Foto: BILDBYRÅN
Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.
Elias Pettersson har fått en flygande start på NHL-säsongen och producerar återigen i samma takt som under sina bästa år i Vancouver Canucks. Men bakom poängproduktionen döljer sig oroväckande siffror. Frågan är om svensken verkligen är tillbaka – eller om hans starka inledning är ett resultat av tillfälligheter?
Ingen spelare representerar potentialen – och den slutliga besvikelsen – hos Vancouver Canucks tidigare kärna bättre än Elias Pettersson.
Visst var Quinn Hughes lagets stora affischnamn, och hans flytt till Minnesota Wild blev startskottet för den ombyggnation som Canucks nu genomgår. Men samtidigt var den enda ouppfyllda potentialen för Hughes i Vancouver den begränsade framgången i slutspelet. Han utvecklades till en av NHL främsta backar, vann Norris Trophy 2024 och höll fortfarande en extremt hög nivå när han trejdades. Vancouver fick dessutom en bra utdelning i utbyte.
Pettersson representerar snarare det stora ”tänk om” från den här eran i Canucks. Inte minst eftersom han själv har blivit ett sådant frågetecken.
Elias Pettersson slog igenom med dunder och brak
Han slog igenom med dunder och brak under sin rookiesäsong 2018/19, då han noterades för 28 mål och 66 poäng på 71 matcher. Insatsen belönades med Calder Memorial Trophy som NHL bästa rookie. Säsongen därpå stod han för ytterligare 66 poäng, den gången på 68 matcher. I slutspelet växlade han dessutom upp med sju mål och totalt 18 poäng på 17 matcher. Canucks var bara två mål – exklusive två mål i tom bur – från att nå semifinalen i Western Conference.
Foto: REUTERS
Efter ytterligare två säsonger hade Pettersson etablerat en stabil grundnivå där han vanligtvis producerade i en takt motsvarande 30 mål och 70 poäng. Det var ett bra första steg för spelaren som valdes som femte spelare totalt i NHL-draften 2017, men känslan var samtidigt att det fanns ännu mer att få ut av hans spel.
Under säsongen 2022/23 visade han vilken högstanivå han faktiskt hade. Pettersson exploderade med 39 mål och 102 poäng, vilket placerade honom på tionde plats i NHL:s poängliga. Han slutade dessutom på 18 plats i omröstningen till Hart Trophy.
Samtidigt hade han utvecklat sitt defensiva spel och blivit betydligt mer konsekvent i egen zon. Hans justerade underliggande defensiva siffror vid spel fem mot fem placerade honom bland ligans främsta forwards. Plötsligt var han en av NHL bästa spelare – en kombination av hög hockey-IQ, spelförståelse och ett dödligt skott, samtidigt som han gjorde stor nytta defensivt.
Som om någon slog av en strömbrytare
Den nivån följde med in i nästa säsong. Efter 62 matcher 2023/24 hade Pettersson gjort 29 mål och 75 poäng, vilket motsvarade en takt på 38 mål och 99 poäng över en hel säsong. Det var visserligen något sämre än året innan, men hade samtidigt etablerat en ny grundnivå för svensken.
Lägg därtill att laget runt honom hade tagit stora kliv och utvecklats till ett av de bästa i Western Conference. Framtiden såg ljus ut i Vancouver och Pettersson var en av spelarna som skulle leda laget framåt.
Med sitt kontrakt på väg att löpa ut efter säsongen valde Canucks att säkra svenskens framtid. Den 2 mars 2024 skrev han på ett åttaårskontrakt med en genomsnittlig lönetaksträff på 11,6 miljoner dollar per säsong.
Sedan var det som om någon slog av en strömbrytare.
Förändringen kom smygande under säsongen 2023/24. I princip direkt efter att kontraktet skrivits på började Petterssons produktion att sjunka. Under de sista 20 matcherna av grundserien noterades han bara för fem mål och 14 poäng. Problemen blev ännu tydligare i slutspelet, där han bara gjorde ett mål och totalt sex poäng på 13 matcher.
