Kjell Svensson: ”Vi fick in vildmarkens son”

Kjell Svensson var förbundskapten för Tre Kronor under VM 1973. I en försmak på söndagens Old School Hockey berättar den gamle stormålvakten om att träna Börje Salming.
– När vi spelade mot ryssarna var han sagolikt bra, berättar 84-åringen. 

SÖDERTÄLJE (Hockeysverige.se)

Börje Salming debuterade i VM-sammanhang redan 1972 under Billy Harris ledning. För Salmings del blev det en skadefylld turnering där han bara spelade fyra matcher och inte gjorde något större avtryck. 

Hans stora turnering var vid VM 1973. Där svarade han för fyra mål och totalt tio poäng på tio matcher. Förbundskapten då var tidigare Världsmästarmålvakten, Kjell Svensson. I en intervju för OLD SCHOOL HOCKEY, som kommer framöver på hockeysverige.se, berättar 84-årigen om hur han minns Börje Salmings intåg i hans landslag.
– Vi fick in vildmarkens son. Jag såg att han hade förutsättningar, men som människa var han överhuvudtaget inte mogen att spela i ett landslag, berättar Kjell Svensson för hockeysverige.se och fortsätter:
– Det hände att jag fick be honom gå hem och lägga sig för att sova, men sedan kunde han komma tillbaka på kvällen och vara bäst på planen, precis som han var vid VM 1973. Han lärde sig det där ganska snabbt och förstod att man måste följa reglerna som omger honom på och vid sidan av banan. Jag tycker att vi fick ordning på honom och han passade tider och allt det där.

Vilken nivå höll han under VM?
– Börje var vår absolut bästa. Han och ”Böna” (Björn Johansson) var suveräna, outstanding. Ulf Sterner var också bra, men jag tycker Börje var mycket bättre. När vi spelade mot ryssarna var han sagolikt bra och spelade både forward och back. Han hann med allting. ”Böna” fick väl mera passa upp bakom honom. 
– Det var också här Toronto var och tittade på honom. Jag pratade med deras klubbdirektör och jag sa bara ”ta honom, men han är inte färdig som människa.”
– Börje frågade mig i samband med det där om han skulle åka. Jag sa; ”Med dina förutsättningar, åk. Tveka inte. Du kommer växa som människa och på alla kanter som spelare”. Det var egentligen rådet jag gav honom.

Hade ni båda kontakt efter det att Börje Salming åkte över till Toronto tillsammans med Inge Hammarström?
– Ja, jag träffade Börje lite då och då. Det var inte så intensivt eftersom jag var på väg att slutat. Sedan har jag träffat och pratat med honom efter det att han flyttat hem till Sverige. Det har inte varit många gånger, men jag har sprungit på honom och vi har alltid kommit bra överens. 
– Jag pratade med Stig, brorsan hans, och han säger samma sak, att han fick lära Börje att man måste passa tider. Stig sa till mig att han hade fått som uppdrag att ta med honom till skolan eftersom han knappt kom till någon lektion. 
– Stig tog sig igenom och klarade sin examen, men Börje kom, som sagt var, knappt till en lektion.

Därför lyckades Salming: “Dumdristigt orädd”

Hur var Börje Salming i omklädningsrummet när han var med i landslaget?
– Han var mycket bra. Inte någon dominant, vilket det inte var så lätt att vara med det laget vi hade. 
– Jag tycker att jag fick en väldigt bra kontakt med Börje. Just att man kunde vägleda honom på ett bra sätt. Det är så med alla människor, att får dom ingen vägledning vet dom inte vart dom ska vara. 

Börje Salming har också nämnt Kjell Svensson flera gånger för just dom råd han fick av honom. Något som såklart känns varmt om hjärtat för den före detta stormålvakten från Åkers Styckebruk. 
– Som han utvecklades… Jag kände att jag gjort vad jag kunde göra. Stig har också sagt till mig ”Jag har varit som en pappa för honom och inte alltid så lätt att styra en brorsa.” Lite så var det.

Är du förvånad över att han blev så stor i NHL?
– Inte som spelare. Jag såg faktiskt att han hade dom egenskaperna. Han var helt orädd. Dumdristigt orädd, tyckte jag, säger Kjell Svensson med ett lätt skratt och fortsätter:
– Jag tror också att det var med det spelsättet, att han var så orädd, han blev etablerad och accepterad där borta. Jag hade varit i Toronto tio år tidigare på träningsläger. Jag frågade mig redan då ”Vad vill spelarna här?” Dom ville ha jobb och dom som inte fick det blev arbetslösa. 
– Jag visste vad jag hade för möjligheter och kunde acceptera det dom höll på med, men jag tyckte inte om sättet dom levde. Det var gangsters. Jag menar att man inte åker och skadar folk avsiktligt. Det gör man bara inte, men lite så var det. 

Var det därför du tackade nej till ett kontrakt med Toronto?
– Nej, det var egentligen för att jag hade då kommit i kontakt med Scania. Jag visste att min ishockey skulle vara under en period i livet. Sedan skulle det inte bli något mer.

“Sköt bara mot mitt huvud”

Upplevde du under den korta tid du var i Toronto hur stor hockeyn var där?
– Jo, men jag såg också en annan sida som inte passade mig alls. Det här med att åka och skada folk passar inte mig. 
– Man kan spela hårt och tufft, men att medvetet skada folk… Tillexempel sköt dom bara mot mitt huvud på träningarna (skratt), men min spelstil passade rätt bra där borta. Jag stod hela tiden och var sällan nere på isen och simmade. Det var bara vid något undantag så jag var motsatsen till vad dom hade där. 
– Johnny Bower hette målvakten som var Torontos förstamålvakt. Jag fick kontrakt för att jag var bättre än honom. Han var tandlös, hade 100 stygn i ansiktet och såg för jävlig ut, säger Kjell Svensson som själv aldrig spelade matcher iklädd ansiktsmask. 
– På slutet tog dom fram en mask åt mig, men den hade jag bara på träning. Det var också då det var som farligast. 

Hur tänker du kring den ALS som Börje Salming drabbades av?
– Jag träffade honom för sju, åtta år sedan på Östermalmshallen. Jag var där och åt lunch när han kom förbi där jag satt. Han skulle också äta lunch så vi kom att börja snacka. Då frågade jag hur han mådde. ”Du ska veta, jag mår inte så jävla bra”.
– I den vevan hade jag gjort en hjärtoperation som var lyckad. Jag talade om problemen som är med det, att det egentligen inte behöver vara ett problem, men ändå är en stor händelse. Samtidigt visste inte Börje varför han inte mådde bra. Om han känt av det här med sin sjukdom tidigare vet inte jag och han visste inte heller själv då om det här med ALS. 
– Det var tragisk att han fick ALS och se honom på slutet. En sådan människa med den fysiken… Dessutom hade aptiten på livet växt enormt hos honom. 
– Jag såg på TV i somras när hans dotter (Bianca) tävlade. Då var han där och jag sa för mig själv att han kunde ju gå upp och ner för dom här stora stegen på läktaren. Och sedan på galorna… Att han inte ens kunde gå själv då. Det är otäckt. 

Hela intervjun med Kjell Svensson kommer nästa söndag på hockeysverige.se.

TV: "Måste sänka förväntningarna på Mario Kempe"