”Har ingen respekt för Chelios”

Old School NHL – Brian Propp

Han spelade över 1 000 NHL-matcher och gjorde över 1 000 NHL-poäng. Ändå är det en incident med Chris Chelios som forwarden Brian Propp är mest känd för. I den här veckans upplaga av Old School NHL pratar den tidigare stjärnforwarden om sin karriär – och sina känslor för Chris Chelios.

Brian Propp var en stor och viktig spelare för Philadelphia Flyers mellan åren 1979 och 1990. Propp spelade även för Boston Bruins, Minnesota North Stars och Hartford Whalers i NHL. I dag får ni träffa 52-åringen som i en exklusiv intervju med hockeysverige.se berättar om sin fantastiska NHL-karriär.

Foto: Getty Images

”Gapskrattet” var Brian Propps speciella sätt att fira sina mål på.

Brian Propp blev inte bara känd för sitt fina spel i NHL utan även sitt sätt att fira sina mål. Något som många förundrats över. Så vi inleder pratstunden med att fråga hur det här speciella målfirandet uppstod.
– Scott McKay, som är en av mina bästa vänner, och jag var på en konsert med komikern och skådespelaren Howie Mandel. Han gjorde en gest som han kallade gapskratt på ett alldeles speciellt sätt. Jag sa till Scott att det här skulle jag använda när jag gjorde mål, det skulle bli lite av min personlighet faktiskt.
– Jag minns när jag gjorde det första gången. Jag åkte mot mitten av isen och gjorde den här speciella ”Gapskrattet” undrade lagkompisarna vad jag sysslade med, ha ha… Något år senare inför en kvartsfinal mot New York Rangers sa vår materialförvaltare att jag hade samtal från en Mr. Mandel. Självklart trodde jag att det var ett skämt, men det var ju sant och Mandel tyckte att det var kul att jag använde hans gest.

Hur såg din uppväxt ut som hockeyspelare?
– Jag växte upp i en liten ort som heter Neudolii i Saskatchewan. Det är ett samhälle med runt trehundra invånare bara. Vi hade ingen hall som jag kunde börja spela hockey i utan det var spel utomhus som gällde. Jag lär ha varit runt fem år då jag spelade hockey och åkte skridskor första gången.

Hur minns du debuten med Melville Millionaires i juniorligan?
– Melville ligger inte långt ifrån Neudolii där jag växte upp. Vi hade en coach som Jerry James. Men min första match där… Sorry, men den minns jag faktiskt inte.

Spelade för urstarkt juniorlag
Efter sin tid i Melville värvades Brian Propp till WHL-organisationen Brandon Wheat Kings. I Brandon kom Propp att träffa på många blivande NHL-stjärnor som Laurie Boschman, Brad McCrimmon, Glen Hanlon, Walt Poddubny, Bill Derlago, Ray Allison och Dave Semenko. Propp blev radarkompis med just Derlago och Allison. De tre öste in poäng och Propp hyllades som ett underbarn och en av kanadensisk hockeys stora framtidsnamn. Säsongen 1976/77 erhöll Propp Jim Piggot Trophy som WHL:s rookie of the year och vid draften 1979 höll sig Philadelphia Flyers framme och skrev in honom i organisationen.
– Vi hade ett fantastiskt bra lag i Brandon med många både individuellt skickliga spelare men även riktiga lagspelare. Sedan hade vi en väldigt bra och skicklig coach i Dunc McCallum. Han hade spelat i NHL för bland annat New York Rangers och Pittsburgh Penguins på sextiotalet. McCallum lade ner mycket tid på oss och såg till att vi verkligen var preparerade för NHL då den dagen skulle komma.
– Självklart hade vi mycket kul vid sidan av ishockeyn under de här åren. Men mina bästa minnen från tiden i Brandon är nog 1979 då vi bara förlorade fem matcher på hela säsongen i WHL (Western Hockey League) och senare fick spela Memorial Cup. Att jag dessutom blev draftad för Flyers tack vare mitt spel i Brandon var ju extra kul och något som skulle komma att betyda mycket för mig.

