”Mårts tyckte det var kul att se min utveckling”

Vi har träffat Carl Hagelin i New York

Innan säsongen hoppades Carl Hagelin på att få spela någon match i NHL. Nu är han ordinarie och har en istid på över tio minuter per match. Hockeysverige.se har träffat Carl i New York där han berättar om uppflyttningen till NHL, Winter Classic och om sina landslagsdrömmar.
– Pär Mårts tyckte det var kul att se min utveckling, vad som har hänt sen JVM, berättar han.

NEW YORK Utanför Madison Square Garden står Carl Hagelin och knappar på mobilen. Han är för dagen klädd i grå mössa, mörk jacka och gråa kostymbyxor och kommer precis från en signering för Rangers. Han verkar glad och tar med mig till ett café i närheten.

Innan säsongen sa du att du att du siktade på att få göra några matcher i New York Rangers, nu har du blivit ordinarie, berätta!
– Ja, coachen i Hartford ringde mig efter en träning och sa att jag och John Mitchell blir uppkallade. Jag satt i bilen med Mats Zuccarello och Tim Erixon, vi skulle ha tacomiddag men det blev inte riktigt så. Det var bara att åka till Washington direkt för match dagen efter. Jag hann inte ens med en träning, det var bara ut och lira direkt. Jag var i bra form och hade bra självförtroende så jag hade en bra känsla och var inte speciellt nervös heller.

Du gjorde poäng första fyra matcherna, hur kändes det?
– Ja det var riktigt roligt, vår kedja var bra. Jag spelade med Brian Boyle och Mitchell och vi klickade direkt. Även om det kanske inte är poängskörden de kollar på i första hand så kändes det väldigt bra att få börja producera direkt.

Hur blir man mottagen i laget efter en sån start?
– Jag tror att när någon blir uppkallad så är det precis det här de vill, de vill att man ska prestera bra och då får man respekt från de äldre grabbarna. De såg det och var schyssta mot mig direkt. Jag trodde bra att jag skulle vara med laget ett par dagar till så jag försökte ta vara på allt och hänga med grabbarna. När de ringde sa de åt mig att packa för en vecka så det var inte så många rena kalsonger där efter två veckor.

Hur är skillnaden mellan AHL jämfört med NHL?
– Först och främst är allt första klass här. Vi bor bara på lyxhotell och alla måltider är toppklass. Rangers är en av toppklubbarna att tillhöra i NHL med sättet vi blir behandlade på. I AHL kan det vara matcher där ingen bryr sig och det är nästan tomt på läktarna, här är det fullsatt varje match. Där nere spelar man kanske lite mer för sig själv också, här i Rangers är man verkligen ett lag och alla vill vinna. Men AHL är väldigt bra hockey, det är många spelare som varit där men som nu lirar i NHL.

Känner du att du förändrat till spel något här jämfört med när du spelade i AHL?
– Nej, det tror jag inte. Det var mitt mål att inte ändra sättet jag spelar på, att alltid använda det spel som lyckats för mig. Åka mycket skridskor, vrida och vända i hörnen och jobba hårt genom hela matchen. När jag kom upp sa de att när vi chippade ut pucken skulle jag försöka vara först på den varje gång.

Säsongen har hittills gått så bra att du fick chansen i All-Star Game, hur var det?
– Jag hade faktiskt bokat en resa till Florida och till och med hunnit fått mejlet för att bekräfta incheckningen. Då ringde vår general manager och frågade vad jag hade planerat och sa att jag inte alls skulle till Florida utan att jag, Dan Girardi, John Tortorella, Marian Gaborik och Henke skulle flyga till Ottawa istället. Det var riktigt häftigt. Tyvärr fanns det inte så mycket att göra i Ottawa men det var riktigt coolt att få se alla spelarna och vilken ”skill” alla har.

Väl där visade du att du är snabbast i NHL, hur kändes det?
– Det var många som sa innan att de trodde att jag skulle ta hem det, men det handlar mycket om dagsform också. Det var ruggigt kul och fullsatt på läktarna. Men jag är glad att jag inte har det som jobb, att bara åka sådär varje dag.

