Så startade Tindra Holms målvaktskarriär: "Låg där som en strandad säl"

Tindra Holms målvaktskarriär började redan på uppfarten hemma i Skellefteå. Sedan dess har karriären tagit henne till Luleå via Örnsköldsvik och vidare till USA – och det svenska landslaget.
– Med tanke på att jag känt att jag varit nära var det kul att äntligen få vara med och visa upp sig, säger Holm till Hockeysverige.se.

FALUN (HOCKEYSVERIGE.SE)

Tindra Holm var en av tre målvakter vid det senaste VM. Hon var även med vid U18-VM 2019. Men målvaktsresan började såklart mycket tidigare. Första målvaktsutrustningen fick Holm redan…
– …oj, det var en bra fråga. Förmodligen var det ett ”leftsett”, men jag är rightare. Vi hade en massa benskydd som vi använde hemma på uppfarten där jag och min brorsa (Vilmer Holm) spelade mycket. Jag kommer ihåg att jag inte kunde sätta på mig benskydden själv så jag låg där som en strandad säl, berättar Tindra Holm med ett leende när hockeysverige.se träffar henne under landslagslägret intill hoppbackarna på Lugnet i Falun. 
– Jag kanske var runt åtta år när jag hade på mig målvaktsutrustning på mig första gången på en lagträning. När vi gick in i U9, vilket var första året, turades vi om. Man fick skriva upp sig på en lista om man ville vara målvakt och vi var ett gäng som roterade. En vecka målvakt och tre veckor utespelare. 
– Många föll av ganska tidigt så i vårt lag var vi fyra som ganska snabbt fick stå ganska kontinuerligt.

Betydde pappa Krister Holm mycket för att du skulle bli målvakt?
– Någonstans kanske han ändå gjorde det. Han var alltid på våra träningar från det att jag spelade i Björnligan och uppåt. Då var det bekvämt. 
– Han hade alltid, vi kallade det hockeygodis, ”Dextro”. När jag var på dåligt humör kunde jag alltid åka till honom och få lite hockeygodis. 

Både gott och ”uppåttjack”.
– (skratt) Exakt. 
– Undermedvetet påverkade han säkert mitt val att bli målvakt samtidigt som jag såg upp till honom, men det var nog inget jag reflekterade över då.

Bildat målvaktspar med stjärnorna

Tindra Holm har spelat för MoDo där hon var kollega med Klára Peslarová och i Luleå där förstamålvakten hette Sara Grahn. Två världsmålvakter som betytt en hel del för hennes utveckling.  
– Jag lärde mig sjukt mycket såklart. Båda är rutinerade, väldigt duktiga och varit startmålvakter för sina landslag under en lång tid. Det var jättenyttig för mig. Jag lärde mig klubbspel av Klára och Grahn var också en bra mentor. 
– Klart att jag tog kampen så gott jag kunde, men det var ganska tydligt utstakat vem som var första- och andramålvakt. Samtidigt var jag bara 16-17 år när jag kom till MoDo så det var ganska självklart att det skulle vara så. 

Var det ändå en viktig tid för dig att ha Klara Peslarova och Sara Grahn som mentorer?
– Ja, dels det, men framför allt att få vara med i SDHL för att se och lära. Jag lärde mig nog mycket som blommat ut nu då jag har fått spela mer matcher i college. 
– Jag var en jätteduktig träningsmålvakt och kunde mycket taktiskt och tekniskt innan. Att sedan spela ut och släppa loss på match är det jag blivit bättre på sedan jag åkte över. Det mesta jag lärt mig är ändå hemifrån och i SDHL.

“Länge stått och knackat på dörren”

Även om Tindra Holm bara var andramålvakt efter Sara Grahn säsongen 2020/21 och spelade tolv matcher känner hos sig, med all rätt, delaktig i guldet. 
– Klart att jag kände mig delaktig. Jag var ju ”peppare” nummer ett. Även det fick jag lära mig och kunde ta med mig till VM då jag var tredjemålis, att det är en laginsats och alla roller är viktiga.
– Du blir tilldelad en roll och det är inget man kan välja. Då får man försöka göra så bra man kan i den rollen för att bidra till laget. 

Vad betyder det för självförtroende att du kom med till VM?
– Jättemycket såklart. Jag hade varit med på några camper under säsongen. Bland annat i Ängelholm, Füssen och länge stått och knackat på dörren. Någon gång då jag var uttagen blev det covid och så vidare. Med tanke på att jag känt att jag varit nära var det kul att äntligen få vara med och visa upp sig. Det blir en annan sak i ett lag jämfört med när dom ser mina matcher på datorn. 
– När jag blev uttagen till VM blev jag jätteglad såklart. Jag visste innan att jag hade chansen och gjort rätt bra turneringar då vi varit i väg tidigare.

I VM jobbade Tindra Holm även med Emma Söderberg. 
– Jag tycker att vi hade ett bra surr och skön stämning. Vi hade vårt egna hörn i ett eget omklädningsrum. 
– Framför allt har Emma och Sara ganska olika spelstilar. Det blev intressant då vi hade diskussioner eftersom vi kommer från lite olika håll. 