Vid årsskiftet 1978/79 fick Brian Propp tillsammans med bland andra kompisarna från Brandon, Ray Allison och Brad McCrimmon, resa över till Karlstad och Karlskoga för att representera Kanada i junior-VM. Kanada tog sig, mycket överraskande, inte vidare till slutspelet utan slutade trea i sin grupp efter Sverige och Finland.
– Ray Allison bor för övrigt ganska nära mig idag och Brad Mcrimmon är som bekant assisterande coach till Mike Babcock i Detroit Red Wings, berättar Propp innan han fortsätter:
– Junior-VM var självklart väldigt kul och jag gillade att vara i Sverige. Vi var där för att vinna turneringen. Men vi förlorade tyvärr mot fel lag och gick aldrig till slutspel vilket var en missräkning.

Sverige vann över Kanada med 1-0 (Thomas Steen målskytt). I Sveriges lag spelade både Pelle Lindbergh och Thomas Eriksson som du senare skulle bli lagkamrat med i Philadelphia Flyers. Pratade ni om den här turneringen och just den här matchen någon gång?
– Ha ha! Visserligen spelade Thomas, Pelle och jag tillsammans men just turneringen 1979 har jag inget minne av att vi pratade om.

Fick NHL-debutera i superkedja
Säsongen 1979/80 var Brian Propps första i NHL.
– Jag hade som sagt var draftats av Philadelphia Flyers 1979 vilket betydde mycket för mig. Speciellt då eftersom Flyers spelade en hockey som passade mig väldigt bra.

Vad gjorde att kedjan med du, Bobby Clarke och Reggie Leach blev en sådan succé?

Foto: Getty Images

– Bobby och Reggie var ju redan etablerade NHL-stjärnor och givetvis väldigt skickliga hockeyspelare. För mig som nykomling var det bara gå in och göra ett hårt jobb tillsammans med Bobby och Reggie så skulle succén vara given. Men jag spelade i många bra kedjor under åren i NHL. En med Dave Poulin och Tim Kerr och en annan med Ken Linseman och Paul Holmgren. I Minnesota spelade jag bland annat i en bra kedja med Dave Gagner och Mike Modano och i Boston tillsammans med Craig Janney och Cam Neely.

Nu fick du även ställas öga mot öga med fightern Paul Holmgren. Hur var han som tränigskamrat och hur var Flyers träningar i början av 1980 talet?
– Paul var ju en riktig tävlingsmänniska som verkligen jobbade hårt för laget i alla matcher och träningar. Men det gjorde inte bara Paul utan hela laget lade ner ett väldigt hårt jobb varje dag för att vi hela tiden skulle bli bättre.
– Paul är general manager för Philadelphia Flyers i dag och är verkligen värd den rollen efter allt han gjort för organisationen.

I november 1985 skakas hela hockeyvärlden av den tragiska bilolyckan utanför en skola i Somerdale som skulle ta Philadelphia Flyers svenske målvakt, Pelle Lindberghs liv. Pelle hade året innan vunnit Vezina Trophy som NHL:s bästa målvakt. Detta som förste svensk.
– Pelle var ju en väldigt populär kompis i vårt lag och givetvis även en väldigt duktig målvakt. Även fansen uppskattade Pelle väldigt mycket.
– Just den natten då olyckan skedde låg jag hemma och sov. Tiden efter att han dog var jobbig och skiljde sig väldigt mycket från den vardag vi var vana vid. Ledarna i Philadelphia Flyers gjorde ett väldigt fint jobb och samlade ihop oss så att vi kunde gå igenom det här tillsammans.

Jag har sett väldigt starka bilder från Wales Conference-finalen 1989 mellan Philadelphia Flyers och Montreal Canadiens då du får en armbågstackling av Chris Chelios och faller kraftigt blödande till isen. Hur minns du själv den situationen?
– Jag minns ingenting från själva smällen eftersom jag svimmade av. Nu när jag har sett den efteråt så kan jag inte säga annat än att det var en mycket ful smäll. Jag har ingen som helst respekt för Chelios efter det som hände och vi har heller inte haft någon kontakt och pratat med varandra om den här armbågstacklingen.