Infekterad konflikt med J.T. Miller
Säsongen därpå fortsatte problemen. Pettersson svarade då för endast 15 mål och 45 poäng på 64 matcher. En del av förklaringen ansågs vara dramatiken utanför isen, som påverkade hans spel. Under säsongen uppstod en tydlig spricka mellan honom och J.T. Miller.
Men problemen försvann inte när Miller lämnade klubben. Under förra säsongen gjorde Pettersson 15 mål och 51 poäng på 74 matcher. Det började kännas som slutet för honom som en offensiv förstacenter på elitnivå. Om han inte fick ett miljöombyte verkade Canucks ha slut på idéer för hur de skulle få tillbaka den gamla "Petey".
Men med lågt ställda förväntningar inför säsongen 2026/27 har Pettersson börjat hitta formen igen.
Han inledde säsongen med poäng i fem raka matcher och samlade ihop åtta poäng under den perioden. Sedan dess har han fortsatt att bidra med en eller två poäng i de flesta matcherna. Under Vancouvers första 17 matcher gick han bara poänglös från fyra av dem. Resultatet är fyra mål och 18 poäng. För första gången sedan han skrev på sitt kontrakt för två och ett halvt år sedan producerar han i en takt över en poäng per match.
Men är Pettersson verkligen tillbaka?
Poängproduktionen talar onekligen för det. Tittar man på lagets målproduktion när han är på isen verkar Canucks dessutom skapa offensiv i en takt som överträffar hans bästa säsonger. Problemet är att nästan alla andra delar av spelet ligger långt under den nivån. Faktum är att flera av siffrorna visar några av de sämsta resultaten i Petterssons NHL-karriär när det gäller att skapa målchanser.
Petterssons underliggande siffror vid spel fem mot fem
GF/60 = mål framåt per 60 minuter. SF/60 = skott på mål per 60 minuter. CF/60 = skottförsök per 60 minuter. xGF/60 = förväntade mål framåt per 60 minuter.
Oavsett om man tittar på de första skottförsöken som krävs för att skapa en målchans, skotten som faktiskt når fram till mål eller hur många av dessa skott som har en bra möjlighet att resultera i mål, skapar Canucks helt enkelt inte tillräckligt mycket för att motivera den målproduktion som laget har när Pettersson är på isen.
Hans siffror för skott på mål och skottförsök per 60 minuter vid spel fem mot fem är de lägsta i karriären. När det gäller förväntade mål framåt per 60 minuter är den nuvarande nivån den näst sämsta. De svaga siffrorna är inte heller begränsade till spel fem mot fem. Även i powerplay har Petterssons underliggande statistik försämrats markant.
Petterssons underliggande siffror i powerplay
PP GF/60 = mål framåt i powerplay per 60 minuter. PP SF/60 = skott på mål per 60 minuter. PP CF/60 = skottförsök per 60 minuter. PP xGF/60 = förväntade mål framåt per 60 minuter.
En del av förklaringen är att Pettersson själv inte skapar särskilt många målchanser. Precis som lagets samlade siffror är hans individuella skott, skottförsök och förväntade mål per 60 minuter de lägsta i karriären.
Hans individuella bidrag motsvarar bara 17,79 procent av lagets skott på mål, 22,27 procent av skottförsöken och 21,28 procent av de förväntade målen när han är på isen. Det syns också i målproduktionen. Hittills har han bara gjort fyra mål – samtliga i powerplay.
Petterssons individuella offensiva siffror
iSF/60 = individuella skott på mål per 60 minuter. iCF/60 = individuella skottförsök per 60 minuter. ixGF/60 = individuella förväntade mål per 60 minuter.
Men det förklarar inte hela skillnaden mellan Canucks förmåga att skapa målchanser och lagets faktiska målproduktion. Den stora förklaringen är att Pettersson gynnas av ett av hockeyanalysens äldsta fenomen: en hög skottprocent. När han är på isen vid spel fem mot fem skjuter Vancouver Canucks hela 16,9 procent. Det är en högre nivå än vad laget någonsin har haft under en hel säsong när svensken varit på isen.