Hur blev du mottagen där efter att du vunnit tävlingen?
– Efter vinsten var det några som undrade vem jag var liksom, men svenskarna tyckte att det var roligt. Det tyckte jag var kul och eftersom jag aldrig har spelat i landslaget så har jag inte träffat så många av dem innan. Jag kände Erik Karlsson lite sedan innan så han och jag snackade en hel del. Jag hade inte träffat Sedinarna och Edler innan heller men alla var trevliga. Det blev ganska naturligt att jag umgicks med dem.

Där umgicks du med svenskarna, vilka umgås du med här i New York?
– När jag började spela i NHL bodde jag ute i White Bay, då var jag mycket med John Mitchell men nu när jag flyttat Downtown umgås jag mycket med Brad Richards, Gaborik och Michael Del Zotto. Någon gång då och då träffar jag Henke. Men alla har sitt eget liv på något sätt och i New York känner man så mycket folk så ibland har man inte tid med varandra. Men jag tycker ändå att vi är rätt tajta i laget och har en bra stämning.

I december blev laget följt av HBO inför Winter Classic, hur var det?
– Det började i princip när jag blev uppkallad så det var kameror över allt. Men jag kunde inte tänka så mycket på det eftersom jag var tvungen att fokusera på matchen. Det var sjukt kul ändå, det var bra grabbar och de var väldigt proffesionella. De var inte i vägen någonting även fast det kanske är deras jobb. Vi vann ju mycket matcher när de var här så det är dumt att klaga. Det kändes som att hur många som helst hemifrån började följa Rangers och kolla på NHL-hockey efter det här. Jag tror att om man är svensk och ska hålla på något lag så är det nog lätt att man väljer Rangers eller Detroit.

Berätta om matchen!
– Det är sjukt kul när det är utomhusmatcher, isen är lite annorlunda och pucken studsar lite mer men sättet vi kom tillbaka på i matchen gjorde hela grejen så bra. Annars hade det inte varit lika bra. Det är en underbar känsla att få spela utomhus inför så mycket publik och med den stämningen.

Vad har du för mål med säsongen?
– Jag vill vara kvar här uppe och hela tiden bli bättre. Det finns alltid saker att slipa på.

Något speciellt du tänker på?
– Att man är bra match ut och match in. För mig är det viktigt att vara jämnbra i alla matcher och göra ett bra intryck och hjälpa laget.

Hur känns kroppen nu, ganska långt in på säsongen?
– Den har känts sämre de senaste fyra matcherna, men igår kändes den bra igen. Det brukar bli så att det går lite upp och ner under säsongen. Men jag tränar alltid på bra under somrarna så där ska jag inte tappa.

Nu när det gått så bra, har Pär Mårts hört av sig?
– Han var här och kollade på en match faktiskt. Han tyckte det var kul att se min utveckling, vad som har hänt sen JVM och han tyckte att jag gjorde det bra i den matchen han var och tittade på. Så det är kul att höra.

Om ni skulle åka ur tidigt i slutspelet, åker du till VM då?
– Jaja, är jag hyfsat bra i kroppen och blir kallad så åker jag.

Är det ett mål du har, att få representera landslaget?
– Ja, det är det alltid, seniorlandslaget har jag aldrig spelat för så det vore ju underbart. Men jag går hellre långt med Rangers i Stanley Cup. Det kommer ju ett OS sen också.

Har du något speciellt minne hittills från någon match i NHL?
– När vi mötte Flyers och jag fick göra mitt första NHL-mål. Jag såg hela utvecklingen, hur skottet kom och returen studsade ut och jag lyckades slå in den i mål. Sedan kommer jag ihåg hur speakern sa ”First goal in his career, Carl Hagelin” och publiken blev helt galna.

Fick du behålla pucken?
– Den får jag efter säsongen när de typ har ramat in den eller något.

Nu har du gjort några mål till.
– Ja, det har ju ändå blivit nio stycken. Jag satsar väl på att det ska bli tvåsiffrigt innan grundserien är slut.

Du har ju ett par matcher på dig så det ska du väl klara?
– Man vet aldrig, det är lätt hänt att det går ett par matcher utan mål. Men fokuserar jag bara på att skapa lägen så kommer den ju till slut gå in.

Fotograf: Alexander Sjöblom.

Text: Uffe Bodin