Minns dubbla VM-gulden: "Då fick vi verkligen mycket återbud"

Conny Evensson fick en flygande start som förbundskapten, med VM-guld såväl 1991 som 1992. I veckans episod av "bilden" minns den legendariske tränaren tillbaka på gulden - där det andra kom minst sagt oväntat.

– Det var svarta sidor i Expressen. Tomas Malmqvist skrev att det var sämsta svenska laget någonsin.

Conny Evensson kom in som förbundskapten 1991 efter att Tommy Sandlin klivit åt sidan. Till assisterande kapten utsåg Svenska Ishockeyförbundet Curt Lundmark som senare skulle lotsa Tre Kronor till OS-guld i Lillehammer. Den idag 76-åriga före detta forwarden i Färjestad gjorde två VM-turneringar innan han valde att flytta till Kloten i Schweiz för att bli coach där.

Redan i Conny Evenssons första VM-turnering, 1991 i Åbo, fick han ihop ett väldigt starkt lag som gick hela vägen och vinner VM-guld.
– Curre (Lundmark), som var min assisterande förbundskapten, hade haft Vikingarna i tre säsonger och jag hade haft juniorlandslaget. Så vissa av killarna hade jag eller Curre haft tidigare. Sedan visste jag mycket om varje spelare i hela Sverige vid den här tiden och hade ett fruktansvärt stort intresse för det här, berättar Conny Evensson för hockeysverige.se och fortsätter:
– Vi gjorde våra planer, Curre och jag, där vi åkte runt och tittade på spelare i hela Sverige. Visst kände vi spelarna sedan tidigare, men det var aldrig så att man ringde upp och pratade med dom.

Många spelare som du har haft och som jag har pratat med talar ofta om din personkännedom, inte att det alltid var bästa spelarna som spelade utan dom rätta spelarna.
– Vad kul att du säger det. Jag har alltid haft ett stort intresse för att se vad en spelare är bra på, vad kan dom och så vidare. Jag kanske också hade en känsla för att se att den där killen kan bli ännu bättre och att spelaren har en utvecklingspotential som är fantastisk. Då menar jag både på och utanför isen. Samtidigt är det många ledare som ser det, men det är även många som inte ser det.
– Jag har heller inte varit rädd för att prata med spelarna, varit en i gänget när det har behövts, men när det har varit spets på det så har killarna fått se den sidan. Det där är naturligt hos mig.
– Jag vet att när vi tog ut Peter Forsberg första gången innan VM i Prag 1992. Jag tror att han var 18 eller 19 år då. Vi hade en match i Ryssland innan VM och det hade varit lite frågetecken kring Peter. Curre kom fram till mig efter första ”perren” (perioden) och sa – du, han är given, skrattar Evensson. – Han visade redan då vilken stor spelare han var.

Vad tror du gjorde att unga spelare som Nicklas Lidström och Mats Sundin fick sina internationella genombrott under VM 1991?
– När du säger Nicklas och Mats tänker jag först och främst på vilka fantastiska spelare som jag har fått haft. Bland annat då dom tre vi nämnt nu, men sedan är det många ytterligare som har betytt väldigt mycket för mig. Thomas (Rundqvist, Håkan (Loob) och dom här killarna som var i klubben (Färjestad) också. Dessutom Niklas Andersson i Frölunda med flera.

TOG UT BACKJÄTTEN - FICK KRITIK

Mats Sundin var lite etablerad redan innan VM 1991, men så var inte fallet med Nicklas Lidström. Han har själv berättat att han var osäker på om han ens skulle få komma med till Åbo.
– Curre var ju på plats i Västerås och kände Nicklas väl. Vi hade koll på honom, men Nicklas var inte den som hela tiden var framåt. Han var lugn redan då precis som han fortfarande är.

En spelare som Conny Evensson fick mycket kritik för att han tog ut till VM 1991 var den väldige Kjell Samuelsson.
– Vi var och tittade på Kjell i NHL. Alla trodde att han kom med för att han var stor, stark och skulle tacklas. Men Kjell hade ett väldigt bra spelsinne och var fantastisk med pucken samtidigt som han var en pådrivare. Han kom att betyda mycket för oss i VM.

Sverige fick i sista VM-matchen möta Sovjet. Jonas Bergqvist gav Tre Kronor ledningen. Alexander Semak kvitterar, men i mitten av tredje perioden gjorde Mats Sundin 2-1 bakom Andrej Trefilov  Sedan följde en gastkramning och press mot svenska målet som saknar motstycke.
– Jag kommer så väl ihåg Konstantinov som sätter klubba i ansiktet på Johan Garpenlöv när slutsignalen går, säger Conny Evensson samtidigt som man skymtar hans berömda svarta ögon.
– När Kjell Samuelsson åkte ut, jag tror att det var efter 16.44 (stämmer) i tredje perioden, blev det en fruktansvärd press, men Sovjet tog aldrig ut målvakten. (Viktor) Tichonov gjorde nästan aldrig det eftersom dom oftast var så överlägsna. Han hade väldig aldrig lärt sig det, skrattar Evensson.
– Det var en fantastisk sistaperiod där vi försvarade oss med näbbar och klor. Samtidigt var (Rolf) Ridderwall väldigt bra i målet den matchen. Vi hade även väldigt bra backar. Calle Johansson var fantastiskt bra liksom Tomas Jonsson…, alla backarna var bra och dessutom bra killar.

VANN - MED "SÄMSTA LAGET NÅGONSIN"

Hösten 1991 fick Conny Evensson sedan ta sig an Canada Cup.
– Canada Cup var lite jobbigt på det sättet att vi fick mycket återbud. Det låg inte i tiden just då och turneringen hade blivit lite urvattnad. Vi gav ändå Kanada en jäkla match i semifinalen. Det stod 0-0 en bit in i andra perioden och vi hade verkligen chansen. Sedan blev det något strul bakom målet och då gjorde (Wayne) Gretzky 1-0.

Strulet var att Calle Johansson skulle passa Tommy Albelin  men passningen bröts av Steve Larmer som passade fram till Gretzky.
– Efter Canada Cup kom OS. Det var ett OS där inga proffs fick vara med. Vi åkte ut mot Tjeckoslovakien i kvarten och faktum var att dom hade ett minst lika bra lag som oss. Det stod 2-1 och sedan tog vi ut målvakten. Då gjorde tjeckerna 3-1.
– Det var ett lite tråkigt OS för vi bodde uppe i Alperna på ett skidhotell i Méribel. Jag minns då vi kom tillbaka efter den förlusten och vi skulle käka ute i något tält. Samtidigt hade värmen gått, så det var en jäkla skräckupplevelse. Efter det hade vi VM-turneringen i Prag…

Det var här Tre Kronor med ett av dom minst rutinerade VM-lag vi ställt på benen någonsin går hela vägen och vinner guld. Det är också enda gången ett svenskt hockeylandslag vunnit VM två år i rad.
– … och då fick vi verkligen mycket återbud och jag fick sitta och ringa runt till många.

Varför fick ni så mycket återbud?
– Det var för att det hade varit Canada Cup och OS samma säsong.

Det var ett okänt landslag lag du åkte ner till Prag med, var du orolig för att det här kunde gå åt skogen?
– Nja, jo, men det är klart och det var svarta sidor i Expressen. Tomas Malmqvist skrev att det var sämsta svenska laget någonsin.
– Vi spelade 0-0 mot Italien i gruppspelet. Jag minns att dom hade en kanadensare i laget som kom fri med (Peter) Åslin i matchens sista minut, men han räddade. Sedan fick vi stryk mot Tyskland. Man ska veta att Tyskland då kanske hade sitt bästa lag på många år. Det var ett riktigt bra lag. Det var tufft efter den matchen även om vi hade slagit Polen med 7-0 tidigare i turneringen.
– Första matcherna gick i Prag, men sedan förflyttade vi oss till Bratislava. Jag höll ett litet tal vid middagen innan vi åkte. Bosse Tovland, som nyligen gick bort, var med och vi har alltid varit bra kompisar. Efter det talet satte vi oss i bussen för att åka till Bratislava under natten.
– Hans slips blev alltid så trång och han drog gärna lite i den, men när vi satt där i bussen så sa jag till honom att – Bossen nu tar vi upp humöret lite. Jag är nästan säker på att vi kommer till Sergels Torg. Jag trodde att han nästan skulle skratta ihjäl sig.

Trodde du på det själv då?
– Jag har väl alltid varit lite optimist, men om jag tänkte efter då så tyckte jag nog att det skulle bli svårt.
– I alla fall kom vi till Bratislava. Då visste jag att Calle (Johansson) och Micke Andersson skulle komma från Buffalo. Det här gjorde väldigt mycket, men vi hade några tuffa matcher där. Bland annat spelade vi oavgjort mot USA och förlorade mot Finland.
– När vi åkte tillbaka till Prag för slutspel var vi fyra i gruppen. Ryssland vann den andra gruppen. Jag glömmer aldrig då vi kommer till träningen och möter ryssarna i korridoren. Då kommer (Vladimir) Jurzinov, vi båda hade bra kontakt, och säger ”Why Conny, why”? Varför skulle vi möta ryssarna i kvartsfinalen menade han.

Var han rädd för er?
– Visst var han rädd. Han tyckte nog att det var ”fan” eftersom han hade varit med i båset året innan då vi vann.
– Vi mötte Ryssland och Tommy Söderström fantastisk i mål samtidigt som alla lade ner ett fantastiskt jobb. Sedan kommer ju (Mats) Sundin in från vänsterkanten, är högerfattad, och sätter upp pucken i krysset, 1-0. Det andra målet gjorde Roger Hansson  en bra målskytt och hockeyspelare, men underskattad.

STORFIRANDE PÅ SERGELS TORG

I semifinalen väntade Schweiz. En match som Sverige vann med 4-1 emot. Coach för Schweiz var för övrigt svenske John Slettvoll.
– Vi gjorde 1-0 nästan direkt (Lars Karlsson efter 2.33) så det blev en lugn match. Ärligt talat blev det även en lugn match mot finnarna i finalen. Vi vinner till slut med 5-2 och Arto Blomsten sätter sista målet i tom kasse, säger Conny Evensson med ett stort leende.
– Arto var bra och det var inte lätt att gå förbi honom. Det klarade inte ens ryssarna.

Hur var känslan att stå på Sergels Torg och möra 60-70 000 människor?
– Faktum är att när man står där så är det ganska mycket kraft som går ur kroppen. Jag har alltid sagt – tänk om man fått göra det där 14 dagar efteråt i stället. Egentligen vill man bara hem och vara för sig själv. Det blir en sådan urladdning, men när man kommer in och möts av jaktplan som följer oss ner och alt sådant så är det en stor upplevelse att fått vara med om…, Conny Evensson tystnar en lång stund innan han fortsätter:
– Det roligaste är ändå att jag fått vara tillsammans med så fantastiskt bra hockeyspelare och att vi har haft ett mål och verkligen tagit vara på möjligheten att nå dit. Man får inte så många chanser och det är inte så lätt att vinna.

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln"

Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln". Foto: Ronnie Rönnkvist