Filip Gustavsson, Filip Forsberg och Andrej Vasilevskij är tre spelare som offrats i usla trejder inför trade deadline.
Foto: Bildbyrån
NHL

Inför trade deadline: De fem värsta trejderna i modern tid

ANNONS

Pressen att agera inför trade deadline innebär att många general managers tar stora risker. Ibland är det risker som blir otroligt dyrköpta. Här tittar DailyFaceoffs Scott Maxwell på fem trejder under 2000-talet som inte alls blev vad man hoppats på.

Den här texten publicerades ursprungligen på Hockeysverige.se:s systersajt DailyFaceoff.

Med bara en dryg vecka kvar till NHL:s trade dealine den 8 mars utforskar vi här några bytesaffärer vid deadline som inte gick som planerat för köparlagen.

Risken finns alltid för köpare att man i desperation tar in en hyresspelare som betalar ett alldeles för dyrt pris för, och sedan tappar den spelaren efter bara några grundseriematcher och en slutspelsomgång eller två. Kanske utan att spelaren gjort avtryck över huvud taget. Om man lyckas behålla dem på över tid eller vinner Stanley Cup med dem, är det värt det, men många gånger betalar du ett högt pris bara för att se dem lämna lika snabbt som de anlände.

Jag kommer att titta på några exempel på affärer vid trade deadline som inte åldrades väl för köparlagen. Det var knepigare än jag förväntade mig eftersom de flesta affärer antingen inte gav någon större avkastning, talangerna som gavs upp inte blev NHL-spelare eller att draftvalen i trejderna ledde inte till mycket. Men det fanns fortfarande ett antal alternativ att välja mellan, så här är de fem affärerna som stod ut för mig:

San Jose Sharks värvar Craig Rivet

Trejden: San Jose Sharks värvar Craig Rivet och ett val i femte rundan 2008 (Julien Demers) från Montreal Canadiens i utbyte för Josh Gorges och ett val i första rundan 2007 (Max Pacioretty) – 25 februari 2007. 

Det var verkligen en kapprustning i Western Conference under 2006/07. Vid grundseriens slut hade sju lag minst 104 poäng, anförda av vrålstarka Detroit Red Wings och de blivande Stanley Cup-mästarna Anaheim Ducks. Sharks var bara drygt ett år in i Joe Thornton-eran och ville stärka laget vid deadline för att förbättra sina chanser i “vilda väst”. 

Deras val: Bill Guerin och Craig Rivet.

Båda spelarna hade solida sejourer med Sharks och producerade någorlunda bra under grundserien, men deblev definitivt inte någon succé i slutspelet. De höll bara i två rundor 2007 varpå Guerin gick vidare till New York Islanders, medan Rivet blev kvar i ytterligare en säsong innan han 2008 lämnade Sharks för Buffalo Sabres. 

Det här valet handlar mindre om spelarnas kvalitet, men mer om att Sharks inte fick ut något av Rivets tid i klubben. Samtidigt fick Montréal Canadiens ut en hel del av det man håvade in i trejden. Josh Gorges kom att vara en solid defensiv back för klubben i åtta säsonger, och Max Pacioretty skulle göra 30 mål fem gånger under tio säsonger med Habs och även bli deras lagkapten. Jag är säker på att båda spelarna skulle ha kunnat vara lika framgångsrika i Sharks istället för Guerin och Rivet, särskilt eftersom de fyllde liknande roller.

Craig Rivet blev en dyrköpt spelare för San Jose Sharks. Foto: Bildbyrån/Imago Sportfoto

Detroit Red Wings värvar Kyle Quincey

Trejden: Detroit Red Wings värvar Kyle Quincey från Tampa Bay Lightning i utbyte mot Sebastien Piche och ett val i första rundan 2012 (Andrej Vasilevskij) – 21 februari 2012. 

Det finns många trejder som kan sammanfatta de sista åren av Detroit Red Wings slutspelssvit (1990-2016), där det blev ganska uppenbart att klubben fokuserade mer på att hålla sviten vid liv, i stället skapa förutsättningar för en ljus framtid. 

Ett av de bästa exemplen är Kyle Quincey-trejden. För det första var Quincey ett tidigare draftval av Wings, så det verkade passande för dem att vända sig till en spelare de kände sedan tidigare. Sedan finns det faktum att han var en stabil defensiv back, men inte mycket mer, vilket på sin höjd hjälpte Red Wings att hålla sin lägstanivå hög.

Och sedan var det vad man gav upp. Sebastien Piche var egentligen inte en spelare de borde ha varit oroliga för att släppa – han kom aldrig i närheten av NHL. Men förstarundavalet skulle däremot komma att spöka för dem. Ett val i första rundan för Kyle Quincey kändes som lite för mycket redan från början, men det faktum att valet skulle bli Andrej Vasilevskij är det som verkligen smärtar. För att vara rättvis mot Detroit hade inte just den här draften 2012 en stor pool av elittalang, och det finns ingen garanti för att de skulle ha valt Vasilevskij själva, men när man tittar på hur deras målvaktsspel sett ut sedan dess, är det svårt att släppa tanken på hur det skulle kunnat sett ut med någon som Vasilevskij mellan stolparna. Ironiskt nog var det Wings nuvarande GM Steve Yzerman som draftade Vasilevskij när han var GM för Lightning.

