OLD SCHOOL HOCKEY
Bild: Ronnie Rönnkvist, Bildbyrån och Fredrik Jax (Montage)
Old School Hockey

Från stjärnskott till sportchef - Old School Hockey Anders Gozzi

ANNONS

Han gick från att vara det stora stjärnskottet med enorm press på sina axlar till sportchefen som skulle ta AIK tillbaka till SHL. I veckans Old School Hockey berättar Anders Gozzi om hela resan - med bland annat…

  • Tidiga pressen: “Jag hade lite svårt att hantera framgången”
  • SM-guldet 1993: “Gick förbi vårt omklädningsrum festklädda”
  • Hur AIK förlorade sin identitet: “Där kanske vi tappade vår själ”
  • Åren som sportchef: “Du får fem år på att ta dig till SHL"

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Visserligen är moderklubben Vällingby AIK och han blev Svensk Mästare med Brynäs, men visst förknippar vi ändå Anders Gozzi med AIK. Här får ni möta AIK-legendaren i serien OLD SCHOOL HOCKEY. 

– Jag växte upp i Spånga, Västerort och började lira hockey ganska sent även om jag spelade mycket landhockey på gatan och allt det där, berättar Anders Gozzi då vi slagit oss ner i ett konferensrum på AIK:s kansli en kort bit från Mall of Scandinavia i Solna. 
– När jag var tio år tog jag kontakt med en förening som heter Vällingby AIK. ”VAIKEN” som den kallas och som höll till på Grimsta. Där spelade jag under tre år och då även fotboll. 

Efter tre säsongen i Vällingby AIK valde Anders Gozzi att lämna Grimsta IP för att flytta åt Solnahållet.
– När jag var 13 år stod jag i valet och kvalet vilken sport jag skulle välja. Jag var egentligen bättre på fotboll och många som tyckte att jag skulle satsa på det, men jag tyckte att det var roligare att träna hockey. Det var egentligen vad som avgjorde eftersom jag tyckte fotbollsträningarna var så tråkiga. Man stod där, slog sina inlägg och allt gick så långsamt. 
– Hockeyträningarna var precis lika roliga som att spela match. Det är också vad som genomsyrat min karriär, att jag alltid tyckt det varit kul att träna. Kanske är det ett fundament att ha med sig för att orka. 



Blev Grimsta IP som en ungdomsgård för dig?
– Nej, det så var det inte. Mer att jag började i ett lag där. Då jag var 13 år bad jag morsan ringa till AIK och fråga om jag fick testa att vara med där. 

Varför just AIK?
– Så här efteråt kan jag känna att det var ganska märkligt, ”varför gjorde jag det egentligen?” Det kanske inte var så normalt att göra så, men jag ville vidare. 
Anders Sörensen, som senare var i Väsby och allt det där, var tränare för AIK:s 67:or. Han sa till mig att jag var välkommen och att jag skulle få en ”try out”. Dels fick jag vara med och köra fys under maj och juni. Sedan fick jag augusti på mig och visa om jag kunde ta en plats. 
– Det var lite mer så då. Vi hade fyra femmor och fjärdefemman satt på bänken och spelade inte så mycket. Jag slog mig in i laget och fick vara kvar. Samtidigt var jag ganska dålig på skridskorna jämfört med övriga killar i AIK. 
– Jag fick då en massa extraträning med (Anders) ”Antik” Johansson ute på Solna-is. Han var skridsko och ungdomstränare på den tiden. Jag åkte med ”Antik” i en zon för att jag skulle lära mig åka skridskor medan alla andra tränade vanligt (skratt). 

Tränaren, Lars-Gunnar Jansson och Anders Gozzi (1987) Foto: Bildbyrån.

AIK:s Anders Sörensen kom också att bli en person och tränare som betytt mycket för Anders Gozzi.
– Ja, jag har mycket att tacka Anders Sörensen för. Han tog in mig för jag tror att han såg många andra saker hos mig. Skridskoåkning kunde jag ändå lära mig. 
– Kanske såg han i mig en iver att bli bra, en tävlingsinstinkt, att jag älskade att träna och en glöd. Han såg antagligen att jag ville bli hockeyspelare. 
– Jag kom till AIK och fick i början vara mycket i fjärdefemman. Två år senare spelade jag i TV-pucken. 

