Den 24 maj 1980 vann de två första svenskarna Stanley Cup när New York Islanders triumferade. Egentligen var dom tre. Robert ”Bob” Nystrom föddes i Sverige, men flyttade över som barn till Nordamerika som barn. I stället fick vi nöja oss med att skriva in Stefan Persson och Anders Kallur i historieboken. Laget från Long Island hade säsongen innan blivit utslagna i semifinal av New York Rangers, men nu slapp man rivalerna från Manhattan och ställdes i stället mot Philadelphia Flyers i finalen.
Första finalen vann Islanders på bortaplan, vilket kom att bli väldigt avgörande för hela finalserien. Stefan Persson kvitterade hemmalagets ledning i mitten av tredje perioden och stjärnbacken och lagkaptenen Denis Potvin gjorde 4–3 i förlängningen.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Efter fem matcher stod det 3–2 till Islanders och nu hade man chansen att avgöra allt hemma i Nassau Colliseum. På läktaren satt Anders Kallur, som för övrigt gjort en väldigt fin säsong, men han kunde inte delta i slutspelet på grund av en skada. Sjätte finalen blev ett magiskt drama. Vid full tid står det 4–4 efter att hemmalaget haft ledningen med 4–2 sex minuter in i tredje perioden. Islanders mål var gjordes Denis Potvin, Duane Sutter,Mike Bossy och Bob Nystrom. Flyers målskyttar var Reggie Leach, Brian Propp, Bob Dailey och John Paddock.
Drygt sju minuter in i förlängningen kom avgörandet.
– Mitt största ögonblick i karriären var när jag gjorde det avgörande målet i Stanley Cup-finalen 1980. Det var ett ögonblick som förändrade hela mitt liv och det är vad jag minns starkast från åren i NHL, berättar Bob Nystrom för hockeysverige.se och fortsätter:
– Vi hade förlorat i slutspelet både 1978 och 1979, så det ögonblicket då jag fick göra det mål som tog Stanley Cup-bucklan till Long Island för första gången är något som jag alltid kommer att minnas.
Desktop ad in article Mobile ad in article
”KÄNSLAN? ANTAGLIGEN LÄTTNAD ATT DET ÄNTLIGEN VAR ÖVER”
Målet i korta drag: Lorne Henning vinner pucken i mittzonen. Han slår ett pass mellan två stötande Flyers-forwards och på John Tonellis blad. Han går in i zonen, slår ett pass på ”fel sida” av backen André Dupont fram till Bob Nystrom som lägger in pucken bakom Pete Peeters i Flyers mål. New York Islanders var med för första gången Stanley Cup-mästare.
– Jag var tydligen på isen då, men var på väg att byta. Just att jag var på isen har jag inget minne av själv. Det jag minns är att jag hänger på ryggen på någon av våra spelare. Allt bara blixtrar i huvudet och jag liksom alla andra bara skriker, berättar Stefan Persson.
– Känslan? Den är svår att beskriva, men antagligen lättnad att det äntligen var över. Vi hade jobbat länge och så hårt tillsammans och nu var vi äntligen där.
– Jag har sett en bild på mig själv från omklädningsrummet efter den finalen där jag sitter med full utrustning och en öl i handen. Den känslan av lättnad som jag kände då minns jag än idag.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Coach för laget var Al Arbour som efter finalen klassats som en legend i hockeyvärlden.
Stefan Persson igen:
– Jag hade Al i nio år och jag gillade verkligen honom. När man i dag talar om en ny röst i båset blir jag allergisk. Manchester United hade väl samma tränare i över tjugo år?
– Al kunde se talangen hos spelarna och fick oss att göra jobbet varje dag och foga sig till övriga gruppen. Han såg vilka som passade i powerplay och boxplay. Han var heller inte rädd för att plocka bort spelarna som inte passade in.
– Vi hade ungefär samma sexton spelare under flera år. Under våra guld 1980-83 hann Philadelphia med att byta ut två hela lag. Där har du lite av skillnaden. Samtidigt blev det lite av vårt fall åren efter. Jag minns att vår general manager, Bill Torrey, sa att han hade väldigt svårt att plocka bort spelare som gjort så mycket för klubben.
Anders Kallur var liksom Stefan Persson och Bob Nystrom med och vann alla fyra titlarna som Islanders har vunnit?
– När vi vann den första var jag skadad och missade slutspelet, berättar Kallur och fortsätter:
– Axeln hade slagits ur led och en benflisa hade släppt. Men vid den andra vinsten fanns jag med på isen liksom den tredje och fjärde vilket fick mig att känna mig mer delaktig. Ska jag välja en så får det bli den andra Stanley Cup-titeln.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Anders Kallur (mitten) och Stefan Persson (till höger) under Islanders Stanley Cup-parad. Foto: Arkivbild
”DEN KÄNSLAN KOMMER JAG ALDRIG ATT GLÖMMA”
Hockeysverige.se bad även OS-guldmedaljören från Lake Placid samma år, Ken Morrow, minnas tillbaka på finalen och hans svenska kompisar.