Kyle Quincey kunde ha varit Andrej Vasilevskij. Foto: Bildbyrån/Zuma Press

Ottawa Senators släpper Ben Bishop

Trejden: Ottawa Senators värvade Cory Conacher och ett val i fjärde rundan 2013 (Tobias Lindberg) från Tampa Bay i utbyte mot Ben Bishop – 3 april 2013. 

Detta är ett läroboksexempel på att köpa högt på en tillgång och se det andra laget skörda belöningarna. Senators var härjade av skador 2012/13 och behövde en offensiv spelare som kunde boosta dem. Cory Conacher framstod som ett bra alternativ med 24 poäng på 35 matcher för Tampa. Vid 23 års ålder passade han också bra in med några av lagets yngre spelare som Kyle Turris, Mika Zibanejad och Erik Karlsson. Och med Craig Anderson som såg stabil ut och hoppet om att Robin Lehner skulle utvecklas till framtida målvaktsetta, behövde de inte Ben Bishop.

Även om Senators inte direkt varit i behov av en Bishop sedan dess, kom Conacher bara att göra 25 poäng på totalt 72 matcher i Ottawa innan de förlorade honom för ingenting på waivers. Under tiden stabiliserade Bishop målet under inledningen av Tampas storhetsperiod innan Vasilevskij tog över. Sedan blev Bishop också en utmärkt målvakt för Dallas Stars innan skador avslutade hans karriär alltför tidigt. Även om Sens inte behövde Bishop, kunde de åtminstone ha använt honom mer effektivt i trejdsyfte och fått ett betydligt bättre utbyte än vad som blev fallet.

Ben Bishop hjälpte Tampa till Stanley Cup-final 2015. Foto: Bildbyrån

Washington Capitals släpper Filip Forsberg

Trejden: Washington Capitals värvade Martin Erat och Michael Latta från Nashville Predators i utbyte för Filip Forsberg – 3 april 2013. 

Det här är en av trejderna man för alltid kommer att minnas eftersom den unisona reaktionen var ”Vad gör Washington!?” Martin Erat var en stabil spelare för Predators, kom från åtta raka säsonger med runt 50 poäng, men Filip Forsberg kändes som ett dyrt pris att betala, särskilt eftersom han såg ut som ett av de med spännande valen utanför topp 10 vid 2012 års draft.

Och visst, den här trejden åldrades precis så illa som många förväntat sig. Erat gjorde bara två mål och 27 poäng på 62 matcher för Washington innan han skeppades vidare till Arizona Coyotes för en blygsam ersättning. Under tiden har Forsberg gått vidare och gjort flest poäng av samtliga spelare i 2012 års draft. Caps vann åtminstone Stanley Cup till slut. Dock utan Erat. Man undrar om de inte kunde ha vunnit fler med Forsberg i laget?

Filip Forsberg i en Washington Capitals-tröja? Ja, det finns faktiskt videobevis för det:

Pittsburgh Penguins värvar Derick Brassard

Trejden: Pittsburgh Penguins värvade Derick Brassard, Tobias Lindberg, Vincent Dunn och ett val i tredje rundan 2018 (Justus Annunen) i utbyte mot att Ottawa Senators fick Ian Cole, Filip Gustavsson, ett val i första rundan 2018 (K'Andre Miller) och ett val i tredje rundan 2019 (Anttoni Honka) samt att Vegas Golden Knights fick Ryan Reaves och ett val i fjärde rundan 2018 (Stanislav Demin) för att behålla 40 procent av Brassards lönetaksträff – 23 februari 2018. 

Ja, det är mycket som händer här. Ärligt talat var det så många delar att jag nästan ignorerade trejden. Men sedan märkte jag något. Den enda stora spelaren som verkligen flyttade i denna affär var Derick Brassard. Ian Cole är också en solid spelare, men det här handlade framför allt om att Sens av sålde Brassard till Penguins i deras jakt på en tredjecenter för att fylla luckan efter Nick Bonino.

Vid tidpunkten såg det ut som en vettig trejd med tanke på att Brassard hade varit en produktiv center under flera säsonger. Tyvärr fungerade det inte alls för honom i Pittsburgh. Han fick bara ihop 23 poäng på 54 grundseriematcher och ytterligare fyra poäng på tolv slutspelsmatcher innan Pens till slut gick vidare utan honom. 

Å andra sidan kändes redan ett val i första rundan och en måkvaktstalang som Filip Gustavsson redan som ett ganska högt pris. Det har inte blivit bättre av att Gustavsson blivit en riktigt bra målvakt i Minnesota, eller att förstavalet blev K’Andre Miller (även om ingen av spelarna – i typisk Sens-stil – kom att göra avtryck i Ottawa). Jag vill ändå försvara Pens lite grann här eftersom de precis hade vunnit två raka Stanley Cups, men detta kändes fortfarande som en riskabel affär, och det blev även början på deras nuvarande svit med rätt mediokra resultat. Och, bara för att klargöra, det här är en annan Vincent Dunn, så nej, det räddar inte Penguins i den här trejden heller.


TV: Filip Forsbergs snyggaste aktioner 2023/24

Den här artikeln handlar om: