”Tog alltid stryk och jobbade så in i helvete hårt”

Stig Kenne, ”Stickan” kallad i hockeysvängen, har fotograferat lag- och matchbilder sedan 1970-talet. Nu har han lagt kameran på hyllan och har i stället valt att ge ut två böcker där han samlat ihop många av sina bilder.

Hockeysverige.se har under de senaste veckorna kört en serie där vi presenterar några av Kennes bilder där vi får ta del av hans och även spelarna på bildens berättelser kring dessa. 

Idag berättar ”Stickan” Kenne och Jonas Bergqvist om plåster, skador och Sweden Hockey Games.

”Sweden Hockey Games var alltid speciellt och kul att plåta. Vi monterade blixtar i taket, rakt uppifrån i teknikbryggan. Normalt lägger man ljuset från sidan, men då slår ljuset snett neråt och upp på andra läktaren där folk kunde bli så in i helsiken bländade. Nu fick vi ljuset att så tillbaka rätt upp igen.

Jonas (Bergqvist), som är på bilden, gillade jag som hockeylirare. Han gav alltid allt för laget. Därför passar det bra med en bild där han har plåstret på kinden. Han gick alltid in framför målet och tog stryk, men framförallt jobbade han så in i helvete hårt. Per Eklund, Tommy Mörth och Jens Öhling i Djurgården var ungefär samma sorts spelare som gick in i alla situationer. När dom var på isen visste jag att jag skulle få bra bilder.”

”ÄR ETT GEDIGET PLÅSTER”

Jonas Bergqvist:
– Det är ett gediget plåster i alla fall, skrattar förra världs och olympiska mästaren då han får se bilden.
– Vi hade mött Malmö med Leksand någon match innan den turneringen. En av deras backar sköt och (Tomas) skulle täcka skottet, men styrde då pucken rakt upp på min läpp. Jag fick sy sju stygn eftersom det blev hål rakt igenom. 

Du är nära vän med Tomas Jonsson, vad sa han till dig efter att han styrt upp pucken i ditt ansikte?
– (Skratt). Det gick så otroligt snabbt så jag vet inte. Han är så otroligt vänlig och det var en olyckshändelse, men säkert sa han något vänligt.
– En av dom jag spelat mest med är Magnus Svensson. Han har skadat mig tre gånger. I en landskamp sköt han mig i huvudet. Det är värsta skottet jag fått på mig någon gång. Vi låg under med 6-2 och det var tre minuter kvar. Vi vann tekningen, jag åkte in framför mål. Pucken gick bak till ”Sigge” som sköt ett direktskott som tog mitt på käken. Som tur var träffade pucken med ”platten” så jag bröt inget eller slog ut någon tand, men det var hål rakt igenom. Jag åkte rakt ner i backen och fick en nackspärr som hette duga.
– En gång slog han mig med klubban på näsan när jag skulle in på banan. Det var en som stod och höll i hans klubba. När han drog loss den slog han skaftet mitt på näsan så jag svimmade i båset. Dessutom sköt han av ett ben i handen på mig. Det var framför mål mot Frölunda borta. 

Skåningen, från Ängelholm, var en flitig gäst i Sweden Hockey Games under sin tid i rinken. 

– Utöver dom stora turneringarna är Sweden Hockey Games det häftigaste jag spelat och något som jag alltid såg fram emot. Turneringen började ganska sent i min karriär och var på något sätt som ett litet VM under en helg.
– Bra lag och alltid fullsatt. Det kunde hända att det bara var 11 500 åskådare på torsdagen, men helgerna var alltid fullsatta. Jag har spelat sex Sweden Hockey Games vilket resulterat i fyra guld och två silver.
– Jag har också några riktigt bra minnen därifrån. Ett år behövde vi slå tjeckerna i sista matchen för att vinna. Jag var lagkapten och vi låg under med 2-0 när det var tre och en halv minut kvar. Då gjorde jag 2-1 och sedan lyckades vi vinna med 3-2. Minns jag inte fel var det (Andreas) Dackell som avgjorde med tio sekunder kvar. Vi vann turneringen och jag fick höja bucklan som kapten, vilket var ett väldigt roligt minne. 

Jonas Bergqvist med C:et på bröstet.Foto: Stickan Kenne

”I BÖRJAN VAR JAG LITE RÄDD FÖR HONOM”

Ni möter Kanada på bilden (med plåstret), kan du idag sakna kanadensarna i Sweden Hockey Games?
– Ja, det kan jag göra. Även om Kanada inte hade superbra lag så hade dom alltid bra lag. Det blev ett annat typ av spel då vi mötte Kanada. Varje land står för en viss stil. Finland står för sitt, tjeckerna för sitt, ryssarna för sitt och kanadensarna för sitt.
– Att få möta den mixen i paketerad form under en kort tid tycker jag var utvecklande. Matcherna mot Kanada var, precis som alla våra matcher på den tiden, publikmatcher. Det var ett sådant otroligt drag och proffsigt arrangerat. 

Jonas Bergqvist såg också fotografen ”Stickan” Kenne som en naturlig del i hockeyfamiljen då han och hans gäng kom insläpande med blixtrar och kameror i hockeyhallarna runt om i Sverige.

– ”Stickan” hade varit med hela vägen. I början var jag lite rädd för honom eftersom han kunde säga precis vad som helst samtidigt som han var så noggrann, skrattar Jonas Bergqvist och fortsätter:
– Med tiden, efter det att jag lärt känna honom, var det hans humor som gjorde att han jämt fick så otroligt bra bilder. Dels var han väldigt professionell och fick folk att slappna av genom att bjuda på sig själv.
– Han har varit med och marknadsfört hockeyn i Sverige på ett sätt så folk fick ett mer professionellt intryck. Första lagbilderna, innan ”Stickan” kom in, då stod man lite som en hög. Långa och korta tillsammans, målvakterna låg ner och så vidare. Sedan kom han in och tog lag och profilbilder som var väldigt, väldigt proffsiga. 

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln”: http://www.stimar.se/