"Jag har blivit rätt bra på att hantera motgångar"

För två säsonger sedan var han en av HockeyAllsvenskans bästa backar och spelade till sig ett kontrakt i den finska högstaligan. Men redan innan säsongen var över var Simon Åkerström tillbaka i svensk hockey igen. Nu berättar han om den tuffa tiden i Finland, och varför han blivit så bra på att hantera de smällar han åkt på under karriären.

Säsongen 18/19 fick Simon Åkerström sitt stora genombrott. Från sin backplats gjorde han 26 poäng, fördelat på fem mål och 21 målgivande passningar, och slutade sjua i backarnas poängliga. Han, och backkompisen Jakob Stenqvist, imponerade båda så pass mycket att de sajnades av det finska högstaligalaget Ässät.

Men medan Stenqvist sen fick ett rejält lyft i Finland, och skrev på ett nytt kontrakt med Ässät, var Åkerström tillbaka i HockeyAllsvenskan igen redan i februari.

Nu berättar backen vad det var som hände i Finland.
– Egentligen var tiden i Finland bra, faktiskt. Jag trivdes bra där och jag trivdes med hockeyn också. De första typ 18 matcherna fick jag spela runt 18 minuter per match, så jag fick spela mycket också. Men jag fick en mer defensiv roll än jag var van vid. Defensiven har ju snarare varit något jag behövt jobba med, och inte min styrka. Men jag fick som sagt den rollen och tycker själv att jag skötte den ganska bra, men tränarna tyckte att det fanns andra som gjorde det lite bättre. Så jag gick från de där 18 minuterna per match till att få spela mindre och mindre. Sen blev det läktaren någon match, jag fick spela någon match, det blev läktaren igen...Och så höll det på.
– Tränarna var egentligen nöjda med min inställning hela tiden. Jag gnällde aldrig, trots att situationen var som den var.

Men hur kände du egentligen?
– Man vill ju spela, så det är klart att man gick och deppade lite då och då. Men jag försökte göra det bästa jag kunde och jag trivdes som sagt i laget ändå. Samtidigt tror jag att jag är bättre idag, eftersom jag behövde gå igenom det där. Jag tar med mig allt jag lärde mig där borta tillbaka hit till Sverige igen.
– Men det är klart att det inte blev som jag hade tänkt mig, så jag blev förstås lite besviken. Jag fick inte riktigt den chansen jag hade kommit dit för. De såg mig mer som en stor spelare, en stor back som ska spela lite tuffare och vara bra i defensiven. Men så ser jag ju inte riktigt själv på mig. Men i sådana lägen gäller det att gå till sig själv. Jag kanske hade behövt visa lite till, också? 

Det blev bara 0+3 på 28 matcher innan backen flyttade hem till Sverige igen. Samtidigt gjorde Jakob Stenqvist succé med 32 poäng på 55 matcher och en sjätteplats i backarnas poängliga, bara tre poäng från tredjeplatsen.

Känner du att Jakob fick den roll som du också hade hoppats på?

– Alltså, egentligen var jag och Stenqvist i samma sits ett tag. Han hade det tufft i början och jag tror han hade en poäng efter 14, 15 matcher. Men han är ju väldigt bra offensivt och ska spela powerplay, så även fast det gick tungt i början fick han fortsätta spela det och sen släppte allt. Deras PP-formation började klicka och han gjorde det väldigt bra. Han gjorde en väldigt bra säsong.

Jag har snarare försökt lära mig saker av allting jag varit igenom och försökt ta med de bra grejerna. Även om det var tufft att inte få spela så kunde jag hantera det rätt bra

Simon Åkerström säger att prövningen i Finland gjort honom mer komplett som spelare, och är i slutändan nöjd med att det blev som det blev eftersom han hamnade i ett Västerås där han trivs bra. Och det här med att hantera motgångar har backen blivit bra på. Redan som junior ratades han av Luleå, och han fick ta den långa vägen via spel i Brooklyn Tigers innan han till sist slog sig in hos Luleås J20-lag - innan han sen tog klivet till Piteå i HockeyEttan när han blev senior.
– Efter TV-pucken, när man skulle slå sig in i J18, tyckte Luleå att jag fysiskt inte var stark nog så jag tog inte plats i J18-laget. Jag kom inte in på hockeygym heller. Det var rätt tufft, har Åkerström tidigare berättat för Hockeysverige.se.

Med det som en nyttig erfarenhet i bagageluckan hade backen inga problem att bearbeta bänkningarna och den sparsamma speltiden i Finland.
– Nej, jag tycker inte det. Jag har blivit rätt bra på att hantera motgångar. Jag var med om en sådan redan i Luleå, så jag har blivit bra på det längs resan. Jag har snarare försökt lära mig saker av allting jag varit igenom och försökt ta med de bra grejerna. Även om det var tufft att inte få spela så kunde jag hantera det rätt bra.

Kan det till och med vara en fördel att gå på några tuffa nitar under karriären?
– Ja, jag tror ju det. Jag tror det är bra att man lär sig att allt inte bara flyter på, utan att man måste kämpa sig igenom lite motgångar också. Det skapar en viss attityd inom en själv, och man får inse att det inte alltid går lätt.

Jag kände mig som hemma direkt. Det är den klart bästa gruppen jag kommit till

I februari kom till sist beskedet att Ässät och Simon Åkerström gått skilda vägar. Ny klubbadress blev i stället Västerås i HockeyAllsvenskan. Där hann det bara bli sex matcher, med tre poäng som facit, innan säsongen var över.
– När vi väl kom till deadline och jag inte fick spela så mycket så kollade vi om jag kunde flytta. Och då kollade vi på om jag skulle kunna komma tillbaka till Sverige. Det fanns några klubbar som ville sajna mig till den här säsongen, men jag ville till en klubb som kunde sajna mig direkt. Av dem kändes Västerås bäst. Det kändes bra i magen.
– Jag kände mig som hemma direkt. Det är den klart bästa gruppen jag kommit till. Det gjorde att det var enkelt att komma in i allting, och att det såklart blev roligare. Det kändes riktigt bra på en gång.

Hur känns det att nu få vara med i Västerås redan från starten av en säsong?
– Det är en fördel att få vara med från början, och att man känner till allt. Även om jag tycker jag kom in och gjorde det bra på de matcher jag hann göra förra säsongen är det såklart alltid en fördel att få vara med från start så man hinner lära känna alla grabbar och sådana saker.

Försäsongen har löpt på ungefär som normalt, trots att det är en speciell säsong som väntar, med det lilla undantaget att Västerås tvingades pausa verksamheten ett par veckor till följd av ett coronautbrott.
– Ja, vi fick ju en paus på två veckor men annars har det varit ungefär som det brukar vara. Vi som inte blev smittade fick försöka träna på så bra som möjligt på egen hand.
– Jag tycker vi har kommit tillbaka väldigt bra efter den där pausen också, och har spelat bra. Så det har faktiskt inte känts så dåligt som man kanske kan tro. Och ska man se det positivt så har ju vi haft "vårt" nu, redan. Vi har varit igenom det där.

Jag tror inte så många blickar kommer vara på oss, till en början, utan jag tror att många kommer bli överraskade

Västerås är mer eller mindre skadefria till morgondagens premiär i Uppsala mot Almtuna ("Det är ju inte den roligaste hallen att spela i", konstaterar Åkerström) och känslan i laget är riktigt god.
– Vi känns väldigt sugna och har som sagt spelat bra på försäsongen. Vår målsättning är att vara topp-sex, så vi tar en direktplats till kvartsfinal. Men jag tror inte så många blickar kommer vara på oss, till en början, utan jag tror att många kommer bli överraskade. Jag tror vi kan överraska.

Och din egen målsättning?
– Att fortsätta utvecklas, både offensivt och defensivt. Som jag sa innan känner jag mig mer komplett nu och mer bekväm i att ha en defensiv roll. Jag kan ta både en defensiv och en offensiv roll nu. 
– Jag vill vara en ledande spelare för Västerås. Jag vill hjälpa laget att vinna. Det är mitt mål i slutändan.

TV: Sebastian Strandberg om sin brokiga karriär