Du måste haft en snabb utvecklingskurva under dina inledande år i AIK. 
– Ja, det hände i alla fall någonting under de här två åren och blev en av lagets fyra bästa och som fick spela TV-pucken. 

AIK:s 67:or var kanske Stockholms bästa med bland andra Tommy Hedlund, Pelle Hånberg, Mikael Lindman, Richard Berglund med flera. 
– Vi var till och med topp i Sverige. Redan när jag kom till AIK var det väldigt många duktiga killar och en massa talanger i laget. Som med allt annat när man kommer upp i 16, 17 årsåldern försvinner många av talangerna. Jag kanske inte var den mest talangfulla utan det fanns flera som hade mer talang än jag i det laget. 
– Samtidigt var det en era som började där med Verner Persson. Jag hade honom lite, men mer Tomas Storm och Ove Stafström som var ledda av Verner. Han jobbade lite mer mot yngre spelarna, 69, 70, 71, 72:orna också vidare. 
– Jag hade en väldig tur som fick vara med om utbildningsplatsen som AIK var då. Jag tror nog att vi hade Sveriges bästa utbildningsplats då. Det här skapade en otroligt bra grund för mig. 

Hur tajta är ni i 67-gänget idag vid sidan av med tanke på att Stockholm inte är Örnsköldsvik eller Leksand?
– Det var jag Tommy Hedlund, Micke Lindman, Pelle Hånberg… Vi var ändå fyra fem killar som tog oss till A-laget. Vi umgicks men det blir som det blir när man blir äldre och allt det där. Det är väldigt kul när vi träffas, men nu håller vi inte samma kontakt som då. 

Klev in i A-laget - som tonåring:  "Jag åt mig in”

Säsongen 1984/85 var Anders Gozzi med i det lag som vann Junior-SM guld efter vinst med 5-2 mot Färjestad i finalen. 
– Jag, Micke Lindman och Tommy Hedlund var med från 67:orna. J20 den säsongen var annars 65 och 66:orna. 
– Vi spelade ute i Haninge, på Torvalla, och Anders Sörensen var coach för J20-laget. Vi vann mot Timrå semifinalen och Färjestad i finalen. Tyvärr har jag bara väldigt svaga minnen från dom matcherna. Mer att jag kommer ihåg firandet än det som hände på isen. 
– Jag spelade finalen och minns att allt gick väldigt fort eftersom jag var två år yngre än alla andra i lagen. Junior-SM var ganska stor redan då. Dessutom var alla spelare kvar i Stockholm. Vi, Djurgården och Bajen hade mycket talang och många bra spelare. 

Säsongen 1986/87 plockade så Per Bäckman upp Anders Gozzi i AIK:s A-lag som då spelade i Division 1 och senare allsvenskan. 
– 1986 fick jag en try out av Pelle Bäckman. Även där fick jag augusti på mig att visa om jag skulle ta ett kontrakt. 

Anders Gozzi 1987. Foto: Bildbyrån.

Det är ändå en tuff press på en så pass ung kille?
– Ja, jag var 18 år då. I alla fall gick det bra. Jag åt mig in i laget. Det var en kille (Thomas Jägenstedt) som hade kommit från Bajen året innan som fick lämna då man valde i stället att satsa på mig. Jag var såklart tacksam över det och hade en väldigt bra säsong. 

Anders Gozzi svarade för 13 mål och totalt 23 poäng på 23 matcher under sin debutsäsong. 
– Första Division 1-matchen kommer jag inte ihåg. Däremot kommer jag ihåg första elitseriematchen efter att vi gått upp. Det var på Hovet och vi mötte MoDo. Jag minns att det var mycket folk (6 439 åskådare). Dessutom var jag väldigt nervös och tyckte att allt gick väldigt fort där ute. Som att stå mitt på en motorväg där alla bilar susar förbi. 

Matchen slutade 4-4 och Anders Gozzi gjorde 2-2 målet assisterad av Tony Barthelsson. 

Gänget Gozzi kom upp till säsongen 1986/87 var, även om laget spelade i Division 1, stjärnspäckat. I truppen fanns bland andra Peter Gradin, Bosse Berglund, Tommy Lehmann, Bengt Lundholm, Roger Lindström, Mats Hessel, Mats Alba, Thomas Östlund och inte minst Gunnar Leidborg
– Det var verkligen ett bra lag fast vi spelade Division 1. Bosse Berglund flyttade hem från NHL och till AIK i ettan samtidigt som jag kom upp i A-laget. 
– Jag tog i alla fall för mig på isen och den säsongen gick, som sagt var, väldigt bra för mig. Bland annat kom jag med till Junior-VM. Jag åt mig in och fick mer och mer speltid ju längre tiden gick under säsongen. 

Det blev en hel del nya bekantskaper för AIK att möta. Hofors, Falun, RA73, Skutskär, S/G83, Vallentuna och så vidare. 
– När AIK kom ut till dom här orterna var det såklart där väldigt stort. En stor ”happening” och alla skulle slå AIK. Så har det alltid varit, oavsett vart AIK kommit. 
– Man kan vända på det och säga att i stället för att spela i ett annat lag och ingen uppståndelse var det alltid roligt att spela för AIK även om det är små hallar. 
– Hofors borta, liten rink, buffligt, stökigt och spelade väldigt fult. Många försökte ta oss på att spela fult. Det var samtidigt mer tillåtet då än vad det är nu. 



Hur viktig var det för AIK att ta sig tillbaka till elitserien direkt?
– Klart att det var väldigt viktigt. Jag kommer inte ihåg så jättemycket av själva avancemanget och hela den delen, vilket kan vara märkligt. 
– Vi spelade vann dåvarande allsvenskan och gick upp. Jag tror vi blev klara några omgångar från slutet, men det var några bra lag i den serien, Västra Frölunda, Örebro och så vidare. 

AIK förlorade bara en seriematch under hela den säsongen. 
– Inklusive träningsmatcher förlorade vi bara två matcher under hela den säsongen. Den ena var i allsvenskan mot Örebro borta med 5-0. 

Blev AIK:s stjärnskott: “Det var press”

Anders Gozzi kom vid den här tiden också målas upp som AIK stora framtidsnamn och man använde i media termer som ”Stjärnskott”. 
– Så här i efterhand hade jag kunnat hantera det på ett lite annorlunda sätt. Mitt andra och tredje år gick inte alls lika bra. Det var press. Jag kände att jag skulle ta nästa steg och det talades om Tre Kronor, men även NHL och lite sådana saker. 
– Mentalt hade jag lite jobbigt med det där. Egentligen var det först fjärde året jag kom ur allt det där med alla krav. Då hade kanske alla förväntningar slipats av och allt helt gick plötsligt lite bättre igen, men jag hade lite svårt att hantera framgången. 

Var det pressen och förväntningarna utifrån som var tuffast eller kraven du ställde på dig själv?
– Hade jag haft tillgång till en mental rådgivare eller idrottspsykolog… Det som är naturligt idag bland unga grabbar och spelare idag är att man har en idrottspsykolog vid sin sida likväl som en fys eller is-tränare. 

Är det här något du tagit med dig in i din roll som coach och sportchef?
– Ja, absolut. Jag tror att mjuka värdena är oerhört viktigt att kunna hjälpa spelarna med och om man har möjligheten att bygga in det i verksamheten. 

Anders Gozzi 2024. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Under Anders Gozzis andra säsong i elitserien fick han den 21:a februari 1989 vara med om  att spela den första matchen som spelats i Globen. Ett derby mot som Djurgården vann med 3-2 inför (såklart) 13850 åskådare. 
– Innan matchen, när jag kom till Globen, var det ett ljusspel utanpå. ”Nu ska vi in och ha premiär här”. Det var fest, raketer och en massa grejer. 
– Sedan var det såklart häftigt på isen där alla jagade det där första målet som till slut Mats Lundström fick in. Det var jag, ”Humlan” (Peter Hammarström) och Mats som spelade ihop den matchen. 
– Jag har sett bilder efteråt och har också lite fragment från då jag stod på isen vid det målet. Jag stod bara någon meter ifrån när Mats från nära håll satte dit pucken vilket kom att bli första målet. En raket exploderade i Globen och han fick hämta något pris. 

Efter 4.02 blev Djurgårdens ”Challe” Berglund utvisad. 38 sekunder senare smällde det bakom Rolf Ridderwall. Mats Lundström framspelad av Peter Hammarström och Roger Öhman gjorde det första målet någonsin gjorts i Globen.

Mats Lundström berättar:
– Roger Öhman sköt ett skott som hamnade nere i Ridderwalls högra sarghörn där Hammarström stod. Han spelade in pucken till mig mitt i slottet. Jag sköt ett av dom hårdaste backhandskott som jag någonsin har skjutit.

Insåg du då att det var första målet i Globen?
– Just då? Nej, men så fort slutsignalen gick blev jag mer medveten om det. Klart att jag tidigare blivit intervjuad och fotograferad, men jag tror till och med materialförvaltaren Roger Andersson var på väg hem då jag kom in i kom in i omklädningsrummet.

Genombrottet - och ”Smurfkedjan”

Säsongen 1989/90 fick Anders Gozzi lite av ett genombrott då han svarade för tolv mål och totalt 31 poäng på 38 matcher. 
– Jag blev äldre och för varje säsong hade jag fått med mig mer erfarenheter. En annan sak jag frågat mig när jag lagt av, blivit äldre och fått lite perspektiv är varför jag ringde AIK. Jo, jag hade hela tiden en klar bild av att jag skulle spela i AIK:s A-lag. 
– NHL visste jag inte vad det var på 70-talet då jag spelade hemma på gatan i Spånga. Det var en annan värld. Brynäs, AIK och Leksand, dit skulle jag. Målsättningen att spela i AIK:s A-lag, att jag inte nådde högre till exempelvis Tre Kronor och NHL bottnar mycket i att jag nådde mitt mål. 
– Hade jag spelat nu kanske jag haft en annan målsättning eftersom det är en annan värld. Då var det bara att spela i AIK:s A-lag som var det största för mig. Tre Kronor var inte heller någon solklar målbild jag hade. Det var AIK och dit nådde jag. 

Anders Gozzi, Peter Larsson och Ove Molin. Foto: Arkiv.

Efter säsongen 1989/90 lämnade han ändå AIK för spel med Brynäs
– Anders Hedberg kom in i AIK vid den tidpunkten. Han och jag hade lite förhandlingar. Jag kände att det var dags att göra någonting nu. Jag hade varit i AIK fyra säsonger och ville ta nästa steg. 
– Brynäs var ett topplag då samtidigt som jag ville komma till en annan plats. Att det blev Brynäs handlade om att dom var intresserade och tog kontakt. Dessutom var Micke Lindman där då, vilket var en ingång. Honom kände jag från vårt 67-lag i AIK. 
– Det var, som sagt var, tuffa förhandlingar med Anders Hedberg. ”Ankan” (Anders Parmström) kom in för att försöka rädda upp situationen när dom insåg att jag var på väg till Brynäs, men jag tror att jag där tog ett väldigt bra beslut. 

Hur skapades ”Smurfkedjan”?
– Första säsongen hade jag (Staffan) Tholson. Tommy Sandlin kom under min andra säsong. Redan vid första isträningen satte han ihop mig, Ove (Molin) och Peter (Larsson). Från första träningen gick det väldigt, väldigt bra. Det var verkligen ”Wow, vad händer nu?” 
– Tommy tyckte att vi for runt som små smurfar. Han lät trycka upp egna träningströjor med smurfar på, skrattar Anders Gozzi och fortsätter:
– Dom här tröjorna åkte vi runt på träningarna med varje dag. Kemin mellan oss fanns bara där. Ove, trollgubben. Peter var passningsgeniet medan jag jobbade hårt och hade hyggligt av båda dom delarna. Alla tre ville lira, hade det var väldigt kul och gillade farten. Det blev bra. 

Är ”Smurfkedjan” den roligaste kedja du spelat i?
– Ja, solklart. Varje dag var rolig och vi gick bara ut och gasade. Många, många gånger i matcherna var vi väldigt bra och svårstoppade. Då blev det såklart också väldigt roligt att spela. 

Var ni tre tajta även vid sidan av isen?
– Ja, det var vi. Alla tre bodde i Sätra och under hela den här tiden umgicks vi och våra familjer väldigt mycket. Det var dessutom väldigt många barn som föddes under dom här åren. 
– Peter, Ove, jag och många andra i Brynäs hade barn. Efter matcherna kunde det vara 10-15 barn som sprang omkring i omklädningsrummet. Halva laget bodde dessutom  i Sätra och jag skulle säga att alla i laget umgicks. Det var väldigt familjärt. 



Hur upplevde du Tommy Sandlin som ledare?
– Det är den absolut bästa tränaren jag haft. En otrolig ledare. Jag har lärt mig väldigt mycket av honom och tagit så mycket jag kunnat utifrån hans sätt se på grupp, människor, delaktighet och allt det här. 
– Sedan var träningsmängden och intensiteten… Vi tränade mest och hårdast, så var det bara. Det var också grunden till guldet. 

SM-guldet 1993: “Gick förbi vårt omklädningsrum festklädda”

Brynäs vann SM-guld 1993 efter att ha vänt finalserien mot Luleå från 0-2 till 3-2. 
– Fösta målet vi gjorde i elitserien den säsongen gjorde jag efter en minut. Vi öppnade mot Djurgården, fick spela fem mot fyra och jag satte dit pucken. Sedan gjorde jag även sista målet för säsongen i öppet mål i avgörande finalen mot Luleå. Jag öppnande och avslutade den säsongen med att göra mål. 
– Vi växte som lag under säsongen. På något sätt vann vi många matcher i tredje perioden. Så var det även i finalen. Vi var väldigt bra tränade och förberedda så vi visste hela tiden att vi skulle ta det. 
– Är man bra tränad och väl förberedd på alla plan är man heller aldrig orolig. Man vet att det kommer gå bra. 

Anders Gozzi i Brynäströjan 2024. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Femte och avgörande finalen mot Luleå kom att spelas i Gavlerinken. 
– Jag kommer ihåg att vi, helt plötsligt, var väldigt nervösa. Första fyra matcherna var vi, inte jag i alla fall och jag tror inte de andra heller, inte nervösa utan körde på och trodde på det vi gjorde.
– När vi sedan stod på isen i femte finalen och det var nationalsång upplevde jag att hela laget… 
– Det var avgörande match och all press låg egentligen på oss. Det här skulle vi greja, var hemmaplan och allt det där. 
– Vi spelade inte speciellt bra i första ”perren”. Det var ganska krampaktigt och nervöst. Luleå tog ledningen med 1-0 (Lars Hurtig). I andra perioden stod det och vägde lite, men till slut fick vi in ett förlösande 1-1. Då släppte allt och sedan gjorde vi 2-1 och 3-1. 
– Det vi inte hade i fyra matcherna innan, att vi i femte helt plötsligt blev nervösa och det smög in en mental del i det hela som gjorde att vi inte alls spelade som vi brukade göra är något jag fortfarande kommer ihåg väldigt väl. 

Luleå hade bokat segerbord inför match fyra, men i och med Brynäs vinst med 6-2 i den matchen gjorde det att pressen helt plötsligt hamnade hos Gävlelaget. 
– Ja, så var det. Fjärde matchen spelades i Luleå och dom skulle vinna det här. Familjerna gick förbi vårt omklädningsrum festklädda. Allt var uppdukat för guldfirande.

“Jag tror att AIK tappade lite av sin identitet där”

Det blev en säsong ytterligare för Ander Gozzi i Brynäs innan han återvände till AIK. 
– AIK ville att jag skulle komma hem. Torgny Bendelin var tränare. Laget hade tagit sig upp från Division 1 och ville ha en omstart.
– Dels är alltid Stockholm Stockholm. Jag kände mig också ganska klar efter fyra år i Gävle samtidigt som jag ville komma tillbaka till AIK där det var nytt ledarskap och några sådana saker. Det var lockande. 

Ni var ett hyfsat stabilt elitserielag fram till början på 2000-talet, vad var styrkan i den här gruppen?
– Vi tog aldrig riktigt klivet och blev riktigt bra. Även om vi senare delen av 1990-talet hade Timo Lahtinen som tränare tycker jag inte att vi tog det här klivet. 
– Det kanske berodde lite på ledarskapet, hur vi spelade och några sådana saker. Vi hade bättre lag än våra placeringar även om vi vann mot Djurgården i en kvartsfinal 1997.
– Under slutet av 1990-talet började det glida lite i AIK:s identitet. Det var lite rörigt. Första vändan var 1997 då vi spelade med silverhjälmar och Hjallis Harkimo kom in. Det var en satsning där han var delaktig och skulle ha sin prägel på laget. Det kom in många finska spelare och där kanske vi tappade vår själ lite. 

Tappade ni då, sakta men säkert, även er slagkraft som lag?
– Det blev många utlänningar och inte längre  här AIK-sammanhållningen med killar från Stockholm eller Sverige. Jag tror att AIK tappade lite av sin identitet där, ja.  

Hur kände du som ”ur-AIK:are” när allt det här började gå åt fel håll?
– Klart att jag som spelare tyckte det var märkligt. Dåligt ledarskap. När finnarna klev in i det här 2000 var det väldigt tydligt att dom ville ha AIK nästan som ett farmarlag till Jokerit. Det kändes absolut inte roligt. 
– Personerna som då beslöt att Hjallis och dom skulle komma in gjorde ett felval, att göra AIK till en form av farmarlag till Jokerit. 

2002 fick AIK lämna elitserien efter att ha misslyckats hålla sig kvar efter kvalspel. 
– Känslan var att det var tomt. Jag glömmer aldrig då vi spelade sista kvalmatchen i Globen inför 300 personer. Det var kört och vi skulle bara spela av den matchen. Hela finska idén, alla nya spelare och allt vad det var kapsejsade. Det gick käpprätt… Det var inget roligt alls. 

Hur agerade AIK:s ibland ganska högljudda fans mot er spelare när ni åkte ur?
– Det var inga där, men såklart fanns det ett stort missnöje mot hela AIK och att finnarna hade tagit över.
– Publikmässigt, runt 1999, 2000, började det närma sig en brytpunkt där fotbollen tog över mer och mer. 
– Säsongen 1996/97 hade vi ändå ett snitt på över 11 000 åskådare i Globen. Då var det bra tryck kring hockeyn. 

“Det var stora planer, men allt gick i kras” 

Foto: Fredrik Jax

Om vi backar bandet till säsongen 1999/00 så hittar vi Anders Gozzi i tyska ligan och spel med Düsseldorf. 
– Jag fick ett förslag därifrån och tänkte att det kunde vara en rolig grej att dra utomlands och göra något annat. Det var en väldigt rolig säsong.
– Klart att det var en annan typ av hockey. Samtidigt var det offensivt, kreativt och full fart framåt. Det gick väldigt bra dessutom. 

Trivdes du bra där vid sidan av hockeyn?
– Jag trivdes jättebra, men grabbarna gick på tyska skolor och hade det jobbigt. Klart att det var en omställning från svensk till tysk skola. Vid sidan av blev det jobbigt och frugan tyckte att det var så där. Då valde vi att flytta hem efter en säsong. 
– Jag hade också möjligheten att stanna och hade ett tvåårsavtal liggande framför mig. Sociala saker gjorde att vi ändå flyttade hem. 

Anders Gozzi i Düsseldorf. Foto: Arkiv.

