Foto: Ronnie Rönnkvist
SPRANG I DJURGÅRDENS OMKLÄDNINGSRUM
Finalserien, menar William Eklund, måste varit en upplevelsebåde för honom och alla som följde serien från läktarplats, men han kände intenågot speciellt då det skreks från läktarhåll, både positivt och negativt, påhans pappa ute på isen.
– Jag var ganska lite då så jag tänkte nog inte på det. Han var min störta idolnär jag var liten, men jag gillade även alla andra stora spelarna i Djurgården.Jag tyckte bara att det var sjukt mäktigt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hovet, där vi sitter och tittar ut över den klassiskaarenan, har varit som ett andra hem för den 16-åriga centern.
– Under dom åren pappa spelade var jag mycket i omklädningsrummet och sprang. Adam Falk var också där. Hans farsa (Nichlas Falk) lirade i Djurgården. Jakob Ragnarsson, Marcus Ragnarssons grabb var också där. Även Lucas Ölvestad, Jimmie Ölvestads grabb.
– Jag kommer ihåg att vi hade ett ställe i Globen där vi spelade bandy undervarje match Djurgården hade. Man fick aldrig glömma att ta med sig klubban. Detvar verkligen kul, säger Eklund med ett stort leende.
BARNDOMSKOMPISENS BRORSA – EN STOR IDOL
William Eklunds hockeyresa började i Haninge där pappaChristian avslutade sin.
– Första hockeyskolan började jag faktiskt på när farsan var i Tyskland ochspelade. Det var i Augsburg Panthers och första gången jag var på is. Sedan komjag till Haninge och gick på hockeyskolan där något år innan jag gick till”Trånkan” (Trångsund) och lirade där ett par år.
– Filip Bratt var med där och vi är barndomspolare. Första gången jag kom dit varhan där. "Jeppe" Bratt var också med på några träningar med oss och visadelite. Han var självklart en stor idol för mig då jag var liten.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Varför valde du att gå till Trångsund?
– Om jag skulle stannat i Haninge skulle jag vara kvar i hockeyskolan ettår till, men jag ville spela matcher. Då sa man att jag kunde få spela iTrångsund med dom som var ett år äldre. Då såg jag det som en bra chans att fårspela matcher, vilket var det jag älskade.
– Jag trivdes jättebra där och det var grymt kul. Vi hade en rolig ledarstaboch roligt lag så det blev en bra utveckling för mig.
– När jag var U13 eller U12 gick jag till Djurgården. Jag fick chansen attkomma till dom som var ett år äldre där. Det såg jag som en jättebra chanseftersom 01:orna (Eklund är född 2002) hade ett väldigt bra lag. Jag fick varakvar och spela där fram till det jag kom upp i U16 och J18, så nu har jag spelathär i snart fem säsonger.
Foto: Ronnie Rönnkvist
"ÅKTE RUNT MED EN PINGVIN FRAMFÖR MIG"
Vi återvänder till Tyskland och Augsburg där allt med vadskridskoåkning heter började, men det var inte enbart hockey som gällde förfyraåringen från Haninge.
– Farsan var mycket ute och spelade matcher så jag var oftast med mamma ochåkte ”grillor”. Hon är gammal konståkerska och vi var nere vid ishallen där ochåkte. Jag åkte alltid runt med en pingvin framför mig. Sedan fick jag enbelöning om jag hade gjort det bra, skrattar William Eklund som idag inte sersig själv som någon konståkare.
– Nej, jag är inte lika bra som morsan. Jag skulle ljuga om jag sa att jag kanåka konståkning.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Har du haft nytta i hockeyn av att du ändå har testat påen del konståkning?
– Mamma var ledare för några träningar i ”Trånkan”. Vi fick träna påytterskär, innerskär och så vidare. Det här har hjälpt mig jättemycket ihockeyn och jag har på det sättet blivit en skickligare skridskoåkare.
– Idag tycker jag absolut att skridskoåkningen är en av mina styrkor samtidigtgillar jag att vrida, vända och sådana grejer.
William Eklund var med i det Djurgårdslag som vann U16-guld2017 och senare även J18 SM-guld.
– Det var en drömresa. Vi satte upp ett mål direkt den säsongen, att vi skullevinna SM-guld. Det var verkligen en lagsammanhållning hela vägen samtidigt somvi hade skickliga spelare. Även om Anton Larsson var sjuk så hade vi nästanlekstuga i slutspelet.
– Sammanhållningen skulle jag säga var också det som tar oss till U18-guldet.Det var ungefär samma gäng, men det var även med några 00:or som visade vägen.Det var killar som (Adam) ”Falken” och (Rasmus) Kahilainen. Som U16 spelarelärde man sig av dom lite äldre spelarna. Dom visade oss med att köra hårt igymmet varje dag och sådana grejer. För oss var det bara att följa efter.
– Jag tror också att det här var anledningen till att vi tog guld till slut,att alla accepterade att det krävdes hårt jobb om vi skulle vinna guldet.
"ATT FÅ REPRESENTERA SITT LAND ÄR DET COOLASTE JAG VET"
Pappa Christian ”Fimpen” Eklund hade en fin karriär i främstDjurgården, men han fick aldrig vara med i TV-pucken. Det fick däremot hansson.
– Klart det var en rolig upplevelse. Det tror jag alla tycker som varit med iTV-pucken. Samtidigt är det ingenting jag stirrat mig blind på, att det är endajag ska vara med på. Jag ser det som bonusgrej på vägen. Det var sjukt mäktig attta brons där i alla fall.
Säsongen 2017/18 fick William Eklund chansen iU16-landslaget. På nio matcher svarade han för tolv assistpoäng.
– Jag kommer ihåg att jag var nervös inför första matchen. Alla var ju nervösaeftersom det var våra första matcher. Jag drog på mig den där tröjan, vilket ärdet coolaste jag vet. Vi mötte finnarna och det var väldigt jämt och avgjordespå straffar. Där fick jag göra ett mål på straff och vi vann den matchen. Attfå representera sitt land är det coolaste jag vet och sjukt mäktigt.
Foto: Ronnie Rönnkvist
AKTUELL FÖR U18-VM
Vad ser du själv som din bästa hockeymatch iJuniorlandslaget?
– Måste bli då vi spelade ”Hlinka” och mötte USA. Vi låg under med 4–1 ochvände. Det var sjukt mäktigt. Vi hade inte kommit upp till vår högsta nivå imatcherna innan, men vi visade ändå en stark lagmoral och vann den viktigamatchen.
Gjorde du något av målen i vändningen?
– Ja, jag hängde 4–4 när det var fem minuter kvar, vilket också varmäktigt, säger William Eklund med ett stort leende.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Var det en stor kontrast att kliva in i deninternationella hockeyn jämfört med den U16-hockey du spelat med Djurgården?
– Det var ett snäpp upp. Jag var, som sagt var, väldigt nervös från start.Sedan går allt såklart mycket fortare. Nu spelade jag även J18 den säsongen ochdet gick ganska fort där också, men internationellt smäller det lite mer ochman måste ta lite snabbare beslut. Det är största skillnaden.
Det låter ändå som en hockey som passar dig?
– Ja, det tycker jag. Det passade mig bra. Jag fick lira med (Alexander)Holtz och jag tycker att vi gjorde det bra.
William Eklund är aktuell för spel i U18-VM den härsäsongen. Givetvis är det också något han hoppas att få uppleva.
– Det är självklart jag tänker på det. Kommer jag med så skulle det bli ensjukt mäktig upplevelse. Jag får jobba vidare i vardagen och försöka ta enplats där, avslutar William Eklund.