Hur mycket påverkade den här smällen Philadelphia Flyers chanser att vinna Stanley Cup det året?
– När jag fick den här smällen ledde jag slutspelets målliga och var i en väldigt bra form. Så visst hade jag kanske kunnat påverka utgången av finalserien. Men nu blev det inte så utan Montreal Canadiens gick till final.
– Jag spelade ytterligare två Stanley Cup-finaler med Philadelphia Flyers. Ett av mina bästa minnen är från den sjätte finalen mot Edmonton Oilers 1987. Vi låg under med 2-1 inför tredje perioden då Per-Erik Eklund passar fram till mig och jag får göra 2-2. Fansen var ju helt otroliga och vi vinner sedan den matchen med 3-2 men förlorar tyvärr den sjunde finalen i Edmonton med 3-1.

Spelade med Gretzky och Lemieux
Första NHL målet?
– Vi spelade mot New York Islanders och jag gjorde mål på Billy Smith. Pucken finns kvar hemma, haha…

Foto: Getty Images

I Minnesota North Stars färger.

Under säsongen 1989/90 fick Brian Propp lämna Philadelphia Flyers. Först för spel i Boston Bruins och redan efter fjorton matcher sedan vidare till Minnesota North Stars som free agent. I Minnesota blev det ny Stanley Cup-final 1991 – och även en ny finalförlust för Brian Propp. Den här gången mot Pittsburgh Penguins med svensken Ulf Samuelsson i laget. I Minnesotas lag fanns för övrigt Östersundspojken Ulf Dahlén.

Under säsongen 1992/93 kom Brian Propps att lämna Minnesota North Stars. Han flyttade till Schweiz och spelade för Lugano i NLA.
– I Lugano spelade jag tillsammans med bland andra Igor Larionov och hela tiden i Schweiz var väldigt rolig. Den säsongen var även med det kanadensiska landslaget och vann Spengler Cup som spelades i Schweiz och Tyskland. Något som jag uppskattar mycket i dag.

Vid VM 1982 gjorde Brian Propp sin debut i officiella turneringar för Kanada. Propp svarade för tre mål och en assist. Kanada slutar på en bronsplats efter Sovjetunionen och Tjeckoslovakien.
Året efter spelas VM i Västtyskland och Kanada med Brian Propp i laget slutade ånyo på bronsplats. Guldet vanns av Sovjetunionen och silvret av Tjeckoslovakien. För Propp var turneringen en personlig framgång, på de tio matcherna Kanada spelade gjorde han åtta poäng.
– Jag gillade att spela VM och representera Kanada. Både turneringen i Finland och den i Tyskland uppskattade jag mycket.

Canada Cup 1987?
– Canada Cup 1987 var helt otroligt att fått vara med om, skrattar Propp och fortsätter:
– Jag älskade verkligen att spela i samma kedja som Wayne Gretzky och Mario Lemieux. De båda var ju världens bästa hockeyspelare, så bättre omgivning kunde jag inte få. Vi förlorade den första finalen mot Sovjet med 6-5 efter förlängning. Andra finalen vann vi med 6-5 efter förlängning och jag var med och passade fram till Marios avgörande mål. Den tredje finalen vann vi också med 6-5 och även då var det Mario som avgjorde. Just att vinna Canada Cup 1987 och att slå ryssarna i finalen är kanske mitt bästa minne som hockeyspelare.

Foto: Getty Images

Brian Propp i dag.

Varför slutade du spela i NHL efter din säsong med Hartford Whalers 1993/94?
– Jag hade ett mål att spela över 1 000 NHL-matcher och göra 1 000 poäng. De två målen nådde jag under året med Harford. Så efter den säsongen åkte jag till Frankrike och spelade en säsong för Anglet.

– Idag bor jag i Jersey med min fru Kris och våra barn Paige och Jackson. Sedan är jag med som expert på Philadelphia Flyers radiosändningar men jobbar även åt The Judge (se http://www.brianpropp.com). Det blir även en hel del golf men jag tar mig även tid för fiske tillsammans med mina barn, avrundar Brian Propp.

Brian Propp gör ett hattrick mot Calgary: