Vann poängligan – igen: "Jag har många att tacka för mycket"

Hockey går som all annan sport ut på att vinna, men man kan inte göra allting själv.
Dragan Umicevic har spelat seniorhockey i två decennier, men saknar fortfarande den efterlängtade trofén som han har varit väldigt nära flera gånger.
– Det händer inte så ofta att de vinner, men det är klart att jag var på andra sidan, säger Umicevic till Hockeysverige.se om hans senaste finalförlust 2013.

Poängsprutan och svenskveteranen Dragan Umicevic har sedan säsongen 2012/13 inte tagit ett skär på svensk is. Istället har 36-åringen spenderat de senaste nio säsongerna ute på kontinenten där han går som tåget och gör succé.

De senaste två säsongerna har den svenske forwarden noterats för 65 respektive 64 poäng och tagit hem titeln som poängligavinnare i den österrikiska-alpligan ICEHL (tidigare EBEL). Hemligheten bakom de 711 seniorpoängen poängsprutan har samlat på sig under karriären är viljan att alltid vara den som är längst fram.

– Jag har väl alltid producerat och det är vad jag får mina jobb för. Ända sedan jag var liten har jag tyckt att det var roligt att göra poäng, men när jag var yngre så gjorde jag fler mål. Sen har det blivit mer framspelningar senare i karriären så nu försöker jag bara leta passningar hela tiden. Till och med när jag kommer fri så kollar jag först om det finns någon att passa till, säger den svenske forwarden till Hockeysverige och skrattar innan han tillägger:

– Jag tror att min största styrka alltid har varit att kunna anpassa mig efter situationen jag är i. Sen tror jag att spelförståelsen har varit min starkaste egenskap på isen.

Med spelförståelsen som funkar lika bra som alltid har Umicevic ytterligare ett år på kontraktet i Linz och tanken är att fortsätta spela så länge det fortfarande är möjligt och han är önskad.

– Det är klart att man har tänkt på när karriären tar slut. Man vill kunna göra sig själv rättvisa på isen. Jag är fortfarande ung i sinnet och lirar man bra då går inte tankarna riktigt lika mycket på om slutet närmar sig. Det är det här jag vill göra och jag tycker fortfarande om att göra det. Jag har pratat med några jag känner som redan har slutat och de alla säger att jag ska fortsätta lira så länge jag bara kan.

"MÅNGA ATT TACKA FÖR MYCKET"

Seniorkarriären tog sin start för snart två decennium sedan i Södertälje SK där Umicevic debuterade redan som 16-åring. Karriären har sedan dess varit en enda lång resa som har gått genom Sverige ut i Europa.

– Det är klubben i mitt hjärta och det är där allting började på riktigt. Jag har så många att tacka i Södertälje och det är mycket jag har att tacka för. Tiden där kanske inte var någonting man tänkte särskilt mycket på då, men som jag verkligen kan se tillbaka på nu, säger han och tillägger att det finns en person till att tacka.

– Brorsan är väl den enda som sitter och tittar på matcherna hemifrån Sverige just nu. Han brukar messa när jag är kass. Han är förhoppningsvis en stolt brorsa precis som jag är sen har jag även honom att tacka för mycket. Speciellt att han under hela uppväxten har ställt upp på att bli tunnlad av mig, säger Dragan om hans storebror Dusan Umicevic som är programledare på SVT.

Tiden efter Södertälje har till stora delar spenderats utanför Sveriges gränser, men även i Sverige där forwarden har hunnit med att avverka sex olika klubbar.

– Jag har verkligen trivts bra var jag än har varit under karriären sen kanske tiden i Frölunda blev lite sur nu så här i efterhand. Jag lämnade Färjestad för Frölunda under säsongen och bröt handen bara några matcher efter att jag kom dit. Sen gick Färjestad och vann SM-guld samma säsong så det kändes lite tufft just då, säger han när han ser tillbaka på tiden.

Det är inte den enda gången under karriären som svensken har varit nära att plocka den efterlängtade titeln som aldrig riktigt har blivit av.

– Det som suger med tiden i Finland är att det där hände något helt otroligt. Jag spelade i Ässät som inte låg på slutspelsplats och när Tappara som ledde serien då hörde av sig skrev jag på där när slutspelet närmade sig. Sedan började Ässät spela bra och gick till final där vi ställdes mot varandra och allting slutade med att de slog oss i den sjätte matchen. Vi tappade (Aleksander) Barkov i slutspelet sedan stod Antti Raanta på huvudet hela slutspelet för Ässät. Det händer inte så ofta att de vinner, men det är klart att jag var på andra sidan, säger Umicevic och skrattar länge.

