MJÖRNBERG: En storstjärna i budgetbygget – men till vilken nytta?

Trots att han varit jagad av halva Hockeyettan och haft intresse från utlandet gjorde spetsforwarden Carl Wassenius i dagarna klart med budgetgänget Huddinge. Ett stort kittlande utropstecken så klart, men frågan är vad det egentligen är för poäng för Huddinge att plocka in honom?

Det lyftes många ögonbryn runt om i Hockeyettan när spetsforwarden Carl Wassenius under onsdagskvällen presenterades som klar för spel med budgetgänget Huddinge.

Stjärnan som under samtliga sina säsonger i Väsby mullrat in så mycket poäng att det nästan är svårt att räkna dem ska alltså byta om för en klubb som tvingats skala rejält i sina kostnader och har en väldigt marginell spelarbudget att röra sig med.

Det kan tyckas väldigt märkligt, men är faktiskt ganska logiskt.

Det har funnits bud från utländska klubbar och ett väldigt väl tilltaget gäng Hockeyettan-klubbar har hört sig för om hans tjänster. Han har kunnat välja och vraka, men samtidigt har forwarden varit tydlig med att han gärna velat vara kvar i Stockholm. Ett problem bara, i Stockholm finns inga klubbar som ens kan möta de löneanspråk en spelare av Carl Wassenius kaliber har.

Jag skulle tro att vi kan finna svaret i Mikael Österblom.

Den omtyckte tränaren som tagit över på bänken i Huddinge till kommande säsong har gjort sig känd som en herre som gärna omger sig med fashionabla spelare och som via sitt privata bolag också kunnat skapa sig förutsättningarna att plocka in sådana krafter även till lag som inte haft särskilt mycket till egna ekonomiska muskler att flexa.

När Wassenius nu landar i Huddinge är det lätt att dra paralleller till Måns Krüger. En offensivt dunderbegåvad sköning som följde Österblom under flera år, både som spelare och ledare. Flärden är densamma, precis som den malplacerade skickligheten.

När Huddinge stolt meddelar att de ”med väldigt små medel lyckats ro denna värvning i hamn” är det med andra ord inget annat än en förskönande omskrivning av de faktiska förhållandena. Det kanske bara norpas några smulor ur den officiella budgeten, men Wassenius har inte plötsligt fått en ingivelse att glatt spela för kaffepengar i vad som tidigare varit en antagonist. Finansieringen är så klart, som man så fint brukar säga, löst externt.

Men Carl Wassenius i Huddinge är så klart något som kittlar. En av Hockeyettans vassaste forwards de senaste säsongerna in i ett lag som annars mest byggts på spelare från division 2 och killar som haft en lite trögare start på sin tid i Hockeyettan. Han blir en stjärna och galjonsfigur.

Men frågan är till vilken nytta?

Det är knappast så att hans närvaro i Huddinge-truppen kommer göra laget så mycket bättre att man plötsligt blir en allvarlig utmanare till att vara med i någon topp. Jag har svårt att se poängen med att lägga pengarna (hur externa de än må vara) på en storstjärna i det läget klubben befinner sig med en ambition att plocka in unga, ofta ganska oprövade spelare och försöka göra dem bättre. Något av en omstart med lite längre tidshorisont än just här och nu.

Det är klart att unga spelare behöver förebilder att se upp till och nog har 25-åringen skills så det räcker och blir över, men Väsbys stjärngäng blev ofta beskyllt för att åka på en halv skridsko och vänta på bättre tider under serielunken och Wassenius var i högsta grad en del av det. Det är en artist snarare än en blodigt kämpande lagspelare. Jag vet inte om det är det ett lag som måste kriga varje dag, varje omgång och som ska göra lunken till sin utvecklingsplattform behöver.

Lika mycket som jag kan tycka att det är kittlande att poängsprutan hittat en ny Hockeyettan-klubb på grund av de färdigheter han kommer visa upp, har jag svårt att riktigt se poängen och vinningen med att plocka in honom i ett lag som Huddinge som inte ska någonstans (mer än mot ljusare ekonomiska tider) den här säsongen. Att Wassenius manglar in 60 poäng gör inte Huddinge till ett bättre lag. En spelare gör inte sådan skillnad där klubben befinner sig just nu. Kanske finns rent av risken att det yngre gardet lämnar över för mycket av ansvaret till stjärnan ”som ska göra det”.

Han borde förstås spela i ett lag där hans offensiva palett kan göra en verklig skillnad.

Då tycker jag faktiskt det ska bli mer spännande att se vad det danska kraftpaketet Philip Rafnsson som presenterades på samma bräde efter att ha gjort en bra tryout kan få uträttat i Hockeyettan.