Udda situationen: “Min målvaktskollega kom aldrig tillbaka”

Inför säsongen 2021/22 åkte Tindra Holm över till Long Island University där hon direkt tog förstaspaden, vilket inte är vanligt då våra svenska målvakter åker över för att spela collegehockey. 
– Jag funderade på det där själv innan. Många gör research om man ska få spela i det college man kommer till. Jag hade inte kollat det där så jättemycket. Det var framför allt att jag pratade med Paula (Bergström). Hon trodde att jag skulle få spela. 
– Det var ändå inget jag tog för givet. Vi började med att dela på första helgerna, men sedan föll det ut att jag fick spela mer och mer. Sedan dess har jag varit förstamålvakten. Det är ändå lite ovanligt för på college går man ofta efter rankingen i vilken klass du går. Det har ganska stor betydelse för hur mycket du får spela. 
– Long Island är fortfarande ett ganska nystartat college och har bara funnits i fyra år så den hierarkin finns kanske inte där på samma sätt. Att du i stället tar en plats om du är tillräckligt bra. 

Under första säsongen på Long Island University uppstod också en märklig situation för Tindra Holm.   
– Jag var själv halva förra säsongen. Min målvaktskollega (Annie Abramson) kom aldrig tillbaka efter jul då hon var missnöjd med sin speltid. Dessutom åkte jag på covid i februari som ensammålis. 

Hur löste klubben det?
– Dom ställde en back i målet. Vår tränare gick och kollade på nedjoggingen vem som var rörlig. ”Du spelar ändå inte så mycket, vill du stå?”

Får kaptensroll nästa säsong

Hur ser du tillbaka på tiden i Long Island?
– Hittills har jag tyckt att det varit bra. Det är lite annat när man kommer från ett ställe som Luleå med tanke på vilka spelare du har runt dig och förutsättningarna. I Luleå var det väldigt professionellt.
– På college räknas du som amatör. Samtidigt är Long Island ett nystartat lag, vilket är både på gott och ont. Vissa gånger kan jag känna ”har vi inte kommit längre”, medan andra gånger får man vara med och påverka. Att min input har betydelse. 
– Om jag jämför med min roll i Luleå, där fick jag se, lära och lätta upp stämningen i omklädningsrummet så är jag på Long Island en ledande spelare. Det tror jag är nyttigt att få lära sig att vara. Jag ska till exempel vara assisterande kapten nästa säsong, vilket ändå är rätt stort för en målvakt.

Du har två år kvar, vilka förväntningar har du på framtiden tiden i Long Island?
– Vi fick in en ny tränare förra säsongen, Kelly Nash. Jag hoppas att hon ska kunna bygga identiteten på programmet lite mer.
– Hon kom in ganska sent förra säsongen och började först i juli. Nu får hon ändå en hel försäsong för att ”preppa” så jag hoppas det blir bra. 

“Slits mellan hockeyn och skolan”

Hur har det fungerat med skola kontra ishockeyn?
– Bra. Jag pluggar sport management. Många som jag spelat med tidigare hemma i Sverige har också pluggat på universitet. Även om det finns elitidrottsavtal och allt möjligt är det väldigt struligt och mycket. 
– Det kan jag också känna är att jag slitits mellan… Om jag säger till min lärare att jag måste vara borta en dag är det inte jag som valt det utan min tränare. Sedan kan jag behöva gå till min tränare och säga att jag missar den här träningen eftersom jag har prov. På så slits man emellan hockeyn och skolan. 
– Generellt, och i framför allt sport management där det går många atleter, är våra lärare väldigt förstående om man ska vara borta. Att åka till VM var inga problem och så vidare. 
– Jag tycker att det är ett bra upplägg. Sedan är varje lärare en egen individ som man måste handskas med.   

Sliter det på dig att åka över Atlanten för att spela med Damkronorna?
– Hittills har det bara varit kul. Det kanske inte är det bästa att missa tre veckor i skolan för att spela VM, men samtidigt gick det att lösa. 
– Om jag åker i väg representerar jag Long Island både som skola och hockeylag. Alla tränare och lärare är väldigt stöttande då dom förstår vad jag ska göra. Att jag inte ska bort på semester. 

Satsar du på spel i Damkronorna även nästa säsong?
– Ja, Kelly är väldigt stöttande. Jag och Paula fick åka i väg på lägret i Füssen trots att det låg samtidigt som slutet av grundserien. 

Ska du bara träna hela sommaren eller blir det någon ledighet också?
– Jag ska förhoppningsvis träna lite grann. Jag gillar att komma hem på sommaren, träna och få lite rutiner igen. 
– Jag kommer vara uppe i Skellefteå och jobba några ströpass på ICA Kvantum, Sverige bästa mataffär (skratt). Dessutom håller jag på att utbilda mig till ”PT”, vilket jag hoppas bli klar med i sommar. Sedan blir det att hänga med kompisar. 
– Det blir speciellt när man är borta så länge, men man får ändå en lägre sommar än vad dom i SDHL får, så jag ska passa på att hänga med alla jag saknat under året, avslutar Tindra Holm.