Linnea Holterud Olsson får äntligen chansen: "Kommer bli utmanande"

Landslagsmålvakten Linnea Holterud Olsson får, efter sju säsonger i ettan, nu chansen i SDHL. Norskan kommer nästa säsong följa med sin gamla huvudtränare till AIK.
– Det visar på ett förtroende för mig, att han tror jag kan spela i SDHL, berättar hon för Hockeysverige.se. 

HUDDINGE (Hockeysverige.se)

Efter sju säsonger i ettan med Hammarby är det äntligen dags för norskan, Linnea Holterud Olsson, att kliva in på scenen i SDHL. Hon har tidigare spelat för Segeltorp i det som då hette Riksserien, men det är först nu som hon kommer få sin riktigt stora chans att prestera på högsta nivån i Sverige. 
– Jag flyttade hit då jag skulle börja på gymnasiet 2012 då jag var 16 år. Sedan har jag stannat kvar här, berättar norska landslagsmålvakten då hockeysverige.se träffar henne i ett soligt Rådsparken invid Huddinge Centrum söder om Stockholm. Samtidigt som en tupp(!) cirkulerar runt om oss och tycks lyssna på vårt samtal. 

Holterud Olsson fortsätter:
– Jag är född i Sverige och har svenska föräldrar, men dom flyttade till Norge för jobb när jag var liten. Kongsvinger närmare bestämt, vilket ligger ungefär en timme från Oslo.

Just damhockeyn var inte speciellt stor i Kongsvinger under hennes uppväxt. 
– Nej, den var inte alls stor. Det var en äldre tjej, Camilla, i klubben och det var hon som fick mig att börja. Egentligen var det min bror som skulle börja på hockeyskola. I alla fall följde jag med ner och då var det en hon och hennes mamma som höll i skridskoskolan. 
– Det var jag och två andra tjejer som spelade i Kongsvinger och som jag växte upp med. Jag körde med killarna i min ålder och dom som var äldre. Vi hade ett lite blandat lag för att få ihop det. 

Hur såg man på tjejhockeyn där och då?
– Jag mötte aldrig några fördomar i klubben utan blev behandlad på samma sätt som killarna. Fick vara med i omklädningsrummet, på aktiviteter och så vidare. 
– Från mitt perspektiv såg man på det positivt och jag tror att dom tyckte det var kul att en tjej var med. Dom pushade oss och tyckte det var kul då det gick bra för oss. 

Idolerna: “En tjej som körde med killar”

Som så många andra skickliga målvakter i Linnea Holterud Olssons generation hade hon två av världens genom tiderna bästa målvakter som förebilder. 
– Jag har alltid sett upp till Kim Martin (Hasson). Hon var min förebild precis som alla andra små målvaktstjejer då jag växte upp. Såklart även Henrik Lundqvist. Kim Martin var ändå lite speciellt eftersom det var en tjej som körde med killar. 
– Nu har jag aldrig fått träna med henne, men jag har spelat mot henne. Första säsongen jag spelade i Segeltorp, första matchen jag fick hoppa in var mot Linköping, då var det Kim Martin som stod i deras mål, vilket såklart var speciellt.

Hur minns du första dagarna i Sverige?
– Som spännande. Det var helt nytt. Dels ny skola där jag inte kände någon, nytt lag och en helt ny träningskultur för min del. Att ta in allt och lära känna alla. Det gick ändå bra till slut. 

Du flyttade direkt till Huddinge, hur ofta var du på Grillpalatset i början?
– Inte så ofta. Det är mer nu, säger norskan med ett skratt. 

Hur var det att kliva in i Riksserien?
– Det var också väldigt nytt. Sista åren i Kongsvinger spelade jag även i Vålerengens damlag. Jag klev in där då jag var 13 eller 14 år. Det blev två eller tre säsonger och jag fick lära mig lite dam och seniorhockey där. 
– Klivet in i Riksserien var stort och det är såklart stor skillnad på högsta serien i Sverige jämfört med högsta serien i Norge, så det var jättemycket att lära för mig. 

Spelade med legendaren: “Superduktig spelare”

Var det svårt att som målvakt ställa om?
– Ja, så var det nog. Jag hade mestadels spelat kill-hockey innan. Både tempot, träningsvolymen och allt runtomkring med teori, fys… 
– Det var en stor omställning med allting. Nu är det länge sedan, men jag tror att jag kom in i det snabbt.