36-årige Dragan Umicevic vann poängligan i Österrike både i år och i fjol. Foto: IMAGO

MÅLSPRUTAN OCH ASSISTKUNGEN

Efter tiden i Sverige, Ryssland och Finland spenderades en säsong i Schweiz och tre i Tyskland innan Umicevic hamnade i den österrikiska staden Linz där han har spenderat de tre senaste säsongerna. I Österrike har svensken stortrivts och han har nu verkligen fäst sig vid staden och allt den har att erbjuda.

– Vi trivs bra och det funkar bra för barnen med skolan. Livet här nere utanför hockeyn är fantastiskt och det finns väldigt mycket att göra. Sen blir det ungefär en månads längre sommar här nere än i Sverige vilket är väldigt skönt, säger han och fortsätter: 

– Jag har blivit riktigt bra kompis med kaptenen (Brian Lebler) och vi har trivts bra med varandra utanför isen. Vi har barn i samma ålder så det har funkat bra på grund av det också. Sen har man lärt känna många även utanför ishockeyn.

Det är inte bara utanför isen som svensken har funnit en kamrat i den österrikiske skarpskytten Brian Lebler. På isen har de sedan förra säsongen verkligen hittat varandra och radarparet har nu toppat poängligan i ICEHL (tidigare EBEL) två år i rad.

– Det funkar bra mellan oss. Han vet hur man gör mål och jag spelar fram. Sen har vi även fått in William Pelletier som center mellan oss och vi har kunnat bilda en bra kedja ihop, säger Umicevic.

Trots kedjans poängproduktion har de inte ensamt kunnat lyfta laget till titeln i ligan och den här säsongen har varit tuffare än tidigare av flera anledningar. Laget som Umicevic spelar i bytte till och med namn inför säsongen från EHC Linz till Steinbach Black Wings 1992 på grund av den ekonomiska situationen.

– Det har såklart varit tufft med sponsorer och ägare som inte längre har råd att lägga in samma pengar. Det är därför vi har bytt namn och det har varit lite fram och tillbaka hela året. Det är flera lag som blöder ekonomiskt. Sen har vi spelare skurit ner på lönerna, men det har ändå varit tufft, säger han och fortsätter: 

– Vi vann några matcher i början, men sen började vi torska. Systemet här nere ser lite annorlunda ut då alla går vidare till nästa omgång, men man börjar med olika poäng i den nya tabellen. Vi började med noll poäng så vi behövde verkligen kämpa för att ta oss vidare. Vi spelade bra men det räckte inte hela vägen då vi i den sista matchen förlorade på straffar. Jag vet inte hur många poäng vi fick ihop i slutet, men vi spelade bra.

"HOCKEY ÄR DET ROLIGASTE SOM FINNS"

Umicevic har ytterligare ett år kvar på kontraktet i Linz och det finns inga planer på att lämna Österrike innan nästa säsong.

– Vi blir kvar här, men sen kan man aldrig vara riktigt säker. Det beror lite på vad som dyker upp också, men just nu har jag inte hört någonting på ett tag, skrattar han och tillägger: 

– Jag vill fortsätta spela och hockey är fortfarande det roligaste som finns, men det är såklart inte bara jag som tar besluten. Det är en bra liga att spela i, men den har varit ganska tuff i år. I vanliga fall är det mycket publik på plats och det är ju någonting som man har saknat nu under corona.

Dragan Umicevic firar med ett av sina två barn efter en seger i Tyskland 2016. Foto: IMAGO

I Österrike har det under året varit hårdare restriktioner mot Covid-19 än i Sverige vilket har inneburit mer än att lagen inte har kunnat haft fansen på plats.

– Barnen har haft ”home schooling” nu under våren sen har det varit några lockdowns där bara apoteken och matvaruaffärerna har haft öppet. Min fru har fått tagit ett stort ansvar där med barnen. I början blev det även lite struligt med var man skulle träna då gymmen var stängda, men jag köpte en cykel som jag tänkte jag skulle använda även i sommar, säger han och fortsätter:

– Jag hoppas att det här tar slut snart så att man får komma hem och umgås med familjen. Man vill inte bara åka hem utan det viktiga är att träffa familjen, men det har varit svårt nu. Jag saknar såklart de där hemma.

Till nästa säsong är det planerat att ytterligare lag ska in i ligan vilket kommer innebära att ligan lägger till ytterligare ett land då laget ska vara från Slovenien. Nästa säsong innebär också att Umicevic får en sista chans att kamma hem titeln i Österrike trots att han själv tror att det kommer bli tufft.

– Det är inget snack om att det ska mycket till för att vi ska vinna. Det är en tuff liga och de andra klubbarna kan locka spelare med annat. Till exempel har vi Wien som har en fördel då det är många som vill bo och spela i huvudstaden.

TV: Leif Boork i Wikegård vs