Var det stora pengar det handlade om?
– Nej, men det var ändå bra betalt. Samtidigt skulle AIK göra den här satsningen 2001 där Pelle Mårts skulle bli sportchef. Han hade varit tränare säsongen innan. Hans Gustafsson var ordförande. Han kom ner och hälsade på oss i Düsseldorf och berättade om klubbens stora planer. Det var samtidigt det här med Anschütz kontra Hjallis. 
– Där och då var det klart med Anschütz och en femårsplan där dom skulle gå in med mycket pengar. Det var också vad jag ville åka hem till. Jag skrev ett tvåårsavtal med AIK. Det här var också en anledningarna till att jag flyttade hem. 
– När vi sedan kom hem, två dagar innan midsommar, är då huvudstyrelsen gör ett avtal med Jokerit utan vetskap för hockeystyrelsen. När hockeystyrelsens ordförande precis ska ta pennan och sajna ett avtal med Anschütz ringer en från huvudstyrelsen och säger åt honom att lägga ner penna ”Vi har redan gjort klart med finnarna”.  

Till saken hör att Anders Gozzi då redan gjort klart med spel i AIK kommande två säsonger. 
– Det var stora planer, men allt gick i kras. Pelle Mårts slutade. Allt blev helt nytt och Jokerit kom in. Anschütz valde i stället att sponsra Bajen. 

Fick aldrig spela i OS, VM eller NHL

Även om Anders Gozzi aldrig fick spela OS eller VM var han en av ledande spelarna vid Junior-VM 1987 i Tjeckoslovakien. 
– En märklig turnering. Junior-VM spelades i en serie och inget slutspel. Vi förlorade två matcher, 4-3 mot Tjeckoslovakien och 3-2 mot Kanada och slutade trea. Mycket berodde det på matchen mellan Sovjet och Kanada som bröts efter det här jätteslagsmålet och vaktmästarna fick släcka ner hallen tre gånger. 
– Vi stod där och kollade. Det var sista matchen eftersom resultatet skulle påverka om vi skulle komma trea. 
– Det var ett kaos. Alla slogs och det var spelare som kröp ut från isen. Även om dom släckte ner hallen tre gånger slutade dom aldrig att slåss. Till och med polisen fick komma dit. 



Allt började med en tekning och en blockering från målvakten. 
– Där blev det något gruff. Då kom ett pärlband av kanadicker. Alla i laget åkte ut. Jag har för mig att det var en sjätte rysk spelare som kom in och det blev som startskott. Jag tror att kanadensiska laget uppfattade det som att Sovjet skickade ut den här sjätte spelaren för att slåss. 
– I början vara det alla kanadensiska spelare mot fem, sex ryska. Sedan kom alla från ryska bänken också in. 

Ni spelade också mot kanadensarna med bland andra Theo Fleury, Pierre Turgeon, Brendan Shannahan med flera i laget, var det här ett fult lag?
– Ja, det var ett ganska fult lag som åkte runt och försökte skada folk. 

Hade du själv möjligheten att åka över till NHL?
– Nej, men efter Junior-VM var det snack om draft och lite sådana saker. Jag hade några träffar med amerikanska agenter och Minnesota var intresserade, men det blev inte något mer med det. 

Kan du känna en saknad över att du inte fick chansen att testa på NHL?
– Nej, det är som det är. 

Blev AIK:s sportchef: “Du får fem år på att ta dig till SHL”

Efter tiden som spelare i AIK valde Anders Gozzi att dra på sig sportchefskostymen i klubben. 
– Finnarna klev ur AIK 2002. Efter det spelade jag ytterligare en säsong. När jag slutade fick jag frågan om jag ville bli sportchef. 
– Då hände det här konstiga att vi åkte ner i Division 1 utifrån licensfrågan. Det handlade om licensen låg hos hockeyn eller huvudföreningen. Grejen var att fotbolls och ishockeyförbunden gav licensen till huvudföreningen. Sedan skulle det läggas ut till hockeyn respektive fotbollen och man fick inte ha ett negativt kapital. 
– Hockeylicensen lades aldrig i hockeyns organisation utan låg kvar hos huvudföreningen. När då hockeyförbundet gick in och granskade ekonomin där licensen låg visade sig att huvudföreningen låg 50 miljoner back vid den tidpunkten. Det var också vad som gjorde att AIK åkte ner i Division 1. 