Linnea Holterud Olsson var inte ensam norska i Segeltorp då hon kom till Sverige. I laget spelade även Mie Berg Iversen och Birgitte Lersbryggen. 
– Vi ”connectade” lite såklart eftersom vi var norskor, men det var inga jag hade spelat med innan. Dessutom var båda så pass mycket äldre än jag. Jag fick ändå se att det fungerade att vara norsk i Riksserien och svensk hockey. 

En annan av norska storspelarna hon fått spela med i landslaget är Helene Martinsen. 
– Det var jättekul. Hon hade jättemycket erfarenhet, var en superduktig spelare och kom in med rutin. Hon var med då vi hade OS-kval i Schweiz 2016. Tyvärr gick vi inte hela vägen. 

Du har mestadels spelat i ettan, har det varit frustrerande att inte fått chansen i SDHL tidigare?
– Nej, jag har inte upplevt det så. Jag har trivts så pass bra i Hammarby, med allt runtomkring, spelare, ledare, min roll i laget… Att få vara en ledande spelare på isen och få mycket istid, så för min del har det inte varit frustrerande. 
– Speciellt inte med det nya seriespelet, vilket det ändrades till för några säsonger sedan, där man får spela allsvenskan. Det har gjort att det blivit lite mer variation med lagen vi mötte där. 

Tränat med herrlaget: “Fått utvecklingen jag behövt”

Är det den största utvecklingen av andraligan som varit under din tid i Sverige?
– Ja, det tror jag nog. Att man inte bara spelar i samma serie under hela säsongen innan sista veckorna då man kanske får spela kval.

Hur ser du tillbaka på din tid i Hammarby?
– Enbart positivt. Jag ser tillbaka på alla positiva minnen. Vi har varit ett gäng som kört sedan vi startade laget. Det har betytt jättemycket att alla har hängt på. Mycket har varit det sociala i laget som gjort att jag stannat kvar och kört vidare. 

Har du tappat mycket som målvakt genom att ”bara” spela i andraligan under så pass lång tid?
– Nej, jag har fått spela mycket matcher. Senaste säsongerna har det varit mer utmanande matcher, såklart, då vi mött andra lag. 
– Sedan har jag fått träna mycket med J20 och J18. Till och med lite grann med herrlaget. Där har jag fått utvecklingen jag behövt. Jag har också kunnat säga till om jag behövt mer träning. Där har herr- och killagen varit öppna med att ”du får komma och köra med oss”. 

Nyligen fick Linnea Holterud Olsson samtal från sin förra tränare i Hammarby, Conny Olausson, och en förfrågan om hon ville hänga med honom till AIK och SDHL. 
– Jag blev jätteglad att få frågan. Det visar på ett förtroende för mig, att han tror jag kan spela i SDHL. 
– Sedan var det såklart mycket tankar i och med att jag varit i Hammarby under sju säsonger, så det var inte ett beslut jag tog på en dag. Många funderingar, men nu då jag tagit beslutet och landat i det känns allt helt rätt. 

“Kommer bli tufft – men kul”

Pendeltåget går från Huddinge Station till Ritorp…
– Ja, exakt (skratt). Det kommer fungera bra med resorna hemifrån eller från jobbet. På så sätt passar det perfekt. 

Vilka förväntningar har du på att kliva in i SDHL?
– Förväntningar… Svår fråga. Att det kommer bli utmanande för min del. Att konkurrera på träningarna, träningsvolym, resor… Det kommer bli en annan vardag där vi kommer resa mycket. Även utmanande matcher. Det kommer bli tufft, men kul.

AIK har haft en tuff resa senaste säsongerna, vad vet du om klubben och satsningen framåt?
– Jag vet inte så mycket om det som hänt tidigare i och med att jag kommer in nu med Conny. Det verkar som han har något bra på gång och stora planer för att förbättra resultaten. 

Hur har första tiden med laget varit?
– Jag har bara tränat några fyspass med laget. Dom jag träffat i laget verkar väldigt bra. Många juniorer som kommit upp, men jag är osäker på dom andras ålder, men jag tillhör säkert dom äldre, skrattar 27-åringen. 
– Jag har bara fått bra intryck av personerna i föreningen, ledare och spelare, som jag träffat. 

Var ser du just nu mest fram emot, en solig lat dag på stranden eller seriestarten i SDHL?
– Seriestart. Det ska bli jättekul. Jag längtar efter att få gå på is med andra tjejerna i laget och komma igång, avslutar Linnea Holterud Olsson. 

TV: Experterna: Där brister Florida utan Hörnqvist