nu om exakt när det kan bli. Jag och ledarteamet, och även doktorsteamet, har en bra kontakt. Vi följer upp det flera gånger i veckan och gör det bästa för att få tillbaka mig så snart som möjligt, avslutar Linnéa Johansson.