Än mer anmärkningsvärt är kanske att Pettersson själv skjuter 16,7 procent, trots att han bara snittar 0,236 mål per match. Det är 0,9 procentenheter högre än hans karriärsnitt. Även detta är ett tecken på hur svårt han har att skapa skott och målchanser på egen hand. Utöver det har Pettersson också gynnats av fler målgivande andrapassningar än vanligt.
Andraassist – brus i statistiken
Alla poäng räknas visserligen lika i statistiken, men mål och förstassist är bättre indikatorer på framtida framgång eftersom de är direkt kopplade till spelarens egen insats i målsekvensen. Antingen är spelaren den som skjuter eller den som spelar fram skytten.
Andrapassningar har också ett värde, men egentligen är de inte mer betydelsefulla än den tredje passningen i en målsekvens – som inte registreras i den officiella statistiken. Personligen anser jag att man antingen borde registrera enbart förstassist eller inkludera samtliga spelare som rört pucken före ett mål. I slutändan är andrapassningarna till stor del bara brus i statistiken.
Inte helt oväntat har Pettersson varit mer beroende av andrapassningar än någonsin tidigare. Under de flesta säsonger har han stått för mellan 10–15 sådana. Under de två säsongerna då han producerade på elitnivå låg siffran närmare 25. Den här säsongen har knappt nått en fjärdedel av sin längd, men Pettersson har redan sex andraassist.
Därför har Elias Pettersson INTE hittat sitt gamla jag
Om du är Canucks-supporter och hoppas att svenskens starka inledning innebär att han har hittat tillbaka till sitt gamla jag har jag tyvärr dåliga nyheter. Det verkar inte vara så.
Hans poängproduktion ligger visserligen i nivå med de två bästa säsongerna 2022/23 och 2023/24, som också lade grunden till det kontrakt han har i dag. Men de underliggande siffrorna ligger kvar på samma låga nivåer som under de två senaste besvikelseartade säsongerna. Om han inte höjer sitt spel är det därför mer sannolikt att poängproduktionen sjunker än att han kan hålla nuvarande takt.
Det är dock inte bara negativa nyheter.
Att Petterssons siffror tyder på att han har haft marginalerna med sig betyder inte att produktionen måste falla tillbaka redan i nästa match. Spelare kan gå flera månader, ibland till och med en hel säsong, innan en statistisk tillbakagång blir verklighet.
Marknadsvärdet höjs – ökar chansen till en trejd
Poängproduktionen påverkar också en spelares marknadsvärde. Därför är det fullt möjligt att Pettersson fortsätter att producera i närheten av en poäng per match under resten av säsongen – eller åtminstone fram till trade deadline – och därmed höjer sitt värde på transfermarknaden.
Om det sker kan det knappast finnas ett bättre tillfälle för Canucks att trejda honom. Klubben skulle då kunna få en bättre återbäring och samtidigt begränsa hur stor del av svenskens lönetaksträff man behöver behålla.
Tidigare såg det ut som att Vancouver skulle behöva trejda Pettersson till ett lägre värde för att bli av med hans stora kontrakt. Nu kan det återigen handla om en ren hockeytrejd.
Ett smart lag som Carolina Hurricanes eller New Jersey Devils kanske inte nappar, men det råder ingen brist på klubbar som är på jakt efter en förstacenter. Detroit Red Wings, särskilt om Dylan Larkin skulle saknas, är ett exempel som ligger nära till hands.
Så nej, Petterssons nuvarande form innebär inte nödvändigtvis att Canucks-supportrarna kan börja drömma om en återkomst till framgångarna från lagets tidigare era. Däremot kan den ge Vancouver en möjlighet att ta ett stort steg i nästa ombyggnation. Genom att gå vidare från Pettersson kan klubben få in tillgångar som man förmodligen aldrig trodde att man skulle kunna få för svensken igen.
