Det talas väldigt mycket om att ta ansvar inom hockeyn. Ändå är det väl i stort sett det enda som inte görs. Fram till nu.
Pesten har landet, Europa, världen i ett järngrepp. Ändå skriks det om att släppa in publik, letas kryphål för att ta in mer publik och trycks på för att matcher ska spelas och seriespel genomföras till varje pris. Som om det finns någon form av självändamål i att hockey ska spelas oavsett hur läget i världen ser ut.
Hockeylag bussas fram och tillbaka genom riket trots att det är uppenbart att smittan börjat vandra från omklädningsrum till omklädningsrum och situationen bara verkar bli värre. Mitt i allt kom regeringen dessutom med beskedet att publikgränsen skulle höjas till 300. Som ett fåfängt (och ärligt talat ganska imbecillt) försök att blidka sina kritiker i ett l