Foto: Ronnie Rönnkvist.

I samband med det fick Anders Gozzi frågan om han ville vara sportchef. 
– Vi skrev ett femårsavtal. ”Du får fem år på att ta dig till SHL med AIK”. Den utmaningen och från där vi startade med Division 1-året var faktiskt en av roligaste resorna jag gjort. Hela föreningen var kass. Ungdom och juniorverksamheten var inte bra. 
– Jag och Marita Eriksson var ensam på kansliet 2004 och 2005. Så började allt. Det var, som sagt var, en häftig resa där jag fick vara med om att styra och bygga AIK-hockey utifrån hur jag tyckte och tänkte att man skulle göra. Bygga underifrån. 

Fick du alla bitar att falla på plats direkt?
– Nej, absolut inte. Jag valde en väg där vi skulle satsa på ungdom och junior för att bygga underifrån. Det tog två, tre år att bygga upp den biten och få in rätt ledare, resultat och allt det där. 
– När vi gick upp i SHL 2010 med Roger Melin som coach vann vi även J18 SM-guld. I det laget spelade (Patrik) Nemeth, (Joakim) Nordström och (Mattias) Janmark som jag tagit in under pojk och juniorlag. Det här kom sedan att vara stommen i A-laget, vilket gjorde att vi 2012 nästan var uppe och krigade om en SM-final. 
– Hela den uppbyggnaden, men att bygga på ungdom och junior, föll 100 procentigt väl ut med framgångar. 

Är det här vad du är mest stolt över som sportchef i AIK?
– Absolut. Hur vi byggde på fem år och som tog oss från Division 1 till SHL. Och att vi nästan tog samma steg med junior som var väldigt dåligt då jag kom in 2004. Sedan byggde vi upp det till att vi vann SM-guld. 

En som kom att betyda mycket för både Anders Gozzi och AIK var Roger Melin. 
– Vi anställde Roger 2008, 2009. Då bestämde styrelsen tillsamman med mig att vi skulle ta ansats mot SHL på riktigt. 
– Då hade vi byggt upp det under tre år, var en stabilare förening, spelat i Hockeyallsvenskan under två säsonger och nu skulle vi enligt plan ta nästa steg. Då var det att hitta rätt tränare. Vi hade då turen att få ner Roger och det blev väldigt, väldigt bra. 

Anders Gozzi och Roger Melin. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Du hyllades som sportchef, men även fått en del skit…
– Ja, absolut. 

Hur har du hanterat dom två bitarna?
– Oavsett om det gått bra eller dåligt har jag varit ganska neutral. Många har sagt då det gått väldigt bra ”Är du inte glad?” Jo, jag har varit jätteglad. Men att sväva upp och sedan blir det skit… 
– Då tycker jag att det bättre att vara neutral, inte läsa för mycket och inte ta för många intryck. Då pallar man inte. Utan du måste göra det på ditt sätt, så är det bara. Rätt eller fel. Många tycker det är dåligt medan andra tycker det är bra. 

Har du någon gång blivit hotad?
– Nej. 

Hur ser Anders Gozzis liv ut idag?
– Nu jobbar jag på Solna Gymnasium som mentor åt våra idrottselever. Jag jobbar även med vår juniorverksamhet här i AIK. 
– Jag blev tillfrågan förra året då jag var tränare i Tyresö/Hanviken och jobbade i skolan. En kille fick lämna AIK som tidigare varit junioransvarig. När jag fick frågan om jag ville komma in för att vara med och styra upp juniorverksamheten fick jag lite av nytändning och tycker det är väldigt kul. Just nu är jag på en väldigt rolig plats. Att få jobba heltid med hockeyn i AIK är väldigt, väldigt kul, avslutar Anders Gozzi. 

Anders Gozzi 2024. Foto: Ronnie Rönnkvist.


TV: Will Ferrell dyker upp i AIK-tröja

Den här artikeln handlar om:
Hockey PÅ TV
fredag 14 juni
02:00 Edmonton Oilers - Florida Panthers NHL
söndag 16 juni
02:00 Edmonton Oilers - Florida Panthers NHL