– Det var en otroligt spännande finalserie där Nystrom avgjorde med sitt övertidsmål i sjätte matchen. Jag var väldigt trött, orkeslös och nog mest glad över att säsongen var slut efter den matchen. Min säsong hade varit väldigt tuff med matcher och turneringar väldigt tätt inpå varandra. Jag vet faktiskt inte om jag spelat fler matcher eller tränat hårdare någon gång under min karriär än vad jag gjorde den säsongen..
– Bob:s 5–4-mål i den sjätte finalen såg jag faktiskt aldrig eftersom jag satt på bänken med huvudet nedåt för att försöka hitta andan igen eftersom jag var helt slut (skratt), men när jag hör publikens vrål slänger jag mig över sargen och i Bryan Trottiers armar och bara skriker av lycka. Det känslan kommer jag aldrig glömma, vilken fantastisk lycka.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Du spelade bland annat med svenskarna Anders Kallur ochStefan Persson den säsongen. Beskriv de här killarna som spelare.
– Båda hade väldigt stor del i framgångarna för Islanders under åttiotalet. Anders och Stefan kom dessutom över till NHL redan då det inte var speciellt många européer i NHL och var otroligt viktiga för oss redan då vi vann vår första titel.
– Anders hade bra fart i spelet och var mycket skicklig i att döda tid i numerärt underläge. Stefan var en väldigt bra offensiv back som vi hade mycket nytta av som ”quaterback” i powerplay, avslutar Morrow.
Vilka som blir nästa svenskar att få titulera sig Stanley Cup-mästare återstår att se, men hel säkert är att det i alla fall blir nåra svenska spelare som får den åtråvärda ringen att dra på ett av sina fingrar.
1980 års Stanley Cup-mästare
| P | Spelare | Född | CM | KG | L/R | Kontrakt | |
| G | Richard Brodeur | 1952-09-15 | 170 | 84 | L | ||
| G | Chico Resch | 1948-07-10 | 175 | 75 | L | ||
| G | Billy Smith | 1950-12-12 | 178 | 84 | L | ||
| D | Mike Hordy | 1956-10-10 | 178 | 82 | L | ||
| D | Randy Johnston | 1958-06-02 | 180 | 83 | – | ||
| D | Gord Lane | 1953-03-31 | 185 | 86 | L | ||
| D | Dave Langevin | 1954-05-15 | 188 | 98 | L | ||
| D | Dave Lewis | 1953-07-03 | 188 | 93 | L | ||
| D | Bob Lorimer | 1953-08-25 | 185 | 91 | R | ||
| D | Ken Morrow | 1956-10-17 | 196 | 93 | R | ||
| D | Stefan Persson | 1954-12-22 | 185 | 86 | L | ||
| D | Jean Potvin | 1949-03-25 | 180 | 85 | R | ||
| D | Denis Potvin | 1953-10-29 | 183 | 93 | L | ||
| F | Mike Bossy | 1957-01-22 | 183 | 84 | R | ||
| F | Bob Bourne | 1954-06-21 | 191 | 91 | L | ||
| F | Clark Gillies | 1954-04-07 | 191 | 95 | L | ||
| F | Butch Goring | 1949-10-22 | 175 | 77 | L | ||
| F | Billy Harris | 1952-01-29 | 188 | 89 | L | ||
| F | Lorne Henning | 1952-02-22 | 180 | 84 | L | ||
| F | Garry Howatt | 1952-09-26 | 175 | 80 | R | ||
| F | Anders Kallur | 1952-07-06 | 179 | 86 | L | ||
| F | Mike Kaszycki | 1956-02-27 | 175 | 86 | L | ||
| F | Garth MacGuigan | 1956-02-16 | 183 | 86 | L | ||
| F | Alex McKendry | 1956-10-21 | 193 | 91 | L | ||
| F | Wayne Merrick | 1952-04-23 | 185 | 89 | L | ||
| F | Bob Nystrom | 1952-10-12 | 185 | 91 | R | ||
| F | Duane Sutter | 1960-03-16 | 185 | 86 | R | ||
| F | Steve Tambellini | 1958-05-14 | 183 | 84 | L | ||
| F | John Tonelli | 1957-03-23 | 185 | 91 | L | ||
| F | Bryan Trottier | 1956-07-17 | 180 | 88 | L | ||
| F | Yvon Vautour | 1956-09-10 | 183 | 91 | L |
Desktop ad in article Mobile ad in article
